Tänk att ett par byxor kan betyda så mycket

Fred har blivit kär. Objektet för hans varma känslor är ett par byxor. Ett par gröna byxor i velour. Så snart de ska av på kvällen blir det gallskrik. Igår skrek han som en tok för att L tog av honom byxorna, det var ju de byxorna han skulle ha! I morse blev han vansinnig för att han inte fick ha på sig bara byxorna. Nu har L just tagit av honom byxorna igen, det är gallskrik, och Fred har just varit och hämtat byxorna i tvätten. Han springer i detta nu, gallskrikande, runt med byxorna i famnen, visar dem för L och menar att det är ju de här jag ska ha på mig! Ingenting hjälper. Alltså nog för att jag är smickrad, jag har sytt byxorna, men den här reaktionen är väl lite väl kraftig. Imorgon ska han ta på sig ett par andra byxor, undra hur det kommer gå...

Men vem vann?

Idag utkämpades en hård strid här hemma. Fred kom till mig under eftermiddagen och förklarade att jag skulle följa med (det gör han genom att ta en i handen och dra, alternativt putta en i knävecken). Han gick fram till källardörren, pekade på den och sa "Mmm! Min!" och så nickade han. Det brukar betyda att han vill ha något. Vad undrade jag, vad är det du vill ha? "Mmm! Min! Blle!" Ska du ha en bulle undrade jag? "Ah!" och en ny nick. Nej, förklarade jag, det blir ingen bulle förrän du har ätit din mat. Jag satte fram mat åt honom, men så fort maten kom på tal gallskrek han. Sen gick han runt här och ömsom gormade, skrek och satte sig och sparkade i golvet och ömsöm gnällde. Drog med mig till källardörren, pekade "Mmm! Min! Blle!" och tittade på mig som om jag inte fattade nåt - han ville ju ha en bulle! Jag förklarade om och om igen att nej, det blir ingen bulle förrän han ätit mat. Till slut bestämde vi oss för att ge upp kravet på mat och istället äta lite smörgås. Fred satte raskt i sig en fralla och drack lite O'boy. När frallan var uppäten pekade han på maten och sa "Mmm! Min!" och nickade. Nu skulle han helt plötsligt ha mat. Och han åt upp nästan allt. Sen kom det inget mer krav på någon bulle. Uppenbarligen var han hungrig, men varför han inte kunde tänka sig att äta mat först, det förblir ett mysterium.