Mellanmål i skogen

Fred har varit väldigt bestämd angående hemgång från dagis de senaste dagarna. Han vill INTE gå hem. Jag har lirkat, beordrat, förklarat och resonerat. Inget har spelat någon roll. Sju gånger har jag fått bära ut honom skrikandes från dagiset. Även om det är jätteskönt att han gillar sin förskola så mycket så är det ändå rätt jobbigt att varje hämtning blivit så det sista. Därför började vi prata om hämtningen idag redan i morse. Och vi gjorde en deal, om Fred kom med mig utan skrik och protester idag så skulle vi gå till skogen när vi kom hem. Vi skulle dessutom ta med oss mellanmål.

Och han höll sin del av avtalet. Nu var det min tur att hålla min del. Synd bara att det började regna. Men lite regn skulle givetvis inte hindra oss från att gå till skogen. Däremot valde jag en lite latare variant, vi tog bilen till skogen istället för att gå över åkern. På så vis fick vi inte bara skog, utan även en tjärn - perfekt att kasta sten i. Frågan är bara nu hur jag ska få med honom hem utan protester imorgon...

Kompetensutveckling

Hah! Jag löste det! Helt plötsligt hade vi en böjd räls kvar istället för att sakna en. Och det utan att ändra i planerna för hur järnvägen skulle se ut. Vi bara justerade lite här och var, det var inte helt lätt, men det gick. Järnvägen är roligaste leksaken här hemma enligt mig.

Det är det jag alltid sagt - föräldraledighet borde vara meriterande vid anställningar och lönesättning. Man blir grym på att rodda projekt (typ dopkalas för 35 pers hemma), man utvecklar sin kreativitet och man övar sig i problemlösning. För att inte tala om förhandlingsteknik. Jag har svårt att tro att någon är så svår att argumentera med som en skön treårstrotsunge.

Problemlösning

Hur sjutton ska vi få ihop det här med bara tre långa raka spår kvar?? Vi måste uppenbarligen införskaffa lite mer räls.

Tut tut

Har hämtat en mycket motvillig son på förskolan. Nu leker vi med järnvägen.

Sent omsider

Till slut kom potatisen i jord i år med.

I år är det drängen som gör allt arbete medan matmor sitter på rumpan bredvid potatislandet, skriker ut order och ammar.

Tillägg: Fast jag undrar om det är så sent. Eller ja, jag har ju bara ett år tidigare att jämföra med, nämligen förra. Och den nionde maj förra året var det i alla fall inte satt några potatisar i vår trädgård. Så så sena kan vi ju inte vara iår då...

Dagen efter dagen före

Vi är lite dagen efter idag, lite "efter dopet-sega", men tillslut kom vi ändå ut en sväng. Fast vi har i och för sig varit ute en sväng redan tidigare idag, vi har varit på BVC för mätning och vägning av Vera och då passade vi samtidigt på att åka till biblioteket en sväng för att byta böcker.

Dagens rester

Idag har Vera döpts och vi har haft dopkalas här hemma. Nu röjer jag i köket och på köksbordet står ren disk blandad med smutsig, lite rester av en rabarber- och jordgubbspaj och några bitar kladdkaka. Från badrummet hörs en brottningsmatch mellan far och son, de tycks vara lite oense över huruvida dusch är bra eller dåligt. På golvet i köket ligger Vera och pustar.

Marinad

Jag har gjort lite marinad. Olja, vinäger, honung och D-droppar. Visst är det så? Ja, och så kryddor då...

Det spelar för övrigt ingen roll var jag ställer dom där förbaskade D-dropparna, Vera får dom ändå inte varje dag, de är omöjliga att komma ihåg.

Ni undrar vad den bruna fläcken på kaklet är? Kladdkakesmet så klart. Att ni ens behöver undra...

På grönbete

Kyligare tider

Kylan har gjort att det är eldningstider här hemma igen. En del av veden är lagrad i papperskassar ute i ladugården. Så tar vi in en kasse när det behövs, och den kassen lägger vi över i vedkorgen. Eller ja, det går vi i alla fall när vi orkar. Fred orkar allt som oftast, och då kan man ha turen att få såna här snygga torn i vedkorgen.

Här gungar mina ungar

Otroligt skönt väder idag förresten. Det är så här det ska vara.

Nu blommar den

Min lilla våradonis blommar nu minsann.

Den som inte söker hon finner

Jag har hittat mina tidningar! Var de låg någonstans? På ett helt ologiskt ställe, och det var rena turen att jag hittade dem. Jag letade efter ett par jeans att sätta på mig idag på morgonen. Inga speciella jeans, utan kanske mest något par jag kanske glömt av att jag hade. Lyfte lite i en klädkorg full med "arbetskläder" (gamla tröjor och byxor och annat). Där längst ner, under ett par trasiga jeans låg tre tidningar! Så nu ska jag se om Vera och Fred tycker att det är okej att jag syr lite idag.

Vi har fått förstärkning

Vi är mer än halvvägs i tapetseringen. Och nu har Freds bästa kompis kommit som förstärkning också.

Fred har sovit middag, och när han gjorde det kom hans farbror. När Fred vaknade och jag berättade att Jonas hade kommit, och att han också hjälpte till med tapetseringen nu konstaterade Fred att "Jonas, han är min bästa kompis". Skulle tro att det är Jonas busningsförmåga som gjort att han fått det epitetet. Ingen kan busa med Fred som Jonas.

Nu står en lasagne i ugnen. Kanske hinner vi sätta i alla fall några staketstolpar idag...

När jag läser sånt här...

...är jag extra glad att svärföräldrarna lagt armeringsjärn över sin damm. Usch och fy.

Annars då? Jodå, jag och Fred har varit igång sen sex. Nu har vi ätit frukost. På tapeten idag står tapetsering (haha) och staketsättning. Vi hoppas på en effektiv lördag.