Är det fejk så är det

- Mamma, mina kompisar vill också gå ut.
- Ja, det får dom såklart.
- Dom har redan tagit på sig sina överdragsbyxor.
- Jaha, har dom också överdragsbyxor?
- Ja, låtsasöverdragsbyxor.

Givetvis har låtsaskompisar låtsasöverdragsbyxor - vad skulle de annars ha?

Världens största gunga

Hos kompisarna uppe på berget finns typ världens största gunga. Den är inte bara stor, den är också alldeles jättefin, och hänger i en gren i ett av de stora träden. Precis som alla gungor borde hänga.

När gungan är upptagen får man stå på väntstenen och vänta på sin tur. Och när man ännu är för liten för att kunna sitta på gungan får man ligga en bit bort och stirra upp i trädkronan och fundera över...vad nu bebisar brukar fundera över.

Vi fick spontanbesök idag

Grannarna kom över på en liten titt. Lite lek ute i trädgården och lite häng i lekstugan. Oj vad roligt det var att träffa kompisarna igen efter en lååång semester. Och det är ju mycket roligare att åka rutschbana när man är två, eller tre. När det var dags att gå hem protesterade minste grannen. Han ville minsann stanna kvar! Givetvis fick han det, och givetvis var han och Fred tvungna att gå in och inspektera vad som hänt i lekrummet sen sist. Kompisen är ett år äldre än Fred, och det här var första gången han stannade kvar ensam. Väldigt roligt att han vågade och ville, tyckte både Fred och jag.

Ta knäcken på Fred

Gårdagen tog nog knäcken på Fred. Vi började med att åka till jobbet för att fira kollegan som gick i pension. Där åt vi tårta, lyssnade på tal och sjöng. Sen drog vi vidare hem till en annan kollega och åt lunch - tre arbetskamrater och fyra barn. Jätteroligt! Fred lyckades dock med konststycket att bara sova en halvtimme (han brukar sova närmare två timmar). Vid tretiden lämnade vi kollegan och åkte vidare hem till syster/moster och kusinerna. Där stannade vi och åt mellanmål och lekte lite. Sen drog vi hemåt vid femtiden. Underligt nog så somnade Fred inte på vägen hem, vilket jag var helt säker på att han skulle göra. Vi kom hem, åt mat och lekte lite här hemma. Sen var Fred så trött så det blev läggning vid sjutiden, en timme tidigare än vanligt. Och som han har sovit. Närmare halv nio på morgonen vaknade han, och då enbart på grund av att jag höll på att greja i sovrummet. Vi borde helt klart ta knäcken på Fred lite oftare...

Idag hade vi planer på att åka till Öppna förskolan inne i Sätila, men eftersom det inte bara var Fred som knäcktes igår, utan även min rygg så är jag lite tveksam till hur vi gör. Ryggen är dock bättre idag efter en god natts sömn. MEn jag skulle nog behöva promenera lite idag, vi får väl klä på oss och gå ut och gå runt huset några varv.

Väldigt roligt med någon annan som inte var vuxen

Idag har jag och Fred varit och hälsat på en kompis till mig som fick barn i januari. Första gången vi var där, så lilltjejen har ju hunnit växa en del sen hon föddes, men jösses vad liten hon var ändå. Tänk att Fred varit i samma storlek. Helt knasigt.

Fred tyckte, som alltid, att det var väldigt roligt med någon annan som inte var vuxen. Han hade stenkoll på henne och låg hon på golvet ville Fred hemskt gärna vara där och pilla och känna. Här hittade han istället hennes bok, den var också rätt rolig.

Barnen var tokrörliga

Idag har vi varit och fikat hemma hos ett par av våra kompisar. Det var lite andra mammor och barn där också. Alla barn var i Freds ålder (plus/minus tre veckor räknas väl som samma ålder va?). Väldigt trevligt som alltid. Det var bara en markant skillnad från våra tidigare fikasessioner. Barnen var tokrörliga. Inte hann vi sitta och fika i godan ro. Nej, antingen gällde det att hålla barnen isär så att de inte skulle bita, klappa (och då inte som i "klappa fint") eller nypa varandra, eller så gällde de att hålla koll på kaffe- och temuggar på soffbordet. Fred bits (tack!) inte. Däremot klappar han gärna (inte fint) och nypas kan han också göra, men den konsten praktiserar han mest på sin far. De andra barnen är han förhållandevis snäll emot. Fast det är klart, emellanåt måste man ju undersöka någons öga eller mun. Jag har förklarat för honom att om han stoppar in handen i någons mun får han faktiskt räkna med att bli biten, såvida han inte har frågat först förstås. Men om Fred är förhållandevis snäll mot sina kompisar, så är han desto mindre snäll när det gäller att låta mamma och hennes kompisar ha sina fikagrejer i fred på bordet. Allt ska undersökas, pillas på, stoppas i munnen och så småningom slängas på golvet. Alltså fick vi fika lite snabbt, och sedan duka undan och fokusera på att prata och hålla koll på barnen, men det var trevligt det också.

Fullt ös och väldigt roligt

Igår hade vi besök här hemma. Fem kompisar till Fred och fem kompisar till mig var här. Freds kompisar råkar nämligen vara barn till mina kompisar, eller om det är mina kompisar som är mammor till Freds kompisar, det är lite oklart det där. Lite av en hönan-ägget-situation skulle man kunna säga. Hur som helst var det fullt ös och väldigt roligt. Barnen lekte på golvet, eller klängde på respektive mamma, och vi mammor fikade och pratade. Helt som vanligt, och som det ska vara, med andra ord.

Det känns oerhört värdefullt att ha dessa människor att umgås med. Folk som är i precis samma fas som mig i livet, och som man kan prata massa bebisprat med utan att de blir trötta på att lyssna. Görkäckt. Dessutom är det spännande att se vilka framsteg barnen gör. Några är på väg att börja krypa, andra är mer intresserade av att stå och gå. Skönt att verkligen få bevis på att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt.

Däremot var det nära att vi inte hade något att bjuda på, för när vi skulle baka smulpaj tidigare under dagen norpade Fred åt sig margarinet och försökte få ner det i sin låda. Men jag insåg vad hans plan var och kunde sätta stopp för den. Så det blev smulpaj trots allt.

Igår

Igår var vi i Sandared jag och Fred. Vi var och hälsade på kollegan Lena och underbara sonen Oliver (jo, Lena är också underbar, men det brukar man inte skriva ut när personen i fråga har uppnått en viss ålder). Där fick vi jättegod skink- och broccolipaj och så smarrig drömtårta. Efter besöket i Sandared åkte vi vidare till Bollebygd och hälsade på Freds gammelmormor och gammelmorfar och hjälpte till att röja ur deras lägenhet eftersom de just haft turen att få en ny jättefin lägenhet på ålderdomshemmet. Det var en del grejer som skulle till nya lägenheten och en del grejer som skulle slängas. Bland det som skulle slängas norpade jag bland annat åt mig en brödkavel. Himla bra för vår är så kass och maken har sagt att han ska köpa en ny till mig i julklapp. Men vem vill ha en kavel i julklapp liksom!? Nu får han tänka om och ge mig något roligare istället.

En annan av Freds hangarounds

Här är en annan av Freds hangarounds. Dinosaurien. Han är väldigt blå, och vägrar uttala sig om huruvida han är kusin med T-rex eller inte. Vi tror inte att han är det, för han ser inte särskilt skräckinjagande ut. Men han i och för sig en tendens att ställa sig på magen på Fred, och då måste Fred brotta ner honom. Här är dom inne i en vild brottningsmatch.

Himla trevlig prick

Fred har fått en ny kompis. Han har några stycken, men det här är den senaste i den mjuka kompisskaran:

Grodan! Himla trevlig prick.