Två olika TV-serier, två olika decennier - men i stort sett identiska poser. Är det samma fotograf? Samma fotoassistent? Eller är det bara samma känsla man vill förmedla med bilderna, och det görs bäst med denna "kompetenta" pose?
Tänk att en pausbild kan vara så intressant och uppslukande.
Vi har börjat kolla på Twin Peaks här hemma. Lånade boxen av svärmor och hittills har vi sett fyra eller fem avsnitt. Skruvat, roligt och läskigt på en gång. Största frågan för tillfället är vem den där Diane är som Special Agent Dale Cooper hela tiden pratar till i sitt fickminne. Väldigt spännande.
När jag läser beskrivningen om serien på cdon.com blir jag dock lite förundrad.En STÅLMAN är precis vad en värld full av datorer, feminism och kaffe latte behöver! Följ med på spännande och högtflygande äventyr med allas vår superhjälte i denna välgjorda serie.Öööh? Varför behövs en STÅLMAN i en värld full av datorer, feminism och kaffe latte?! Är detta negativa saker som måste bekämpas? Stålmannen finns väl där ändå för att bekämpa brott i allmänhet och Lex Luthor i synnerhet? Eller är är Lex kanske feminist och lattemorsa? Har jag missat nåt? Någon som har koll?
Jag borde egentligen gå och lägga mig och sova. Varje minut jag är uppe är liksom en minut av förlorad sömn. Fred sover sen en timme, och han bryr sig ju inte om att jag satt uppe längre än honom. Men det går inte att komma ifrån att det är skönt att sitta här utan att känna pressen av att han kan vakna när som helst. För som tidigast så vaknar han vid ett. Men har jag tur så drar han ut på det lite längre än så. Men det är ändå inte den där stressen som jag kan känna på dagen när han sover: nu måste jag få gjort så mycket som möjligt för han kan vakna när som helst.
Jag är skeptisk sa L när han klev in genom dörren idag med tre ICA-kassar i händerna. Han kollade sig omkring och upprepade vad han just sagt. Jo, jag kanske kunde hålla med, lite grann i alla fall. Kanske var det inte så övertänkt att tvätta sofföverdrag, mattor, lakan, fönster och byta gardiner och hänga upp adventsstjärnor och baka kladdkaka på en och samma gång. Det var verkligen kaos när han kom hem. Men det var ju så jag alltid gjorde saker innan. Innan det kom in en liten person i mitt liv som städigt sätter käppar i hjulet för mig när jag har planerat att hinna med en massa saker. Fast antagligen är de där käpparna i hjulet bara av godo, för man ska ju faktiskt försöka vara här och nu, eller hur är det nu? Och då kanske man ska koncentrera sig på en sak i taget, eller kanske i alla fall ett rum i taget, och inte fyra rum på en gång. Då blir det kaos. Men se med gemensamma krafter fick vi rättat till det. Nya gardiner är uppe i alla rum utom ett. Adventsljusstakar och -stjärnor är uppe i alla rum utom ett. Och vi har sett på På spåret, ätit kladdkaka och förklarat för Fred att det här, det är fredagsmys. Och att han antagligen kommer hata På spåret när han blir äldre (om det nu fortfarande går då, men det gör det säkert, det har ju alltid gått liksom) för att det är så tråkigt. Jag hatade På spåret när jag var liten och mamma och pappa skulle kolla på det, sååå tråååååkiga myskvällar! Men nu är det ju toppen, eller så är det bara jag som blivit tråkig, så kan det ju också vara.
När Singelmammor slutade sändas började en annan favoritserie på samma tid, Kobra. Det är görbra, för då slapp jag programmera om inspelningen på dvd:n (latmask). Ikväll ska dom titta närmare på Sanningen, väldigt spännande. Dessutom får vi träffa Dylan, eller ja Luke Perry. Oj oj oj. Kristofer är en pärla!
Igår gick sista avsnittet av serien Singelmammor på SVT. En väldigt bra serie, med gott om värme och känsla. Men också en hel del allvar. Jag tyckte det var väldigt intressant att följa Malin, som blev mamma som singel (hon och hennes partner separerade under graviditeten). Eftersom jag just också blivit mamma, men med en partner, kändes hennes historia lite närmare än de andra tjejernas. Tänk bara att inte ha någon att lämna över bebisen till när man är toktrött och den bara skriker och man själv också bara skriker. Fy vad jobbigt! Sen blev jag dessutom lite småkär i tvååringa Silas. Tänk att få en sån underbar och verbal unge (det ska bli så spännande att se vem Fred är och hur han utvecklas). Trist att serien är slut, men så är det ju med det mesta - det tar slut.
Precis som Lena har jag kollat lite på Rent hus det sista på TV (det är vi sjuka eller föräldralediga som kan kolla på kvalitets-TV på dagarna). Och jag håller med om att det får en att känna sig riktigt ordentlig - himla skönt. Men, inspirerad av de bägge donnorna i TV-programmet så kändes det dock som det var dags att städa ur ugn och dessutom städa bakom spisen. Kanske för att behålla ordentlighetskänslan. Så det är vad jag sysslar med en lördagsmorgon som denna.
Vi har sen vi kom hem från BB lyckats plöja igenom första säsongen av TV-serien Dexter. Det är rätt gott att sitta i soffan och inte göra något annat än fundera över hur en kille som är seriemördare också kan jobba som kriminaltekniker på polisen. Väldigt skumt, och väldigt bra. Nu är första säsongen slut alltså, och vi ser fram emot säsong två. Men vi har sagt att vi avvaktar lite med den, man ska ju inte överdosera bra grejer heller. Men hur som helst - serien rekommenderas starkt!
Nu högtidsstund framför TV:n med nyligen inhandlade dvd-boxen. Tre säsonger har vi framför oss, inte enbart idag givetvis, men kakburken och tillbringaren med saft är laddade!
Igår var jag hemma hela dagen eftersom jag inte mådde helt på topp. Dagen spenderades i sällskap med den något speciella och udda läkaren Gregory House. Väldigt trevligt faktiskt, även om det blev lite maniskt umgänge kanske. Tio avsnitt av säsong ett hann jag avverka under dagen. Som tur är kom min kära lillasyster förbi en sväng på eftermiddagen och tvingade på mig en paus.