Det där med diskmaskinen

Felsökningen avbröts igår. Först gick jag och la mig, jag vet ju hur L blir när han kommer igång med ett problem. Det måste lösas nu! Inga halvmesyrer. Fast tydligen gäller det mest digitala problem, för han gick också och la sig innan han faktiskt hittat orsaken till vattenläckan.

Idag har dock felsökningen fortsatt. Följande bilder levererades till mig under dagen:

L felsöker och Vera överser och ger expertråd.

En styck musäten packning(?).

Det här känns ju lite pinsamt. Som rörmokardotter borde jag väl ha kläm på vad det är L håller i. Men jag vet inte, jag gissar dock på packning.

Slutsats: köp ny packning(?) och plocka fram musfällan igen.

Den som är skarpögd ser förövrigt att det är massa mörka fläckar på vattenskyddet under diskmaskinen, det är musskit.

Alla sätt är bra...

En ny typ av husannons kan man se här. Eller ja, jag har i alla fall inte sett något sånt här innan. Skulle vara intressant att om det här är ett bra eller dåligt sätt.

Vår gräsmatta

Frågan är om man kan kalla den gräsmatta. Hur många procent gräs måste det vara i mattan för att man ska få kalla den gräsmatta? Dom säger att mossa försvinner om man använder gräsmattan, så vi får väl sikta på att göra det med besked i sommar.

Härliga dag!

Idag är jag ledig. En perfekt dag att vara ledig på, sol sol sol. Jag och Fred har varit ute sen vi kom från affären vid elva. Just nu försöker Fred bryta sig ut från tomten, medan jag fokuserar på att visa vad jag just hittade i diket ute vid vägen. Det är bara ett stånd, men dom är ljuvliga! Strax bredvid slår snart vitsippor ut också.

Ska jag plocka fram Gevalia nu då eller?

Krafs, krafs, krafs, krafs. Klick, klick, klick, klick. Krafs, krafs. Så lät det från köket.

Duns, duns, duns, duns. Så lät det när jag sprang uppför trappan, till L som sitter på övervåningen.

- Du måste komma med ner NU! Jag tror det är en mus i köket! Du måste komma med NU!
- Suck. (Han sitter framför datorn och spelar något spel med sina vänner).
- Jag bryr mig inte. Du måste komma med ner NU!
- Jaja, men vadå, vad ska jag göra då?
- Du måste komma med ner NU!
- Suck.
- Men smyg då! Du kan ju inte klampa på sådär.
- Men vad har du tänkt att jag ska göra då? Döda den?

L går vidare ut i köket. Jag står kvar i trappen. Två trappsteg upp för att vara på den säkra sidan. Lyssnar. Hör att L smyger trots allt. Han öppnar en skåpsdörr. Öppnar dörren ner till källaren. Jag smyger fram till köksdörren.

- Är det en mus?
- Ja, den är här under, säger han och pekar på sockeln under diskmaskinen.
- Är den därunder?!
Krafs, krafs, krafs.
- Ja.
- Men, den kan ju inte vara därunder! Den där sockeln sitter väl inte ens fast ordentligt?!
- Jag har limmat fast den, och satt en spik eller två.
- Men usch! Jag vill inte ha den därunder!
- Jag kan inte göra något åt det.
- Vi måste köpa musfälla imorgon! Eller låna hit en katt! Eller... jag vill inte ha den därunder!
- Det hjälper väl inte med musfälla? Hur ska du få dit den hade du tänkt?

L vänder sig om och går upp på övervåningen igen. Jag följer efter.

- Men du kan ju inte bara gå. Jag kan väl få en kram i alla fall? Är ganska ynklig vid det här laget.
- Då får du komma upp.

Jag går upp. Får en kram.

- Men den kan ju inte vara därunder!
- Vi får väl köpa en fälla då, men det är ju jobbigt, då måste man ju ta hand om det sen också.
- Vi kan elda upp musen i tunnan! Men han kan inte komma upp i något skåp eller så va?
- ...
- Jaja, jag fattar väl att han kan komma ut i något skåp.
- Då så...
- Men, usch! Men han kommer väl inte upp till mig om jag sitter i soffan nere?
- ... Möss brukar inte jaga människor.
- Nä, just det ja...

Jag går ner, sätter mig i soffan igen. Fötterna uppe i soffan.
Krafs, krafs, krafs hör jag emellanåt. Blä!

Jag ger mig fasen på att han snart har inventerat varenda köksskåp! Sa jag att jag inte är särskilt bekväm med att ha en mus i köksskåpen? Eller under köksskåpen för den delen. Jag menar vi har hört möss tidigare. I ytterväggen, och i ett innertak/golv. Men nu känns det som om den verkligen är inne i huset. Usch.

Nästan två veckor

Nu har vi bott i vårt hus i nästan två veckor. Två jättebra veckor, vi trivs kalas hittills. Jag orkar inte sammanfatta veckorna i ord, så jag gör så här istället:

Inflyttningsdagen. Vi får hjälp att ta upp sängarna till sovrummet på andra våning. Mannen på bilden är en god vän, granne och faktiskt min gamla mellanstadielärare.

Vi har upptäckt att gången ute i trädgården var mycket bredare än vad man skulle kunna tro.

Vi har firat ettårsdag med paket i sängen på morgonen.

Det har regnat massor, och varit soligt en del och vid ett tillfälle var det sol och regn samtidigt, då fick vi dubbelregnbåge. Bakom ladugården skulle det kanske finnas en skatt, men vi hade inte tid att gå och kolla, vi skulle ju se på film.

Vi är plockat och ätit blåbär, hallon och vinbär. I skrivande stund har vi 5 liter blåbär, 2 liter hallon och 10 liter vinbär i frysen.

Vi har haft ettårskalas med tårta, kakor och bullar. Tårtorna är gjorda av Freds farmor och mormor.

Vi har lekt i sandlådan.

Dessutom har vi röjt i lagårn (och gjort en massa roliga fynd av gamla grejer), klippt gräs, målat lite hyllplan och en garderob, tvättat, hängt tvätt ute, packat upp (men än är det en hel del lådor kvar) och mycket annat.

Det ligger saker överallt

En ögonblicksbild från vårt vardagsrum. Kanske borde vi ha något sorts smart system för packning. Men det är svårt när man har en ettåring som springer omkring och lägger alla saker överallt samtidigt. Alltså ser det ut som jag vet inte vad. Det ligger saker överallt, högt och lågt. Men allt hittar ner i en låda förr eller senare.

Då äger man ett hus

Se där ja, då äger man ett hus. Eller ja, ett halvt hus för att vara exakt. Men med tanke på "allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" eller hur det nu var så äger jag nog ett helt hus. Gult är det. Fint är det. Men en hel del att göra inomhus är det också. Idag har vi varit nere och skruvat upp lite gardinstänger och satt upp lite gardiner. Allt för att markera lite revir och fixa lite hemtrevnad. Imorgon fortsätter vi packa hemma i Göteborg, på måndag går flyttlasset.

En passande dag för husköp

Nä, men om man skulle ta och köpa ett hus idag. Är inte det här en passande dag för husköp så säg?

Vi längtar

Sitter och kikar på bilderna från huset. Vårt hus. Eller ja, det är ju inte vårt än, men snart. När exakt vet vi inte än, men det närmar ju sig helt klart. Och det är spännande! Snart är man med hus. Vi längtar efter egen tvättmaskin och att kunna torka tvätt ute, att kunna packa bilen utan att behöva springa långa sträckor helt överlastad, att grilla på sommarkvällen, och en himla massa andra saker. Men just nu får jag alltså nöja mig med att kolla på foton. L fotade en del när det var besiktning för några månader sen, bilderna har legat i princip orörda på hårddisken sen dess. Nu blev jag sugen på att friska upp minnet lite.

Två tegelhus

Jag har gått förbi två tegelhus några gånger under mina promenader nu. Husen ligger precis bredvid varandra, och de har verkligen gjort intryck på mig.

Första gången jag gick förbi dem var jag ensam (eller ja, Fred var med) och jag ville bara visa dem för någon, diskutera och fundera. Så nästa gång hade jag med mig L. Han blev lika fascinerad som jag. Jag förklarade att jag i alla fall tyckte det var ett enkelt val om jag var tvungen att välja vilket hus jag skulle vilja bo i. Det tyckte han med, men vi tyckte inte alls samma. Sen har jag gått där några gånger till, varje gång jag passerar triggas min fantasi och jag funderar över människorna som bor där. Jag blir alltid lika fascinerad, de är liksom varandras raka motsatser. Båda husen är byggda i tegel, men det är väl det enda som förenar dem.

Hus 1 är en riktigt pampig tegelvilla som måste kommit till någon gång under sena 80-talet eller så. Det har både stor maffig stenmur och en enorm svart järnlänk på staket. Vid ytterdörren vaktar två stora lejon. Likadana lejon sitter runt hörnet, vid köksingången, de är dock något mindre. Ute på tomten ligger dessutom ett stort och svart ankare. Hela huset är fullt av krusiduller och det finns gott om "ståndsmässiga" detaljer.
Hus 2 är en något mer oansenlig villa som antagligen inte blivit det minsta omskött sen det byggdes någon gång under 70-talet(?). Det är avskalat och helt rent från diverse utsmyckningar. Det som en gång varit ett staket av något slag är i dag bara några tegelpelare vid tomtgränsen.
Idag när jag gick förbi husen och äntligen hade kameran med mig var dessutom bilarna hemma på bägge uppfarterna (vilket gjorde att jag tvekade lite när jag skulle ta kort, men jag kunde inte låta bli). Även bilarna stämmer liksom överens med husen.

Jag undrar så vad man i respektive hus tycker om grannen och deras smak.

Och för den som inte förstod, så var det här blogginlägget som jag funderat på i ett halvår.

Dagens promenad

Tid: 1,5 h
Sträcka: 7,5 km, bl.a. runt Härlanda tjärn.
Väder: soligt och någon minusgrad. Väldigt halt!
I Ipoden: bl.a. skivan Verkligen av Kent.

En av dagens sevärdheter:

Ett väldigt litet hus. Bilden gör inte husets storlek rättvisa.

Soffor

Vi har skaffat oss en soffa till minsann. Så där bara. Vi har sedan åtta år tillbaks ungefär en grön tresitsig Tomelilla från IKEA. Den är jätteskön (och i nuläget i STORT behov av tvätt, ska se till att få fixat det innan jul). Sen husköpet blev klart har jag gått och funderat lite på det där med soffa. Det kändes liksom som om vår soffa skulle bli lite pluttig i det stora vardagsrummet i huset, så det var väl dags att tänka på att skaffa en ny kanske. Har kollat lite sådär i förbifarten, inte alls målinriktat eftersom det är så långt kvar tills vi får flytta. Men så häromdagen så fick Linus ett mail från en arbetskamrat, ett massutskick till hela arbetsplatsen (sånt älskar vi ju). Arbetskamraten undrade om inte någon ville ha hans två år gamla soffa, en tvåsits Tomelilla från IKEA. Den var förvisso blå, men det spelar ju ingen roll, den blev ju liksom lösningen på vårt "soffproblem". Nu har vi en Tomelilla soffgrupp (just nu i grönt och blått) och stora planer på att beställa nya överdrag till sofforna från Bemz.

Ytterligare ett problem, den nya lilla soffan får inte plats i vår lägenhet. Hmm. Tack och lov så har man svärföräldrar som kan tänka sig att agera magasin tills vi får huset. Suveränt!

Bilden har jag lånat från bemz.se.

I väntans tider igen

Vi går i väntans tider igen. Väldigt spännande. Men den här gången är det inte en bebis som ska komma, det är ett hus. Fast det ska inte komma, det står bra där det står. Vi ska väl snarare komma till det. Komma hem (förhoppningsvis). Jo, vi har alltså gått och köpt hus. Eller ja, vi skriver kontrakt i eftermiddag. Tillträde får vi om 7-9 månader någon gång. Tills dess får vi gå och längta och planera och fantisera, lite som en graviditet ändå, fast utan ultraljud och förlossning på slutet (men väl en flyttstädning).

Typ här ligger det.

Bilden är inte den bästa, den är tagen med en mobilkamera från en bil som rör på sig, men den ger i alla fall en hum om hur huset ser ut. Man får vara glad för det lilla.

Husvisning

Jag var på husvisning idag. Ensam, fast ändå inte. Ensam som i utan L, men som i med mina föräldrar och svärföräldrar. Alltså allt annat än ensam. Väldigt bra att åka på husvisning med dessa fyra erfarenheter i bagaget. Massor av frågor som jag aldrig hade tänkt på, och fem näsor har större chans att lukta mögel och skumma lukter än vad en har. Dessutom med en far som är rörmokare så har han stenkoll på avlopp, vatten, våtutrymmen och uppvärmning. Väldigt tacksamt.

Huset då? Jo det verkade lovande minsann. Jag ska ta med mig L tillbaks på lördag så att han
också får se det. Så här ser det ut i alla fall:

Bilden som är tagen av mäklare Marie Olofsdotter har jag lånat från www.hemnet.se.

På minussidan: Knott och mygg. Priset (går det att fynda hus?)
På plussidan: Mindre renoveringsarbeten, mestadels uppfräschning. Härligt läge. Stort hus. Inga skumma lukter. Priset.

Det var hur som helst klart bästa huset vi sett hittills på våra husvisningsturer. Men om det säger mer om våra husvisningsturer än om det här huset kanske ska vara osagt.