Lukter

I mitten av vintern när luften var sådär torr och liksom bara sög ur fukten ur all hud köpte jag en handkräm på Bodyshop. Mina händer fnasade liksom sönder och huden sprack både här och där. Sen var jag och en kompis av en slump inne på Bodyshop, jag brukar typ aldrig gå på Bodyshop annars, men så blev det den här dagen. Och där, vid kassan fanns ett ställ med handkrämer. Jag fastnade för den coola tuben som kändes lite retro sådär, och upptäckte att det fanns en för VERY DRY SKIN och kände mig lite träffad. Tänkte att jag kan väl testa ändå, och köpte en tub. Lukt: HEMP.

Jaha, jag skulle alltså gå och lukta cannabis. Så kan det vara. Krämen var fantastiskt bra. Och jag använde den mest på kvällarna, precis innan jag skulle sova. På med ett rejält lager kräm, gnugga in den ordentligt och sen vakna med lena och hela händer. Görbra ju.

Men så var det det här med lukten. Den luktade ju pappa! Eller ja, den luktade så som jag minns att min pappa luktade när han tagit på sig lukta-gott inför en fest eller annan happening när jag var liten. Så nej, jag tycker nog de ska märka om tuben, ta bort HEMP och skriv dit DAD IN THE 1980'S (för det ska uppenbarligen stå på engelska).

Ett lisebergsbesök

Idag är det tolv år sedan jag var på Liseberg. Eller nej. Den nionde augusti för tolv år sedan var jag på Liseberg. Jag har varit där på senare år också. Hursomhelst, den där gången för tolv år sen, det var roligt. Och konstigt. Och pirrigt. Och läskigt. Idag är det tolv år sedan jag, sittandes på en parkbänk, blev övertygad av L att vi kunde ju i alla fall testa att vara ihop. Funkar det så funkar det liksom. Hur vet man om man inte har provat? Tolv år senare konstaterar jag återigen att det funkade ju. Han är rätt smart den där maken jag har. Klipsk liksom, och ser för det mesta till att få det han vill ha. Tänk vilken tur att det var mig han ville ha för tolv år sedan.