Skit också!

En annan sak vi pysslat en del med i helgen är vårt avlopp. Vi har eget avlopp. Suck. Utan att gå in på för mycket detaljer (inte för att det skulle vara äckligt, utan för att det skulle vara tråkigt) så har avloppet inte funkat riktigt som det skulle de senaste 1,5 åren. Det har varit problem lite då och då, och vi har inte riktigt fattat vad som varit fel. I lördags spenderade L och min far (med barnen som assistenter) åtskilliga timmar med att pumpa skitvatten (hur snäll pappa har man inte då?!), gräva och fundera. Till slut tror jag banne mig att de lyckades klura ut hur avloppet antagligen fungerar. Och nej, det fungerar inte som det bör fungera. Så högt upp på vår önskelista står kommunalt avlopp. Så himla mockligt! Men nej, det lär ju inte hända (trots det här), så då får vi väl bara önska oss att det inte blir för dyrt att göra om och göra rätt det avlopp vi har.

Det här måste väl betyda att jag hade rätt?

Det är kväll och dags för barnen att sova. Fred är inte särskilt sugen på att gå upp dessvärre, han vill inte alls sova nu. Jag säger åt honom en gång. Två gånger. Men han kommer inte. Jag säger att då går jag och Vera upp och borstar tänderna så länge, så får han komma efter. Han vill inte. Jag suckar inombords över att det verkar bli en tjat-kväll, med tjat och tillsägelser. Men så när jag närmar mig trappen så hör jag något som kanske kan bli räddningen. I väggen under trappen finns en mus. Det krafsar och rafsar. Jag går till Fred och säger åt honom att komma med, så han ska få höra på något. Han lyssnar uppmärksamt och kommer till samma slutsats som jag. Det måste vara en mus någonstans under trappan. Spännande! Fred bestämmer sig för att skrämma bort musen genom att stampa allt vad han kan uppför trappan. Ett rejält klamp på varje trappsteg blev det. Hans lösning på problemet med musen blev min lösning på problemet med att få upp trilskande son till badrummet.

Fast nu var det ju så att jag inte hade särskilt stor tilltro till Freds lösning på musproblemet (givetvis sa jag inte det till honom). Alltså satte jag ut de två musfällor vi har här hemma. De har brukat sitta under diskmaskinen, där vi ju haft påhälsning förut, eller i skåpet med sopor där vi också haft påhälsning någon gång. Nu satte jag båda fällorna i sopskåpet.

Någon dag senare nämnde jag det för L, att musfällorna var utsatta igen. L undrade då om jag hade lagt ut något lockbete också. Neeej, det hade jag ju inte, trodde han verkligen det behövdes? Öh...ja! Som om någon mus skulle vara dum nog att gå in i en tunnel utan anledning. Jag resonerade istället som så att det fanns bara två (för mig) uppenbara vägar från hålet där mössen kommer upp till sopspännerna (som jag antar är målet för dem). I vardera sådan väg (som är rätt smal) satte jag en fälla. Jag antog att en mus inte skulle bry sig om huruvida den behövde gå genom en tunnel eller inte för att komma till himlen (den svarta soppåsen). L skrattade åt mig och tyckte att jag var knäpp, vi skulle inte fånga någon mus där, det var ett som var klart.

För en stund sen började jag knyta ihop soppåsarna i köket för att slänga ut dem. Och vad ser jag då om inte en liten mus som ligger död i den ena fällan. Antingen har jag alltså fångat den mest korkade musen som finns (som går genom en mörk tunnel utan anledning) eller så är det helt enkelt så att möss skiter i om det är tunnlar på väg till maten på andra sidan, de tar den genaste vägen till maten - tunnel eller ej.

En fin dag

Förutom att jag antagligen vred till ryggen när jag grejade med veden igår så var det en fin dag igår. Soligt, varmt (om man höll sig i lä), brödbak, vedfixning, middagsbesök, kvällsfikabesök och dagen avslutades med att det slogs upp ett hål i källargolvet för att undersöka vattenläget. Där hittade vi en del vatten, men också två fälgkors, fyra registreringsplåtar och lite delar till en spis.

Man kan tydligen använda lite allt möjligt som fylle när man gjuter...

Vår spis

I vårt hus finns en spis. Det är bra, för då kan man laga mat. Vad som är mindre bra är att vreden till plattorna, eller om det är själva plattorna, sitter inte som på en standardspis. Detta leder emellanåt till att jag sätter på fel platta, dvs en helt annan platta än den jag tänkt sätta på. Det är inte bra. Jag försöker ändå tänka på det, men det lyckas ändå inte alltid. När man sätter på plattor går man på vana har jag märkt. Idag till exempel. Jag skulle sätta på den mellanstora plattan, den är längst fram till höger på vår spis (där det enligt min tanke om standardspis brukar vara en liten platta). Och vad händer? Jo, jag sätter givetvis på den lilla plattan innanför (den som alltså finns på den position där mellanplattan "brukar" finnas). Resultat:

Väldigt irriterande. Några olika lösningar på problemet:
1. Sluta ställa massa saker på spisen!
2. Lära mig vreden.
3. Se till att verkligen tänka varje gång jag sätter på en platta.
4. Köpa ny spishäll.

Alternativ 4 känns ju rätt onödigt, hällen fungerar ju. Sen att den, enligt mig, är feldisponerad är ju en annan sak. Jag antar att jag får satsa på en kombination av 1, 2 och 3.

Ändrade planer

När man bestämt sig för att gå och lägga sig och borstat tänderna, då vill man bara just gå och lägga sig. Att börja undersöka varför det är en pöl kallt vatten på golvet framför diskmaskinen är således inte vad man vill göra. Men se det gör vi ändå. Jaja, vi har ju i alla fall borstat tänderna.

Spolbilen har varit här

Nu är "Ny vana nummer två" snart åtgärdad. Spolbilskillen i mina drömmar har varit här och spolat avloppsrör och sugit upp vatten! Man ser golvet igen!

Jag tror jag ska fira genom att gå och sätta på en maskin tvätt.

Freds fina utsikt

När Fred sitter vid skolbänken i sitt rum och kollar ut genom fönstret ser han massor av kossor. Sämre utsikt kan man ha.

Nyplockat

En av de fantastika sakerna med att ha en egen trädgård:

Höstflox, ringblommor och luktärt (perenn).

Vi är inte ensamma

Att det inte bara är vi som bor i vårt hus är ju knappast särskilt sensationellt eller ens särskilt konstigt. Att vi har sällskap av spindlar (lite väl många kan jag tycka) och flugor (säsongen sätter snart igång på allvar) vet ni sen innan. Att vi dessutom bor ihop med kvalster vet vi inte, men det antar vi.

På senare tid har jag dessutom börjat stöta på en och annan skalbagge här inne. Första gången var i köket och jag och Fred konstaterade att där var en skalbagge. Sen nån dag senare, kom det en till. "Oj, en skalbagge till" var tanken då. Sen nån vecka senare stötte vi på en till, "Hmm, en till? Det var lite skumt!". Och sen någon dag senare en till - "Nä, vad är det här egentligen?!".

Då träffade jag på en granne och vi pratade lite om det där och han förklarade att det var någon sorts bagge som trivs i skafferier eller nåt. Inte en mjölbagge, och helt ofarlig, men kanske inte så mysig att ha i brödet eller kakan man bakar.

Sen dess har jag stött på tre till, inte i köket dock, utan två i badrummet och en överst i trappan till övervåningen.

Idag bestämde jag mig för att ta tag i skafferiet och städa ur där. Än så länge har jag inte hittat någon i skafferiet (har gjort två hyllor), men alldeles nyss hittade jag en klättrandes på väggen i vardagsrummet.

Nu undrar jag - är det någon som vet vad det är för något?

Den är ½ cm lång ungefär och är svart med en brunt band rakt över ryggen. Här är (en inte särskilt bra) bild:

Bild på krossad bagge.

Vår morgon

Varje kväll måndag-onsdag ser jag till att klockradion är inställd på att gå igång 07:20. Tisdag, onsdag och torsdag är nämligen dagisdagar och vi måste åka hemifrån vid 08:35 senast för att hinna i tid till dagis (det är ingen katastrof om vi är lite sena, men ja ni fattar). Än så länge har larmet aldrig behövts eftersom Fred aldrig lyckats sova längre än till halv sju. För det mesta vaknar han mellan sex och kvart över sex och då måste vi givetvis gå upp (enligt honom).

Idag skulle jag på efterkontroll hos mödravården för att kolla att allt är bra med mig efter förlossningen. Så idag var det lite viktigt att vi kom upp i tid.
Idag skulle det även komma en grävskopa till oss för att gräva lite i trädgården. Vi har haft telefonproblem och nu var det dags att gräva upp och byta ut telefonlinan. Den skulle komma på morgonen, men eftersom de skulle vara i trädgården var det egentligen inget jag behövde bry mig om.

Idag bestämmer sig Fred för att ta sovmorgon.

Nu behövde vi aldrig larmet, för Fred vaknade 07:19. Upp ur sängen. När jag är på väg nedför trappan ser jag att en grävskopa är på väg till oss. Jaja, tänkte jag, jag behöver ju inte göra något åt det, de ska ju bara vara i trädgården. In på toa. Kissar. När jag precis har torkat mig och håller på och dra upp trosorna över knäna igen knackar det på dörren. Kläder! är nästa tanke. Det har jag inga i närheten. Morgonrocken blir lösningen, och i morgonrock öppnar jag för grävmaskinisten som informerar om att han ska gräva lite i trädgården och undrar om han väckte mig. Gräv på bara säger jag, och undrar om han inte kan passa på att gräva upp mitt potatisland när han ändå är i farten. Nja, det kunde han nog inte. Attans.
In igen, klä på mig, klä på Vera, klä på Fred (som står klistrad vid fönstret och spanar på grävskopan), fixar frukost, äter frukost, ammar, packar väska, byter på Vera som har bajsat, klär på Fred och försäkrar att vi ska kolla på hålen som grävts, klär på Vera, klär på mig, ut och hämtar bilbarnstolen till Vera (hade glömt den i bilen igår), sätter Vera i stolen (som är lite väl kall), ut och inspekterar hålen tillsammans med Fred, pratar lite med en av hålgrävarna, in med båda barnen i bilen, startar bilen och ser att vi är 15 minuter sena.

Att vi var sena gör inte så mycket egentligen. Det var en skön sovmorgon och en spännande morgon, men lite typiskt att det blev sovmorgon just idag. Dessutom kan jag inte vara särskilt snygg i morgonrock - annars skulle han väl ha grävt upp potatislandet åt mig va?

Häckkapning

Jag har kökstjänst (förbereder lunchpajer just nu), men ute kapas det häck minsann.

Ska man behöva göra allt själv?

L: Jag tror han lever fortfarande.

Utlåtandet kom strax efter att vi ätit upp maten.

K: Va? Vadå? Hur då?
L: Ja, har du flyttat på honom då?
K: Men skojar du? Menar du att du inte tog bort den helt och hållet. Du tryckte ju till den typ tre gånger, hur sjutton kan den fortfarande leva efter det.
L: Ja, inte vet jag. Men jag har inte flyttat på den. Och nu är den borta.
K: Men du måste ju flytta på dom efter att du dödat dom!

Suck! Detta innebär alltså att monstret är kvar därnere, men nu är det skadat. Det är alltså ännu farligare än vad det var innan. Alternativet är att hans större vän/släktning kommit ut ur sin lya och dragit hem honom. Det scenariot är inte mycket bättre.

Men en slutsats är klar - nästa gång måste jag vara tydligare i min kravspecifikation när jag anställer en yrkesmördare - liket skall forslas bort från mordplatsen, ut ur huset.

Gömma nyckel

För två veckor sedan fick vi en nyckel av min far. En nyckel att använda när elementen ska luftas. L fick den, och lade den då på diskbänken i köket. Där låg den en dag eller två medan jag gick och irriterade mig på att han hade lagt den där. Risken att den skulle komma bort var ju hur stor som helst. Så hade jag en köksröjardag och jag tog nyckeln och stoppade den i fickan. Jag måste hitta en bättre plats åt den. Det gick någon dag så kände jag nyckeln i fickan igen, och kom på att just det ja, den skulle jag ju hitta en plats åt.

Nu behöver tydligen elementen på nedervåningen luftas. Och nyckeln? Ingen aning om var den är. Eller jo, jag tror att den ligger kvar i fickan, för jag har absolut inget minne av att ha hittat den där klockrena platsen att förvara den på. Nu är frågan bara vilken ficka... Jag har känt igenom varenda par byxor jag får på mig nu för tiden, funderat på vilka tröjor med fickor jag haft, men jag hittar den ingenstans. Suck.

Jaja, jag får fortsätta leta, någonstans måste den ju vara, frågan är bara om det är fågel, fisk eller mittemellan.

En halvtimme senare: Jag hittade den! Längst ner på botten i tvättkorgen. Så jag antar att det får klassas som fisk.

Äntligen..?!

Nu har den börjat på allvar. Årets flugsäsong. Underbart... Jaja, det är väl bara till att plocka fram flugsmällaren antar jag.

Mer bröd och en hel del aska

Igår och idag har jag och Fred fyllt på frysen med bröd igen. Allt är inte slut sen förra bakorgien, men det finns inte lika mycket att välja på längre, och det är snart slut. Men nu är det påfyllt. Igår gjorde vi två olika sorters frallor, och nu har vi precis kavlat ut sex bohuskakor.

L har städat pelletspåfyllaren och går just nu runt och ser ut som ett dammigt spöke. Vi hade en kille här igår som kollade på pannan eftersom den har stannat i tid och otid utan vettig förklaring. Killen igår kom i alla fall fram till att det är för mycket spån i pelletsen som skickas in i pannan, vilket kan bero på att vi aldrig har städat ur pelletspåfyllaren. Dessutom visade han oss en lucka till som man måste städa ur när man sotar pannan. Den hade tydligen inte förra ägaren heller varit medveten om (han visade oss inte den när han gick igenom hur man sotade pannan) och nu var där 40 cm aska där. Så nu är pannan nysotad, pelletsbehållaren nystädad och nu hoppas vi att pannan tickar på så man slipper komma ner till ett svinkallt kök fler mornar.

Nu - fika, sen borde vi gå ut en sväng. Men vi får se om vi orkar/vågar trotsa kylan.

Som husägare måste man alltid vara redo

Alla som har ett hus och som dessutom renoverar det där huset vet att det alltid finns något att göra.

Som att spackla upp sneda väggar till exempel. Extra viktigt när man har ett gammalt hus där raka väggar är en sällsynt art.

Och har man spacklat så måste man slipa väggarna.

Ibland sitter inte tapeterna fast så bra som dom borde, så då måste man dra ner dem.

Ja, som husägare måste man alltid vara redo för alla möjliga situationer. Då är det bra att ha skyddsglasögon till hans, man vet ju aldrig vad man kan råka in i liksom.

Men ibland måste man också ta sig tid, öppna dörren och sätta sig ner och se ut över sina ägor. Njuta liksom. Kom ihåg det!

Och japp, Freds föräldrar är medvetna om det enorma pedagogiska uppgift de har framför sig för att få Fred att förstå att i färdigrenoverade rum får man inte skrapa med färgskrapa, slipa eller riva ner tapeter...

Inte bara framgång

Idag är han 13 månader Fred. Jag vet inte hur det funkar det där med månader så här efter årsdagen. Jag menar innan han fyllde ett så var det ju hemskans viktigt hur många månader han var och man höll koll på det där. Men nu, har vi gått över till att räkna halvår nu? Hur funkar det? Jaja, han är hur som helst 13 månader idag, och han utvecklas på en hel del områden samtidigt som han står till på andra. Han har till exempel börjat sova enbart en gång per dag nu, istället för två som det varit de senaste 5 månaderna eller så (framgång). Han har koll på att kanelbulle är görgott och norpar en eller fler så snart han får chansen (framgång). Han äter jord så det står härliga till (inte så mycket framgång). Han får sitta på pottan men kissar inte, istället ställer han sig upp, går något steg och ställer sig och kissar på golvet (inte så mycket framgång). Han har koll på vad han vill ha (framgång), även om han inte alltid får det - och då blir han arg (inte så mycket framgång). Han klättrar nerför sängar, soffor och trappor (framgång). Han trillar väldigt mycket (inte så mycket framgång). Men det beror ju mest på att han vill så mycket och testar både det ena och det andra (framgång). Han går in med (väldigt små) foppatofflor fyllda med jord och övar på att klättra upp i soffan (inte så mycket framgång). Han förstår en hel del ord - bland annat bil, boll, bok, pappa, kramas, lampa (framgång). Han skrattar, kramas, spexar och smilar massor, och det är inte bara framgång - det är helt underbart.

Förresten kan jag meddela (för den som undrar) att häcken är färdigplanterad! Vi hann till och med färdigt innan regnet kom. Så om några år eller så ska vi ha en fin häggmispelhäck växandes ute vid tomtgränsen.

Bildtext för den som inte har koll på det här med häckar och plantering:
här planterar vi fortfarande.

Massor att göra

När man har hus finns det massor att göra. Det är en insikt jag kommit till den senaste tiden. Fast innan jag kom till den insikten åkte vi på semester till Bohuslän i nästan två veckor. Läsning, bad, kortspel, morgonpromenader, loppisturer, minigolf, båtturer och annat roligt fyllde våra dagar.
Sen kom vi hem och insikten drabbade mig till fullo. Det finns alltid något att göra när man har hus. Just nu håller vi på att gräva dike för att sätta en nya häck. Vi har kommit över ett antal häckplantor väldigt förmånligt via en god vän och plantorna står nu och väntar på att få bli en fullfjädrad häck. Idag har vi grävt upp halva häcksträckan, kanske hinner vi göra resten imorgon.

Dessutom håller vi på och planera för kommande renoveringar. Det ska målas golv och tak och tas fram trägolv (eller läggas nytt golv om trägolvet är oanvändbart) i tre rum nere. Dessutom ska vi fixa till ett badrum på övervåningen, och för att kunna göra det på ett bra sätt måste vi flytta en av väggarna uppe. Och så ska Freds rum målas, precis som vårt sovrum. Jo, det är en del att göra. Och det är bara de stora sakerna. Men å andra sidan är det verkligen värt det. Det är hur skönt som helst att bara kunna ställa ut Fred i vagnen för att sova, eller gå runt och pilla i trädgården.