Jag blev sjuk (rätt ointressant inlägg måste jag säga)

I tisdags var jag och tränade på gymmet. Jajamen, jag kom iväg till slut. En inbjudan från en vän och gymbesöket var äntligen ett faktum (bara en dag sent dessutom). Själva gymbesöket gick bra och jag har nu en plan för kommande gymbesök, det känns bra.

På onsdagen väntade jag mig att vakna med en rejäl träningsvärk. Det gjorde jag inte. Istället vaknade jag med en förkylning. Uppenbarligen hade träningspasset kickat igång den förkylning jag anat ett tag, men som inte riktigt startat. Vera var dessutom också förkyld, så det var egentligen rätt väntat. Onsdagen var dock en helt vanlig förkylningsdag, jag var fullt fungerbar även om näsan rann en del. På kvällen kom också träningsvärken. Vilket ju var bra, för då hade jag uppenbarligen gjort saker på rätt sätt på gymmet dagen innan.

Sen kom torsdagen. Jag blev helt däckad. Spenderade hela dagen i soffan och har nog aldrig kollat så mycket på TV. Klämde hela senaste säsongen av GIRLS och fyra avsnitt av Grey's Anatomy och ett avsnitt House of Cards. Det är typ 10 timmar TV.

Fredagen blev lite bättre. Jag kunde röra mig utan att explodera i en nys-snor-tår-attack varje gång. Men fortfarande långt ifrån frisk. Idag känns det kanske lite bättre ändå, eller så vet jag inte vad jag snackar om än eftersom jag bara varit vaken i 40 minuter än.

Det är lustigt det där hur olika förkylningar drabbar olika människor. Jag menar Vera har varit fullt fungerade hela veckan förutom i onsdags (vilken gjorde att jag trodde att torsdag skulle bli vab, men det blev det inte eftersom hon blev oerhört förnärmad när jag sa att hon skulle få vara hemma från dagis).

En lat kväll

Jag har legat på soffan hela kvällen och bara läst. Underbart. Vet inte när det hände senast. Antar att det finns vissa positiva saker med att vara förkyld trots allt. Man Jag tillåter mig att bara ligga still och vara "onyttig" i tre timmar. L fick lägga två barn, först ett ynkligt febrigt, och sen ett lite piggare men sovsuget (kan det ha varit nya sängen som lockade tro?).

Nu ska jag också gå och lägga mig, trots att klockan bara är nio. Hoppas kunna sova mig frisk.

Vardagens ögonblick

 Googlat svinkoppor för att ta reda på hur länge barnen egentligen måste vara hemma. 

Utifrån ovanstående regel blev vi hemma en och en halv vecka.

 

 Plastpärlor på plåt, redo för smältning i ugnen. Sen blev de till armband.

 

Jag har bakat chokladkakor som jag sedan gav bort till en vän. 

Jag tror att det blev uppskattat, det var i alla fall planen.

Det  kom någon sorts fjärilsprinsessa på lunch. 

Hon gillade stekt ägg, men var inte så förtjust i uppvärmd pannbiff.

Den här typen av inlägg har jag helt sonika snott från Försök att inte se så snygg ut. Hon kallar sina för Suddiga vardagspixlar. Hos mig blev det Vardagens ögonblick, och här hamnar mobilbilder som tagits för att föreviga vardagens händelser (eller varför man nu tar de där mobilbilderna), men som sedan inte kommer längre än till telefonen (eller möjligtvis upp på Instagram).

Någon sorts sjukrapport + lite mer

Mars var en sjuk månad. Det började med ryggskottet. Sen kom magkatarren från helvetet som visade sig inte som en vanlig magkatarr utan som bröst- och armsmärtor. Efter en massa oro, och ett EKG hos vårdcentralen som övertygade mig om att det inte var hjärtsnörp så blev det bättre. Lagom till att det lugnat ner sig drog Vera med sig en skön magsjuka hem från dagis. Några dagar efter hon blivit okej igen blev jag sjuk. Sen följde Fred och Linus. Totalt var vi magsjuka i närmare två veckor. Mina händer är söndertvättade, sår och sprickor överallt. Men nu är vi förhoppningsvis friska igen (peppar peppar). Och med tanke på att solen visar sig mer och dessutom värmer otroligt skönt på dagarna så tror vi att vi snart har fullfjädrad vår här också. Åh, vad skönt det ska bli!

Påsken har också passerat. En skön högtid med mycket tid och lite måsten. Fred är helt begeistrad och undrar när det är påsk igen. Inte nog med att man fick leta påskägg från påskharen, vi hade dessutom lite gäster här på påskafton (dessvärre - eftersom de lyckades bli magsjuka - skit!) och nu väntar han bara på att de ska komma tillbaks igen, vilket han är säker på att de kommer göra nästa påsk.  Jag har förklarat att han troligtvis inte behöver vänta så länge innan de kommer tillbaks, men det är klart att det kan man ju inte vara säker på. Så påsk är för tillfället favorithögtiden framför andra för Fred, och jag tror faktiskt att jag är benägen att hålla med.

Ryggskott - eller i alla fall någon sorts låsning

I lördags körde vi lite helgstädning här hemma på förmiddagen. Plockade undan, dammsög och torkade golv, väldigt skönt att få det fixat. Problemet var bara att jag under denna städning gjorde någonting med ryggen så att den liksom låste sig. Ont gjorde det, och L fick avsluta städningen på egen hand. Efter ett tag slutade det göra ont i själva ryggen, men istället blev jag sned. Lutade liksom åt vänster från höfterna och upp, och ju mer tiden gick desto snedare blev jag. Och istället för att ha ont i ryggen fick jag ont i höfter och lår. Jag antar att det beror på att dessa kroppsdelar fick jobba lite mer när överdelen av kroppen liksom var i obalans. I måndags nådde jag toppen på snedheten, och på jobbet var somliga kollegor ganska imponerade av min snedhet. Idag är det bättre, jag känner mig tämligen rak igen, och har nu bara lite ont i ryggen. Det planerar jag att promenera bort under veckan som kommer. Men jag misstänker att jag gör bäst i att hålla mig borta från Zumbans roterande och krumbuktande imorgon. Hur som helst - det är skönt att vara rak igen.

Vab och vab igen

Det blev vab hela veckan med Vera förra veckan, och nu är det dags igen. Den här gången är det Fred som är förkyld och sen igår är han hemma från dagis. Fast det bröt ut redan under dagen i tisdags, men eftersom jag glömt mobilen i bilen den dagen såg jag inte att dagis hade ringt, så Fred fick vara på dagis hela dagen ändå, trots feber och hosta. Nu verkar i alla fall febern vara borta för den här gången, kvar finns en envis hosta och en näsa som rinner i ett. Idag blir det vab och imorgon är jag föräldraledig, så till på måndag bör han väl ha tillfrisknat tillräckligt för att gå till dagis igen. Såvida då inte Vera hittat någon ny bacill hon vill testa. Skulle inte förvåna mig. 

Men vi får väl hoppas att den alternativa texten till Elsa Beskows Månaderna stämmer: Vabruari börjar året, feberuari kommer näst...

Årets första vab-dag

Idag var det alltså dags för årets första vab-dag. Redan innan klockan ringde vid 05:20 imorse hade jag en aning om att det skulle bli så. Vera hade hostat och snörvlat väldigt mycket hela natten, och under täcket vi båda sov under var det väldigt varmt. Feber-varmt. Nåja, klockan ringde och jag smög upp. Borstade tänder och klädde på mig. Sen hörde jag inifrån sovrummet "Ja ha lite välling!" följt av "Ja ha lite vatten!". Redan när jag hörde önskan om vattnet tänkte jag att det måste innebära feber. Hon frågar aldrig om vatten annars. In i sovrummet, plockade upp henne ur sängen, gick ner till köket, febertermometern visade 38,4 grader. Gjorde lite välling. Upp till sovrummet igen och stoppade ner henne i sängen. Sen väcka L och förhandla vab-dag. Det var min tur, och L hade dessutom viktiga saker på jobbet. Det hade jag med, men han satt med trumf på hand den här gången. Så han fick åka till jobbet och jag fick krypa ner mellan två barn och somna om. Jag tror faktiskt att vi vann båda två. Den som kanske förlorade var kollegan som fick rycka in i mitt ställe på jobbet idag. 

Dagen har sedan förflutit med att Vera varvat minsta möjliga aktivitet med att sova på soffan. Jag antar att jag gjort detsamma om jag haft 39,5 graders feber. Under tiden fortsatte jag och Fred att röja uppe i kaosrummet.

När jag vid lunchtid fick i Vera en alvedon sjönk febern med en grad och hon piggnade hon till rejält. Då kunde vi till och med ta på oss och gå ut och få lite frisk luft. Det var på tiden det. Vi har andats inneluft på tok för länge nu. När alvedonen slutade verka framåt halv sex blev hon helt loj igen, och fem i sex somnade hon i sin säng. Vi hoppas på en lugn natt och ett piggare barn imorgon.

WhatsApp*-konversation

Från L: Vera låter som Darth Vader...
Från K: Är det bra eller dåligt?
Från L: Så länge hon inte blir galaxens fiende nummer ett, och börjar konstruera en dödsstjärna för att utplåna hela planeter, så är hon nog bara på väg att bli förkyld. Annars ligger vi pyrt till.
Från K: Så det är dåligt alltså? Jag tycker vi hoppas på att hon är på väg att bli förkyld förövrigt.

* http://www.whatsapp.com/

Jag kanske skulle ta och äta en apelsin utifall att

Självsprickor på händerna. Munsår i mungipan. Skörbjugg eller bara vintern?

Man tycker mest synd om henne

Med ett lilltroll hemma som har 40 graders feber känns det återigen väldigt skönt att ha lämnat det värsta orosstadiet bakom sig. Barn har feber. Just nu är det vårt lilltroll som har det, men hon är snart sitt vanliga sköna jag igen, det vet jag ju. Tills dess får vi (främst L som är hemma) bära och bära och bära.

Dom är kvar i träsket

Fredag. Snoret hänger kvar som en enveten stalker. Den fruktansvärt tröttsamma hostan kommer på besök morgon och kväll, den som gör att man nästan kräks när man är liten. Slemmet i halsen sitter som berget vad det verkar. Hostan ska väl ta bort det, men om man inte förmår hosta upp det, eller om man inte riktigt vet vad man ska göra med det när det hamnar i munnen, utan bara sväljer ner det, då är det inte så lätt. Båda barnen är på samma ställe i
förkylningsträsket nu verkar det som. Fred fixar väl sin hosta och sitt slem hyfsat. Vera hostar och kippar lite efter andan emellanåt. Vi föräldrar står fortfarande vid sidan om träsket, rätt skönt att vi inte är förkylda allihop i och för sig.

Vi har funderat lite på det där med slemmet förresten, tänk vad skönt om man kunde hjälpa dem (främst Vera) på något sätt, nu är det ju rätt segt som sagt men nog borde väl dammsugarn rå på det eller?

Så med tanke på träsket så hänger vi här hemma. Roar oss med TV, hushållssysslor, pussel, byggklossar och annat. Och idag är solen framme, så vi ska banne mig ta oss en rejäl stund ute idag, bara temperaturen stiger lite till.

Och nej, vi ska definitivt inte försöka oss på att suga bort slemmet ur Veras hals med dammsugarn. Och jag tycker definitivt inte att någon annan ska försöka med att suga bort slem ur halsen med en dammsugare heller, så var det sagt.

Bakdag

Efter en vecka med feber och snuva så är Fred i det närmaste feberfri idag. Skillnaden mellan igår och idag är enorm. All energi han inte gjorde av med igår (han låg framför TV:n eller sov nästan hela dagen igår) formligen sprutar ur honom idag. Det springs, dansas, hoppas och pratas. Herregud vad det pratas, dammluckorna är vidöppna. För att göra något konsteuktivt och nyttigt(?) med all energi har vi bakdag eller i alla fall bakförmiddag (margarinet är snart slut, så vi klarar oss inte hela dagen). Vi har just satt in sista plåten chokladmuffins och ska nu gå vidare med att baka tigerkaka. Bra val tyckte Fred som också försäkrade mig om att kakan är inte farlig, trots att den heter något med tiger. Det var också bra att baka tigerkaka för då kunde vi ju bjuda farmor och farfar på det när dom kommer nästa gång, för dom tycker om tigerkaka.

Ett informativt inlägg

Jag tänkte jag skulle skriva ett långt och informativt blogginlägg, eftersom det var så länge sen jag bloggade menar jag. Men när jag väl hamnade här kändes det inte som om jag hade något vettigt att förmedla. Hmm. Följande halvvettiga saker kan jag ändå dela med mig av:

Jag har gjort sista dagen på jobbet före föräldraledigheten. Det är skönt. Just nu är vi lediga hela familjen, det är väldigt skönt. Man borde vara ledig mer.

Jag har skottat snö idag. Det är roligt. Men min kropp gillar det inte riktigt. Blir lite halvstel och får ont i vänster ljumske. Foglossning.

Det mesta jag läser just nu, förutom bloggar och sånt, är förlossningsrelaterat. Andning och avslappning, smärta och smärtlindring, målbilder och inställningar. Ibland riktigt rolig och intressant läsning, ibland bara skrämmande.

Fred har kommit in i en pusselperiod. Det pusslas och pusslas och pusslas. Det är ganska roligt faktiskt, för det är roligt att pussla.

Linus har (med lite hjälp) kommit igång i Freds renoveringsobjekt till rum på ovanvåningen. På två dagar har det gått från att vara "inte alls klart" till att vara halvklart i alla fall. Det är bra. Nu ska inte Fred (som fortfarande sover i vårt sovrum) flytta in i ett nytt rum i rödaste rasket. Känns väldigt opsykologist att flytta honom samtidigt som en ny liten bebis flyttar in i vårt rum istället. Men det är ändå bra att rummet närmar sig "färdigstatus". Hux flux är nytt innertak uppsatt och målat en gång, den ofärdiga väggen är nästan färdiggipsad, återstående väggar är snart färdigspacklade. Så småningom ska golvet isoleras och nya golvbräder ska läggas in och oljas. Sen tapeter och lister på det. Tjoff - färdigt! Eller nåt...

Jag bakar. Bröd och kakor hittills. Förhoppningsvis bullar inom en snar framtid. Och mer bröd, och lite mer kakor. Min förhoppning är att få fikabesök när bebisen har kommit ut. Annars får jag fika upp allt själv, men samma resultat som sist - att jag lyckas med konststycket att gå upp i vikt trots att jag ammar.

Jag försöker boa. Ska flytta om kläder i byråar och skötbord för att få plats med en ny uppsättning småkläder som för tillfället ligger nedpackade. Ska fixa ullfiltar och bäddgrejer till vagnen. Ska plocka hem babykorgen från mamma och pappa. Köper filtar. Städar skåp på måfå.

Jag fick för mig att börja städa köksskåp häromkvällen. Det hela ledde, förutom till rena skåpsluckor och smulfria skåp, även till att elvispen bytte skåp! Bara en sån sak. Vad som helst kan hända känns det som. För den som undrar - elvispen står inte längre bland mina hushållsapparater (brödrost, vattenkokare, hushållsassistent, matberedare, våffeljärn, smörgåsgrill, stavmixer) utan står nu bredvid mina bakbunkar. Häpp!

Jag stryker inte. Jag har en enorm hög med stryktvätt som jag varje dag tänker att jag ska ta tag i. "Det blir perfekt att ta hand om samtidigt som jag kollar på skidorna på TV". Men varje dag kommer något annat i vägen. Jag kollar inte ens på skidorna. Sorgligt. Men imorgon kanske...

Jag packar inga BB-väskor. Vet inte vad jag ska stoppa ner. Och vill inte stoppa ner massa saker när jag fortfarande är förkyld.

Jag är fortfarande förkyld. Det stör mig. Tät i näsan titt som tätt. Dessutom satte sig förkylningen någonstans i örat vilket ledde till att jag gick omkring i typ en vecka och kände mig groggy titt som tätt. Nu tror jag det börjar släppa, eller det har i alla fall inte varit så farligt med groggy-känslan idag. Det är skönt. För den känslan är bra mycket mer störande än nästäppan.

Fred är fortfarande förkyld. Eller ja, han snorar massor. Och är tät i näsan titt som tätt. Han är dock ganska bra på att ta nässpray. Även om han alltid protesterar när det kommer på tal.

Vi har varit på IKEA med en släpkärra eftersom vi skulle köpa minst två bokhyllor. Vi kom ut utan någon som helst möbel och fick köra med tom kärra hem också.

Tja, det är väl lite av vad som händer eller har hänt i mitt liv just nu.

Dan före dan och dunderförkylt

Jaha, så var det julafton imorgon. Granen står i källaren på upptining, och det är väl så långt vi kommit kan man väl säga. Den ska upp när L kommer hem från jobbet och kläs med ljus och kulor.

Annars då? Jo då. Förkylningarna härjar runt vilt hemma hos oss. Det började med att jag blev förkyld helgen den tredje advent. Var hemma måndagen veckan efter, och skulle nog egentligen varit hemma även tisdag och onsdag, men det kom jag inte på förrän jag kommit till jobbet de dagarna. Sen blev jag bättre, lite snuvig, men det räknas ju inte. Då blev L förkyld och var förkyld hela helgen fjärde advent. Han var hemma i måndags. Sen blev han bättre. Då började Fred insjukna. Nu är han riktigt rejält förkyld. Har han lite paus i hostan så nyser han istället så att snoret hänger ner till knäna. Och igår började jag känna av min hals igen, och dessutom killade det i näsa och jag kände mig lite småtjock i huvudet frampå kvällen. Jodå, det halsonda kvarstår idag och snuvan är tillbaks med förnyad styrka. Mmm. Vi tycks ha hamnat i den onda förkylningscirkeln. Men lite dammsugning och dammtorkning och några uppställda tomtar ska vi nog kunna åstadkomma idag ändå jag och Fred, bara vi hela tiden har en näsduksförpackning nära till hands.

En sjukdom avklarad

Ännu en vecka till ända. Den här veckan har till största del bestått av feber. Fred blev sjuk i söndags och hade sedan feber till på onsdag. Bara feber, inget annat. Idag fick vi reda på vad för feber det var. Det var tredagarsfeber minsann. Hur vi listade ut det? Jo, ikväll när det var dags att byta om till pyjamas upptäckte vi röda utslag på magen. Och utslagen kommer efter febern när det gäller tredagarsfeber, i alla fall om man ska lita på sjukvårdsupplysningen. Inte för att jag har ringt dem, killen är ju frisk, jag googlade såklart. Se själva - tredagarsfeber.

Annars? Inte mycket. Jag sitter och firar fredag genom att dricka fryst Coca-cola (jag la dem i frysen för att de skulle kallna fort, och sen glömde jag av dem) och äter Rollo. Har bläddrat och läst i två ganska intressanta böcker, men har nu gått över till att slösurfa och funderar på att kolla på ett avsnitt av någon nedladdad TV-serie innan jag tar natt.

Idag VAB

Fred fick feber redan igår, och därmed visste vi att vi skulle vara hemma idag också. En feberfri dag innan dagis är regeln. Nu blev det ingen feberfri dag idag, och därmed får Fred vara hemma imorgon också, då med sin pappa.

Men idag var det alltså jag som var hemma. Min vab-dag resulterade i 41 tekakor, 53 lite grövre frallor och tre tigerkakor. En ganska effektiv dag ändå. Imorgon blir det till att vara minst lika effektiv på jobbet eftersom det blir min enda arbetsdag på plats på jobbet den här veckan. Onsdag är jag ledig, torsdag är det bokmässa och på fredag drar jag på möte till Stockholm över dagen.

Nu: läggdags för feberkillen.

Tortyr för att komma ifrån smärtan

En positiv sak Freds nattningstortyr medförde den här kvällen: jag kände inte hur ont jag hade I halsen. Hjärnan hade liksom fullt upp att registrera nagelnypen som skedde på utsidan av halsen.

Japp, det är ett av Freds sätt att somna. Nyp, nyp, nyp. Det är olika det där hur noga vi är att han inte ska nypas under dessa tillfällen. Alltså utgångspunkten är ju att nypning inte ska ske. Men ibland så orkar man liksom inte ta fighten, och de extra minuter den kommer innebära innan han somnar. Idag var en sån kväll. Han fick nypa, och jag slapp ligga och tänka på hur ont jag har i min hals som sagt.

Nu: glass. Det har jag längtat efter sen i morse.

Förövrigt: här höstruskar det för fullt. Ganska mysigt. Kanske blir det rent av en brasa i braskaminen också för att fira höstrusket.

Fred är frisk

Just det - Fred har klassats som frisk idag. Vi bestämde oss för att friskförklara honom i morse när han började tjata hål i huvudet på oss och sedan hoppade i sängen (något han vet att man inte får göra). Att vårt beslut att friskförklara honom var riktigt har blivit allt tydligare under dagen då han har rivit ur all ren tvätt ur två tvättkorgar, klättrat två meter upp på en stege upprepade gånger, hjälpt till och gräva, inte sovit en blund under hela dagen och snattrat konstant sen vi gick upp i morse. Det är skönt att ha honom tillbaks.

Mera matintag

Nu har vi ätit frukost. O'boy och smörgås. Dessutom har vi sån tur att det är tåg på TV:n just nu! Ibland har man flyt alltså.

Det kanske har vänt nu?

Vad gör man när sonen vaknar kvart över fem på morgonen och säger "Maaat!". Man frågar om han vill ha vatten? - nej!, smörgås? -nej!. "Maaat!" upprepas. Banan? - nej, välling? - nej! Näha, vill du ha mat? Ja.

Så det var inte mycket annat att göra än att gå upp, ta med honom ner, öppna kylskåpet och undra vad han ville ha. Rester från igår gick bra. Ris och fiskbullar. Han åt lite, drack lite vatten och sen blev det lite TV-tittande för hans del, och lite slumrande på soffan för min del. En halvtimme senare kom det igen - "Maaat!". Ska du ha mer mat? Ja. Ut i köket igen, värma lite mer ris och fiskbullar som han åt upp. Lite mer vatten på det och sen ville han ha O'boy. Han fick lite lite O'boy sen sa jag att det fick vara bra och vi återvände till soffan.

Hur många andra har ätit två portioner mat vid sex på morgon? Men, jag är jätteglad för allt han äter, och jag är jätteglad att det fanns rester i kylen så att jag slapp laga mat kvart över fem på morgon.