Tillbakablickstorsdag

 

En bild på en bild. Fotot på bilden är tagetsommaren 1985. Jag är flickan i grön klänning. Min mamma hade sytt min och mina systrars klänningar. Tror att hon sytt sina egna kläder också, men det är jag inte lika säker på. Tycker att bilden är väldigt fin, och gillar hur den är märkt av 80-talet utan att för den sakens skull skrika ut det.

Besök hos lillasyster och en titt på det fula under resan hem

Lördagens eftermiddag och kväll spenderade jag hos min lillasyster. Då jag fått reda på att hon skulle vara ensam hemma den tiden tänkte jag att det kunde utnyttjas på något bra sätt. Så jag bjöd helt sonika in mig själv. Bästa idén jag fått på länge måste jag säga. Det är fint att få umgås på tumanhand ibland, utan män och barn. Vi promenerade, pratade, pärlade och hade det allmänt gott. Så himla väl spenderad tid. 

Under den 50 minuter långa hemfärden genom sena kvällen lyssnade jag på en dokumentär på P1 som handlade om rasism i allmänhet och Sveriges lucia 2012 i synnerhet. Svart lucia heter programmet och här kan man lyssna på det. Skrämmande lyssning, tänk att en sån sak som att en lucia råkar vara född i Indien får folk att bli så arga. Något annat som (återigen) blev väldigt tydligt för mig när jag lyssnade, var hur stor önskan att bli omtyckt, eller att vara en i gruppen, är. En av de SD-väljare som skrev hemska saker om 2012 års luciaprogram på SVT medger ett år efter, när radioprogrammet spelades in, att hon liksom drogs med i de andras kommentatorernas upphetsning på sajten. Ständigt denna önskan att passa in, tänk att den finns överallt. Programmet gjorde mig faktiskt riktigt ledsen och besviken, vad är det för fel på folk? Men trots att jag inte blev direkt glad av programmet så är jag glad att jag fick höra det.

Tillbakablickstorsdag

Julafton 2011. Kusinerna är samlade runt tomten - tillika deras morfar. Vera är som synes oerhört fascinerad av mannen med det vita skägget. Fred har på sig sitt älskade Spindelmannen-linne som jag fyndat för 5:- tidigare det året på en loppis.

Helgens hjälpinsats

I helgen var bästa trädsågarsvågern hos oss och hjälpte oss med vårt gamla valnötsträd. Trädet planterades någon gång på sextiotalet och är riktigt stort. Dessvärre har det haft en del döda grenar, både av det lite mindre och av det lite större slaget. Men nu så, allt dött är borta, och trädet är så fint så fint. Vi är väldigt tacksamma för hjälpen!

Med trädsågarsvågern var lillasyster, min lillasyster alltså (och trädsågarsvågerns fru). Hennes uppgift blev att vakta barn, och se till att trädsågarsvågern sågade av grenarna på rätt sida av stegen. Två uppgifter hon skötte med bravur!

Det var riktigt varmt den dagen de var här, och trädsågarsvågerns tröja åkte snabbt av. Givetvis åkte Freds tröja av lika snabbt då. Och den uppmärksamme noterar på bilden ovan att trädsågarsvågerns onämnbara kikar fram över byxkanten. Detta är något som Fred tagit fasta på. Häromdagen kom han efter att ha varit och kissat och förklarade att hans kalsonger skulle synas ovanför byxlinningen. För så hade ju trädsågarsvågern det! Jag förklarade att man kanske inte behöver visa sina kalsonger för alla så, men jo - han ville faktiskt visa sina kalsonger, för det var snyggt. Jaja, så länge det handlar om resåren på kalsongerna må det väl vara hänt (och än så länge har det bara hänt en gång). Men den dag han ska visa mer av kalsongerna än vad han inte visar av dem, då är det den här mamman som sätter ner foten.

Vi har fått förstärkning

Vi är mer än halvvägs i tapetseringen. Och nu har Freds bästa kompis kommit som förstärkning också.

Fred har sovit middag, och när han gjorde det kom hans farbror. När Fred vaknade och jag berättade att Jonas hade kommit, och att han också hjälpte till med tapetseringen nu konstaterade Fred att "Jonas, han är min bästa kompis". Skulle tro att det är Jonas busningsförmåga som gjort att han fått det epitetet. Ingen kan busa med Fred som Jonas.

Nu står en lasagne i ugnen. Kanske hinner vi sätta i alla fall några staketstolpar idag...

På besök vid havet

Fred har sånt flyt att en av hans mostrar bor i Varberg. I Varberg finns havet. Där kan man kasta sten, så himla bra. Idag är vi och hälsar på henne och vi har hunnit med både fika, stenkastning, långpromenad ner på stan, lunch, shopping och nu en sista amningspaus på en bänk i solskenet innan vi sätter oss i bilen och åker hem. En jättebra dag!

När man är död

Vi står och lägger ner bullar i påsar. Bullarna ska vi ha på fredag på min morfars begravning. Fred konstaterar att bullarna ska till gammelmorfar. Men gammelmorfar är död. Det vet han, för det har ju jag sagt. Men vad död är, det har han nog inte så stor koll på (eller så är det just det han har).

- Gammelmorfar kan inte äta bullarna, för han är död.
- Ja, det är han ju.
- Ja, han mjölkar kor.
- Vad gör han sa du?
- Han är död. Han mjölkar kor.
- Jaså? Ja, just det, det gör han nog ja.
- Ja, men sen när han inte är död längre, när han blir vanlig, då ska han äta bullar!

Det där med kossan, det tog ett litet tag. Men så kom jag på det. I samband med att morfar dog så visade min mamma en bild på honom för Fred. En gammal bild på när morfar sitter och mjölkar. En alldeles jättefin bild faktiskt. Så det kanske är så det är - morfar mjölkar igen nu. En tanke så fin som någon annan.

Min morfar.
Freds gammelmorfar.

Bilden kommer från min mammas blogg.

Arbetshelg

Den här helgen är vi på arbetshelg hos syster/moster/svägerska med familj. Det grävs, rensas och sås gräsmatta. Dessutom måste ju den gamla gräsmattan klippas, något som sköts av sönerna i familjen.

Fred stod länge och spanade på Albin som klippte gräs, till slut var han ju bara tvungen att åka med. Det tyckte båda kusinerna var ganska spännande, Albin tröttnade dock efter ett tag eftersom han var tvungen att köra på lägsta växel så länge Fred åkte med. Men snäll som han är så stod han ändå ut med det i två omgångar.

Idag verkar det vara målning som står på programmet. Vi får väl se vad dom har planerat.

Igår

Igår var vi i Sandared jag och Fred. Vi var och hälsade på kollegan Lena och underbara sonen Oliver (jo, Lena är också underbar, men det brukar man inte skriva ut när personen i fråga har uppnått en viss ålder). Där fick vi jättegod skink- och broccolipaj och så smarrig drömtårta. Efter besöket i Sandared åkte vi vidare till Bollebygd och hälsade på Freds gammelmormor och gammelmorfar och hjälpte till att röja ur deras lägenhet eftersom de just haft turen att få en ny jättefin lägenhet på ålderdomshemmet. Det var en del grejer som skulle till nya lägenheten och en del grejer som skulle slängas. Bland det som skulle slängas norpade jag bland annat åt mig en brödkavel. Himla bra för vår är så kass och maken har sagt att han ska köpa en ny till mig i julklapp. Men vem vill ha en kavel i julklapp liksom!? Nu får han tänka om och ge mig något roligare istället.

Familjefejd i gocart

För någon vecka sedan fick vi en inbjudan till familjefejd i gocart. Inbjudan kom från min gogart-bitne morbror, och givetvis tackade vi ja. Igår var det så dags, efter en hel del psykningar, några teorilektioner och allmänt tjöt var det dags att köra. För mig var det första gången, och jösses vad roligt det var! Nu kan man inte anklaga mig för att vara bra, för det var jag verkligen inte, men det spelade liksom ingen roll. Det var väldigt roligt ändå.

Första gången jag körde, i ett av två heat, kraschade jag hur många gånger som helst. Men jag lärde mig allt eftersom, däremot lyckades jag inte kvalificera mig till A-finalen. Men självklart blev det B-final. Där mötte jag mina tre systrar och min mamma. Jag tyckte att det gick görbra för mig, men det gjorde det nog inte, jag blev nästsist. Men men, vad gör väl det. Ont i armarna hade jag ändå, och just nu funderar jag som bäst på när jag kommer att få chans att köra nästa gång.

Måste väl också nämna att den som vann allihop var min svåger, tätt tätt tätt följd av min kusin och på tredjeplatsen kom morbrodern som arrangerade. Tättrion hade alla kört en mängd gånger innan, och var ruskigt taggade. Själv var jag ytterst nöjd med min tiondeplats.

Jag och Beyonce!

Jag har hittat en sån rolig sida! Man kan kolla vilken kändis man är mest lik på ett foto och sedan morfas till denna. Kolla:

Nästa steg blir givetvis att leta rätt på ett annat foto av mig och se vem mer jag är lik!

En hel del andra saker på sidan, MyHeritage, verkar också väldigt spännande. Eller vad säger ni om en funktion för att utröna om barnet är mest likt mamma eller pappa - tänk vad många diskussioner man kan få ett slut på bara genom att jämföra foton!

Men nu vill jag veta: vem är ni lika?!