Nu är han inne!

Det här kortet tog jag för ungefär en halvtimme sen i mitt kök.

Alltså I mitt kök! Ok, han är ganska liten, ganska söt, men jag vill INTE ha honom I mitt kök! Fast å andra sidan har jag honom inte i mitt kök längre. Han sprang in i lekrummet. Och jag har inte varit inne i lekrummet sen han sprang in där, jag vet inte var han tog vägen! Men jag har beställt fällor som ska levereras idag. Det tar emot lite. Han är ju rätt liten och söt, men det skulle han tänkt på innan kom KOM IN I MITT KÖK! Förresten kan jag meddela att han var mindre och sötare när man såg honom i verkligheten, han gör sig inte så bra på kort.

Nu har det börjat

Imorgon är det premiär! Vi tar ut första VAB-dagen för Fred! Det är stort. Lillkillen är snorig (underdrift av stora mått när han precis har nyst), hostig, röd i ögonen och lite småhet. Dessutom verkar han ha ont i halsen eller nåt. Tror bestämt det är en del i förklaringen till varför han varit så kass på att äta det sista.

Men imorgon får han vara hemma med pappa och krya på sig. Så hoppas vi att han är frisk snart igen.

Dagis-inlägget

Det var ju det här med dagis, eller förskola heter det väl, men jag har så svårt att tänka mig att Fred går på något så "vuxet" som en förskola, därför tänker jag mig att han går på dagis. Så - det var ju det här med dagis.

Mest har vi tyckt att det har varit väldigt spännande att Fred ska bli dagisbarn och vi dagisföräldrar. Väldigt konstigt att ha ett så stort barn att man nu hämtar och lämnar på dagis...

Hur som helst, han fick ju plats på det dagis vi hade önskat i första hand, ett gammalt kråkslott mitt i byn, 6 km hemifrån.

Anledningen till att vi valt just det dagiset var att det var ett kråkslott och att det hade en stor gård. Att dessutom grannbarnen går där och deras mamma rekommenderade stället varmt påverkade också. Vi kunde valt värsta moderna dagiset också...

...men nja, det kändes inte riktigt som vår melodi. Gammalt, inbott och med skrymslen och vrår - det är vår melodi.

I två veckor hade vi inskolning, vi ökade på Freds tid på dagis mer och mer för varje dag, vecka två började vi lämna honom där själv, först en timme och i slutet av veckan fem timmar. Det vi (jag och L) var mest nervösa för var det här med vilan... Fred har i princip alltid varit ett utomhussovarbarn. Sen vi fick honom att sova i vagnen med hjälp av korvbrödstricket så har han i princip so it i vagnen. Sen under någon kort period sov han inne, men det var inte särskilt långvarigt. Men han hade somnat på dagis, första dagen i frökens knä, andra dagen på en madrass bredvid fröken. Så sömnen verkar inte vara något större problem. Och allt annat verkar också flyta på som det ska. Dom sjunger, leker, är ute och gräver i snön och äter mat. Redan efter första veckans ganska få timmar på dagis hade Fred koll på nästan alla rörelser till Hjulen på bussen, han hade lekt tittut i kojan på avdelningen och han hade stenkoll på var legot var. Han verkade verkligen tycka att det bar roligt att vara på dagis, även om det var lite trist ibland när jag eller L gick.

Från och med den här veckan går Fred nästan hela dagar på dagis. Vi lämnar honom bara lite senare på morgon än vad som är meningen. Det är lite tårar på morgonen när vi går, och några tårar när vi kommer, men han verkar trivas väldigt bra där under dagen. Jag är inte alls särskilt orolig eller så för honom under dagen, eller ja, det skulle vara under matstunderna då jag hoppas att han äter, han är nämligen lite dålig på det för tillfället. Och på morgonen när man just gått därifrån och han var ledsen när man gick, då funderar en liten del av hjärtat på om han känner sig sviken och övergiven för att vi lämnar honom där. Men jag vet att han har det görbra på dagis, så jag släpper de där funderingarna rätt snabbt.

En sak kan man dock konstatera efter en dag i "det riktiga livet" - man blir trött! Efter en dag med jobb för både mig och L, och nästan heldag för Fred på dagis så stupade vi i säng allihop och somnade minst en timme tidigare än vi normalt brukar somna.

Idag sov han!

Jag har tydligen en unge som sovit för första gången på dagis idag! Eller ja, han sover tydligen just nu. Jag är imponerad, och fortsätter med att säga att ett dagisinlägg i bloggen kommer vad det lider.

En riktigt bra sak med den där ungen förresten, det är att man kan få sig en puss om man har tur.

en suddig puss

Problematisk bok

Fred har en favoritbok alla kategorier. Ja alltså, det är både en ljudbok och en "vanlig" bok, så då borde det väl vara alla kategorier? Man skulle faktiskt kunna säga att det är både fiktion och uppslagsbok också. Men men, vi behöver inte gå in på detaljer. Saken är den att den här boken kan han läsa om och om och om igen - så länge han får sitta i någons knä och läsa. Han bläddrar fram och tillbaks, pekar på lejon och låter som ugglor (ja för det är en bok om djur, han är inte helt tappad bakom en vagn...). Så vad är då problemet (förutom att man som vuxen inte tycker att boken är jätterolig om man måste läsa den om och om och om igen), jo boken är så rackarns stor och tung. Man måste ta i något alldeles väldigt om man ska orka lyfta den.

Och ibland blir man rätt irriterad och arg och ledsen när mamman hellre fotar än hjälper en liten kille att bära en väldigt tung bok. Men nu vet ni - Fred läser tunga böcker redan i unga år.

Det är det här med mode?

Kolla på den här bilden. Kolla på skorna, de är helt galna. Men inte nog med att de är galna, kolla på den sko som vardera tjej har i marken, skon får deras fötter att se helt konstiga ut. Långa och fel ihopsatta liksom. Väldigt mysko. Jag stirrade på den en lång stund tills jag kom fram till att nej, de har nog normala fötter, det är nog bara skon som gör att det ser helt vrickat ut.

Just det, bilden kommer från hm.se.

Plötsligt händer det!

Idag hände en sån där konstig grej igen. En sån sak som man tror bara händer andra. Det har hänt typ två gånger innan. En gång den 10 mars och en gång i höstas. Fred somnade! Alltså bara sådär rakt upp och ner. Där han satt. Tydligen ser det ut så här hemma hos oss nu (notera knäckebrödet i handen):

Jag fick bilden på mailen med följande meddelande:

Jag är så arg på pappa som ville att jag skulle lägga mig, att jag hellre sitter här och tjurar. Fast lite trött är jag allt. Ska bara blunda lite. Bara lite. Bar...

Man blir nog lite småtrött av att vara på dagis. Idag var andra gången Fred och L var där. Imorgon får jag följa med. Då kommer en lite längre rapport här, men det verkar vara ett bra dagis i alla fall, så mycket har jag förstått.

Då var det dags

Nu har jag städat ut julen ur två rum. L slängde just ut granen genom fönstret. Nu åker den ut. Men så fastnade jag liksom i något sorts mellanläge. Jag borde gå vidare med nästa rum. Det är ju liksom inte så mycket kvar. Men det tar emot. Jag sätter mig bara lite vid datorn först. Inte så länge. Ska bara kolla mailen. Kanske kika in lite på Facebook. Oj, ett blogginlägg kanske...

Imorgon börjar allvaret. Igen för vissa av oss, medan för andra börjar det. Imorgon är det första dagen på dagisinskolningen för Fred. Väldigt spännande. En timme ska vi spendera på avdelningen imorgon. Sen två timmar om dagen resten av veckan. Sen nästa vecka antar jag att tiden trappas upp allteftersom, men det vet vi inget om än så länge. Så nu har vi två veckor på oss, då inte samtliga vuxna i hushållet jobbar samtidigt. Sen är det dags att hantera det det riktiga livet, det när man kommer hem från jobbet, hämtar på dagis och ska hem och laga mat. Nu har man ju bara kommit hem från jobbet och ätit. Det är skillnad det. Men det ska nog gå bra det här.

Hepp, jag får väl ta tag i nästa rum. Sy om lite gardiner och måla någon list. Plocka ned adventsstjärnan och sätta dit en lampa. Och samtidigt fundera lite över det där med dagens middag...

Ska jag plocka fram Gevalia nu då eller?

Krafs, krafs, krafs, krafs. Klick, klick, klick, klick. Krafs, krafs. Så lät det från köket.

Duns, duns, duns, duns. Så lät det när jag sprang uppför trappan, till L som sitter på övervåningen.

- Du måste komma med ner NU! Jag tror det är en mus i köket! Du måste komma med NU!
- Suck. (Han sitter framför datorn och spelar något spel med sina vänner).
- Jag bryr mig inte. Du måste komma med ner NU!
- Jaja, men vadå, vad ska jag göra då?
- Du måste komma med ner NU!
- Suck.
- Men smyg då! Du kan ju inte klampa på sådär.
- Men vad har du tänkt att jag ska göra då? Döda den?

L går vidare ut i köket. Jag står kvar i trappen. Två trappsteg upp för att vara på den säkra sidan. Lyssnar. Hör att L smyger trots allt. Han öppnar en skåpsdörr. Öppnar dörren ner till källaren. Jag smyger fram till köksdörren.

- Är det en mus?
- Ja, den är här under, säger han och pekar på sockeln under diskmaskinen.
- Är den därunder?!
Krafs, krafs, krafs.
- Ja.
- Men, den kan ju inte vara därunder! Den där sockeln sitter väl inte ens fast ordentligt?!
- Jag har limmat fast den, och satt en spik eller två.
- Men usch! Jag vill inte ha den därunder!
- Jag kan inte göra något åt det.
- Vi måste köpa musfälla imorgon! Eller låna hit en katt! Eller... jag vill inte ha den därunder!
- Det hjälper väl inte med musfälla? Hur ska du få dit den hade du tänkt?

L vänder sig om och går upp på övervåningen igen. Jag följer efter.

- Men du kan ju inte bara gå. Jag kan väl få en kram i alla fall? Är ganska ynklig vid det här laget.
- Då får du komma upp.

Jag går upp. Får en kram.

- Men den kan ju inte vara därunder!
- Vi får väl köpa en fälla då, men det är ju jobbigt, då måste man ju ta hand om det sen också.
- Vi kan elda upp musen i tunnan! Men han kan inte komma upp i något skåp eller så va?
- ...
- Jaja, jag fattar väl att han kan komma ut i något skåp.
- Då så...
- Men, usch! Men han kommer väl inte upp till mig om jag sitter i soffan nere?
- ... Möss brukar inte jaga människor.
- Nä, just det ja...

Jag går ner, sätter mig i soffan igen. Fötterna uppe i soffan.
Krafs, krafs, krafs hör jag emellanåt. Blä!

Jag ger mig fasen på att han snart har inventerat varenda köksskåp! Sa jag att jag inte är särskilt bekväm med att ha en mus i köksskåpen? Eller under köksskåpen för den delen. Jag menar vi har hört möss tidigare. I ytterväggen, och i ett innertak/golv. Men nu känns det som om den verkligen är inne i huset. Usch.

Idag har vi sytt

Nu är de sista två gardinerna färdiga. Jag och min medhjälpare hängde just upp dem. Det är himla tur att jag har haft min medhjälpare idag alltså, jag hade aldrig hunnit med lika mycket annars. Jag menar hade jag varit ensam hade jag definitivt inte hunnit med följande saker:

• dra upp en massa tråd från olika trådrullar
• sprida ut knappnålar över hela huset
• sprida tygbitar över hela huset

Dessutom finns det vissa saker jag var tvungen att ha hjälp med, sånt man behöver mer än två händer för att klara av:

• trycka på powerknappen på symaskinen flera gånger medan jag syr, så att symaskinen ibland är på och ibland av
• försöka fälla upp pressarfoten undertiden jag syr
• dra ur kontakten till symaskinen undertiden jag syr
  
• snurra trådrullen lite fortare än vad symaskinen klarar av undertiden som jag syr
• hålla händerna under strykbrädan när jag stryker, och därmed bränna mig på ångan

Som sagt, tur att jag hade en medhjälpare, annars hade jag aldrig klarat av allt det där.

Förutom att sy har vi också varit ute en liten sväng. Vi hann mata fåglarna, sortera lite skräp och hämta tidningen (som ingen orkat hämta på morgonen). Sen tyckte vi det blev för kallt, så vi åkte och handlade lite mat istället.

Nu ska vi duscha och ladda för fredagsmyset, idag med tacos.

Det blev lite gjort ändå

Det blev faktiskt lite gardiner sydda, fyra av sex är avklarade. Men då har jag de knepigaste kvar att sy. Jag menar det är ju dumt att inte börja med det lättaste...

Dessutom har jag klätt om sex stolar idag. Vi har fått ta över L:s föräldrars gamla matsalsgrupp. Jättebra, men lite väl brunt kände vi. Så då bytte vi tyg på dynorna, så blev det lite mindre brunt, och lite med modernt. Bra bra! Men nu ska jag sova. Det blir också bra (hoppas jag).

Fred provar dagens inköp

Overallen var helt OK.
Fast det där med luva var väl ingen höjdare direkt.

Sen köpte vi strumpor idag när vi var på Skroten. Ett par röda snygga med kossor på! De är hur bra som helst. Fötterna vill liksom bara hoppa runt för att de är så glada över att det är kossor på dem!
Sockorna hängde bland tjejsockorna - men vem bryr sig. Dom är röda, fina och det är kossor på! Jag menar det är ju nästan så bra det kan bli.

Och så kom posten

Ibland är det riktigt roligt att hämta posten, trots att vi har en bit att gå till postlådan.

Idag när jag kikade ut genom fönstret tyckte jag att jag såg något märkligt borta vid lådorna. Såg det inte ut om om det stod en påse på en av lådorna? Och såg det inte ut som om det var vår låda det stod en påse på? Jag drog på mig jacka och skor och pinnade iväg över åkern. Jag hade ju faktiskt beställt en grej till Fred, det kanske var den som hade kommit.

I brevlådan låg, förutom ett trist brev från Tele2, inte mindre än TVÅ paket!

Som sagt, ibland är det roligt att hämta posten. Vad som var i paketen?

Overallen som jag beställt till Fred.

Tyger som jag ska sy tröjor till Fred av.

Och med tanke på innehållet i det sista paketet, och innehållet i de kassar jag släpade med mig hem från Skroten idag så känns det som om jag borde ta och klippa lite eller nåt.

Idag var det en snöig dag

Oj så det snöade! Och när vi väl hade kommit i ordning, eller ja, när L väl hade kommit i ordning, och vi var redo att ge oss ut och skotta vår lilla väg, så kom grannen åkandes med sin traktor. Just på vår väg, och med plogen så smidigt nedfälld. Himla käckt. Tack och bock sa vi, ni hjälper mig med höet till sommar'n sa han. Vi hade ju fortfarande gårdsplanen kvar att skotta, men det gör man ju på ingen tid alls när det är sån här pudersnö.

Fred stövlade runt i snön han också, men föredrog att gå där det var skottat. Snö är konstigt, men helt OK verkar det som om han tycker. Sen satte vi ut två äpplen till fåglarna att mumsa på innan vi begav oss med bilen till Freds farmor och farfar för lite förmiddagsfika. Vi fikade gott med farmodern, och begav oss sedan hemåt igen. Eftersom det redan var senare än vad Fred brukar lägga sig att sova middag somnade han på ingen tid alls i vagnen inne.

Sen har dagen liksom bara försvunnit. Jag har sytt lite, och lagat mat. Och nu ska jag och L äta lite kvällsmat. Men vart övriga dagen tog vägen - det vet jag faktiskt inte. Den liksom slank förbi. Eller jo just det ja, jag har funderat på gardiner också. Imorgon åker jag och Fred till Skroten för att köpa tyg, det är dags att fixa lite vanliga gardiner. Såna här ska det bli på två fönster i vardagsrummet.

Vi var på bio idag

Så himla bra. Så himla snyggt. Så himla snygg. Tja, jag tror jag nöjer mig där.

Eller förresten, vi använde Petter för att ta oss dit och hem. Vi konstaterade att hittills är det ett bra köp. Vi gillar honom. Nu ska vi bara montera bilbarnstolen vi köpte i måndags så är han färdigutrustad sen.