Tålamod

En brist som jag emellanåt lider av är bristen på tålamod. Och få främst brist på tålamod med mina barn. Det handlar om det här att de ska vara med och hjälpa till. Att man jag får inse att saker och ting tar lite längre tid om de ska vara med, men det är HELT OKEJ. Jag blev påmind av det i fredags när jag och barnen var och hälsade på min lillasyster. Hon inkluderade barnen på så himla fint sätt i de små projekt hon skulle göra. Plantera om pelargonerna till exempel. Inget suck över att det sölades eller att det blev lite omständligt. Utan de fick vara med hela tiden. Ta bort jord, plantera i ny kruka, vattna (det blev riktigt blött på golvet) och till sist plocka undan. 

- Vera, kan du torka av bordet? frågade moster efter att allt var omplanterad. 

- Ja! sa Vera stolt och torkade för allt vad hon var värd. 

 

Jag tänker inte på det där på samma sätt längre. Att inkludera dem i de små sakerna. Det var en nyttig påminnelse för mig.

Bokstäver och mat

Vi sitter och äter mat, barnen och jag. Fred har ätit upp sina fiskpinnar men inte rört potatisen. Han säger att han är färdig. Jag säger till honom att han nog faktiskt bör äta lite potatis också. Han suckar men stoppar in en bit i munnen. Sen: Mamma, ge mig bokstäver!

Sedan två år tillbaks eller så har vi en liten lek som vi ibland tar till när vi äter mat. Om det är svårt att få i sig maten så kan Fred få en bokstav för varje gaffel med mat han stoppar i munnen. Tanken är att det ska bli ett ord av det hela. Här kan man styra lite hur mycket man tycker att han ska äta, långa eller korta ord liksom. Han är dessutom väldigt duktig på att sätta ihop bokstäverna till ord, så det är inga problem för honom att hänga med i leken.

Så igår fick han ordet TORSKFISKESPÖ. Nej, det är förmodligen inget ord egentligen, men han fick i alla fall i sig all potatis.

Vera snappade upp vad vi höll på med där hon satt och pillade med sina fiskpinnar (hon hade inte ens fått i sig dem). Mamma, ge mig, ge mig! Säg en bokstav!

Här blev det lite svårare. Vera kan inte läsa, eller så många bokstäver för den delen. Så jag tänker att jag köra på något hon kanske kan. Hon fick ett V och ett E (den listige har nu listat ut att hon skulle få VERA som ord). Och hon började sätta ihop sina bokstäver. När hon hade fått R:et tyckte hon att hon var färdigäten och konstaterade: Det blev FISKESPÖ mamma! Sen tackade hon för maten och gick från bordet. Jag hade inte riktigt hjärta att stanna henne och förklara att hon dels inte hade ätt upp, eller att det inte blev FISKESPÖ. Hon var nöjd och glad, och det är emellanåt allt man kan begära av en treåring.