Mellanmål i skogen

Fred har varit väldigt bestämd angående hemgång från dagis de senaste dagarna. Han vill INTE gå hem. Jag har lirkat, beordrat, förklarat och resonerat. Inget har spelat någon roll. Sju gånger har jag fått bära ut honom skrikandes från dagiset. Även om det är jätteskönt att han gillar sin förskola så mycket så är det ändå rätt jobbigt att varje hämtning blivit så det sista. Därför började vi prata om hämtningen idag redan i morse. Och vi gjorde en deal, om Fred kom med mig utan skrik och protester idag så skulle vi gå till skogen när vi kom hem. Vi skulle dessutom ta med oss mellanmål.

Och han höll sin del av avtalet. Nu var det min tur att hålla min del. Synd bara att det började regna. Men lite regn skulle givetvis inte hindra oss från att gå till skogen. Däremot valde jag en lite latare variant, vi tog bilen till skogen istället för att gå över åkern. På så vis fick vi inte bara skog, utan även en tjärn - perfekt att kasta sten i. Frågan är bara nu hur jag ska få med honom hem utan protester imorgon...

Vardag

Då så, tisdag idag och första dagen som Fred skulle till dagis efter lillasysters ankomst. Jag har varit lite nervös inför detta att ha en tid att passa, vi ska vara på dagis vid 8:45. Nu händer det väl inget speciellt om vi skulle bli sena, men jag vill vara i tid. Så lite oro har jag allt känt. Men Fred var på dagis i tid i morse, och då hann vi ändå med ett klädombyte efter att Fred lagt sig i en vattenpöl ute på gården när vi var på väg ut till bilen. Han blev helt genomblöt om byxorna och konstaterade att "Det VAR halt mamma" precis som jag varnat för en minut tidigare.

Väl på dagis sprang han raka vägen in i lekrummet, och en av hans fröknar fick gå och hämta honom för att han skulle säga hej då till mig och Vera. Jag ville att vi skulle göra det ordentligt idag så att han hade koll på att både jag och Vera åkte därifrån. Han pratade nämligen en del innan om att Vera också skulle vara på dagis. Hur som helst så tror jag han är väldigt glad över att vara tillbaks på dagis, vilket känns väldigt bra.

Så nu då, nu är det jag och Vera - home alone. Funderade lite på att gå en promenad, men eftersom jag känner av foglossningen idag igen (efter att inte känt av den i stort sett alls på flera dagar) och det är halt ute, så skjuter jag nog upp promenaden till imorgon eller så.

Föräldraledig

Andra dagen som föräldraledig. Det är förvånande och fascinerande hur lätt det går att släppa jobbet. Jag har knappt tänkt på jobbet sen jag gick hem förra måndagen (vilket är lite dumt eftersom jag har lite grejer kvar som jag borde göra här hemifrån). Men det är ruskigt skönt att bara vara hemma. Förra veckan gick ju i ett huj, då var ju hela familjen ledig, vi hade semester. Men från och med igår är jag alltså föräldraledig igen, det innebär också att Fred från och med igår är så kallat 15-timmars-barn på dagis. Han får alltså gå 15 timmar i veckan under tiden som jag är föräldraledig på nästa barns föräldraledighetsdagar.

Här hos oss innebär 15h att man går 3 dagar i veckan, 5 timmar om dagen. Tisdag, onsdag och torsdag kommer han vara på dagis. Så idag är det dagis, och jag är hemma. Väldigt bra för oss bägge två tror jag. Fred tyckte det var väldigt spännande att få komma tillbaks till dagis igen efter ledigheterna och träffa alla kompisar (och då speciellt Märta). Och jag får tid att bara vara, läsa på inför förlossningen (om man nu kan läsa på inför den) och boa lite mer här hemma. Än är det antagligen någon vecka kvar till bebisen ska komma. Vi får väl se...

Nästan som om vi har skaffat katt

Idag är det sagomaskerad på dagis. Vi får väl se hur länge Fred vill spatsera runt som Findus, bara att han tog på sig kläderna ser jag som en stor vinst.

Inte världens bästa bild. Men när klockan är halv sju på morgonen, och kläderna faktiskt är på vågar man inte utmana ödet genom att be honom posera.

Sånt här blir man glad av

I ett mail till L skrev jag idag på morgonen "Skuttade han in idag också?" och fick svaret "Jojo. 'MÄRTA!'".

Man får ju bara hoppas att hans uppskattning är besvarad, så att Märta inte upplever honom som värsta stalkern...

Av dagis blir man trött

När man har varit första dagen igen på dagis efter ett sju veckor långt uppehåll blir man lätt lite småtrött på eftermiddagen. Då är livet inte så lätt, trots att man har fått leka med både Märta och Ludvig hela dagen. Eller så är det kanske just för att man har härjat runt med kompisarna hela dagen som man är så trött så trött. Det lär i alla fall inte bli några problem att lägga vår son ikväll.

Vinstlott eller nitlott, kanske något mittemellan

När vi hoppade på dagiskarusellen för ett halvår sen kändes det som om jag dragit en vinstlott. Eftersom jag kan flexa in tidigt på morgonen (till skillnad från L) så bestämde vi att jag ska börja tidigt (6-6.30 är tanken) så att jag också kan sluta tidigt och på så vis hämta Fred kvart i fyra varje dag. Då skulle han slippa få så sena eftermiddagar på dagis. Linus skulle alltså lämna Fred varje dag. Jag skulle slippa morgonstress och ett trött barn. Och det gör jag. Linus lämnar varje dag (utom fredagar då jag lämnar eftersom han har ett möte som han inte kan vara sen till), jag hämtar varje dag. Jag slipper morgonstress. Skönt. Däremot, i och med att jag hämtar varje dag blir det jag som är hemma först, och således jag som får laga mat. Varje dag. Och inte bara laga den, utan också komma på vad vi ska äta. Jag vet inte vilket som är bäst - morgonstress eller matstress. Men jag lutar lite åt matstress.

Idag blir det i alla fall stekt torsk, potatis, grönsaker och en kall sås. Och nu ska jag gå ut och ta upp potatis.

Sommarfest på dagis

Idag var det sommarfest på dagis. Det sjöngs och fikades. Fred fikade mer än han sjöng. Man kan säga att han inte sjöng alls. Han gjorde minsann inga rörelser heller. Anledningen är, med 99% sannolikhet, att det stod typ femtio personer och stirrade på honom. Han är inte direkt bekväm med massor av folk han inte känner. Men han satt på scen bra länge och kollade på alla folk som kollade på honom. Han reste sig upp när han skulle resa sig, och satte sig först av alla så fort sången man skulle stå upp och sjunga var slut. Sen fick han ögonkontakt med mig och insåg att scenen var den sista platsen han ville vara på. Men som den finkänslige gosse han är fick han inget skrikutbrott, han blev bara väldigt röd i ansiktet och liksom kämpade med att hålla tillbaks gråten. Sen kom han ner till mig och vi kollade på alla andra barn som sjöng väldigt bra och väldigt mycket. Efter det fikade vi som sagt. Gott i värmen.

Lustigt förresten, det var väldigt mycket mer folk på dagis idag jämfört med den dan det var trädgårdsdag. Inbjudan hade ändå gått ut till samma personer vid båda tillfällena. Antar att det var vädret som gjorde att det var fler idag. Sol är med tilltalande än hagel.

En sak som jag tyckte var konstig

Förresten, igår på trädgårdsdagen på dagis var det en mamma som gick omkring och bjöd alla fröknar på hemmabakade kärleksmums. Hon pratade vitt och brett om att hon hade bakat dom själv, och var dom inte goda? Är inte det konstigt? Att bara bjuda alla fröknar? Alla som var där fikade på medhavd fika och dessutom bjöd dagiset på korv, så det var inte så att det gick någon nöd på oss andra, men är det inte lite konstigt ändå?

Idag har vi grävt minsann

Vi har faktiskt grävt idag igen. Det är liksom ingen hejd på det. Idag har vi dock inte grävt i vår trädgård. Men nej, vi har inte blivit helt bananas och börjat inkräkta på grannens mark och gräva där, det var trädgårdsdag på Freds förskola idag. Alla föräldrar var inbjudna för att hjälpa till att fixa i trädgården. Det var inte jättestor uppslutning, kanske beroende på vädret, men vi var några stycken där som jobbade. Vissa av oss grävde och planterade buskar och blommor. Andra spikade och sågade, bland annat byggdes det tydligen en helikopter, jag glömde dock titta på den innan jag gick hem så jag vet inte om det bidde en helikopter eller inte.

Ett tag haglade det så det stod härliga till. Dessbättre blev man varm av allt arbete. Fred däremot, som inte arbetade särskilt hårt (latmasken) var riktigt kall om fötter och händer när vi kom hem. Men en stund under filten i soffan framför Fåret Shaun, följt av en lång varm dusch löste detta problem.

Hoppas dom är nöjda med uppfräschningen av gården. Det ska bli spännande att se hur det blir när alla nya buskar och plantor börjar ta sig.

Fredag!

Idag är det fredag, tydligen är det också kjolfredag. Min moster berättade för mig igår att varje fredag är kjolfredag för henne. Jag tror till och med det var så att varje fredag var kjolfredag för alla kvinnliga lärare på den skola där hon jobbar. Väldigt roligt, jag anammade konceptet och har kjol på mig idag.

Fredagar är min lämningsdag på dagis eftersom L måste vara på ett möte på jobbet klockan åtta. Så fredagar får jag dröja mig kvar hemma ända till klockan 7.15, riktigt lyxigt (annars åker jag hemifrån vid sexsnåret varje dag). Dessutom är det en fröjd att lämna Fred på dagis när han, som idag, sprang in på dagisavdelningen med ett leende på läpparna och några glada vinkningar. Så brukar det oftast vara enligt L, men jag som mest hämtar på dagis ser ju inte den biten så ofta. Men han gillar sitt dagis Fred, och det gör vi med.

Hoppas ni får en bra fredag!

Dagis-inlägget

Det var ju det här med dagis, eller förskola heter det väl, men jag har så svårt att tänka mig att Fred går på något så "vuxet" som en förskola, därför tänker jag mig att han går på dagis. Så - det var ju det här med dagis.

Mest har vi tyckt att det har varit väldigt spännande att Fred ska bli dagisbarn och vi dagisföräldrar. Väldigt konstigt att ha ett så stort barn att man nu hämtar och lämnar på dagis...

Hur som helst, han fick ju plats på det dagis vi hade önskat i första hand, ett gammalt kråkslott mitt i byn, 6 km hemifrån.

Anledningen till att vi valt just det dagiset var att det var ett kråkslott och att det hade en stor gård. Att dessutom grannbarnen går där och deras mamma rekommenderade stället varmt påverkade också. Vi kunde valt värsta moderna dagiset också...

...men nja, det kändes inte riktigt som vår melodi. Gammalt, inbott och med skrymslen och vrår - det är vår melodi.

I två veckor hade vi inskolning, vi ökade på Freds tid på dagis mer och mer för varje dag, vecka två började vi lämna honom där själv, först en timme och i slutet av veckan fem timmar. Det vi (jag och L) var mest nervösa för var det här med vilan... Fred har i princip alltid varit ett utomhussovarbarn. Sen vi fick honom att sova i vagnen med hjälp av korvbrödstricket så har han i princip so it i vagnen. Sen under någon kort period sov han inne, men det var inte särskilt långvarigt. Men han hade somnat på dagis, första dagen i frökens knä, andra dagen på en madrass bredvid fröken. Så sömnen verkar inte vara något större problem. Och allt annat verkar också flyta på som det ska. Dom sjunger, leker, är ute och gräver i snön och äter mat. Redan efter första veckans ganska få timmar på dagis hade Fred koll på nästan alla rörelser till Hjulen på bussen, han hade lekt tittut i kojan på avdelningen och han hade stenkoll på var legot var. Han verkade verkligen tycka att det bar roligt att vara på dagis, även om det var lite trist ibland när jag eller L gick.

Från och med den här veckan går Fred nästan hela dagar på dagis. Vi lämnar honom bara lite senare på morgon än vad som är meningen. Det är lite tårar på morgonen när vi går, och några tårar när vi kommer, men han verkar trivas väldigt bra där under dagen. Jag är inte alls särskilt orolig eller så för honom under dagen, eller ja, det skulle vara under matstunderna då jag hoppas att han äter, han är nämligen lite dålig på det för tillfället. Och på morgonen när man just gått därifrån och han var ledsen när man gick, då funderar en liten del av hjärtat på om han känner sig sviken och övergiven för att vi lämnar honom där. Men jag vet att han har det görbra på dagis, så jag släpper de där funderingarna rätt snabbt.

En sak kan man dock konstatera efter en dag i "det riktiga livet" - man blir trött! Efter en dag med jobb för både mig och L, och nästan heldag för Fred på dagis så stupade vi i säng allihop och somnade minst en timme tidigare än vi normalt brukar somna.

Idag sov han!

Jag har tydligen en unge som sovit för första gången på dagis idag! Eller ja, han sover tydligen just nu. Jag är imponerad, och fortsätter med att säga att ett dagisinlägg i bloggen kommer vad det lider.

En riktigt bra sak med den där ungen förresten, det är att man kan få sig en puss om man har tur.

en suddig puss

Plötsligt händer det!

Idag hände en sån där konstig grej igen. En sån sak som man tror bara händer andra. Det har hänt typ två gånger innan. En gång den 10 mars och en gång i höstas. Fred somnade! Alltså bara sådär rakt upp och ner. Där han satt. Tydligen ser det ut så här hemma hos oss nu (notera knäckebrödet i handen):

Jag fick bilden på mailen med följande meddelande:

Jag är så arg på pappa som ville att jag skulle lägga mig, att jag hellre sitter här och tjurar. Fast lite trött är jag allt. Ska bara blunda lite. Bara lite. Bar...

Man blir nog lite småtrött av att vara på dagis. Idag var andra gången Fred och L var där. Imorgon får jag följa med. Då kommer en lite längre rapport här, men det verkar vara ett bra dagis i alla fall, så mycket har jag förstått.

Då var det dags

Nu har jag städat ut julen ur två rum. L slängde just ut granen genom fönstret. Nu åker den ut. Men så fastnade jag liksom i något sorts mellanläge. Jag borde gå vidare med nästa rum. Det är ju liksom inte så mycket kvar. Men det tar emot. Jag sätter mig bara lite vid datorn först. Inte så länge. Ska bara kolla mailen. Kanske kika in lite på Facebook. Oj, ett blogginlägg kanske...

Imorgon börjar allvaret. Igen för vissa av oss, medan för andra börjar det. Imorgon är det första dagen på dagisinskolningen för Fred. Väldigt spännande. En timme ska vi spendera på avdelningen imorgon. Sen två timmar om dagen resten av veckan. Sen nästa vecka antar jag att tiden trappas upp allteftersom, men det vet vi inget om än så länge. Så nu har vi två veckor på oss, då inte samtliga vuxna i hushållet jobbar samtidigt. Sen är det dags att hantera det det riktiga livet, det när man kommer hem från jobbet, hämtar på dagis och ska hem och laga mat. Nu har man ju bara kommit hem från jobbet och ätit. Det är skillnad det. Men det ska nog gå bra det här.

Hepp, jag får väl ta tag i nästa rum. Sy om lite gardiner och måla någon list. Plocka ned adventsstjärnan och sätta dit en lampa. Och samtidigt fundera lite över det där med dagens middag...

Dagisplats - check

Så där ja, då har Fred en dagisplats (förskoleplats heter det väl egentligen). Från och med årsskiftet kommer han gå på det dagiset vi ville, himla bra. Där går även den ett år äldre grannpojken, så det blir finemang detta. Nu är det bara inskolningen kvar... kan bli spännande.