En dimmig dag

 Idag vad det gympa för Fred på förmiddagen. Under tiden skulle jag och Vera fördriva lite tid i byn. Jag hade tänkt mig en rask långpromenad med Vera i vagn, Vera hade tydligen tänkt sig lite lekplatshäng. Vi enades om att börja med lekplatshänget och att långpromenaden fick bli en promenad istället. 

Lekplatsen var alldeles tom och alldeles blöt och alldeles jätterolig att vara på enligt Vera. Så där blev vi kvar en ganska lång stund.

Sen var det hur som helst dags för promenad. I med Vera i vagnen och så bar det av ner mot sjön. Väl nere vid sjön var det så himla dimmigt och vindstilla och jättefint så det kändes som slöseri att gå därifrån. Alltså stannade vi kvar vid sjön, promenaden fick stryka på foten. Vi valde att istället gå på upptäcksfärd, lyssna på någon sorts fågel som befann sig på sjön någonstans, men som vi inte kunde se. Vi kollade in brygga och vatten. Vi blev så betagna av allt att vi alldeles glömde bort tiden. Eller ja, jag glömde bort tiden (Vera hade inte ansvar för att komma ihåg när vi skulle hämta Fred). Så det blev en språngmarsch uppför backen från sjön till skolan. Och när vi väl kom till skolan (fem minuter sen) var jag minst lika svettig som jag skulle varit om jag gått den där långpromenaden som jag hade planerat för från början. 

 

Promenera mera?

Det är inte helt okomplicerat att promenera där jag bor. Jag vill ha variation och en lagom lång promenad utan att behöva gå på stora vägen (80 km/h utan vägren). Jag har ju i och för sig åkrar att promenara på och skog att ströva i, men jag hittar inte tillräckligt bra i skogen för att veta hur jag ska gå. Därför kan jag ibland sakna att promenera som jag gjorde i Göteborg när vi bodde där. En uppsjö av gator att gå, en tvärgata längre bort och man fick se något man inte sett förut. Jag antar att jag måste lära mig skogen häromkring.

Igår blev det en promenad på den lilla stora vägen (70 km/h utan vägren), i skog och på grusväg. Omväxlande och egentligen rätt bra när jag tänker efter.

Söndagspromenad

När rullgardinen åkte upp vid halv nio imorse såg det ut att bli en lika fin dag idag som det var igår. Redan i sängen bestämde vi oss alltså för att idag skulle det promeneras. Upp, påklädning och sen ett telefonsamtal för att höra om barnens farmor och farfar möjligen också ville gå på promenad idag, och det ville dom ju. Sen dags för frukost och därefter påklädning igen, ytterkläder denna gången. Sen gick vi ut, och det var inte alls en lika fin dag idag som det var igår. Solen hade försvunnit när vi kom ut vid 10-tiden. Men det gjorde inget, promenaden var skön ändå. 

Sex och en halv kilometer senare kom vi in i värmen och fikade, busade och badade. Skön söndag.

Kvällspromenad

Har varit på kvällspromenad i mina barndomskvarter för att se om lillskruttan kunde tänka sig att somna i vagnen, och se det kunde hon.

Ute är ljust, varmt och stilla. Den enda kotte jag stötte på var en sån med taggar. Den rullade ihop sig till en boll när jag passerade, och jag tänkte att det är synd att Fred inte var med. Jag tror inte att han har sett en igelkott.

Promenad i maklig takt

Vi går på promenad och tittar på gamla träd. Dividerar om askars och lindars åldrar, funderar över kastanjers levnadsvanor. Tittar på små grodorna som är lustiga att se och diskuterar hur många olika sorters johannesört det finns. En vilsam torsdag av bästa slag.

Ändrade planer

Tänkte jag skulle gått en promenad, men jag fick tänka om. Punktering minsann. Jag tror vi ska ha en extraslang liggandes någonstans, får väl se om jag kan hitta den sen. Tur i oturen att jag inte hade något promenadsällskap som väntade idag.

Ut på balkongen

Det har inte varit några "Dagens promenad"-inlägg på ett tag som ni kanske märkt. Det beror dels på att jag inte hunnit lägga in två av mina senaste promenader. Men det beror också på att jag inte gick någon promenad igår. Fred sov ändå, på balkongen. Jag klädde på honom och stoppade ner honom i åkpåsen med en extrafilt under för att göra det lite mer mysigt och varmt, sen stoppade jag hela paketet i babysittern och ut på balkongen. Där stod jag sen och vippade babysittern fram och tillbaks i fem minuter innan han hade den goda smaken att somna. Sen sov han därute i 1 timme och 20 minuter innan en sopbil kom och väckte honom. Ja, sen vaknade han ju 30 minuter efter han hade somnat, men det gör han alltid. Så då var jag bara där och gungade honom igen och så somnade han om. Nu är ju inte det faktum att han sovit där en gång på något sätt en garanti för att han kommer sova där igen, men man kan ju hoppas. Kan ju vara skönt att ha ett alternativ till 1,5 timmars promenader emellanåt.

Fred bland lite allmänt jox på vår balkong.

Home alone

Woho! Home alone! Jag har skickat ut L på Dagens promenad. Minst en timme måste du vara borta sa jag åt honom. Inte har jag tid att sitta här då. Utnyttja tiden till max - det är dags att sy igen!

Promenaden idag

När man går runt Härlanda tjärn möter man gott om motionärer i alla de olika slag. Det är tjejerna som är ute och powerwalkar, kvinnor med stavar, äldre herrar med stavar, hundrastare, joggare i alla färger och former, rullskidåkare, elitmotionärer och även eliten för den delen (Mustafa såg jag senast när jag och Sofia var ute på en promenad där). Dom där joggarna, dom imponerar på mig, dom liksom kämpar på i spåret framåt framåt framåt, fast det ser ut som om de bara vill sluta. Allra mest imponerar dom där joggarna som är gubbar +60 med en ganska bastant mage, för jösses vad dom stånkar och stönar och har sig, men går det gör dom banne mig inte! Fast antagligen är det egentligen inte särskilt imponerande, utan det handlar nog bara om den där enerverande envisheten som vissa individer besitter.

En sån gubbe, 60+ med bastant mage alltså (om han var envis vet jag ej) gick jag förbi på promenaden idag. Han stod och väntade på bussen när en bekant till honom kommer gående över gatan.

- Hej! Såg du Maj på TV? ropar gubben.
- Va? frågade bekantingen.
- Såg du Maj på TV? gubben är väldigt exalterad och jag börjar fundera på vem denne Maj är? Hans fru? En annan bekant?
- På lokal-TV! förtydligar gubben.
Bekantingen ser fortfarande rätt förbryllad ut.
- Såg du maj? frågar gubben igen och pekar samtidigt mot sig själv.
- Jaja, jo det...

Det är tydligen så att gubben varit med i någon tävling på lokal-TV och nu kan han snart vinna allt ihop, den var bara en till kvar, därav exaltationen, och att Maj var inblandad berodde ju bara på staden.

Igår

Igår lyckades vi med både det ena och det andra. Vi fick köpt de tröjor vi ville ha på Polarn. Vi funderade ett tag på vilket Polarn vi skulle gå till, om vi skulle ta oss ner på stan eller om vi skulle bege oss till Allum. Till slut blev det bestämt att vi skulle promenera ut till Allum, för att kompensera för alla kakor vi ätit dagen innan. Fred protesterade lite och sa att han minsann inte ätit några kakor, så han tänkte då inte gå. Ner i vagnen med honom alltså, och sen promenerade jag. En timme dit och en timme hem i det härliga vädret. På vägen dit gick jag genom en massa olika villaområden. Det är så roligt att gå och kolla på olika hus. Se hur folk har valt att göra med sina hus och trädgårdar. I varje homogent villaområde finns det alltid minst ett hus som är totalt annorlunda.

När vi kom hem igen var det äntligen dags för klädkammaren att få sig en omgång. Sanningen är att jag hade faktiskt börjat med det dagen innan, så allt låg huller om buller i vårt redan stökiga vardagsum. Men jag hann aldrig färdigställa städningen den dagen, för Fred ville mycket hellre ha sångstund än att sitta och kolla på när jag vek kläder. Men i går gick det bra att vika kläder, paketera om mammakläder och sortera ut sånt som inte används. Så nu är det i princip klart. Så skönt!

En tillfällighet

Idag under promenaden var det en tant som tyckte att jag var så tjusig eftersom jag hade samma färg på kjolen som på en del av barnvagnen. Är det meningen? Har du matchat det så? Jag var tvungen att göra henne besviken, det var helt och hållet en tillfällighet, och jag kände mig lite lättad över att jag inte valde min blåa jacka innan jag gick ut, då hade jag gått helt i samma färger som vagnen. Matchning när den är som sämst?

Pappas mössa

I lördags skulle jag och handla mat inför söndagens dop. Planen var att turen till affären skulle ske på förmiddagen då Fred sover 2-3 timmar. För att garantera sömnen skulle L gå på promenad med honom, har han somnat så vaknar han inte i första taget så länge vagnen rör sig. I normala fall, kanske jag ska tillägga. Av någon anledning sov Fred bara en halvtimme i lördags, sen ville han upp ur vagnen. Ska man vara utanför vagnen måste man ha mössa. Någon mössa till Fred hittade däremot varken Fred eller hans pappa i vagnen (den hade gömt sig i korvbrödet). Alltså fick Fred låna pappas mössa, som han typ drunknade i:

Kvaliteten på bilden är inte den bästa då den är tagen med en mobilkamera, men innehållet är det å andra sidan inget fel på.

Knäppte lite kort

Det blev en promenad på två timmar (inklusive en kvart i mataffären) i solskenet. Underbart! Hade med mig kameran och knäppte lite kort. Här är lite av det jag såg:

En tom gångväg i Skatåsskogarna

Min egen skugga

En fin liten bil

Ett äppleträd alldeles fullt med röda fina äpplen

(här önskade jag att jag hade tagit med mig vår stora kamera istället)

Ett sovande barn

En blöt bänk i solskenet

Dessutom gjorde jag en annan iakttagelse: det är dags att börja ha med sig vantar när man går ut och går, för det blir rätt kallt om händerna när man håller i vagnen.

Fredagskänslan igen

Så var det dags att försöka hitta den där fredagskänslan igen. Förra fredagen lyckades jag ju, och med min bloggpost lyckades jag också roa en himla massa människor. Eller ja, inte med bloggposten egentligen, utan snarare med bilden. När till och med femåriga systersonen konstaterar "vad hon ser ut!" så vet man att man inte är särskilt vacker. Idag går jag därför åt andra hållet. Istället för att klä ner mig och gå ut och bli blöt, klär jag upp mig litegrann (har kjol på idag) och ser fram emot en promenad i det underbara vädret. Blå blå himmel och massor av sol! Trevlig fredag på er!

November kommer tidigt i år

Jag tror minsann att november kommer tidigt i år. Ingen sol så långt ögat når, knappt något ljus alls faktiskt. Men massor av grå regntung himmel. Fast det är klart, just nu håller den på att lätta något. Regnet bara öser ner, det började när jag och Fred var ute och gick. Men när vi väl kom in och kände doften av nybakt bröd, så gjorde vätan och vädret inte särskilt mycket. Japp, jag har bakat igen. Den här gången med rätt mängd sirap, så det ska bli spännande att se skillnaden.

Nu: städning och dammsugning. Sen strykning följt av matlagning. Ska bli spännande att se hur långt jag kommer innan Fred vaknar.

Fredagskänslan

Idag är det fredag. Och det är något som man inte riktigt känner av på samma sätt när man är ledig som när man jobbar. Det är svårt att få till då en där fredagskänslan. Så för att vi skulle få till myskänslan på kvällen jag och Fred så bestämde vi oss för att ge oss ut i regnvädret. Så vi tog oss en promenad runt Härlanda tjärn i regnet och rusket. Planen var att bli lite våt så att det skulle vara skönt att komma in och krypa upp i soffan igen. Fred nappade inte riktigt på idén. "Äh, jag lägger mig nog i vagnen och sover lite istället" sa han och slocknade. Men jag gick. Och jag har kommit på en grej, sport-BH känns extra viktigt när man ammar, det finns ju liksom mer som kan skumpa upp och ner då. Men det är väldigt jobbigt att amma med en spor-BH. Så den måste liksom vara enkel att ta av, och allra enklast blir det ju om man sätter den utanpå kläderna. Man kan säkert köpa någon dyr amnings+sport-BH. Men jag gör alltså såhär istället (helt pisseblöt efter promenaden runt tjärnet):

Östra kyrkogården

Igår tog vi en promenad ner till Östra kyrkogården för att plantera lite ljung på min mammas mormors och morfars grav. Vädret var alldeles underbart med sol och klarblå himmel. En helt perfekt dag för promenad och plantering helt enkelt. Jag tycker det är väldigt rogivande att promenera på kyrkogårdar. Där är ofta väldigt fint, och det är fascinerande att gå och läsa på gravstenar och fundera över livsöden. Dessutom är Östra kyrkogården en kyrkogård med så varierande gravar, gamla och nya, pampiga och mer oansenliga.

På kyrkogården träffade vi också Harrys hare, Herman tror jag bestämt han heter.

Alla dessa gubbar

Idag har vi varit ute och gått en långpromenad, åtta kilometer i underbart höstväder. Förutom solens glitter i sjön och den klarblå himlen var det en annan sak som gjorde mig lite extra glad under promenaden: Alla dessa gubbar eller herrar som är ute och går i små grupper. De är allt mellan tre och sju stycken som promenerar tillsammans. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag blir glad av dem, men glad blir jag.

Vi gick och gick och gick

Nu är vi tillbaks från promenaden, som faktiskt gick oerhört bra. Fred somnade i vagnen innan vi hade lämnat gården typ. Sen sov han i en timma medan vi gick och gick och gick. Promenaden den här dagen gick genom ett väldigt kuperat villaområde en bit bort, så vi fick en god dos motion. Det är riktigt roligt att gå och kolla så på hus tycker jag. När Fred sen vaknade så var det väl inte så jätteroligt att ligga i vagnen, men det berodde nog mest på att han var lite hungrig/sugen så vi tog oss en liten amningspaus på en sten bredvid gångvägen. Mätt och tillfreds fortsatte vi sedan den sista biten hem. Lite skrik men också en hel del tittande på ljuset och leksakerna som hängde i vagnen.

Helt plötsligt känns det som att bokmässan med vagn (något jag funderat en del över) kommer bli alldeles utmärkt.

Besök av en gammal barndomsvän

Idag har vi haft besök av en gammal barndomsvän. Till mig alltså, inte till Fred. Han har inte så många gamla vänner än... Väldigt roligt var det! Fika med blåbärs- och hallonpaj (en ny last här hemma), promenad i skatåsskogarna och massor att prata om. Så trevligt!

Nu ska vi åka iväg och handla lite. Måste bulla upp, för i kväll ska vi fira en befodran (nej inte min eller Freds)!