Ordningen är återställd

Jag har hittat tejp, tejp och penna! Plus saxen - den hade jag missat att den var borta. Jag är inte i så stort behov av sax när jag inte har någon tejp att klippa. Ordningen är återställd. Och jag har inga mer ursäkter att inte packa.

Bra mycket större än ryggproblemet

Ett problem som är bra mycket större än ryggproblemet som jag nämnde nedan är att jag har förlagt mina tejpar och min penna! En tejp som jag använder för att tejpa igen lådor med, en frystejp som jag använder för att skriva på när det inte går att skriva på direkt på lådan och så Pennan, den som jag skriver med på varje låda. Vi har redan bytt ut Pennan en gång, först var det en lila penna, den försvann. Då tog vi en likadan penna, fast turkos. Men nu är den också borta, och alla andra sådana pennor är nedpackade! Det faktum att alla tre grejer är borta talar för att det är jag som har lagt dem någonstans, och mot att det är Fred som har supit bort dem.

Riktigt segt

Usch, nu är det riktigt segt. Nu är jag nästan framme vid de där sista grejerna att packa, ni vet de som inte hör hemma någonstans men som man ändå inte vill slänga. De som inte passar in, och som man egentligen heller inte använder, men har så svårt att skiljas från. Där är jag. Samtidigt som jag tröttnat totalt på att packa, och till på köpet har ryggen börjat protestera högljutt mot alla knasiga lyft och fula ställningar man har när man packar en låda som står på golvet. Aj aj aj. Äsch, det är bara till att bita ihop. På måndag kommer kavalleriet och då kan dom bära om jag nu inte skulle kunna...

Huvudprydnad

Häromdagen var det dags att packa kläder och underkläder. Då hittade Fred den här söta huvudprydnaden. Fast det är ju ingen huvudprydnad, det är en av presenterna jag fick av de underbara arbetskamraterna på min lilla möhippa de hade ordnat för mig. Att ha ett strumpeband på huvudet var inget som störde Fred det minsta. Det är nog för att han är så säker i sin manlighet, eller hur är det nu?

Det ligger saker överallt

En ögonblicksbild från vårt vardagsrum. Kanske borde vi ha något sorts smart system för packning. Men det är svårt när man har en ettåring som springer omkring och lägger alla saker överallt samtidigt. Alltså ser det ut som jag vet inte vad. Det ligger saker överallt, högt och lågt. Men allt hittar ner i en låda förr eller senare.