Första mardrömmen (som jag vet)

Inatt vid fyrasnåret kom Vera intassandes till oss. Upp i sängen och ner under täcket på sin vanliga plats. Normalt sett somnar hon om på två sekunder, men inte inatt. Hon började prata om dinosaurien. Den var bland bilarna på vägen och så nämde hon något om sin pappa och upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Jag låg bredvid och försökte förklara att dinosaurier finns inte på riktigt. Det var bara en dröm och det var ingen fara. Jag lovade att jag fanns precis bredvid henne och allt sånt där man gör för att få ett barn att känna sig tryggt. Hon upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Efter ungefär en timme somnade hon till slut om och vi fick två timmar sömn till innan det var dags för morgon.

När vi väl vaknat frågade jag henne om hon hade drömt läskigt inatt. Hon nickade och förklarade att det var ju den gröna dinosaurien. Den hade gått bland bilarna och den hade sagt att den skulle äta upp människorna. Jag frågade då var hon var i drömmen och hon förklarade att hon hade rullat ner för en backe eller nåt. Jag undrade om hon var precis bredvid dinosaurien, men det var hon inte, en liten bit ifrån. Så frågade jag om pappa då, eftersom hon nämnt honom, var han med i drömmen? Ja, det var han. Hade han varit jämte Vera? Nej, det hade han inte, han hade sprungit mot ett hus. Och så kommer det, lite med gråten i halsen nästan: Jag ville att pappa skulle bära mig, men han sprang. Jag började nästan lipa på stört jag med. Och jag förstår att det är en dröm, men jösses vilket svek. Att i drömmen stöta på en stor läskig grön dinosaurie och så springer ens pappa iväg från en. Läskig mardröm alltså.

Jag har förövrigt redan ringt Linus och påpekat för honom att nästa gång han är med i någon av sina barns drömmar så får han banne mig agera korrekt och helt i deras intresse. Han höll med om att det lät riktigt illa det han gjort, och lovade att bättra sig. Men nu hoppas vi att vi slipper fler mardrömmar på ett tag.

Plötsligt händer det

Idag är nog första gången på i alla fall 3 år som jag vaknade i min egen säng utan en enda unge i sikte. Det brukar alltid dyka upp minst ett barn under natten och krypa ner i vår säng, oftast två. Men idag när L:s alarm gick igång och jag vaknade till kändes det mycket mystiskt, insåg efter en stund att det handlade om att jag hade så himla mycket plats.

Receptet på barn som sover i sina egna sängar i den här familjen verkar vara MASSOR av frisk luft och lite sena kvällar. Då blir dom alldeles görtrötta och sover nätterna igenom utan att vakna och komma på tanken att byta säng mitt i natten.

Nattliga insikter

Det slog mig inatt att det kanske inte är så konstigt om det blir trångt i sängen om man delar den med en äkta man, två barn och en val. Men valen kastade jag över till mannen efter ett tag. Jag kom fram till att det inte var mer än rätt eftersom jag är den som agerar skiljevägg mellan de två nattbrottarna (dvs barnen). Det innebär också att jag har två små personer stundtals klistrade mot mig. Så valen, den får faktiskt någon annan ta hand om.

Dagens tips

Mitt bästa så-ser-du-till-att-du-inte-sitter-och-somnar-vid-ratten-när-du-är-trött-men-måste-köra-hem-tips: Var kissenödig.

Görbra. Om man inte kissar innan man ska åka hem från stället man varit på till sent på natten så är det helt omöjligt att slappna av när man sitter och kör. Sen får man givetvis inte vara för kissenödig, då blir man också en trafikfara.

Förresten: Om någon har ett så-håller-du-dig-pigg-och-alert-hela-dagen-trots-att-du-kom-hem-och-la-dig-alldeles-på-tok-för-sent-tips att erbjuda så tar jag tacksamt emot det.

Vaken i ett sömnigt hus

När påskafton varit full av bus och lek med kusinerna kan det mycket väl hända att man somnar en stund i sin koja på påskdagen.

Faktum är att hela min familj sover för tillfället. Jag funderar på att ta hand om disken, sy eller läsa min bok. Jag tror att jag väljer det sista.

Fortsatta yoganätter

Även natten till tisdag den här veckan blev en yoganatt. I alla fall enligt dottern som tvunget skulle stå i hundens position mellan 04:10 och 04:45 i natt. Ja, hon stod inte så hela den tiden, hon blandade det med att kränga runt en del också, och babbla lite. Men hunden återkom hela tiden. Tänk så skönt det blir när hon inser att man ska sova på natten, och då hela natten. Men det lär väl dröja ett tag till dess kanske.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Gårdagens sista aktivitet (om man inte räknar in tandborstning och sånt) var ett yogapass. Väldigt bra, och det satte helt klart sina spår i mig. För i natt har jag drömt yoga.

Varje gång jag vaknat har jag varit tvungen att se till att jag ligger i en yogaposition. Galet. Tack och lov var de "yogapositioner" jag skulle ligga i misstänkt lika mina vanliga sovställningar, jag har alltså inte sovit i hunden eller kobran. Men det var viktigt att vara närvarande och tänka på andningen, och känna in positionen jag låg i ordentligt.

Jag misstänker att en anledning till att "drömmen" fick leva vidare under (vad jag upplevde som) hela natten är att bredvid mig låg Vera stadigt i hennes version av barnets position.

Spänningen måste varit oliiiidlig

Två timmar och 15 minuter senare konstaterar vi att nu får vi nog ta och väcka honom. Oj vad trött han måste varit. Och oj vad han inte kommer somna som ett ljus vid halv åtta ikväll. Men men, det är ju lördag, så vad gör väl det?

Vilostund undercover

Det är inte så lätt att se om sonen somnat när han insisterar på att ligga helt under filten när han ska sova middag. Men den djupa andhämtningen skvallrade om att så var nog fallet ändå. Och mycket riktigt, när jag lyfte på filten för att kika in sov han.

Vad nu, han brukar väl inte sova middag? kanske vän av ordning tänker. Och nej, det brukar han inte. Men har man spenderat föregående natt hos farmor och farfar och varit spänd inför detta så blir man lite extra trött. Att lillasyster sover samtidigt nu är rätt gott. Alltså finns det tid att få någonting gjort. Jag tror minsann jag ska bege mig ut.

En fin sak om hösten

Sovstund i vagnen på hösten måste vara helt ljuvligt. Varmt nedbäddad, med frisk och ofta rätt krispig luft. Blir nästan lite lätt avundsjuk. Jag vill väl också bli nedbäddad och bara sova en stund ute i trädgården...

Nej, det är inte en trissvinst, men det är banne mig inte långt ifrån

Plötsligt är man där. Vid den tid som man väntat på så länge. Sen Fred var i typ Veras ålder har vi längtat efter att han ska somna "lätt". Alltså, i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen är det klart. Så har det inte varit. Det har snarare varit i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen har det tagit tid. Han har inte somnat, och han har stundtal skrikit, han har rymt ur sängen, vi har blivit arga, han har blivit arg, han har legat vaken och bara inte somnat, och vi har hela tiden varit med honom i rummet (eftersom han blivit jätteledsen om vi lämnat honom). Och det här har kunnat ta timmar. En timma var det normala, men två timmar inte särskilt ovanligt. Jag antar att vi skulle kunna kört någon sorts metod på honom, men det har vi inte gjort, istället har vi väntat, någon gång måste det ju komma liksom. Och nu, sen någon vecka tillbaks så är vi där.

Vi har sakta men säkert rört oss åt det hållet. Vi har gått från att ligga bredvid honom och hålla handen när han skulle sova till att sitta bredvid och läsa en bok (alltså en egen bok). Men nu behöver vi alltså inte ens vara kvar i rummet längre. Vi behöver inte ens vara kvar på övervåningen. Allt som behövs är en försäkran om att komma och titta till honom efter en stund. Och den stunden brukar vara sisådär tio minuter, och då har han hunnit somna. Vi har fått kvällarna tillbaks, och det är helt underbart. Enda smolket i glädjebägaren är den där nya lilla människan, hon somnar inte själv, ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Kvällspromenad

Har varit på kvällspromenad i mina barndomskvarter för att se om lillskruttan kunde tänka sig att somna i vagnen, och se det kunde hon.

Ute är ljust, varmt och stilla. Den enda kotte jag stötte på var en sån med taggar. Den rullade ihop sig till en boll när jag passerade, och jag tänkte att det är synd att Fred inte var med. Jag tror inte att han har sett en igelkott.

Same same but different

Samma plats som tidigare, men annan gunga och annan tjej. Men jag har nog gungat några gånger fler än vad Vera gjort, hon gör nämligen gungpremiär idag. Och det verkar vara en helt okej sysselsättning.

Förhoppningsvis gör alla nya intryck kombinerat med havsluften att hon upprepar nattens bedrift at sova mellan 20 och 03 i ett sträck. Vi håller en tumme för det.

Natten och morgonen

I natt hände något som aldrig hänt förut. Vera sov i princip hela natten. Underbart. Hon somnade vid tiosnåret i min famn nere i soffan. Sen la jag henne i hennes säng och där sov hon sen tills hon vaknade vid tjugo över fem för att äta. Väldigt väldigt skönt.

Mindre skönt är att Fred vaknade kvart i sex sen. För dagen liksom. Jag lyckades hålla kvar honom i sängen fram till kvart över sex. Men då fanns det ingen anledning att ligga kvar längre enligt Fred. Så vi gick upp. Det positiva med att gå upp så tidigt är att man hinner med en del. Hittills har vi bland annat satt en bröddeg, spelat lite logolino, kollat på två avsnitt av dinosaurietåget och klätt på oss. Nu ska vi äta frukost, för nu kom andra halvan av familjen också ner minsann.

Varmare sängar

Jag fick två vetekuddar i julklapp, precis som jag önskat mig. Tanken var ursprungligen att jag skulle ha nytta av en vetekudde eller två när förlossningen drog igång, som en form av smärtlindring liksom. Det visade sig att det var inte något som funkade på mig. Eller ja, jag klarade inte av den distraktionen som en värmande kudde utgjorde.

Hur som helst - nu är det hur bra som helst att ha två vetekuddar. Varje kväll värms kuddarna upp, en hamnar i Veras säng och en i min. Jag lägger dit dem (eller ofta är det faktiskt L som får göra det eftersom jag är upptagen med att amma Vera) en stund innan vi ska sova, för Veras del gör det att hennes säng är uppvärmd och temperaturskillnaden mellan min (eller Linus) famn och hennes säng blir inte så stor. För min del gör det att min säng är varmare och snällare mot mina bröst som inte riktigt vant sig vid att amma en liten människa X antal gånger varje dag. Så hurra för vetekudden!

Nästan barnfritt

Det här är tydligen en magisk stund om man är tvåbarnsförälder:

Att båda barnen sover samtidigt på dagen. Eller ja, det är vad jag har hört i alla fall, att det är en magisk stund alltså. Att båda barnen faktiskt sov det är jag säker på eftersom jag var där. Och rätt skönt var det allt. Jag antar att det är relativt lätt att få till det så här när ett av barnen inte gör så mycket annat än sover på dagarna, men att det kommer bli mer och mer sällsynt ju äldre de blir.

Inatt klockan 03:någonting

Fred sätter sig upp i sängen och upprepar ihärdigt några gånger: Läsa saga mamma! Läsa saga!
Så någon gång mellan tre och fyra i natt läste vi Bockarna Bruse.
Nej, det gjorde vi givetvis inte. Freds begäran blev bemött med ett: Vill du har lite vatten? Varpå han svarade ja och drack en klunk, sen fick han höra att det var mitt i natten och då sover man. Så han la sig ner igen och slocknade. Jag antar att det hela var ett fall av det prata-och göra-konstiga saker-i-sömnen-drag som han ärvt av sin far.

Magen är stor, men helt normal

Idag fick jag, på väldigt kort tid, men helt oberoende av varandra, två kommentarer om hur stor magen är nu. "Nu börjar den verkligen bli stor du, den syns verkligen nu!". Ungefär så lät bägge två. Nu tror jag i och för sig inte magen är så himla mycket större idag jämfört med igår, utan en anledning till att man såg magen så mycket tydligare idag var nog att jag hade vit tröja under en mörkare kofta, så den vita magen putade liksom ut genom koftan och såg nog ganska stor ut.

Men man kan inte vara helt säker. Magen har onekligen känts stor idag. Stor, sprickfärdig och stundtals väldigt i vägen. Och enligt L hade de två tidigare personerna inte fel - magen är enorm tycker han med Hmm, jaja, nog är den större än vad den normalt sett är. Så den kanske är enorm för någon som inte är gravid i 33:e veckan, men för någon som är gravid i 33:e veckan (som jag är) så är den precis så stor som den ska vara. Det är bara till att ringa och fråga min barnmorska, jag låg mitt på kurvan för magmått igår på kontrollen.

Imorgon har jag och Fred ledig dag. Känns väldigt välbehövligt. Idag var jag så trött när vi kom hem efter dagishämtningen att jag la mig en stund på soffan och stensomnade, sov i tio minuter samtidigt som Fred kollade på Barnkanalen. Dom där tio minuterna var onekligen ett bra drag, för jag är inte alls så trött nu på kvällen. Ibland är det nog smart att lyssna lite på kroppen och göra som den säger. Men som sagt - imorgon är det ledigt, jag hoppas att både Fred har planer på sovmorgon, precis som jag har, men det får vi se imorgon.

Tortyr för att komma ifrån smärtan

En positiv sak Freds nattningstortyr medförde den här kvällen: jag kände inte hur ont jag hade I halsen. Hjärnan hade liksom fullt upp att registrera nagelnypen som skedde på utsidan av halsen.

Japp, det är ett av Freds sätt att somna. Nyp, nyp, nyp. Det är olika det där hur noga vi är att han inte ska nypas under dessa tillfällen. Alltså utgångspunkten är ju att nypning inte ska ske. Men ibland så orkar man liksom inte ta fighten, och de extra minuter den kommer innebära innan han somnar. Idag var en sån kväll. Han fick nypa, och jag slapp ligga och tänka på hur ont jag har i min hals som sagt.

Nu: glass. Det har jag längtat efter sen i morse.

Förövrigt: här höstruskar det för fullt. Ganska mysigt. Kanske blir det rent av en brasa i braskaminen också för att fira höstrusket.

Att somna och vakna helt fel

Idag somnade jag när jag lade Fred för natten. Det är helt fel att somna då. Eller rättare sagt, det är helt fel att vakna efter att man somnat när man lagt honom. Jag blir helt koko. Jag mår småskumt och är allmänt sur och vresig. Jag antar att min kropp inte pallar att bara få sova nån kvart när den egentligen är så trött att den skulle kunna sova för natten. Men att gå och lägga sig vid halvnio känns för tidigt även för mig. Så jag går upp, muttrar, surfar lite, försöker hålla mig undan från L så att han ska slippa mitt humör och räknar tiden tills jag får sova på riktigt. Men nu är det nog banne mig dags att gå och borsta tänderna. Nu kan jag gå och lägga mig på riktigt. God natt.