Bokstäver och mat

Vi sitter och äter mat, barnen och jag. Fred har ätit upp sina fiskpinnar men inte rört potatisen. Han säger att han är färdig. Jag säger till honom att han nog faktiskt bör äta lite potatis också. Han suckar men stoppar in en bit i munnen. Sen: Mamma, ge mig bokstäver!

Sedan två år tillbaks eller så har vi en liten lek som vi ibland tar till när vi äter mat. Om det är svårt att få i sig maten så kan Fred få en bokstav för varje gaffel med mat han stoppar i munnen. Tanken är att det ska bli ett ord av det hela. Här kan man styra lite hur mycket man tycker att han ska äta, långa eller korta ord liksom. Han är dessutom väldigt duktig på att sätta ihop bokstäverna till ord, så det är inga problem för honom att hänga med i leken.

Så igår fick han ordet TORSKFISKESPÖ. Nej, det är förmodligen inget ord egentligen, men han fick i alla fall i sig all potatis.

Vera snappade upp vad vi höll på med där hon satt och pillade med sina fiskpinnar (hon hade inte ens fått i sig dem). Mamma, ge mig, ge mig! Säg en bokstav!

Här blev det lite svårare. Vera kan inte läsa, eller så många bokstäver för den delen. Så jag tänker att jag köra på något hon kanske kan. Hon fick ett V och ett E (den listige har nu listat ut att hon skulle få VERA som ord). Och hon började sätta ihop sina bokstäver. När hon hade fått R:et tyckte hon att hon var färdigäten och konstaterade: Det blev FISKESPÖ mamma! Sen tackade hon för maten och gick från bordet. Jag hade inte riktigt hjärta att stanna henne och förklara att hon dels inte hade ätt upp, eller att det inte blev FISKESPÖ. Hon var nöjd och glad, och det är emellanåt allt man kan begära av en treåring.

Dagens bygge

 

Idag har vi byggt en labyrintbana till familjens två hexbugs, eller hexboxmyra som dom kallas här hemma. Roligt att bygga, roligt att se dem springa omkring, plus att det är en grej som båda barnen leker bra tillsammans med.

Idag var det sol!

Sol och hela fem plusgrader gjorde att vi vågade sticka näsan utanför dörren idag. Jo, vi är rätt dåliga på att gå ut och vara ute under vinterhalvåret har jag insett de senaste månaderna. Men idag kom vi ut, och det var verkligen skönt. Eftersom det var plusgrader och barmark tog vi fram sandlådeleksakerna från lagårn och barnen började gräva. 

Förutom att gräva så fastnade de en del också. Sandlådan var så full med vatten så det var mer ett geggamoja-hål än en sandhåla. Fötterna fastnade direkt om de stod still en längre stund. Då fick man ropa på hjälp.

- Vera! Hjälp mig! Dra i mitt ben!

Och Vera drog och drog. Men foten ville ändå inte lossna. Så mamman fick rycka ut (efter hon fotat färdigt såklart).

Men när man inte satt fast, då kunde man ju till exempel laga mat. Eller göra fåror där vattnet kunde rinna. Båda två sakerna var lika roliga. Allt blir liksom extra roligt när det är mycket vatten i sandlådan.

- Nu maten klar! ropade Vera.

Fredagskväll

Fredagskväll och vi discobowlar, som på den gamla goda tiden. Jag är kass som vanligt, men vad gör väl det. Dessutom, eftersom bowlingen plus restaurangbesök är en present till L som nyss fyllt år, är det ju bäst att han får vinna.

Man får smida medan järnet är varmt

Eller medan snön är kall. Pulkapremiär med andra ord. Det var helt ok enligt Vera. Inte lika kul som det ser ut på bilden. Men ler man åt henne så ler hon tillbaks.

Fred däremot gillade pulkan massor, till skillnad från tidigare år.

Tittut!

Vi brukar leka "Tittut" hemma. Den och "Tack tack"-leken är fantastiskt roliga. Finns det ett tygstycke till hans (klädesplagg, handduk eller liknande) använder Vera det för att gömma sig bakom. Men finns det inget sådant så kör hon som vi andra - med händerna eller i hennes fall hela armarna. Så här kan det se ut:

"Var är Vera?"

"Tittut!"

Ibland måste man helt enkelt ställa undan lite bilar

Mitt på golvet i vardagsrummet står några bilar prydligt parkerade. Jag bara noterar det och säger inget om det. Efter en stund får jag ändå en förklaring.

- Mamma, dom där bilarna är i sina.
- Va?
- Dom bilarna är i sina.
- Är dom i Kina?
- Ja.
- Jaha, där ser man.

Vi har tydligen en liten bit av Kina i vårt vardagsrum. Tänk vilka möjligheter det öppnar upp inför helgen. Trädgårdsfix - jag tror inte det, vi tar en promenad på muren istället.

Bokstäver hit och dit

Idag är det lite ruggigt ute (i alla fall när man är inne och tittar ut), så då sitter vi inne vid köksbordet och leker med bokstäver.

Vi har fått en fin läslåda av farmor, och även om Fred bara är tre år och inte har något vidare grepp om det här med bokstäver (precis som det ska vara), så är det spännande att sitta och pussla ord. Några bokstäver kan han dock. F R E och "den där med rakt streck och en stor mage", det blir FRED det.

En kväll på sommaren

I fredagskväll var det varmt, kvavt och vi liksom väntade på åskan. Då kan man vara ute i bara blöja om man är liten. För att fördriva tiden tills det var dags för läggning för storebror gungade vi lite ute. Rätt gott med sommarkvällar.

Beundrad 2

Stolen är inte bara bra att ha inne i köket. Ute är den perfekt. Där kan man sitta och kolla på storebror när han krattar sandlådan, och den beundran som lyser i ögonen då är nog större än den som finns när man får kolla på mamma i köket.

Kompetensutveckling

Hah! Jag löste det! Helt plötsligt hade vi en böjd räls kvar istället för att sakna en. Och det utan att ändra i planerna för hur järnvägen skulle se ut. Vi bara justerade lite här och var, det var inte helt lätt, men det gick. Järnvägen är roligaste leksaken här hemma enligt mig.

Det är det jag alltid sagt - föräldraledighet borde vara meriterande vid anställningar och lönesättning. Man blir grym på att rodda projekt (typ dopkalas för 35 pers hemma), man utvecklar sin kreativitet och man övar sig i problemlösning. För att inte tala om förhandlingsteknik. Jag har svårt att tro att någon är så svår att argumentera med som en skön treårstrotsunge.

Problemlösning

Hur sjutton ska vi få ihop det här med bara tre långa raka spår kvar?? Vi måste uppenbarligen införskaffa lite mer räls.

Tut tut

Har hämtat en mycket motvillig son på förskolan. Nu leker vi med järnvägen.

Här gungar mina ungar

Otroligt skönt väder idag förresten. Det är så här det ska vara.

Premiärhopp

Idag plockade vi fram hoppgungan. Eftersom lilltrollet är så stadig i kroppen nu och gillar att stå upp tyckte vi att det var värt ett försök. Och hon gillade den minsann.

I bakgrunden ser ni även någon annan som är stadig. Freds docka är mindre än Vera men sitter rätt bra själv ändå.

Arga leken

Vera utmanade grodan på arga leken, eller om det var tvärtom, är inte helt klar över det. Länge såg det ut som att grodan skulle vinna. Vera som inte orkar hålla sig vaken så länge började se väldigt trött ut efter någon minut, hon skulle antagligen somna när som helst. Grodan verkade däremot kunna fortsätta stirra hur länge som helst. Men sen helst plötsligt så drog han bara, grodan alltså. Eller ja, man kanske kan säga att han blev bortplockad. "Nej, hon får inte ha den, den är min!" var det någon som sa samtidigt som grodan försvann ur vagnen. Så Vera vann matchen minsann. Inte illa alls för någon som bara är tre veckor.

Hoppträning

Fred har börjat träna. Jag är osäker på om det är inför nån simhoppstävling, eller kanske backhoppning i Garmish Partenkirshen, eller så är det inför någon sorts hopptävling på dagis. Hur som helst - träningen är i full gång.

Först hade han tagit fram sin stol som han brukar ha vid köksbordet. En ganska hög stol. Han klättrade upp på den, stod och räknade ett tag, det var lite oklart vilken siffra han tänkte sig hoppa på, han stod och rabblade siffror ett bra tag. Men så till slut, så klättrade han ner, pratade lite med sig själv och kom fram till att det var bättre att hämta en vit stol. Så han hämtade en stol i lekrummet istället, en stol som bara var hälften så hög. Sen klättrade han upp på den, rabblade lite siffror och så hopp - rakt ner på det som han kallar sin studsmatta men som i själva verket är en madrass till en spjälsäng. Sen har det där upprepats otal gånger. Det är roligt att hoppa.

Om ni tycker han ser ut att vara smutsig runt munnen så stämmer det. Han är smutsig runt munnen. För att få ut maximalt av träningen laddade han med att slicka en bunke som vi bakat muffins i. Bästa uppladdningen enligt Fred.

Vi fortsätter låtsas

Oj, vad vi låtsas här hemma nu för tiden. Det ska handlas, ofta müsli och filmjölk. Då tar man bilen, säger hej då till mamma och pappa och åker och handlar. Tre minuter senare levereras det som skulle inhandlas. Idag var det däremot glass och godis, godis till mamma som skulle handlas. Då behövdes inte bilen, men väl dockvagnen.

Nu har vi just fikat, något som serverades från två sulor som Fred sprang omkring och delade ut. Strax efter fikat var det tydligen dags att åka och hälsa på kusinerna. Han slängde sig på bilen sa "Hej då, ses imon!" och åkte iväg. Och nu är han tydligen framme, för nu kom det ett "Hej Abin!" från köket.

Krabborna nappar nog bra på morgonen

Det är roligt, nu kommer låtsaslekarna pö om pö. Idag hittade Fred ett par hörlurar på arbetsbänken här hemma, de blev snart en krabbfiskelina och han och Motta (morfar) var tydligen och fiskade krabbor. Hur många krabbor som fångades vet jag däremot inte.

Heter det låtsaslekar förresten? Ni vet, dom här fantasi/hittepå-lekarna.

Utetider är bra tider

Det var inte länge sen jag sa till Fred "tänk när vi kommer hem från dagis och bara kan stanna ute, i vårvädret utan att frysa eller behöva dra på overallen på dagis". Idag gjorde vi just det. Kom hem, gungade, hämtade posten, åkte rutschkana och lekte i sandlådan.

Eller Fred lekte i sandlådan när jag lagade mat. Han satt och öste sand på sig själv samtidigt som han med bekymrad min sa "oj oj oj". Men han sysselsatte sig själv, det är bra.