Dagens lärdomar (hittills)

Idag har jag lärt mig följande:

• det finns i dagsläget cirka 40 mil asfalterad väg under jord i LKAB:s gruva i Kiruna.

• Folk och rövare i Kamomilla stad, Karius och Baktus och Klas Klättermus är skrivna av samma författare - Thorbjörn Egner.

Och tänk, klockan är bara tio över nio. Än finns det gott om tid att lära sig mer.

En fantastisk bukett

 

Vi var ute och grejade. Barnen hade svärmat runt oss ända sen vi kom ut, så helt plötsligt försvann dem. Vi såg dem vare sig vid gungorna eller i sandlådan, de måste vara på andra sidan huset mot var jag och L befann oss. Efter en stund kom dom gående. Båda barnen bar på en liten bukett. 

- Här får ni för att vi tycker så mycket om er!

Deras små buketter blir tillsammans en av de finaste buketter jag någonsin fått.

Dagens bygge

 

Idag har vi byggt en labyrintbana till familjens två hexbugs, eller hexboxmyra som dom kallas här hemma. Roligt att bygga, roligt att se dem springa omkring, plus att det är en grej som båda barnen leker bra tillsammans med.

Dagens tursammaste händelse...

...måste varit när jag idag var på toaletten på jobbet. Reser mig upp, drar upp byxorna, ur fickan trillar min bilnyckel som studsar på toalett-ringen och sedan ner på golvet. Det är sällan man blir så glad för stolpe ut liksom.

Gårdagens klipp

 

Jag hade önskat att gårdagens klipp skulle involverat ett riktigt fynd. Om jag köpt värsta snygga jeansen för inga pengar alls, eller sprungit på något roligt på loppis, eller något annat roligt. Eller att jag klippt mig i en snygg frisyr. Nu är det inte jag som gjort något klipp, det är Vera. 

Vera älskar saxar, hon älskar att klippa, och hon är duktig på det. Det har lett till att vi har gömt undan våra saxar hemma. De ligger längst upp i ett skåp. Igår norpade hon dock en sax ur diskmaskinen under urplockningsmomentet. Jag noterade det, men hon skulle ju bara klippa i lite plast. Och med tanke på hur roligt hon faktiskt tycker att det är att klippa så lät jag henne ha saxen och den där plasten. Sen var hon obevakad en kort stund. Och jo, givetvis klippte hon i lite mer än plasten...

Kapitelböcker för mindre barn

Läggdags betyder också läsdags här hemma. Kissa/blöjbyte, tvätta sig, borsta tänderna, i pyjamasen och sen upp i sängen för en bok eller två. Så har det varit länge. Men sen ungefär ett år tillbaks så är det inte alltid vi läser en hel bok för Fred varje kväll, för det är nu snart ett år sedan som vi började läsa kapitelböcker för Fred. Det är väldigt roligt att ha den där historien att följa kväll efter kväll. Ibland blir det ett kapitel, en annan kväll är det så roligt eller spännande att vi måste läsa två, eller tre.

Den första kapitelboken vi läste var den fina boken Lillebror och nalle av Jujja Wieslander.

En bok med lagom långa, och relativt fristående kapitel, helt enkelt en bra bok att börja med när man vill dra igång kapitel-boks-läsandet. Och där finns också en uppföljare, Lillebror och Billan.

Under det här året har vi sedan läst ett antal kapitelböcker. Nu senast boken Ost åt alla möss av Ulf Nilsson. En bok om en tänkade liten mus som bor på en ostfabrik i Sydafrika. Rolig, lite filosofisk och stundtals också lite spännande.

Idag ska vi börja på Det susar i säven av Kenneth Grahame.

En liten tårta

Mamma! Här, du fyller år, varsågod, jag har en tårta med ljus.

Vera kom springande med en degklump och lite strån av något slag i, hon hade uppenbarligen bakat en tårta.

Tack, svarade den rörda mamman, och dottern recenserade sedan sig själv:

Mmmm, den är jättegod!

Receptet till tårtan verkar alltså vara:
1 degklump av typ play-doh
Strån av något slag, oklart var de kommer ifrån (men hon har hittat de inne i vårt hus).

Någon sorts sjukrapport + lite mer

Mars var en sjuk månad. Det började med ryggskottet. Sen kom magkatarren från helvetet som visade sig inte som en vanlig magkatarr utan som bröst- och armsmärtor. Efter en massa oro, och ett EKG hos vårdcentralen som övertygade mig om att det inte var hjärtsnörp så blev det bättre. Lagom till att det lugnat ner sig drog Vera med sig en skön magsjuka hem från dagis. Några dagar efter hon blivit okej igen blev jag sjuk. Sen följde Fred och Linus. Totalt var vi magsjuka i närmare två veckor. Mina händer är söndertvättade, sår och sprickor överallt. Men nu är vi förhoppningsvis friska igen (peppar peppar). Och med tanke på att solen visar sig mer och dessutom värmer otroligt skönt på dagarna så tror vi att vi snart har fullfjädrad vår här också. Åh, vad skönt det ska bli!

Påsken har också passerat. En skön högtid med mycket tid och lite måsten. Fred är helt begeistrad och undrar när det är påsk igen. Inte nog med att man fick leta påskägg från påskharen, vi hade dessutom lite gäster här på påskafton (dessvärre - eftersom de lyckades bli magsjuka - skit!) och nu väntar han bara på att de ska komma tillbaks igen, vilket han är säker på att de kommer göra nästa påsk.  Jag har förklarat att han troligtvis inte behöver vänta så länge innan de kommer tillbaks, men det är klart att det kan man ju inte vara säker på. Så påsk är för tillfället favorithögtiden framför andra för Fred, och jag tror faktiskt att jag är benägen att hålla med.

Ryggskott - eller i alla fall någon sorts låsning

I lördags körde vi lite helgstädning här hemma på förmiddagen. Plockade undan, dammsög och torkade golv, väldigt skönt att få det fixat. Problemet var bara att jag under denna städning gjorde någonting med ryggen så att den liksom låste sig. Ont gjorde det, och L fick avsluta städningen på egen hand. Efter ett tag slutade det göra ont i själva ryggen, men istället blev jag sned. Lutade liksom åt vänster från höfterna och upp, och ju mer tiden gick desto snedare blev jag. Och istället för att ha ont i ryggen fick jag ont i höfter och lår. Jag antar att det beror på att dessa kroppsdelar fick jobba lite mer när överdelen av kroppen liksom var i obalans. I måndags nådde jag toppen på snedheten, och på jobbet var somliga kollegor ganska imponerade av min snedhet. Idag är det bättre, jag känner mig tämligen rak igen, och har nu bara lite ont i ryggen. Det planerar jag att promenera bort under veckan som kommer. Men jag misstänker att jag gör bäst i att hålla mig borta från Zumbans roterande och krumbuktande imorgon. Hur som helst - det är skönt att vara rak igen.

Handlar mat

L och barnen åkte just iväg för att handla mat. Det innebär att jag (och min stela rygg) har minst en timme hemma själv. Härligt!

Innan de åkte skrev vi inköpslista, Fred skrev till det som han tyckte var viktigast.

Ledig onsdag

Idag har vi haft ledig onsdag här hemma. En ledig dag som fylldes av gästande vänner och barn. Till lunch var vi fyra mammor och sju barn. Sju barn mellan 9 månader och 4,5 år. Väldigt roligt och emellanåt lite kaos. Men mest roligt.

Det var fyra av mina barndomsvänner som var på besök. Vänner som jag inte umgås med jättefrekvent nu för tiden, men som ändå alltid finns där. Att träffas allihop med våra barn är något vi planerat ett tag nu, men inte fått till. Men så idag stod alla stjärnor och planeter i linje - eller rättare sagt - alla hade ledig onsdag samtidigt. Så då bjöd jag hem dem allihop på middag. Roligt att alla kunde komma och att inga sjuka barn satte käppar i hjulet, det är ju lätt hänt annars såhär års.

Nu när alla åkt hem har mina barn landat vid soffbordet med målarböcker samtidigt som de lyssnar på Alfons Åberg-berättelser från Spotify. Jag ska sätta igång med middagen, och sen blir det lite mer lek innan läggdags. När barnen sover bär det av till veckans Zumbapass för mig, ska bli roligt att dansa loss lite igen.

Imorgon är det jobb och dagis igen.

Lätt med stöket med hjälp i köket

När man ska vispa pannkakssmet är det bra att ha hjälp. "Jag också gipsa mamma!" brukar hon komma springandes och ropa.

 

 

Att "gipsa" är väldigt roligt. Dessutom måste man ju smaka lite på det man vispar, så att man har koll på att det smakar okej.

En vattenfylld sandlåda

Det är svårt att motstå en vattenfylld sandlåda. Där kan man ha mycket roligt. Och tänk, nu kan man stanna ute och leka när man kommer hem från dagis. Fantastiskt.

Sån är jag

Jag har hört att det finns människor som, när det är mycket på jobbet eller i livet i allmänhet, kan känna ett behov av att sticka ut och springa. Springa för att sortera tankarna eller för fly lite från den verklighet man är i just nu. Idag insåg jag något jag nog vetat om rätt länge: Jag längtar efter fika istället. När huvudet är fullt av massor av olika jobbtankar som studsar hit och dit och inte vill låta sig fångas, när jag önskar att jag kunde göra lite mer, lite bättre men inte riktigt fixar det, då kan jag känna en längtan efter att bara släppa allt och gå och sätta mig på ett fik. Äta något gott och prata bort en stund med en god vän, släppa fokus helt enkelt.

Tänk om man hade varit en sån där som längtade efter att springa... undrar hur mitt liv sett ut då.

Smutsig årstid

Solens ljus och värme är otroligt välkommen så här års. Allt känns verkligen lite lättare när det är soligt ute. Eller förresten, möjligtvis är det fönsterputsning och städning inne som känns lite jobbigare - solen är ju inte direkt förlåtande...

Hur som helst, barnen är ute mer på dagis, och är skönt trötta på kvällarna. Jag har däremot hittat ett litet minus med den varmare temperaturen ute. Vattnet som frigörs ute gör det ganska sörjigt. Och jag har en son som älskar sörja, och som älskar vatten. Det ska ösas och ösas och ösas och ösas. Han är ständigt lika smutsig när jag hämtar honom på dagis. Och jag har liksom förlikat mig med tanken att det inte är någon mening med att tvätta hans ytterkläder gång på gång. Men vad gör det - han har ju uppenbarligen haft otroligt roligt när han varit ute. Och det är ju faktiskt det viktigaste.

Dagens glömska

Det var idag när jag på hemvägen passerade en sopbil på motorvägen som det slog mig: Soptömning idag! Men för att soporna ska bli tömda måste tunnan dras ut till vägen, och jag hade då inte dragit ut någon tunna till vägen. Och jag hade inte heller pratat med L om att det var soptömning, så att han skulle ha kommit ihåg var nog inget att hoppas alltför mycket på. Och nej, tunnan stod på sin vanliga plats när vi kom hem. Alltså blev det ingen soptömning idag. Jaja, en gång tidigare har vi glömt, och den gången gick det bra, så varför skulle det inte göra detsamma nu? Bara vi sopsorterar ordentligt så har vi faktiskt inga problem att klara oss fyra veckor med en liten tunna.

Dagens i-lands-problem

Jag har spenderat lite tid med att byta lösenord på diverse olika webbplatser, problemet är bara att nu kommer jag knappt ihåg vad jag har. Att byta överallt samtidigt (men till olika lösenord) kanske inte var den smartaste idén jag fått...

Årets premiär

Idag var det dags för årets premiär av tork ute på torkvindan. Oerhört skönt att säsongen snart är igång igen. Även om det antagligen kommer dröja innan tvätten hänger mer ute än inne.

Årets tvätt-på-tork-ute-premiär skedde för övrigt tre dagar tidigare än 2011 och fem dagar tidigare än 2010. Men 2012 hade jag ute en maskin redan den andra mars, om det var premiären för året är dock lite osäkert, kanske var premiären ändå tidigare? Å andra sidan skulle jag kunna ha torkat tvätt ute tidigare i veckan också, om jag bara varit hemma dagtid.

Stockholmshelg

För några helger sedan åkte vi till Stockholm över helgen. Anledningen till att vi åkte var ett dop som skulle hållas på söndagen. Vi valde dock att åka upp redan på förmiddagen på fredagen för att hinna göra lite annat i huvudstaden.

Klockan nio på fredagen gick vi ut till busshållsplatsen för färd mot Göteborg. Där klev vi på tåget till Stockholm. Resan upp gick bra, Fred sysselsatte sig med spel nästan hela vägen upp, förutom när han pausade för att käka plättar som vi hade med som matsäck.

Vera hade lite mer myror i brallan och vandrade runt lite, och blev dessutom lite trött, men klarade ändå av resan bra.

När vi gick av tåget i Stockholm promenerade vi till hotellet, och under den korta promenaden somnade Vera gott i vagnen. Sen var det dags för lite mat innan vi tog en sväng i Gamla stan och tittade på slottet och gick och kikade på alla smala gränder. Vi hittade Drakens gränd, och strax därefter en staty över S:t Göran och draken. Något Fred gillade skarpt.

Sen en lugn kväll på hotellet med lite yoghurt till kvällsmat.

På lördagen var vi på Sjöhistoriska museet och kikade på båtar, galjonsfigurer och annat.

I utställningen om last- och fraktfartyg fanns exempel på last nedlagd i fack i golvet med plexiglas över. Man fick alltså gå på sakerna, vilket Vera tyckte var väldigt konstigt. Kunde man verkligen gå på porslinet från Kina(?)?

 

På museet fanns det också en lekplats som var inspirerad av Saltkråkan. Roligt och en skön plats att pausa lite på.

Efter att har ätit lunch i museets bistro var det dags att återvända till hotellet för lite vila innan kvällens aktivitet som var en middag med all närvarande släkt till barnet som skulle döpas.

På söndagen gick vi på promenad och tittade på båtar på Skeppsholmen innan vi begav oss till dopgudstjänsten som hölls i Ulriksdals slottskapell. Sen lite smörgåstårta och vanlig tårta innan vi satte oss på tåget till Arlanda, för hem skulle vi flyga flygplan.

Flyget skulle lyfta 19:15 men var 45 minuter sent. Som tur var låg lekplatsen på Arlanda precis vid vår gate, så tiden passerade ganska fort trots allt.

När vi väl lyfte var Vera dels väldigt trött, och dessutom inte särskilt sugen på att sitta fastspänd, så hon skrek rätt friskt. När vi väl kommit upp på rätt höjd och vi fick ta loss bältena somnade hon gott i min famn, sen sov hon hela vägen hem. Ända tills vi kom ut i ankomsthallen. Fred tyckte flygningen vad rolig, men tog ändå det hela med ro.

Ledig onsdag

Igår var vi lediga barnen och jag. Vi kom ur sängen tidigt, kvart över sex tror jag hon var. Det ledde till att vi fick mycket gjort:

• Brödbak
• Fejklego-bygge (fejklego är inte alls lika bra som vanligt lego - varning för det)
• Frukost 
• Skar mig i fingret
• Tårtbottensbak
• Sortering av papper i pärmar
• Utrullning av två toapappersrullar
• Tömning av två byrålådor (lastades i skottkärra och tömdes i en hög på golvet)
• Lunch
• Tripp till Allum för mat- och presenthandling
• Hemkomst och snabbprat med farmor
• Mellanmål
• Byggare Bob-tittning
• Städning
• Degning med Play-doh
• Sorterade upp skottkärrehögen och återförde alla grejer till sin låda
• Samlade ihop två rullar utrullat toapapper
• Matlagning (fiskgratäng och potatis)
• Prat om dagen
• Telefonsamtal till morfar för att gratulera på födelsedagen
• Omklädning och färd till träning
• Zumba-dans med största leendet i gruppen (det är så himla roligt!)
• Dusch
• Kvällshäng i soffan

Typ så. Och däremellan otaliga toalettbesök, trotsutbrott, skratt och finurliga frågor.

Mina drömmar

 

Bilden kommer från Orsa Björnparks webbsida.

Jag drömmer ganska mycket, eller rättare sagt: Jag kommer ihåg ganska många drömmar jag har. För det mesta drömmer jag lugna och bra drömmar, om än lite konstiga och osammanhängande kanske. Men emellanåt blir det också lite mardrömmar. De allra flesta av mina mardrömmar innehåller björnar. Det handlar om en eller flera björnar som rör sig runt mitt hus, eller det ställe jag befinner mig på för tillfället. Som cirkulerar utanför, och som till en början kanske inte är så hotfulla, men vetskapen om att de finns därute gör mig riktigt skraj. 

Jag berättade detta för en kollega på jobbet och sa att jag var lite nyfiken på vad det här med björnen än, varför återkommer den titt som tätt i mina drömmar? Och kollegan var snäll nog att leverera en drömtydning enkom för mig. Hon menade att det uppenbarligen handlade om att björnar går i ide och sover hela vintern, det är nog det som jag är ute efter. Och tillsammans kom vi på att björnen ägnar hela hösten åt att äta upp sig, så att den klarar sömnen under vintern. Och det är ju just det jag gjort, ätit upp mig alltså. Hela hösten har jag ätit upp mig. Björnen går sen i ide och vaknar rätt mager på våren. Det är uppenbarligen det jag är ute efter. Varför jag var rädd för björnen framgick inte riktigt av kollegans drömtydning.

Hur som helst, i natt drömde jag om björnen igen. Den här gången var det dock lite annorlunda. Det var en isbjörn. Första gången vad jag kan komma på som jag drömt om en sån. Jag kollade av med kollegan - det här att natten dröm innehöll en isbjörn (till skillnad från en brunbjörn), vad betydde det? Tolkningen kom ganska snabbt: Att det är för jävligt kallt. Så ar det med den saken, färgen på björnen påverkas alltså bara av temperaturen ute.

Jag får se om björnen kommer tillbaks inatt. Och dom där mardrömmarna är faktiskt inte sådär jättehemska. Bara lite oroliga liksom. Då är den andra sortens mardröm jag brukar ha mycket värre, det är den där L lämnar mig eller visar sig aldrig ha varit gift med mig. Asjobbiga. Men dom förekommer tack och lov inte lika ofta.

Komplimanger

Satt på jobbet och hade just skickat mail till några kollegor med lite kommentarer på ett dokument vi ombetts läsa och kommentera på. Strax efter svaret gått iväg fick jag följande meddelande i ett mail:

du har så bra kommentarer! //p

Och jag blev så himla glad. Svarade snabbt på det mailet och slängde sedan mailet jag fått. Men i samma stund jag tryckte på delete insåg jag att det var ju korkat. Om jag slängde det nu skulle jag definitivt inte komma ihåg den här fina komplimangen imorgon, eller om en vecka, eller om två månader. Och komplimanger ska man faktiskt komma ihåg. Så nu noterade jag den här också, hoppas att det hjälper mig att komma ihåg.

Sen städning

Det var väl kanske inte jätteroligt att tvätta golvet igår klockan 22:10, då suktade jag mest efter sängen, men golvet såg för hemskt ut, och eftersom övriga helgen ägnats åt roligheter fick söndagskvället ägnas åt lite tråkigare göromål. Och idag när jag kom ner till nytvättat golv så kändes det faktiskt himla fint att ha lagt den där tiden på golvtvätt trots allt.

Söndagspromenad

När rullgardinen åkte upp vid halv nio imorse såg det ut att bli en lika fin dag idag som det var igår. Redan i sängen bestämde vi oss alltså för att idag skulle det promeneras. Upp, påklädning och sen ett telefonsamtal för att höra om barnens farmor och farfar möjligen också ville gå på promenad idag, och det ville dom ju. Sen dags för frukost och därefter påklädning igen, ytterkläder denna gången. Sen gick vi ut, och det var inte alls en lika fin dag idag som det var igår. Solen hade försvunnit när vi kom ut vid 10-tiden. Men det gjorde inget, promenaden var skön ändå. 

Sex och en halv kilometer senare kom vi in i värmen och fikade, busade och badade. Skön söndag.

Kalaslördag

 

Vera och granntjejen i somras när de gungade.

När det är kalaslördag har man förmånen att få gå på tvåårskalas. Veras kompis och vår granne fyllde två år igår och hela familjen fick gå på kalas. Det var ett väldigt bra kalas, god mat och väldigt trevligt. Lugnt och avslappnat. Precis sådär som jag tycker att kalas ska vara. Och eftersom det var så bra så blev vi kvar längre än vi nog egentligen trott från början. Men helt plötsligt var vi tvungna att gå hem eftersom vi hade två trötta barn och läggdags närmade sig med stormsteg.

Väl hemma blev det snabb kvällsmat innan barnen ännu en gång somnade i samma ögonblick som huvudet landade på kudden. Och L och jag slog oss ner i soffan med varsin kopp te och ett avsnitt av Allt faller. Rolig dag följdes av skön kväll.

Ledig fredag

Igår var jag föräldraledig, och vi hade således en hel dag för oss själva jag och barnen. Dessutom var båda barnen att betrakta som friska, så det fanns utrymme att hitta på något. Planen var att åka och handla lite presenter till kommande födelsedagar. På morgonen blev vi dessutom varse att det fanns fler personer i vår närhet som var lediga samma dag. Så vi åkte till Borås. Handlade presenter och fikade på café. Sen åkte vi hem till kusin och moster för lunch och lite lek. Det blev mer än lite lek, vi blev kvar nästan hela dagen. Lunch, lek, pyssel, fika, utevistelse och sen lite mer lek. Sen var det faktiskt hög tid att åka hem. Men eftersom jag kom fram till att barnen knappast skulle hålla sig vakna hela vägen hem (det är jobbigt att shoppa och hälsa på folk), så stannade vi på McDonalds på vägen hem och åt middag. Sen slocknade ett av barnen på vägen hem, medan det andra i alla fall fick borstat tänderna innan sömnen tog över i samma sekund som huvudet landade på kudden.

 

Pirat fredagsmyser(?) på McD.

Dagens tips

Mitt bästa så-ser-du-till-att-du-inte-sitter-och-somnar-vid-ratten-när-du-är-trött-men-måste-köra-hem-tips: Var kissenödig.

Görbra. Om man inte kissar innan man ska åka hem från stället man varit på till sent på natten så är det helt omöjligt att slappna av när man sitter och kör. Sen får man givetvis inte vara för kissenödig, då blir man också en trafikfara.

Förresten: Om någon har ett så-håller-du-dig-pigg-och-alert-hela-dagen-trots-att-du-kom-hem-och-la-dig-alldeles-på-tok-för-sent-tips att erbjuda så tar jag tacksamt emot det.

Barnfritt

I lördags lämnade vi barnen hos mormor och morfar och drog iväg på mat och bio. Vi såg Berättelsen om Pi (hade himla problem att välja film eftersom det egentligen inte fanns någon vi fastnade för direkt, men vi ville gå på bio).

Det här var första gången jag såg någon film i 3D, och jag måste säga att jag blev rätt impad i introt i alla fall. Introt fokuserar på djuren i den djurpark där Pi växer upp, och stundtals kändes det verkligen som att djuren gick omkring där längst fram i biosalongen. Men sen vet jag inte om 3D:n gjorde så mycket för filmen. Eller så vande man sig ruskigt fort. Det var faktiskt mest jobbigt sen med de där glasögonen som man skulle ha på sig, jättejobbigt med glasögon ovanpå glasögon liksom.

Själva filmen då? Jo, väldigt snygg, otroliga bilder stundtals. Men boken är bättre. Det är bara att konstatera.

Men inte nog med att vi gick på bio och åt mat, sen åkte vi dessutom raka vägen hem, utan att hämta några barn innan. Barnen skulle sova hos mormor och morfar, och vi fick således en hel natt ostörd sömn, inklusive sovmorgon. Underbart. Förmiddagen spenderade sen med att sortera en massa papper (räkningar, teckningar, namnbevis och annat jox) innan vi åkte iväg för att hämta hem barnen (som givetvis hade haft det toppen hos mormor och morfar och absolut inte ville åka hem).

Idag var det sol!

Sol och hela fem plusgrader gjorde att vi vågade sticka näsan utanför dörren idag. Jo, vi är rätt dåliga på att gå ut och vara ute under vinterhalvåret har jag insett de senaste månaderna. Men idag kom vi ut, och det var verkligen skönt. Eftersom det var plusgrader och barmark tog vi fram sandlådeleksakerna från lagårn och barnen började gräva. 

Förutom att gräva så fastnade de en del också. Sandlådan var så full med vatten så det var mer ett geggamoja-hål än en sandhåla. Fötterna fastnade direkt om de stod still en längre stund. Då fick man ropa på hjälp.

- Vera! Hjälp mig! Dra i mitt ben!

Och Vera drog och drog. Men foten ville ändå inte lossna. Så mamman fick rycka ut (efter hon fotat färdigt såklart).

Men när man inte satt fast, då kunde man ju till exempel laga mat. Eller göra fåror där vattnet kunde rinna. Båda två sakerna var lika roliga. Allt blir liksom extra roligt när det är mycket vatten i sandlådan.

- Nu maten klar! ropade Vera.

Vab och vab igen

Det blev vab hela veckan med Vera förra veckan, och nu är det dags igen. Den här gången är det Fred som är förkyld och sen igår är han hemma från dagis. Fast det bröt ut redan under dagen i tisdags, men eftersom jag glömt mobilen i bilen den dagen såg jag inte att dagis hade ringt, så Fred fick vara på dagis hela dagen ändå, trots feber och hosta. Nu verkar i alla fall febern vara borta för den här gången, kvar finns en envis hosta och en näsa som rinner i ett. Idag blir det vab och imorgon är jag föräldraledig, så till på måndag bör han väl ha tillfrisknat tillräckligt för att gå till dagis igen. Såvida då inte Vera hittat någon ny bacill hon vill testa. Skulle inte förvåna mig. 

Men vi får väl hoppas att den alternativa texten till Elsa Beskows Månaderna stämmer: Vabruari börjar året, feberuari kommer näst...

Dagens fråga

Varför vränger sig alltid påslakan ut och in i tvättmaskinen?

Om du kan svara på den frågan kan du gå vidare till avancerad nivå:

Varför hamnar alltid all annan tvätt inuti ett av påslakanen i tvättmaskinen?

Årets första vab-dag

Idag var det alltså dags för årets första vab-dag. Redan innan klockan ringde vid 05:20 imorse hade jag en aning om att det skulle bli så. Vera hade hostat och snörvlat väldigt mycket hela natten, och under täcket vi båda sov under var det väldigt varmt. Feber-varmt. Nåja, klockan ringde och jag smög upp. Borstade tänder och klädde på mig. Sen hörde jag inifrån sovrummet "Ja ha lite välling!" följt av "Ja ha lite vatten!". Redan när jag hörde önskan om vattnet tänkte jag att det måste innebära feber. Hon frågar aldrig om vatten annars. In i sovrummet, plockade upp henne ur sängen, gick ner till köket, febertermometern visade 38,4 grader. Gjorde lite välling. Upp till sovrummet igen och stoppade ner henne i sängen. Sen väcka L och förhandla vab-dag. Det var min tur, och L hade dessutom viktiga saker på jobbet. Det hade jag med, men han satt med trumf på hand den här gången. Så han fick åka till jobbet och jag fick krypa ner mellan två barn och somna om. Jag tror faktiskt att vi vann båda två. Den som kanske förlorade var kollegan som fick rycka in i mitt ställe på jobbet idag. 

Dagen har sedan förflutit med att Vera varvat minsta möjliga aktivitet med att sova på soffan. Jag antar att jag gjort detsamma om jag haft 39,5 graders feber. Under tiden fortsatte jag och Fred att röja uppe i kaosrummet.

När jag vid lunchtid fick i Vera en alvedon sjönk febern med en grad och hon piggnade hon till rejält. Då kunde vi till och med ta på oss och gå ut och få lite frisk luft. Det var på tiden det. Vi har andats inneluft på tok för länge nu. När alvedonen slutade verka framåt halv sex blev hon helt loj igen, och fem i sex somnade hon i sin säng. Vi hoppas på en lugn natt och ett piggare barn imorgon.

En bra helg

Helgen är slut och när kvällen närmade sig igår (söndag) så kändes det lite vemodigt, varför var det slut redan? Jag hade ju inte gjort alla dom där sakerna... Vilka saker det var jag skulle ha gjort det var lite oklart, så istället funderade jag på vad vi faktiskt hade gjort och kom fram till att vi hade haft en väldigt bra helg. 

I lördags åkte vi en sväng till min föräldrar för lite fika och umgänge. Där blev vi kvar över en pizza-lunch. Sen var det dags att åka hem. Men se det ville Fred definitivt inte. Han ville stanna kvar längre. Och det kunde han, eftersom mormor och morfar meddelade att de kunde köra hem honom sen då. Väldigt tacksamt. Roligt att få vara kvar själv hos mormor och morfar. När de kom hem med honom sen så åt vi middag tillsammans och sen hade vi lite lördagsmys tillsammans framför ett avsnitt om Stora barriärrevet. Popcorn och fiskar, bra kombination. Och fint att få gosa med morfar i soffan en vanlig lördagskväll:

Det fina med att ha mys med oss är att vi myser så tidigt, ungefär klockan sju är myset slut och således har man en hel lördagskväll kvar till annat.

På söndagen fick vi först besök från grannar som ville gratulera Vera i efterskott. Lek, bus och fika. Och en massa prat oss mammor emellan. Väldigt skönt att få bolla tankar och bara prata av sig lite. De hade inte mer än hunnit gå hem innan nästa granne ringde och frågade om det var möjligt att leka. Givetvis var det de, bara vi fick tid att äta lunch först.

Så snabbt fram med lunchen, och sen lek och bus i en och en halv timme till. Sen fanns det faktiskt fortfarande lite tid kvar av helgen och jag fick börjat städa i vårt kaosrum på andra våning. Med betoning på börjat alltså. Det kommer vara en lååång process, men alla maratonlopp börjar med ett steg, eller hur är det nu?

Så det blev en härlig helg, med fokus på umgänge. Vad gör det då att man inte fått gjort allt det där andra, speciellt som man inte vet riktigt vad "det där andra" är.

Fiskrekord

Igår insåg jag att jag nog slagit fiskrekord den gångna veckan. Jag har ätit fisk fyra dagar i rad. Det låter ju inte särskilt mycket eller särskilt imponerande heller för den delen. Men det är fortfarande ett rekord för mig. Gott var det också, alla fyra gångerna.

Skön söndag

Idag är dagen efter ett roligt tvåårskalas. Igår firade vi Vera som fyller år imorgon, den 14 januari. Tvåårskalaset samlade barnens far- och morföräldrar, mostrar, morbröder, farbror och kusiner. Och det blev sent (med barnens mått mätt). Så idag är alltså dagen efter, sådana dagar är det gott att bara sitta och slappa med en målarbok, helt i lugn och ro:

Vi upptäckte dessutom att det är fler än fåglarna som gillar vår fågelmat:

Jag blev så exalterad när jag upptäckte det att jag var tvungen att gå upp och väcka L som fortfarande låt och sov (09:30 var klockan faktiskt, så jag tycket inte jag var så elak). När jag väckt honom och berättat så säger han: Ja, den såg jag härom dagen... Uppenbarligen reagerar vi rätt olika på en ekorre - jag vill springa och berätta på en gång, han tycker inte det är värt att nämnas.

Senare på eftermiddagen kom jag på att det var en ypperlig dag att stryka. Så det satte jag igång med. Strax fick jag sällskap av en medhjälpare:

Halva strykhögen fick vi arbetat bort med gemensamma krafter. Väldigt skönt. Nu finns det plats att fylla på med fler skrynkliga kläder.

Rivningsdags

Redan när husen byggs någon gång där i december så kommer frågorna: När får vi slå sönder det mamma? Givetvis är själva byggandet och utsmyckningen av husen också roliga, men det verkar helt klart som om höjdpunkten är demoleringen.

I fredags var det så dags:

Att få använda den stora gummihammaren och bara slå är tydligen väldigt väldigt roligt. Rivningsprocessen tar några få minuter, och sen får man sopa och dammsuga i en kvart typ. Men vad gör väl det när det nu är så himla roligt.

Det här måste väl betyda att jag hade rätt?

Det är kväll och dags för barnen att sova. Fred är inte särskilt sugen på att gå upp dessvärre, han vill inte alls sova nu. Jag säger åt honom en gång. Två gånger. Men han kommer inte. Jag säger att då går jag och Vera upp och borstar tänderna så länge, så får han komma efter. Han vill inte. Jag suckar inombords över att det verkar bli en tjat-kväll, med tjat och tillsägelser. Men så när jag närmar mig trappen så hör jag något som kanske kan bli räddningen. I väggen under trappen finns en mus. Det krafsar och rafsar. Jag går till Fred och säger åt honom att komma med, så han ska få höra på något. Han lyssnar uppmärksamt och kommer till samma slutsats som jag. Det måste vara en mus någonstans under trappan. Spännande! Fred bestämmer sig för att skrämma bort musen genom att stampa allt vad han kan uppför trappan. Ett rejält klamp på varje trappsteg blev det. Hans lösning på problemet med musen blev min lösning på problemet med att få upp trilskande son till badrummet.

Fast nu var det ju så att jag inte hade särskilt stor tilltro till Freds lösning på musproblemet (givetvis sa jag inte det till honom). Alltså satte jag ut de två musfällor vi har här hemma. De har brukat sitta under diskmaskinen, där vi ju haft påhälsning förut, eller i skåpet med sopor där vi också haft påhälsning någon gång. Nu satte jag båda fällorna i sopskåpet.

Någon dag senare nämnde jag det för L, att musfällorna var utsatta igen. L undrade då om jag hade lagt ut något lockbete också. Neeej, det hade jag ju inte, trodde han verkligen det behövdes? Öh...ja! Som om någon mus skulle vara dum nog att gå in i en tunnel utan anledning. Jag resonerade istället som så att det fanns bara två (för mig) uppenbara vägar från hålet där mössen kommer upp till sopspännerna (som jag antar är målet för dem). I vardera sådan väg (som är rätt smal) satte jag en fälla. Jag antog att en mus inte skulle bry sig om huruvida den behövde gå genom en tunnel eller inte för att komma till himlen (den svarta soppåsen). L skrattade åt mig och tyckte att jag var knäpp, vi skulle inte fånga någon mus där, det var ett som var klart.

För en stund sen började jag knyta ihop soppåsarna i köket för att slänga ut dem. Och vad ser jag då om inte en liten mus som ligger död i den ena fällan. Antingen har jag alltså fångat den mest korkade musen som finns (som går genom en mörk tunnel utan anledning) eller så är det helt enkelt så att möss skiter i om det är tunnlar på väg till maten på andra sidan, de tar den genaste vägen till maten - tunnel eller ej.

Curlade fåglar?

När Förste städare av skafferiet igår var tvungen att ta rast (toalettbesök), så klev Andre städare in i hans ställe. Hon verkade vilja gå lite mer grundligt till väga än bara plocka ur alla förpackningar ur skafferiet, borde inte även alla livsmedel plockas ur sina förpackningar? Hon hann ta itu med solrosfröna som jag har till brödbak innan jag kom på henne. Skalade solrosfrön över hela golvet. Så kan det gå. Eftersom golvet hemma inte var i sådant skick att det bara var att samla upp alla solrosfrön och stoppa tillbaks i förpackningen igen, fick fröna bli fågelmat. Jag undrar hur fåglarna reagerar idag när de kommer för att äta och ser att fröna redan är skalade. Hoppas det inte innebär att de blir bortskämda och vägrar frön med skal hädanefter.

Förste städare var förresten inte helt bekväm med att få en vikarie under sin rast. Han försäkrade sig ideligen om att "Hon plockar inte ut något va?", man vill ju liksom inte gå miste om ett så roligt jobb som skafferistädning.

Jo, det kan vi väl...

Måste ju säga att det verkar lite udda att ha en son som undrar om vi inte SNÄÄÄÄÄLLA kan städa skafferiet när vi kom hem från dagis. Uhm, jo det kan vi väl. Att det behövs är inget snack om, men tänk att man som 4,5-åring tycker att det är så kul att plocka bort allt på en hylla för att torka av den och sedan ställa tillbaks allt igen. Jaja, bara till att tacka och ta emot. Och nu är det i alla fall ordning på två hyllor i skafferiet.

Mellanmål

Det är inte ofta, men emellanåt händer det att man får äta mellanmål inne i soffan framför TV:n. Den här dagen var det skidor man tittade på, och mellanmålet serverades i soffan. Smart av dem att sitta nära nära varandra. Utifall att den ena sölar är det omöjligt att peka ut en av dem, det kan ju lika gärna vara troll nummer två som sölade liksom.

Ordning på leksakerna?

Ett av de sista inläggen jag skrev innan bloggen föll i dvala handlade om att Fred upptäckt lego och hur roligt det är. Sedan dess har kärleken till lego vuxit, och han har också utvecklats i sitt lego-lekande. Det har gått från att bara bygga ihop och ta isär för att sen bygga ihop igen, till att bygga ihop och sedan leka med det han byggt. Roligt att se. 

Vid det här laget har det kommit in en hel del lego i huset. Och som bekant - med varje legobyggsats följer en ritning. Jag har redan hunnit avverka två olika lösningar för förvaring av ritningarna, men nu är de dock så många ritningar här hemma att den bästa lösningen tycks vara en vanlig pärm med plastfickor. Bibliotekarien i mig vill ju dock organisera ritningarna på något vis. Sortera dem efter fordonstyp, eller efter serie, eller efter nummer kanske. Jag vet inte, just nu sätter jag bara in dem. Men om någon har tips på bra sorteringssystem så mottages detta tacksamt.

Nu är glada julen slut...?

 

Det må vara trettondagsafton idag, men för mig är nog julen redan slut. Tidigare år har det vid den här tiden kliat i fingrarna för att få plocka undan julsakerna, och jag tror att jag brukar plocka undan dem under trettonhelgen. Detta trots att julen inte är slut förrän tjugondag Knut (dvs den 13 januari). 

I år har jag inte fått kli i fingrarna än, jag har faktiskt inte ens börjat längta efter vardag, det brukar jag också göra vid den här tiden. Istället är jag väldigt nöjd med att hela familjen är ledig, och hade gärna stannat kvar i chokladkartongernas högtid ett tag till. Men nu är ju julen slut, jobbet börjar på måndag och nästa helg är det dags för tvåårskalas här hemma. Den stora frågan nu är därför om julsakerna ska bort innan kaleset, eller om de ska få vara kvar till efter kalaset. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Just nu lutar det åt att tomtar och gran försvinner, medan gardiner och adventsbelysningen får vara kvar ett tag till. Vi får väl se hur det blir. Jag har ju en vecka på mig att bestämma mig.

Då börjar vi igen

Bloggen har legat vilande ett tag, det bara blev så. Livet gick sin gilla gång och plötsligt var bloggen inte längre en del av det. Så blev det, och så fick det vara.

I dagarna mellan jul och nyår blev jag lite dock lite sugen igen, sugen på blogg, sugen på skriva, sugen på att dela med mig. Så jag tänkte se om det gick att väcka liv i den slumrande bloggen. Jag prövar, kanske går det, eller så somnar den om igen, vi får se.

I ett försök att väcka den till liv gjorde jag lite förändringar. En ny rubrik och en ny layout. En nystart helt enkelt. Adressen är dock densamma som den alltid har varit, där får kakburken vara kvar.

Nu åker vi.