Jag lämnade Häxan Surtant bakom mig

Dagen började med att jag inte alls hörde klockaradion som gick igång 05:00. En halvtimme senare vaknade jag av att L ruskade mig och meddelade att det var dags att gå upp för min del. Stressa upp och på med kläder. Snabb frukost och iväg till jobbet. Sur, trött och med magont pga den hastiga morgonen. Bäddar in mig med LeMarc på vägen till jobbet. Parkerar och går in på jobbet. På något vis så vänder allt. Dessutom är det jag som öppnar biblioteket på fredagar. Bara det är väldigt positivt. Och så fick jag prata med sköna kollegor på fikapausen och passet i informationspunkten blev roligt med massa roliga frågor och människor som ville ha hjälp eller svar. Tänk vilken tur jag har som har ett jobb som kan bota mig från den sura morgonströttheten.

Oanade talanger

Jag lyckades just norpa åt mig min kollegas nycklar ur hennes ficka utan att hon märkte det. Tänk, jag kanske har talanger som jag inte känner till själv. Eller ja, det har jag ju säkert. Alla människor har med största säkerhet talanger som de själva inte är medvetna om. Men tänk om jag har talang för ficktjuvande. Kanske skulle jag byta bana, eller så gör jag inte det (jag avslöjar ju inte vilket här såklart).

Komplimanger

Satt på jobbet och hade just skickat mail till några kollegor med lite kommentarer på ett dokument vi ombetts läsa och kommentera på. Strax efter svaret gått iväg fick jag följande meddelande i ett mail:

du har så bra kommentarer! //p

Och jag blev så himla glad. Svarade snabbt på det mailet och slängde sedan mailet jag fått. Men i samma stund jag tryckte på delete insåg jag att det var ju korkat. Om jag slängde det nu skulle jag definitivt inte komma ihåg den här fina komplimangen imorgon, eller om en vecka, eller om två månader. Och komplimanger ska man faktiskt komma ihåg. Så nu noterade jag den här också, hoppas att det hjälper mig att komma ihåg.

Rensar huvudet

Det är mycket på jobbet, huvudet blir liksom fullt emellanåt. Då får man ta en liten promenad på lunchen, ladda om och rensa skallen lite. Sen på't igen bara.

Idag gick jag i sol, blåst och regn. Kort men tillräckligt. Dessutom bakom fyra brandmän, jag undrar vad dom gör när det är mycket på jobbet.

Fånga dagen?

Idag är min sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. På måndag smäller det igen. Jag börjar jobba. Det ska bli roligt och skönt, och jobbigt och trist, och i allra högsta grad nervöst.

Roligt för att jag får träffa alla jobbarkompisar igen. Dom är faktiskt helt otroligt sköna mina jobbarkompisar, dom är liksom både kompetenta och trevliga. Dessutom har jag ett roligt jobb. Det är inte alla förunnat. Men det har jag. Sånt är bra.

Skönt för att jag ska få vara Katharina ett tag. Inte bara mamman - hon som torkar snor, säger åt storebror att sluta vara dum mot lillasyster, byter blöjor, försöker få barn att äta, försöker få barn att sova, osv.

Jobbigt för att jag inte får hänga med mina fina barn hela tiden. Jag får inte bara vara mamman - hon som får krama när man vill, är lillasysters största idol, får bygga tågbana helt ohejdat, får njuta av en treårings alla visheter och underfundiga tankar, får se hur roligt storebror och lillasyster har med varandra, osv.

Trist för att jag helt plötsligt för min rörelsefrihet inskränkt igen. Det går inte att bestämma sig för att dra till skogen helt plötsligt. Det går inte att gå på promenader en solig dag bara för att man vill. Det går inte att åka och shoppa en regnig dag. Och framför allt går det inte att träffa våra vänner Grannarna när som. Det är nog det som är tristast, det är faktiskt nästan på gränsen till jobbigt. Att inte få hänga med grannen och hennes två fina diamanter. Att inte få se Fred och stora M leka. Att inte få prata högt och lågt med Grannen. Att inte få se hur Vera och lilla L börjar interagera. Men men, det finns ju faktiskt helger också, och då är jag ledig. Och dessutom, om några månader ska jag jobba deltid. Några månader går fort. Men först ska jag njuta av att jobba heltid och inte behöva fundera över dagishämtningar eller VAB-dagar. Jag måste bara bestämma hur jag ska lägga upp min arbetstid. Hur tidigt ska jag börja? När ska jag sluta? Jaja, det ger sig.

Och nervöst? Det har hänt enormt mycket på jobbet sen jag gick hem. Nytt söksystem, nya utlåningsteknik, nya apparater, nya placeringar av böcker, ny chef. Nytt nytt nytt. Och jag har i nuläget noll koll. Noll koll på allt utom den nya chefen, för han är en gammal kollega och det kan inte bli annat än bra, så den nyheten gör mig inte särskilt nervös. Men i övrigt - huh. Nervöst, men också väldigt spännande.

Men nu ska jag njuta av min sista sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. Frågan är bara vad vi ska hitta på...

Idag smäller det

I augusti skulle L vara ledig i fyra veckor. Fyra långa augustiveckor tillsammans. Nu blev det inte så. För mycket att göra på jobbet och kanske kunde han inte vara ledig i fyra veckor, men två. Men sen kanske han inte kunde vara ledig i två veckor men i alla fall ta någon dag i veckan ledigt varje vecka, oklart vilken dag dock. Sen ja, man kan väl säga att det blev inte så mycket med den där ledigheten, istället blev det en hemskans massa övertid.

Men så idag, idag har jag yrkat på en halvdag. Idag ska L sluta vid lunch. Vi ska klämma in fyra veckors semester på en halvdag, och var gör man det bäst om inte på Bok & Bibliotek? Därför går jag nu runt här hemma och packar och fixar. Fred är på dagis, han ska hämtas efter lunchen där, och sen bär det iväg. Ska bli spännande att se hur det går med barnen där inne.

Dagens höjdpunkt blir förhoppningsvis det här. Vårt bibliotek har chans att blir Årets bibliotek. Stort! Men tja, det kan ju faktiskt lika gärna bli dagens bottennapp också... Fast en nominering är hedrande bara det, det får man inte glömma bort.

Dags att fortsätta förbereda avfärden.

Vad skulle du välja?

För ett tag sedan gick en väldigt omtyckt kollega på jobbet i pension. Eftersom jag inte jobbar så vet jag inte hur det är på jobbet utan henne, det får jag upptäcka i oktober. Men med tanke på att hon sett fram emot pensionen sen långt innan jag började på BLR så är jag säker på att hon njuter storartat av pensionens glada dagar nu (helt välförtjänt).

I samband med hennes pension kom jag och en annan kollega att tala om hur det skulle vara om man fick välja att ta något från jobbet när man slutade. Ta med sig vad som helst hem liksom. Lite som i Hipp Hipps underbara dokusåpa Bodelningen. Att man fick rusa in och rycka åt sig sånt man vill ha liksom. Vad skulle man välja då? Kollegan kom snabbt fram till att hon skulle ta återlämningsmaskninen... Hmm, jag vet inte hur hon tänkte där riktigt, men hon är ju smart för det mesta så hon har säkert en bra plan. Själv kom jag fram till att jag skulle börja med en etikettskrivare, en sån vi använder till att skriva bokryggsetiketter med (tänk vad man skulle kunna märka upp mycket saker hemma då), och sen spana in om någon av mina närmsta kollegor hade sin laptop stående på bordet, då skulle de ligga risigt till. Sen... tja, det finns ju massor.

Vad skulle du välja på ditt jobb? Obs, det här är bara en lek - man får inte börja ta saker på jobbet hur som helst, jag vill bara poängtera det.

Brandmännen fladdrar förbi

Det är roligt med arbetskamrater som helt plötsligt far upp från sin stol och utbrister "Men jag måste ju byta brandman!". Det sker ungefär 11 gånger per år.

Fönsterputsaretikett?

Vad är det egentligen för etikett som gäller när man har en fönsterputsare utanför sitt fönster när man sitter på tredje våning? Han sitter uppflugen i en lift och jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet, på var sin sida om min fönsterruta. Ska jag vinka? Nicka lite avmätt? Öppna fönstret och fråga om han kommer in på kaffe klockan nio? Eller ska man inte göra nåt? Väldigt konstigt detta. Men fönstren blir fina i alla fall!

Direktrapport

Har precis lyssnat på en föreläsning om relevansranknig som hölls av en representant från ExLibris. Intressant, men hon var lite väl snabb på att byta bilder i sin presentation. Jag gav upp tanken på att anteckna och lyssnade bara istället.

Daniel har kommit på en möjlig förklaring till mina onda vader. Det kan bero på att stolarna är så fruktansvärda att man sitter och spänner benen för att slippa belasta rumpan som lider av
fruktansvärd träsmak. Det är den bästa förklaring jag hört hittills.

Nu är det lunch, och jag måste hitta ström till min dator.

Spretig rapport efter två dagar i Finland

Så var andra dagen på konferensen avslutad. Eller ja, egentligen är det första, för igår var det så kallad pre-conferens, så den dagen hörde officiellt inte till konferensen, eller nåt jag vet inte. Hur som helst, jag har varit sysselsatt i två dagar med att sitta och lyssna på folk som pratar. Stundom inspirerande, stundom väldigt tråkigt. Tack och lov är det oftare inspirerande.

Igår hade vi en heldag där vi fokuserade på web services, att berika den egna webbplatsen med andras information kanske man kan säga lite slarvigt. En kvinna vid namn Karen Coombs pratade i ganska precis sex timmar, med två pauser. En del väldigt intressant och informativt, annat blev för detaljerat och djupgående.

Kvällen spenderades ihop med Daniel och Teodor på en finsk restaurang, Aino serverade typiska finska rätter såsom siklöja och renskav. Jag åt en väldigt god laxsoppa och drack ett glas vin till det. Sen tog vi tidig kväll för att vara förberedda inför idag då konferensen alltså startade på riktigt.

Idag har vi lyssnat på flera olika människor som pratat. Dagens bottennapp var den föreläsning som hölls i anslutning till den workshop jag läst. En kvinna som läste precis det som stod på ppt-presentationen hon visade, dessutom väldigt långsamt och i ett otroligt tråkigt tonfall. Tack och lov varade den föreläsning bara 40 minuter eller så. Sen fick vi diskutera i grupper istället. Jag hamnade i en bra grupp med en tjej från Amsterdam, en man från Schweiz och en kvinna från Luleå. Fick många bra idéer i denna diskussion, hoppas bara jag har skrivit ner dem allihop, för jag lär ju inte komma ihåg dem på måndag när jag kommer tillbaks till jobbet.

Om en timme börjar någon slags mottagning på Finska nationalbiblioteket, ska bli spännande att se vad det är för något. Man kunde får en visning också om man ville det, men jag orkade inte riktigt ta mig iväg till den. Dessutom har jag aldrig varit på visning på Sveriges motsvarighet, så då tycker jag det är överkurs att gå på visning här.

Ett väldigt spretigt blogginlägg, men jag orkar inte riktigt formera mina tankar.

Borta bra

Så är man i Geisha-land. Spännande. Allt ser ut ungefär som hemma, fast det står en massa finska ord på alla hus. Men för att vara ärlig så står det en massa svenska ord också.

Jag ska på konferens i dagarna fyra.Ska bli väldigt spännande, jag hoppas lära mig massor. Och jag hoppas på långa ostörda nätter i den här sängen:

Nu ska jag krypa ner i den. Ska bara bestämma om jag ska använda den fasta eller den mjuka kudden.

Det är mycket nu...

Det är tur att vi inte är så förtjusta i lutfisk. Jag menar vi har nog att göra som det är utan att behöva fundera över att det är Anna-dagen idag och att lutfisken ska läggas i blöt.

Istället jobbar jag järnet för att sedan åka hem hyfsat tidigt idag och kanske få spacklat, slipat eller målat lite. Igår tapetserade jag färdigt ett rum, nu är det "bara" lister som ska till i det rummet också, sen är det klart. Synd bara att det är en liten hall som inte är så där jätteviktig och inte stora vardagsrummet. Men det är snart klart det också. Vi ska bara jobba lite till först.

Nu för tiden hinns det inte med så mycket annat än att jobba på jobbet och sen jobba hemma. Kulturintaget i form av böcker, TV, film och annat blir lidande, precis som motionen. Men men, motionera och läsa kan man ju göra när man har ett färdigt vardagsrum.

Jag skulle egentligen bloggat om Freds fadäs (som egentligen inte är hans) med det brutna benet också. Men det får bli en annan dag. Jag nöjer mig med att konstatera att imorgon är det en vecka sen han fick gipset, och nu kryper han och klättrar med det som om han aldrig varit utan gips. Men det är ganska skönt att det bara är två veckor kvar tills vi ska plocka bort det.

Borta bra men hemma bäst

Sitter på tåget hem från Stockholm, fast resan idag började i Uppsala, men eftersom jag bytte tåg i Stockholm så blir det ju fel att säga att jag sitter på tåget hem från Uppsala... hmm, jaja. I alla fall, jag har varit på konferens i Uppsala sen igår - Mötesplats Open Access 2009 - en väldigt bra konferens faktiskt. Jag åkte upp med Sofia, min kollega som jobbat på BLR precis lika länge som jag (i alla fall som tillsvidareanställd) men nu ska hon dra vidare till andra uppdrag, så det här var liksom vår sista resa ihop som kollegor. Och eftersom jag ska ta över delar av hennes arbetsuppgifter var det bra att få en kickstart i form av den här konferensen.

Nu på tåget hem sitter jag bredvid en lite familj som är på väg ner till Göteborg på släktkalas. Familjen består av mamma, en son på 12-någonting-år och en dotter på 16 år. Modern har blivit ganska dissad av dottern vid upprepade tillfällen, och jag liksom lider med mamman som blir idiotförklarad stup i kvarten bara för att hon frågar om dottern vill ha något att äta, om hon vill dela med sig av sin choklad eller om hon kanske skulle ta och tända ljuset ovanför sin plats när hon sitter och läser. Det kanske är så där att ha tonåringar, undrar just hur Freds idiotförklarande av en annan kommer gå till när det är dags för det. Men en ganska rolig sak som hände var när mor och dotter satt och pratade lite om en klocka dottern hade köpt idag. Klockan var inte inställd på rätt tid och dottern bad mamman fixa detta. "Men kan du inte ställa en klocka?" undrade mamman varpå dottern mumlade någonting och räckte över klockan. Mamman började ställa in klockan och dottern förklarade att hon kunde nästan ställa en klocka, hon visste att man skulle vrida på den där lilla pluppen på sidan för att ställa in minutvisaren, men timvisaren, den visste hon inte hur hon skulle flytta...

Det är nu en timme kvar tills jag är i Göteborg, där får jag vänta en halvtimme på bussen ut på landet, och sen är jag hemma hos familjen klockan halv åtta. Åh, vad det ska bli skönt att mötas av ett "eeejje" när man kliver in genom dörren och två små fötter som kommer springandes (ja förhoppningsvis kommer resten av den lilla kroppen också, annars får jag ta mig ett allvarlig snack med L) och kramar om mina ben som ett tecken på att man vill bli upplyft. Det är himla flott att ha en 1½-åring.

En sista iakttagelse, det är lättare att bli åksjuk på tåget om man sitter med datorn på det lilla bordet, då är datorn fast medan jag gungar lite hit och dit. Har man istället datorn i knät så gungar jag och datorn i takt och illamåendet hålls borta. Jag brukar verkligen inte bli åksjuk på tåg, men just när datorn satt på bordet var det kört för min del.

En väldigt konstig morgon

Idag var det en väldigt konstig morgon tyckte Fred. När han vaknade låg inte pappan i sin säng! Det har aldrig hänt innan när han vaknat. Jo, det har det faktiskt, men det har inte hänt sedan början av sommaren, och det är ju typ aldrig i Freds värld. Hur som helst så kravlade han över mot pappans sida av sängen för att gosa lite och så var han inte där! Han vände sig om mot mig och utstötte ett mycket förvånat "O!". Sen kravlade han ännu lite närmare och lyfte på pappas pyamasbyxor för att liksom försäkra sig om att han inte låg under dom, men det gjorde han inte. Han var helt enkelt inte i sängen - en högst ovanlig morgon. Men dessa mornar kommer bli lite vanligare nu igen, jag ska vara föräldraledig tre dagar i veckan under oktober och sedan två dagar i veckan från november till årsskiftet. Sen hoppar vi på dagiskarusellen.

Nu ska vi göra oss i ordning så att vi kan åka in till mitt jobb för att fika och fira av en kollega som går i pension idag.

Återlämningsmaskin

Så här skulle jag bra gärna göra med vår återlämningsmaskin på jobbet. Hjärtans gärna.


Problemet är väl bara att den är lite svår att forsla med sig...

Anledningen till att faxen fick så den teg är att den inte gjort annat än det här:


Och vår återlämningsmaskin gör inte annat än sorterar fel! Skitapparat.

Klippen kommer förövrigt från den eminenta filmen Office Space.

Lika snabbt som den förra

Jag är så fascinerad över hur snabbt en vecka går. Sista inlägget innan mojmojinlägget skrev jag i måndags. Samtidigt som jag skrev det inlägget bestämde sig Fred för att kolla in vad det var för vätska i en av våra oljelampor hemma. Jo se det var lampolja. Och visst går det att dricka sånt. Eller ja, smaka på i alla fall. Eftersom jag inte visste hur mycket olja det var i lampan när killen fick tag på den, och den var tom när jag tog den ifrån honom så tog vi oss en tur ner till barnakuten. På barnakuten hade de följande besked att ge: ät gräddglass och kex med mycket smör på. Om han inte får kräkningar, hosta eller feber inom fyra timmar är det lugnt. Då passerar allt bara rakt igenom systemet och kommer ut den vanliga vägen. Om någon av ovanstående symptom uppstod var risken stor att det blev lunginflammation av det hela. Nåväl, Fred fick glass och kex på akuten, sen gick vi hem och väntade ut de fyra timmarna. Allt gick alldeles utmärkt och han mår alldeles ypperligt idag.

Efter den något dramatiska inledningen på veckan har jag sedan varit iväg på konferens i Växjö med jobbet. Jätteroligt. Men det är ju också sådana saker som gör att veckan bara flyger förbi. Hur som helst, snart är det en ny vecka, och jag är säker på att den kommer gå lika snabbt som den förra.

I Stockholm och sover

Jag är i Stockholm och sover hela nätter. Eller ja, det var i alla fall planen med det hela. Sova en hel natt har jag inte gjort sen lillmarodören gjorde entre i våra liv för snart tio månader sedan. Så jag tyckte det var dags nu, och begav mig till Stockholm. Första natten här tror jag banne mig jag vaknade mer än jag gör hemma på nätterna. Antagligen för att omgivningen var ny. I natt (andra natten) har det dock gått bättre. Fortfarande inte en hel natt, men jag har nog bara vaknat en gång. Himla bra. I kväll åker jag hem till min familj igen, och det är också himla bra.

Nej, jag är inte i Stockholm bara för att sova. Är på kurs för jobbets räkning, och det är mastigt och mycket att ta in. Men på det hela taget går det bra och är roligt.

Fyra trappor

Insåg förresten i fredags när jag sprang omkring på jobbet igen att det var ett tag sen jag var där. De fyra trapporna upp till fikarummet gav mig mjölksyra i benen! Jösses, tur att det är dags att börja jobba snart igen.

En bra dag helt enkelt

Igår var jag och Fred på mitt jobb och åt jullunch. Eller ja, Freds lunch såg ungefär likadan ut som den gjort tidigare i år, men omgivningen kanske gjorde den lite mer julig. För det var väldigt flott dukat i lunchrummet på jobbet. Och maten var väldigt god! Sällskapet var suveränt och man skulle väl kunna säga att det var en himlans trevlig jullunch. Dagen till ära hade Fred satt på sig sin pepparkaksluva som han fått av L:s kusin.

Så här knasigt kan det bli när man åkt bil och sovit och gnuggat
huvudet lite hit och dit. Då åker mössan ner i ögonen.

Till luvan kommer också en dress, men den ville Fred inte ha på sig eftersom det var just jullunch och det skulle vara massa folk där som han sällan träffar. Han var tydligen osäker på om folk skulle känna igen honom, eller om dom helt sonika skulle ta honom för en kaka och äta upp honom. Tydligen har sånt nästan inträffat på annat håll.

På vägen hem från jobbet stannade vi till hos Freds mormor. Där sov han gott i två timmar i vagnen utomhus. Sen fikade han lite med kusinerna som också var där, innan det var dags för magknip och ett förlösande brak i byxan innan vi styrde kosan hemåt till en nystädad lägenhet. En bra dag helt enkelt (med undantag för magknipet då såklart).