Det var våffeldagen. Vi åt våfflor två gånger inom loppet av fyra dagar.
Lite otippat eftersom jag är kass på att komma ihåg att våfflor finns,
eller att det är gott, och därmed aldrig gör våfflor. Men jag testade
även att göra en egen, superenkel smet, och tänk - det blev ju också
himla bra faktiskt.
Det kom ett gäng och satte upp ställningar på jobbet. Allt för att man skulle kunna byta lamporna i taket fem våningar upp. Hög takhöjd är roligt nästan jämt...
Kusin Alma, en av Veras stora idoler, kom och sov över fredag-söndag. Lyckan var total hos mina barn. Tänk att ha konstant tillgång till kusinen i två dygn, hur mycket bättre kan det bli liksom?