Första mardrömmen (som jag vet)

Inatt vid fyrasnåret kom Vera intassandes till oss. Upp i sängen och ner under täcket på sin vanliga plats. Normalt sett somnar hon om på två sekunder, men inte inatt. Hon började prata om dinosaurien. Den var bland bilarna på vägen och så nämde hon något om sin pappa och upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Jag låg bredvid och försökte förklara att dinosaurier finns inte på riktigt. Det var bara en dröm och det var ingen fara. Jag lovade att jag fanns precis bredvid henne och allt sånt där man gör för att få ett barn att känna sig tryggt. Hon upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Efter ungefär en timme somnade hon till slut om och vi fick två timmar sömn till innan det var dags för morgon.

När vi väl vaknat frågade jag henne om hon hade drömt läskigt inatt. Hon nickade och förklarade att det var ju den gröna dinosaurien. Den hade gått bland bilarna och den hade sagt att den skulle äta upp människorna. Jag frågade då var hon var i drömmen och hon förklarade att hon hade rullat ner för en backe eller nåt. Jag undrade om hon var precis bredvid dinosaurien, men det var hon inte, en liten bit ifrån. Så frågade jag om pappa då, eftersom hon nämnt honom, var han med i drömmen? Ja, det var han. Hade han varit jämte Vera? Nej, det hade han inte, han hade sprungit mot ett hus. Och så kommer det, lite med gråten i halsen nästan: Jag ville att pappa skulle bära mig, men han sprang. Jag började nästan lipa på stört jag med. Och jag förstår att det är en dröm, men jösses vilket svek. Att i drömmen stöta på en stor läskig grön dinosaurie och så springer ens pappa iväg från en. Läskig mardröm alltså.

Jag har förövrigt redan ringt Linus och påpekat för honom att nästa gång han är med i någon av sina barns drömmar så får han banne mig agera korrekt och helt i deras intresse. Han höll med om att det lät riktigt illa det han gjort, och lovade att bättra sig. Men nu hoppas vi att vi slipper fler mardrömmar på ett tag.

Mina drömmar

 

Bilden kommer från Orsa Björnparks webbsida.

Jag drömmer ganska mycket, eller rättare sagt: Jag kommer ihåg ganska många drömmar jag har. För det mesta drömmer jag lugna och bra drömmar, om än lite konstiga och osammanhängande kanske. Men emellanåt blir det också lite mardrömmar. De allra flesta av mina mardrömmar innehåller björnar. Det handlar om en eller flera björnar som rör sig runt mitt hus, eller det ställe jag befinner mig på för tillfället. Som cirkulerar utanför, och som till en början kanske inte är så hotfulla, men vetskapen om att de finns därute gör mig riktigt skraj. 

Jag berättade detta för en kollega på jobbet och sa att jag var lite nyfiken på vad det här med björnen än, varför återkommer den titt som tätt i mina drömmar? Och kollegan var snäll nog att leverera en drömtydning enkom för mig. Hon menade att det uppenbarligen handlade om att björnar går i ide och sover hela vintern, det är nog det som jag är ute efter. Och tillsammans kom vi på att björnen ägnar hela hösten åt att äta upp sig, så att den klarar sömnen under vintern. Och det är ju just det jag gjort, ätit upp mig alltså. Hela hösten har jag ätit upp mig. Björnen går sen i ide och vaknar rätt mager på våren. Det är uppenbarligen det jag är ute efter. Varför jag var rädd för björnen framgick inte riktigt av kollegans drömtydning.

Hur som helst, i natt drömde jag om björnen igen. Den här gången var det dock lite annorlunda. Det var en isbjörn. Första gången vad jag kan komma på som jag drömt om en sån. Jag kollade av med kollegan - det här att natten dröm innehöll en isbjörn (till skillnad från en brunbjörn), vad betydde det? Tolkningen kom ganska snabbt: Att det är för jävligt kallt. Så ar det med den saken, färgen på björnen påverkas alltså bara av temperaturen ute.

Jag får se om björnen kommer tillbaks inatt. Och dom där mardrömmarna är faktiskt inte sådär jättehemska. Bara lite oroliga liksom. Då är den andra sortens mardröm jag brukar ha mycket värre, det är den där L lämnar mig eller visar sig aldrig ha varit gift med mig. Asjobbiga. Men dom förekommer tack och lov inte lika ofta.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Gårdagens sista aktivitet (om man inte räknar in tandborstning och sånt) var ett yogapass. Väldigt bra, och det satte helt klart sina spår i mig. För i natt har jag drömt yoga.

Varje gång jag vaknat har jag varit tvungen att se till att jag ligger i en yogaposition. Galet. Tack och lov var de "yogapositioner" jag skulle ligga i misstänkt lika mina vanliga sovställningar, jag har alltså inte sovit i hunden eller kobran. Men det var viktigt att vara närvarande och tänka på andningen, och känna in positionen jag låg i ordentligt.

Jag misstänker att en anledning till att "drömmen" fick leva vidare under (vad jag upplevde som) hela natten är att bredvid mig låg Vera stadigt i hennes version av barnets position.

I natt jag drömde något som...

Drömmar är roliga. Jag drömmer ganska mycket, och det är sällan läskiga drömmar så jag tycker att det är ganska trevligt att drömma faktiskt. Förra veckan var det dags för en dröm som utspelade sig på jobbet igen. Av någon anledning så var Martin och Oliver (ja just det, Lenas son) huvudpersoner den gången. Martin passade helt enkelt Oliver på jobbet och sprang omkring med honom i en bärsele hela dagen. Väldigt konstigt. Men drömmar är ju sällan realistiska.

Inatt drömde jag att Smulan kom ut. Det var en flicka som vad 54 cm lång och vägde 1,5 kg. Så man kan väl säga att hon var lite långsmal. Väldigt snäll var hon också. Så snäll att jag kunde lämna henne ensam hemma i två timmar under tiden som jag tog en tågresa någonstans. Vi får hoppas att det var mina farhågor inför föräldrarollen som tog sig uttryck där, så att det inte är något jag kommer göra. Förlossningen gick också väldigt bra. Ingen smärta att tala om, det var knappt så att det märktes liksom. Ja, som sagt, drömmar är ju sällan realistiska...

Men än är det tre månader kvar. Sen så.