Vardagens ögonblick

Det var våffeldagen. Vi åt våfflor två gånger inom loppet av fyra dagar. Lite otippat eftersom jag är kass på att komma ihåg att våfflor finns, eller att det är gott, och därmed aldrig gör våfflor. Men jag testade även att göra en egen, superenkel smet, och tänk - det blev ju också himla bra faktiskt.

Det kom ett gäng och satte upp ställningar på jobbet. Allt för att man skulle kunna byta lamporna i taket fem våningar upp. Hög takhöjd är roligt nästan jämt...

Kusin Alma, en av Veras stora idoler, kom och sov över fredag-söndag. Lyckan var total hos mina barn. Tänk att ha konstant tillgång till kusinen i två dygn, hur mycket bättre kan det bli liksom?

Första gången

Förkyld pepparkaksgumma knaprar pepparkaka för första gången. Åh så gott!

Jag har lärt honom allt jag kan

- Fred, ska vi fika lite?
- Ja, det gör vi. Vi kan fika på muffins.
- Nej, vi har inga muffins...
- Men då kan vi väl baka det?
- Nej, det går inte för vi har inga ägg.
- Men då kan vi baka chokladbollar, det behöver man inte ägg till.

Påtår?

Om man kommer hit på besök kan man ha sån tur att man blir bjuden på vattenkaffe. Det är inte fy skam det. Och det är lite skönt, nu när jag bestämt mig för att försöka hålla mig undan från fikabröd och annat läckert under vardagarna, så kan man ju i alla fall få fika på lite vattenkaffe. Vi fikar och pratar om vad som hänt i grannskapet. Nästan som ett kafferep.

Semestern har startat

Vi har varit i Lysekil och trängts med alla andra sommargäster på ICA. Nu har vi precis fika färdigt hemma vid stugan. Fred gungar och vi funderar på vad vi ska hitta på härnäst, kanske gå ner till havet och kasta sten, vi får väl se vad vi hittar på.

Sur farbror

Idag går vi stenhårt in för "sur farbror"-looken, och så fikar vi på Skrädderiet i Kinna. En ledig onsdag helt enkelt.

Blåbärspaj är gott

Idag spenderar vi dagen hos Freds mormor och morfar. Vi har invigt deras nya trädgårdsmöbler. Suttit på nya uteplatsen och degat och så har vi ätit paj. Bläbärspaj är väldigt gott. Fred fick tag på skeden vi använde för att ta pajen och han instämmer - blåbärspaj är gott.

Barnen var tokrörliga

Idag har vi varit och fikat hemma hos ett par av våra kompisar. Det var lite andra mammor och barn där också. Alla barn var i Freds ålder (plus/minus tre veckor räknas väl som samma ålder va?). Väldigt trevligt som alltid. Det var bara en markant skillnad från våra tidigare fikasessioner. Barnen var tokrörliga. Inte hann vi sitta och fika i godan ro. Nej, antingen gällde det att hålla barnen isär så att de inte skulle bita, klappa (och då inte som i "klappa fint") eller nypa varandra, eller så gällde de att hålla koll på kaffe- och temuggar på soffbordet. Fred bits (tack!) inte. Däremot klappar han gärna (inte fint) och nypas kan han också göra, men den konsten praktiserar han mest på sin far. De andra barnen är han förhållandevis snäll emot. Fast det är klart, emellanåt måste man ju undersöka någons öga eller mun. Jag har förklarat för honom att om han stoppar in handen i någons mun får han faktiskt räkna med att bli biten, såvida han inte har frågat först förstås. Men om Fred är förhållandevis snäll mot sina kompisar, så är han desto mindre snäll när det gäller att låta mamma och hennes kompisar ha sina fikagrejer i fred på bordet. Allt ska undersökas, pillas på, stoppas i munnen och så småningom slängas på golvet. Alltså fick vi fika lite snabbt, och sedan duka undan och fokusera på att prata och hålla koll på barnen, men det var trevligt det också.

Fullt ös och väldigt roligt

Igår hade vi besök här hemma. Fem kompisar till Fred och fem kompisar till mig var här. Freds kompisar råkar nämligen vara barn till mina kompisar, eller om det är mina kompisar som är mammor till Freds kompisar, det är lite oklart det där. Lite av en hönan-ägget-situation skulle man kunna säga. Hur som helst var det fullt ös och väldigt roligt. Barnen lekte på golvet, eller klängde på respektive mamma, och vi mammor fikade och pratade. Helt som vanligt, och som det ska vara, med andra ord.

Det känns oerhört värdefullt att ha dessa människor att umgås med. Folk som är i precis samma fas som mig i livet, och som man kan prata massa bebisprat med utan att de blir trötta på att lyssna. Görkäckt. Dessutom är det spännande att se vilka framsteg barnen gör. Några är på väg att börja krypa, andra är mer intresserade av att stå och gå. Skönt att verkligen få bevis på att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt.

Däremot var det nära att vi inte hade något att bjuda på, för när vi skulle baka smulpaj tidigare under dagen norpade Fred åt sig margarinet och försökte få ner det i sin låda. Men jag insåg vad hans plan var och kunde sätta stopp för den. Så det blev smulpaj trots allt.

Mamma+barn-träff

Idag har jag och Fred varit hemma hos några av våra kompisar. Vi hade mamma+barn-träff hemma hos en av mammorna och hennes bebis. Väldigt trevligt. Vi var nog nio mammor och tio barn (om vi räknade rätt). Massa bus och och lek. Och prat, prat och prat. Underbart att prata med andra som befinner sig på samma stadium i livet. Mest prat blir det om sömn, ett oerhört centralt ämne i småbarnsförälderns liv. Hur sover hon? När lägger du honom? Hur lägger du honom? Ammar du då när han vaknar? osv osv osv. Ett samtalsämne som vi aldrig tröttnar på helt enkelt. Och så fikar vi såklart. Idag blev det kladdkaka med grädde och te. Jättegott en fredag som den här!

Spännande att se andra människor

Idag har jag och Fred varit och fikat med en bunt andra mammor och bebisar. Himla trevligt! Skönt att prata bebis med andra som också är i samma fas just nu. De andra bebisarna var typ lika gamla som Fred, förutom en liten en som var en hel månad yngre (snacka om åldersskillnad), men å andra sidan hade hon mest hår.

Fred tyckte det var spännande att se andra människor som såg ut typ som han. Han hann både med att hålla hand och prata med en av killarna och känna en av tjejerna på benen. Jag försökte förklara att känna tjejer på benen så där utan att fråga är inget man kan fortsätta i längden. Han försvarade sig med att säga att hon hade ju så vansinnigt fina kalasbyxor! Jojo...

Frekvens & fika?

Precis som Lisa skriver i sin blogg så känns det lite som att man inser hur lite man har att rapportera om när man har en blogg. Jag har funderat över det där om hur ofta man ska/bör skriva sina inlägg. Jag läste i Magnus Ugglas blogg (som han för övrigt har lagt ner nu) att Alex Schulman hade sagt åt honom att sex inlägg om dan krävs för att det ska vara en bra blogg. Så den regeln följde Uggla strikt. Sex inlägg om dagen var tecken på en levande, aktuell och bra blogg. Och en bra bloggare så klart. Här får jag lite skrivkrampskänning, hur sjutton ska man kunna producera sex inlägg om dagen? Jag har ju just fått ur mig mitt andra på en vecka! Fast å andra sidan så kanske det handlar om hur mycket man faktiskt har att göra i övrigt också. Det har varit en slitsam vecka, med massor av undervisning och tider att passa på jobbet hit och dit, plus en fikavecka ovanpå det.

Problemet med att ha fikavecka är att jag tenderar att glömma av att tiden går och att det närmar sig eftermiddagsfika och att diskmaskinerna ska plockas ur. Eller att lunchen är förbi och maskinerna ska sättas på. Tur då att man har så överseende kollegor som hjälper till att plocka i och ur diskmaskiner. Och verkligen tur att man har kollegor som fyller på kaffe. Där har vi en apparat som jag helt glömmer bort, kaffeapparaten. Eftersom jag inte dricker kaffe själv, så får jag liksom inte in i huvudet kaffepulver måste fyllas på med jämna mellanrum, annars så tar det slut. Jaja, min fika vecka är slut för den här gången. Och för hoppningsvis faller fredagsfikat i god jord (eller i god mun kanske) om en timme, trots att jag inte är på plats idag.

Förresten, angående fikafrekvensen, så SKA den vara hög. Även om bloggfrekvensen inte är så hög. Dagens visdomsord att lägga på minnet.