Plötsligt händer det

Idag är nog första gången på i alla fall 3 år som jag vaknade i min egen säng utan en enda unge i sikte. Det brukar alltid dyka upp minst ett barn under natten och krypa ner i vår säng, oftast två. Men idag när L:s alarm gick igång och jag vaknade till kändes det mycket mystiskt, insåg efter en stund att det handlade om att jag hade så himla mycket plats.

Receptet på barn som sover i sina egna sängar i den här familjen verkar vara MASSOR av frisk luft och lite sena kvällar. Då blir dom alldeles görtrötta och sover nätterna igenom utan att vakna och komma på tanken att byta säng mitt i natten.

Att kunna cykla

Nu gör han det. Han cyklar. Även den koden har han knäckt nu, balanskoden för att lyckas föra cykeln framåt. Han knäckte den med hjälp av en balanscykel och asfalten utanför mormors och morfars hus. Här på landet är det lite lurigt att lära sig cykla när man måste bemästra grusvägen på en gång.

Men nu klarar han grusvägar också. Det som måste övas in framöver är starter och att kunna bromsa litegrann medans man cyklar ner för backar och sånt. Men igår var vi ute på en gemensam cykeltur hela familjen; Vera bakom Linus på cykeln, Fred på sin cykel och jag på min. Sträckan vi lade under våra hjul blev inte mindre än 4,5 km - så visst kan han cykla.

Tillbakablickstorsdag

Två år sedan och jag var tydligen ganska mörkhårig. Vi busade tillsammans framför datorns Photo Bbooth. Ett otroligt roligt program om man frågar Fred.

Läsglädje

Fred har på allvar knäckt läsningen nu. Han har kunnat läsa länge, hur länge vet jag inte, men minst ett år skulle jag gissa. Men nu har han liksom slutat läsa bokstäver och börjat läsa ord. Han läser fort och han läser mycket. Det är oerhört sällsynt att se honom utan en Bamsetidning i handen. För ja, just nu är det mest Bamse han läser på egen hand. Antar att det är lätt och behändigt. Både mycket bilder och relativt korta men ändå meningsfulla texter. Han läser i bilen, när han ska borta tänderna, när han egentligen ska gå och klä på sig, när han äter, ja i princip allt kan göras läsande.

Idag har han faktiskt läst sex kapitel i en kapitelbok, 35 sidor - i sträck! Jag är otroligt impad och väldigt stolt. Det som dessutom är väldigt roligt är att han bara har lärt sig. Vi har svarat när han har frågat om vissa ord och så, och jag vet att jag för två-tre år sedan visade honom hur man sätter ihop bokstäver och att H E J blev hej tillsammans. Men i övrigt har vi inte haft någon sorts "undervisning", utan det har bara kommit.

Slut på rapport från fånigt stolt mamma.

Alla rätt!

Fred gick in hos tandläkaren idag och svarade rätt på varenda fråga banne mig.

Tandläkaren: Äter du godis ofta?

Fred: Nej.

Tandläkaren: Lördagar? Fredagar?

Fred: Lördagar, och ibland på fredag. Men mest på lördagar.

Tandläkaren: Vad dricker du när du är törstig?

Fred: Vatten.

Tandläkaren: Vem borstar dina tänder?

Fred: Mamma och pappa, och ibland jag.

Tydligen alla rätt, och tänderna såg bra ut de också.

Efter tandläkaren åkte vi hem och åt våfflor med socker på. Oklart om det var godkänt av tandläkaren, men är det våffeldagen så är det.

Kung över hajarna

Har nyss åkt bil med barnen i ungefär 50 minuter. En av diskussionerna som ägde rum i baksätet handlade om hajar och vem som egentligen bestämmer över hajarna. Fred hävdade att det var han och Vera menade att det faktiskt var hon. De blev rätt upprörda bägge två under diskussionens gång, och de kunde aldrig riktigt enas om vem som faktiskt bestämde över hajarna. Vilka hajar det rörde? Alla. Överallt i haven. Jag undrar jag om hajarna var medvetna om maktkampen som utspelade sig om deras framtida öde.

Tillbakablickstorsdag

Fred hänger med Poseidon.

Jag har kommit fram till att jag saknar Göteborg rätt ofta. Saknar promenadmöjligheterna. Saknar känslan. Dessutom blir jag alltid lite lätt nostalgisk när jag tittar på bilder från den här tiden: Föräldraledig med första barnet, hänga med andra mammor, promenera, njuta av livet och barnet. Men vad saknaden till Göteborg anbelangar är det ju faktiskt bara till att åka dit. Svårare än så är det ju inte.

Tillbakablickstorsdag

En sen vårdag för tre år sedan. På väg från skogen hemåt. Mitt i en åker full av maskrosor (och fästingar?)

Vår OS-expert

Det är fantastiskt roligt att höra Fred återge Skicross-finalen för sin lillasyster. Med passionerad röst och tillhörande rörelser berättar han om hur en fransman liksom bara, swiiiisch, körde om i kurvan - och "så himla bra var det". Och att det nu blev en tredelad fransmanspall precis som han ville. För Frankrike ligger ju jämte Sverige så därför hejade han på Frankrike. 

Han älskar verkligen att kolla på OS, och han hittar alltid någon att heja på (även när Sverige inte deltar).

Vardagens ögonblick

 

Efter maten, om man har ätit ordentligt, kan det hända att man får krypa upp i soffan med en platta och spela en stund.

Vi var i ishallen. Fred fattade ganska snart grejen, Vera var för liten.

Det är spår av små fingrar i smöret. Vad är det egentligen med barn och smör? Hade vi gett Vera en sked och smörpaketet hade hon satt igång att sleva i sig på direkten.

En fantastisk bukett

 

Vi var ute och grejade. Barnen hade svärmat runt oss ända sen vi kom ut, så helt plötsligt försvann dem. Vi såg dem vare sig vid gungorna eller i sandlådan, de måste vara på andra sidan huset mot var jag och L befann oss. Efter en stund kom dom gående. Båda barnen bar på en liten bukett. 

- Här får ni för att vi tycker så mycket om er!

Deras små buketter blir tillsammans en av de finaste buketter jag någonsin fått.

Kapitelböcker för mindre barn

Läggdags betyder också läsdags här hemma. Kissa/blöjbyte, tvätta sig, borsta tänderna, i pyjamasen och sen upp i sängen för en bok eller två. Så har det varit länge. Men sen ungefär ett år tillbaks så är det inte alltid vi läser en hel bok för Fred varje kväll, för det är nu snart ett år sedan som vi började läsa kapitelböcker för Fred. Det är väldigt roligt att ha den där historien att följa kväll efter kväll. Ibland blir det ett kapitel, en annan kväll är det så roligt eller spännande att vi måste läsa två, eller tre.

Den första kapitelboken vi läste var den fina boken Lillebror och nalle av Jujja Wieslander.

En bok med lagom långa, och relativt fristående kapitel, helt enkelt en bra bok att börja med när man vill dra igång kapitel-boks-läsandet. Och där finns också en uppföljare, Lillebror och Billan.

Under det här året har vi sedan läst ett antal kapitelböcker. Nu senast boken Ost åt alla möss av Ulf Nilsson. En bok om en tänkade liten mus som bor på en ostfabrik i Sydafrika. Rolig, lite filosofisk och stundtals också lite spännande.

Idag ska vi börja på Det susar i säven av Kenneth Grahame.

En vattenfylld sandlåda

Det är svårt att motstå en vattenfylld sandlåda. Där kan man ha mycket roligt. Och tänk, nu kan man stanna ute och leka när man kommer hem från dagis. Fantastiskt.

Stockholmshelg

För några helger sedan åkte vi till Stockholm över helgen. Anledningen till att vi åkte var ett dop som skulle hållas på söndagen. Vi valde dock att åka upp redan på förmiddagen på fredagen för att hinna göra lite annat i huvudstaden.

Klockan nio på fredagen gick vi ut till busshållsplatsen för färd mot Göteborg. Där klev vi på tåget till Stockholm. Resan upp gick bra, Fred sysselsatte sig med spel nästan hela vägen upp, förutom när han pausade för att käka plättar som vi hade med som matsäck.

Vera hade lite mer myror i brallan och vandrade runt lite, och blev dessutom lite trött, men klarade ändå av resan bra.

När vi gick av tåget i Stockholm promenerade vi till hotellet, och under den korta promenaden somnade Vera gott i vagnen. Sen var det dags för lite mat innan vi tog en sväng i Gamla stan och tittade på slottet och gick och kikade på alla smala gränder. Vi hittade Drakens gränd, och strax därefter en staty över S:t Göran och draken. Något Fred gillade skarpt.

Sen en lugn kväll på hotellet med lite yoghurt till kvällsmat.

På lördagen var vi på Sjöhistoriska museet och kikade på båtar, galjonsfigurer och annat.

I utställningen om last- och fraktfartyg fanns exempel på last nedlagd i fack i golvet med plexiglas över. Man fick alltså gå på sakerna, vilket Vera tyckte var väldigt konstigt. Kunde man verkligen gå på porslinet från Kina(?)?

 

På museet fanns det också en lekplats som var inspirerad av Saltkråkan. Roligt och en skön plats att pausa lite på.

Efter att har ätit lunch i museets bistro var det dags att återvända till hotellet för lite vila innan kvällens aktivitet som var en middag med all närvarande släkt till barnet som skulle döpas.

På söndagen gick vi på promenad och tittade på båtar på Skeppsholmen innan vi begav oss till dopgudstjänsten som hölls i Ulriksdals slottskapell. Sen lite smörgåstårta och vanlig tårta innan vi satte oss på tåget till Arlanda, för hem skulle vi flyga flygplan.

Flyget skulle lyfta 19:15 men var 45 minuter sent. Som tur var låg lekplatsen på Arlanda precis vid vår gate, så tiden passerade ganska fort trots allt.

När vi väl lyfte var Vera dels väldigt trött, och dessutom inte särskilt sugen på att sitta fastspänd, så hon skrek rätt friskt. När vi väl kommit upp på rätt höjd och vi fick ta loss bältena somnade hon gott i min famn, sen sov hon hela vägen hem. Ända tills vi kom ut i ankomsthallen. Fred tyckte flygningen vad rolig, men tog ändå det hela med ro.

Ledig fredag

Igår var jag föräldraledig, och vi hade således en hel dag för oss själva jag och barnen. Dessutom var båda barnen att betrakta som friska, så det fanns utrymme att hitta på något. Planen var att åka och handla lite presenter till kommande födelsedagar. På morgonen blev vi dessutom varse att det fanns fler personer i vår närhet som var lediga samma dag. Så vi åkte till Borås. Handlade presenter och fikade på café. Sen åkte vi hem till kusin och moster för lunch och lite lek. Det blev mer än lite lek, vi blev kvar nästan hela dagen. Lunch, lek, pyssel, fika, utevistelse och sen lite mer lek. Sen var det faktiskt hög tid att åka hem. Men eftersom jag kom fram till att barnen knappast skulle hålla sig vakna hela vägen hem (det är jobbigt att shoppa och hälsa på folk), så stannade vi på McDonalds på vägen hem och åt middag. Sen slocknade ett av barnen på vägen hem, medan det andra i alla fall fick borstat tänderna innan sömnen tog över i samma sekund som huvudet landade på kudden.

 

Pirat fredagsmyser(?) på McD.

Idag var det sol!

Sol och hela fem plusgrader gjorde att vi vågade sticka näsan utanför dörren idag. Jo, vi är rätt dåliga på att gå ut och vara ute under vinterhalvåret har jag insett de senaste månaderna. Men idag kom vi ut, och det var verkligen skönt. Eftersom det var plusgrader och barmark tog vi fram sandlådeleksakerna från lagårn och barnen började gräva. 

Förutom att gräva så fastnade de en del också. Sandlådan var så full med vatten så det var mer ett geggamoja-hål än en sandhåla. Fötterna fastnade direkt om de stod still en längre stund. Då fick man ropa på hjälp.

- Vera! Hjälp mig! Dra i mitt ben!

Och Vera drog och drog. Men foten ville ändå inte lossna. Så mamman fick rycka ut (efter hon fotat färdigt såklart).

Men när man inte satt fast, då kunde man ju till exempel laga mat. Eller göra fåror där vattnet kunde rinna. Båda två sakerna var lika roliga. Allt blir liksom extra roligt när det är mycket vatten i sandlådan.

- Nu maten klar! ropade Vera.

Vab och vab igen

Det blev vab hela veckan med Vera förra veckan, och nu är det dags igen. Den här gången är det Fred som är förkyld och sen igår är han hemma från dagis. Fast det bröt ut redan under dagen i tisdags, men eftersom jag glömt mobilen i bilen den dagen såg jag inte att dagis hade ringt, så Fred fick vara på dagis hela dagen ändå, trots feber och hosta. Nu verkar i alla fall febern vara borta för den här gången, kvar finns en envis hosta och en näsa som rinner i ett. Idag blir det vab och imorgon är jag föräldraledig, så till på måndag bör han väl ha tillfrisknat tillräckligt för att gå till dagis igen. Såvida då inte Vera hittat någon ny bacill hon vill testa. Skulle inte förvåna mig. 

Men vi får väl hoppas att den alternativa texten till Elsa Beskows Månaderna stämmer: Vabruari börjar året, feberuari kommer näst...

Rivningsdags

Redan när husen byggs någon gång där i december så kommer frågorna: När får vi slå sönder det mamma? Givetvis är själva byggandet och utsmyckningen av husen också roliga, men det verkar helt klart som om höjdpunkten är demoleringen.

I fredags var det så dags:

Att få använda den stora gummihammaren och bara slå är tydligen väldigt väldigt roligt. Rivningsprocessen tar några få minuter, och sen får man sopa och dammsuga i en kvart typ. Men vad gör väl det när det nu är så himla roligt.

Mellanmål

Det är inte ofta, men emellanåt händer det att man får äta mellanmål inne i soffan framför TV:n. Den här dagen var det skidor man tittade på, och mellanmålet serverades i soffan. Smart av dem att sitta nära nära varandra. Utifall att den ena sölar är det omöjligt att peka ut en av dem, det kan ju lika gärna vara troll nummer två som sölade liksom.

Vaken i ett sömnigt hus

När påskafton varit full av bus och lek med kusinerna kan det mycket väl hända att man somnar en stund i sin koja på påskdagen.

Faktum är att hela min familj sover för tillfället. Jag funderar på att ta hand om disken, sy eller läsa min bok. Jag tror att jag väljer det sista.