Omvänd psykologi

Man undrar ju liksom om killen inser vad som just hände. Tänk om det alltid vore sådär lätt.

Tålamod

En brist som jag emellanåt lider av är bristen på tålamod. Och få främst brist på tålamod med mina barn. Det handlar om det här att de ska vara med och hjälpa till. Att man jag får inse att saker och ting tar lite längre tid om de ska vara med, men det är HELT OKEJ. Jag blev påmind av det i fredags när jag och barnen var och hälsade på min lillasyster. Hon inkluderade barnen på så himla fint sätt i de små projekt hon skulle göra. Plantera om pelargonerna till exempel. Inget suck över att det sölades eller att det blev lite omständligt. Utan de fick vara med hela tiden. Ta bort jord, plantera i ny kruka, vattna (det blev riktigt blött på golvet) och till sist plocka undan. 

- Vera, kan du torka av bordet? frågade moster efter att allt var omplanterad. 

- Ja! sa Vera stolt och torkade för allt vad hon var värd. 

 

Jag tänker inte på det där på samma sätt längre. Att inkludera dem i de små sakerna. Det var en nyttig påminnelse för mig.

Tillbakablickstorsdag

Julafton 2011. Kusinerna är samlade runt tomten - tillika deras morfar. Vera är som synes oerhört fascinerad av mannen med det vita skägget. Fred har på sig sitt älskade Spindelmannen-linne som jag fyndat för 5:- tidigare det året på en loppis.

Kapitelböcker för mindre barn

Läggdags betyder också läsdags här hemma. Kissa/blöjbyte, tvätta sig, borsta tänderna, i pyjamasen och sen upp i sängen för en bok eller två. Så har det varit länge. Men sen ungefär ett år tillbaks så är det inte alltid vi läser en hel bok för Fred varje kväll, för det är nu snart ett år sedan som vi började läsa kapitelböcker för Fred. Det är väldigt roligt att ha den där historien att följa kväll efter kväll. Ibland blir det ett kapitel, en annan kväll är det så roligt eller spännande att vi måste läsa två, eller tre.

Den första kapitelboken vi läste var den fina boken Lillebror och nalle av Jujja Wieslander.

En bok med lagom långa, och relativt fristående kapitel, helt enkelt en bra bok att börja med när man vill dra igång kapitel-boks-läsandet. Och där finns också en uppföljare, Lillebror och Billan.

Under det här året har vi sedan läst ett antal kapitelböcker. Nu senast boken Ost åt alla möss av Ulf Nilsson. En bok om en tänkade liten mus som bor på en ostfabrik i Sydafrika. Rolig, lite filosofisk och stundtals också lite spännande.

Idag ska vi börja på Det susar i säven av Kenneth Grahame.

Ledig onsdag

Idag har vi haft ledig onsdag här hemma. En ledig dag som fylldes av gästande vänner och barn. Till lunch var vi fyra mammor och sju barn. Sju barn mellan 9 månader och 4,5 år. Väldigt roligt och emellanåt lite kaos. Men mest roligt.

Det var fyra av mina barndomsvänner som var på besök. Vänner som jag inte umgås med jättefrekvent nu för tiden, men som ändå alltid finns där. Att träffas allihop med våra barn är något vi planerat ett tag nu, men inte fått till. Men så idag stod alla stjärnor och planeter i linje - eller rättare sagt - alla hade ledig onsdag samtidigt. Så då bjöd jag hem dem allihop på middag. Roligt att alla kunde komma och att inga sjuka barn satte käppar i hjulet, det är ju lätt hänt annars såhär års.

Nu när alla åkt hem har mina barn landat vid soffbordet med målarböcker samtidigt som de lyssnar på Alfons Åberg-berättelser från Spotify. Jag ska sätta igång med middagen, och sen blir det lite mer lek innan läggdags. När barnen sover bär det av till veckans Zumbapass för mig, ska bli roligt att dansa loss lite igen.

Imorgon är det jobb och dagis igen.

Smutsig årstid

Solens ljus och värme är otroligt välkommen så här års. Allt känns verkligen lite lättare när det är soligt ute. Eller förresten, möjligtvis är det fönsterputsning och städning inne som känns lite jobbigare - solen är ju inte direkt förlåtande...

Hur som helst, barnen är ute mer på dagis, och är skönt trötta på kvällarna. Jag har däremot hittat ett litet minus med den varmare temperaturen ute. Vattnet som frigörs ute gör det ganska sörjigt. Och jag har en son som älskar sörja, och som älskar vatten. Det ska ösas och ösas och ösas och ösas. Han är ständigt lika smutsig när jag hämtar honom på dagis. Och jag har liksom förlikat mig med tanken att det inte är någon mening med att tvätta hans ytterkläder gång på gång. Men vad gör det - han har ju uppenbarligen haft otroligt roligt när han varit ute. Och det är ju faktiskt det viktigaste.

Marinad

Jag har gjort lite marinad. Olja, vinäger, honung och D-droppar. Visst är det så? Ja, och så kryddor då...

Det spelar för övrigt ingen roll var jag ställer dom där förbaskade D-dropparna, Vera får dom ändå inte varje dag, de är omöjliga att komma ihåg.

Ni undrar vad den bruna fläcken på kaklet är? Kladdkakesmet så klart. Att ni ens behöver undra...

Kläder för barn

Det här med barnkläder, eller kanske snarare pojk- och flickkläder, är något jag och Lena diskuterat ett antal gånger - och här kommer nu en kass kass kass förklaring till varför det är skillnad på storleken på pojk- och flickkläder. Galet!

Lite folk och lite fynd

Var iväg på barnloppis idag igen. Och nej, det är fortfarande inte barn som säljs och köps, det är prylar, kläder och annat som används av barn. Som jag bestämt sist jag var iväg så var jag inte där strax efter det öppnat. Faktum är att jag inte var där förrän typ fyra timmar efter det öppnade. Det kanske var lite väl bra. Nog för att det var lite folk, men det var också ganska utplockat. Inget blev köpt till Fred. Däremot två par gravidjeans till mig för 30 kr styck. Görbra. Sitter som smäck gör de också. Och så köpte jag en minikollektion i brunt. Mini, dels för att kläderna är till trollet, men också för att den bara består av tre plagg. En fleecejacka, en pyamas och ett par byxor. Gick från loppisen ganska nöjd trots allt, nöjd med att inte ha spenderat en massa pengar, nöjd över att ha hittat två par jeans till mig, och nöjd över att trots allt ha sluppit all hysterisk trängsel.

Loppis och lite fynd trots allt

Idag har jag och Fred varit på barnloppis (nej, det säljs inga barn där, bara barnsaker och barnkläder) med min lillasyster. Kom dit tjugo minuter efter det hade startat och det var KAOS. Alltså kaos med stora bokstäver. Helt galet. Letade lite tafatt efter fynd, men eftersom jag blir helt apatisk (precis som Fred) när det är mycket folk som alla vill samma sak (fynda) så gick det väl sådär. Hittade någon enstaka tröja, men kom fram till att det var definitivt inte värt att ställa sig i en 20 m lång kö för den, så vi lämnade stället ganska kvickt. Åkte in till Åsa och fikade istället. Gott. Och sen blev det en tur till en loppis ute på landsbygden. En ganska trevlig sådan. Köpte färska ägg, Fred skaffade sig en kossa och systern fyndade en tallrik eller två. Tillbaks mot ursprungsplatsen, barnloppisen, där systern hade sin bil stående. Vi kom dit en halvtimme före stängningsdags och då var det knappt en bil kvar på parkeringen. Så vi gick in igen. Alla de grejer jag hade kikat lite på två timmar tidigare fanns kvar. Och jag fick dessutom plockat på mig lite annat (bland annat en del pyttesmå plagg - det är inte klokt vad små bebisar tydligen är) så det blev en rätt lyckad utflykt ändå. Och jag har lärt mig att man behöver verkligen inte vara på plats strax innan det öppnar. Mycket hellre då strax innan det stänger. Ska försöka komma ihåg detta till den 2 oktober då det är barnloppis här hemmavid.

Streckkoder

Vi har rivit av streckkoder från våra barnmatsburkar från Semper ett bra tag nu. Semper har nämligen, precis som alla andra barnmatsföretag (verkar det som) en kampanj där man sparar streckkoder som man sedan kan byta in mot grejer. Allt för att få konsumenterna att hålla sig till ett och samma märke, det fattar man ju. Det hela började med att några kompisar samlade streckkoder som de skickade in. Två hade till och med lyckats samla ihop till högsta premien på Nestlés poängstege, en vagn eller en sån där trådlös dammsugare. Eftersom vi köpte mest av Sempers mat blev det Semper vi samlade på, och de hade en örontermometer som man kunde samla ihop till, den var bara halvvägs upp på poängstegen dessutom, så det borde inte vara så himla svårt att nå dit. Jo, tjena. Nu har vi samlat streckkoder sen maj (minst) och än är vi inte uppe i det antal man behöver ha för att få termometern, men vi närmar oss. Så nu skulle jag kika in på semper.se för att kolla exakt hur många poäng det var man skulle ha. Problemet är bara det att nu finns inte örontermometerna kvar! De har bara ett visst antal av varje grej, och vi har uppenbarligen inte varit snabba nog. Andra barn har ätit mer, det finns inga termometrar att beställa. Då blir istället frågan, ska vi beställa en likadan Lära-Gå-Vagn som Fred redan har eller två Rörstrand/Filippa K-muggar? Eller ska vi sälja våra streckkoder på Tradera? Jo, det finns tydligen en marknad för dem - helt otroligt. Jaha, ska vi ta och kalla det här för veckans i-lands-problem?

Allt snor under näsan på byxorna

Försmädligt: När man precis fått på sig dagens byxor, sonen kryper fram till en, drar sig upp i byxbenet, ställer sig och kramar benet och samtidigt torkar av allt snor under näsan på byxorna.
Ett tecken på att man är småbarnsförälder: när man torkar bort snoret med handen och gnider in det lite i byxorna och tänker att det är ju tur att snor är genomskinligt.

Det gick i ett

Eftersom systern med make åkte på weekendsemester till Rom under helgen som gick flyttade jag, L och Fred in hos systerns barn. Helt plötsligt skulle vi alltså ta hand om fyra stycken barn. Och det gick galant. Det gick i ett, frukost, fika, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Däremellan lek och stoj. Underbart väder och skönt att bo i hus.

Så skillnaden i att ha ett barn och att ha fyra, vad består den i? Tja, det händer något hela tiden. Och barnen kan retas med varandra, vilket komplicerar det hela något. Annars vet jag inte om det är så stor skillnad.

Så vad gjorde vi då? Jo vi...

badade badkar

lagade mat och diskade

fikade

aktade oss för leoparder

hörsammade nödrop

tvättade bilar

bowlade

och höll stenkoll på poängen.

Det är ett kunskapssamhälle vi lever i

I helgen fick vi förresten ett väldigt tydligt bevis på att det är ett kunskapssamhälle vi lever i nuförtiden. Det här med att barn jämför pappor och vem som är starkast - glöm det! När vi gick i Lysekil passerade två små killar oss. De går och diskuterar sina pappor. Då säger den ena "Min pappa vet faktiskt vad krokodil heter på engelska!". Det är väl ändå ett tungt vägande bevis för att det är kunskapssamhälle som är grejen nu för tiden? Vad den andre killen hade för motprestation mot detta fick vi inte höra, då var de för långt bort.

Några böcker för barn

Idag när vi var på biblioteket läste barnbibliotekarien där några böcker för barnen. Böcker som jag blev så förtjust i så jag var tvungen att beställa dem när vi kom hem. Det visade dessutom sig att två av böckerna var med på bokrean, så helt plötsligt har jag handlat tre böcker på bokrean i år. Det tar sig.

Kanske kommer det en recension när lillkillen här hemma fått bläddra igenom dem. Eller så gör det inte det, för att vi är för lata. Den som lever får se helt enkelt.

Bilderna har jag lånat från adlibris.se.

En dinosaurie på tork

Ett tecken på att det numera finns barn i hushållet måste väl ändå vara att det helt plötsligt står en dinosaurie på tork i diskstället. Eller? Och nu är han bara sex månader, man kan ju tänka hur det kommer bli när han själv börjar stoppa saker här och var. Jag menar den här dinosaurien har jag ju själv satt dit, efter att ha tvättat av den.

Dinosaurien är förresen en av två julklappar som Fred fick av mig och L. Den andra är var en Brio skallra.

En menlös härmapa

Imorgon gör jag som Linda K och beger mig till Polarn för att köpa en boktröja! Inte så att jag gör det för att Linda gjort det, jag gör det för att jag vill. Så att ni inte tror att jag är en menlös härmapa.

Singelmammor

Igår gick sista avsnittet av serien Singelmammor på SVT. En väldigt bra serie, med gott om värme och känsla. Men också en hel del allvar. Jag tyckte det var väldigt intressant att följa Malin, som blev mamma som singel (hon och hennes partner separerade under graviditeten). Eftersom jag just också blivit mamma, men med en partner, kändes hennes historia lite närmare än de andra tjejernas. Tänk bara att inte ha någon att lämna över bebisen till när man är toktrött och den bara skriker och man själv också bara skriker. Fy vad jobbigt! Sen blev jag dessutom lite småkär i tvååringa Silas. Tänk att få en sån underbar och verbal unge (det ska bli så spännande att se vem Fred är och hur han utvecklas). Trist att serien är slut, men så är det ju med det mesta - det tar slut.

Bilden kommer såklart från svt.se.

... and world peace!

Världens kille anlände i tisdags klockan 12:22. Han ska heta Fred.




Tre snabba:

Vad vägde du?
- 3785g

Hur lång var du?
- 50cm

Hur känns det?
- Jag kände att vi hade koll på läget tidigt i matchen, och sen när vi sprang över deras målvakt strax innan pausen där så ... Ja. Öppet mål. Du vet hur det är.

blog av L, då K fortfarande är kvar på BB.

Datorer till barnavdelningen

Den här artikeln fastnade jag för i tidningen i morse. Det är ett kort reportage om att barn inlagda på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg får låna datorer under tiden de vårdas på sjukhuset. Hittills är det bara ett prov, och det är tre stycken killar som fått varsin dator. Tanken är att man inte ska behöva bli isolerad även från cybervärlden när man ligger på sjukhus, det räcker gott och väl med att man är isolerad från skolan och kompisar IRL. Himla bra projekt och nu är det väl bara att hoppas på att fler datorer kommer inom kort!

Såna nyheter tycker jag om att läsa på morgonen. Det gör liksom att dagen blir lite lättare. Vi prenumererar på GP, och jag hinner oftast bläddra igenom minst två av tre delar när jag äter frukost. Och då menar jag alltså bläddra. Skanna av och läsa rubriker. Dessutom har jag tid att fastna i en-två artiklar och läsa. Egentligen borde man väl läsa mer, men det känns liksom inte riktigt som om tiden finns där...