Läsglädje

Fred har på allvar knäckt läsningen nu. Han har kunnat läsa länge, hur länge vet jag inte, men minst ett år skulle jag gissa. Men nu har han liksom slutat läsa bokstäver och börjat läsa ord. Han läser fort och han läser mycket. Det är oerhört sällsynt att se honom utan en Bamsetidning i handen. För ja, just nu är det mest Bamse han läser på egen hand. Antar att det är lätt och behändigt. Både mycket bilder och relativt korta men ändå meningsfulla texter. Han läser i bilen, när han ska borta tänderna, när han egentligen ska gå och klä på sig, när han äter, ja i princip allt kan göras läsande.

Idag har han faktiskt läst sex kapitel i en kapitelbok, 35 sidor - i sträck! Jag är otroligt impad och väldigt stolt. Det som dessutom är väldigt roligt är att han bara har lärt sig. Vi har svarat när han har frågat om vissa ord och så, och jag vet att jag för två-tre år sedan visade honom hur man sätter ihop bokstäver och att H E J blev hej tillsammans. Men i övrigt har vi inte haft någon sorts "undervisning", utan det har bara kommit.

Slut på rapport från fånigt stolt mamma.

Läsning

Jag har alldeles nyligen börjat läsa Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek. Efter att inte ha läst alls på flera år har jag ganska nyligen kommit igång med att läsa igen. Och nu slår det mig, när jag läser de första kapitlen i Anderssons bok: Vilken skillnad det är på böcker och böcker. Som om det vore något nytt liksom. Men jag påminns liksom om det.

Andersson kräver saker av mig, jag kan inte bara läsa hennes bok så där lite här och lite där. Fem minuter i soffan samtidigt som barnen minst en gång i minuten vill ha hjälp att leta legobitar, plocka fram yoghurt, ta på dockkläder eller bara finnas för att lyssna till att "en gång så ritade Linnea av min fot på dagis mamma". Jag klarade inte heller av att läsa den ikväll i soffan när barnen somnat. L hade bestämt sig för att fredagsmysa med filmen The Wolf of Wall Street. Inte riktigt min kopp te, så jag bestämde mig för att läsa istället. Men nej, se det gick inte. Det var en alldeles för brötig film för att jag skulle kunna fokusera på Ester och Hugo i boken.

Det kan handla om att jag är ovan vid att läsa sådana böcker, böcker som kräver något av mig, och därför krävs det nu lite extra, tills jag vant mig igen. Så kan det vara. Det vore ju bra, för det är inte alltid jag har så mycket mer tid att läsa än just de där korta stunderna i soffan, med inställningsplikt på sekunden om jag skulle behövas i min mammaroll.

Hur som helst - jag tycker om det jag läser. Jag tycker om att jag faktiskt går och funderar på formuleringar i boken efter att jag lagt undan den. Jag tycker om att det krävs saker av mig, för då får jag också (för det mesta) bra saker tillbaks.

En bok för mig?

Jag har läst en del tankar om Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning nyligen. Bland annat Onekligen som skriver i väldigt positiva ordalag om boken. Nu är jag så sugen på den att jag nog banne mig måste ta och köpa den. Någon som läst? Någon som vill uttala sig?

Dagens lärdomar (hittills)

Idag har jag lärt mig följande:

• det finns i dagsläget cirka 40 mil asfalterad väg under jord i LKAB:s gruva i Kiruna.

• Folk och rövare i Kamomilla stad, Karius och Baktus och Klas Klättermus är skrivna av samma författare - Thorbjörn Egner.

Och tänk, klockan är bara tio över nio. Än finns det gott om tid att lära sig mer.

Marsvin vs vildsvin

Idag när vi läste Ellens ABC uppkom frågan om vad skillnaden egentligen är mellan ett marsvin och ett vildsvin. För att besvara frågan öppnade vi upp datorn som låg bredvid oss och googlade bilder.

Marsvin:

Vildsvin:

Vi kom fram till att skillnaden består i att ett marsvin kan vi tänka oss att gosa med, men det vill vi inte göra med ett vildsvin. Och att ett marsvin skulle kunna få komma in i vårt hus, men det får inte ett vildsvin.

Bilderna är hämtade från http://www.marsvinssidan.se/skaffa_marsvin.html och http://www.zaramis.nu/blog/2010/07/03/vildsvin-tidernas-comeback-i-den-svenska-faunan/.