Att kunna cykla

Nu gör han det. Han cyklar. Även den koden har han knäckt nu, balanskoden för att lyckas föra cykeln framåt. Han knäckte den med hjälp av en balanscykel och asfalten utanför mormors och morfars hus. Här på landet är det lite lurigt att lära sig cykla när man måste bemästra grusvägen på en gång.

Men nu klarar han grusvägar också. Det som måste övas in framöver är starter och att kunna bromsa litegrann medans man cyklar ner för backar och sånt. Men igår var vi ute på en gemensam cykeltur hela familjen; Vera bakom Linus på cykeln, Fred på sin cykel och jag på min. Sträckan vi lade under våra hjul blev inte mindre än 4,5 km - så visst kan han cykla.

Premiär på cykeln

Det var ju premiär för många olika vårsaker igår. Jag glömde nämna att vi såg två stora feta grodor också. Fred sov tyvärr då, så vi fick inte se hans reaktion på dessa hoppande smådjur.

Dessutom fick vi pumpat cyklar och monterat vår nyinköpta (begagnade) barnstol till cykeln. Fred blev eld och lågor när han såg vad som höll på att hända. Jag fattar inte riktigt varför, för vi har inte cyklat innan, och jag tror inte han har sett någon annan sitta bak på någon cykel heller. Men det var tydligt att han fattade att han skulle sitta därbak och mamma skulle sitta på sadeln. Jag har varit lite orolig inför det där med cyklandet, tänkte att han kanske inte alls skulle gilla det. Men det behövde jag uppenbarligen inte ha några bekymmer för. Sen var det då dags för cykeltur. Och när man cyklar måste man ju ha hjälm. Nästa steg som bekymrade mig lite - hur skulle Fred reagera på hjälmen? Han är normalt väldigt skeptisk till nya huvudbonader. Men det här var inga problem, han sträckte sig efter hjälmen och skulle ha på den på en gång. Kort sagt kan man säga att cykelturen var succé.

Och ni ser ju hur fort det gick. Fred måste till och med hålla i hjälmen så att den inte flyger av.