Nästan som om vi har skaffat katt

Idag är det sagomaskerad på dagis. Vi får väl se hur länge Fred vill spatsera runt som Findus, bara att han tog på sig kläderna ser jag som en stor vinst.

Inte världens bästa bild. Men när klockan är halv sju på morgonen, och kläderna faktiskt är på vågar man inte utmana ödet genom att be honom posera.

Ska man behöva göra allt själv?

L: Jag tror han lever fortfarande.

Utlåtandet kom strax efter att vi ätit upp maten.

K: Va? Vadå? Hur då?
L: Ja, har du flyttat på honom då?
K: Men skojar du? Menar du att du inte tog bort den helt och hållet. Du tryckte ju till den typ tre gånger, hur sjutton kan den fortfarande leva efter det.
L: Ja, inte vet jag. Men jag har inte flyttat på den. Och nu är den borta.
K: Men du måste ju flytta på dom efter att du dödat dom!

Suck! Detta innebär alltså att monstret är kvar därnere, men nu är det skadat. Det är alltså ännu farligare än vad det var innan. Alternativet är att hans större vän/släktning kommit ut ur sin lya och dragit hem honom. Det scenariot är inte mycket bättre.

Men en slutsats är klar - nästa gång måste jag vara tydligare i min kravspecifikation när jag anställer en yrkesmördare - liket skall forslas bort från mordplatsen, ut ur huset.

Att stå till svars för sina handlingar

Det har kommit en ny fras in i Freds vokabulär. "Gör du?" är det som används flitigt just nu.

- Pappa, gör du? / Gör du pappa?
- Mamma, gör du? Gör du mamma?

I tid och otid frågas det.

Fred spillde nyss ut massa kaffepulver här hemma på golvet. Oj, sa jag, nu får vi ta fram dammsugaren och dammsuga upp det. Så vi plockade fram dammsugaren och jag började dammsuga. Två sekunder senare hör jag bakom mig: Gör du mamma?

Än så länge har han inte lärt sig ordet varför i alla fall, det kanske man får vara tacksam för?

Lite folk och lite fynd

Var iväg på barnloppis idag igen. Och nej, det är fortfarande inte barn som säljs och köps, det är prylar, kläder och annat som används av barn. Som jag bestämt sist jag var iväg så var jag inte där strax efter det öppnat. Faktum är att jag inte var där förrän typ fyra timmar efter det öppnade. Det kanske var lite väl bra. Nog för att det var lite folk, men det var också ganska utplockat. Inget blev köpt till Fred. Däremot två par gravidjeans till mig för 30 kr styck. Görbra. Sitter som smäck gör de också. Och så köpte jag en minikollektion i brunt. Mini, dels för att kläderna är till trollet, men också för att den bara består av tre plagg. En fleecejacka, en pyamas och ett par byxor. Gick från loppisen ganska nöjd trots allt, nöjd med att inte ha spenderat en massa pengar, nöjd över att ha hittat två par jeans till mig, och nöjd över att trots allt ha sluppit all hysterisk trängsel.

Gömma nyckel

För två veckor sedan fick vi en nyckel av min far. En nyckel att använda när elementen ska luftas. L fick den, och lade den då på diskbänken i köket. Där låg den en dag eller två medan jag gick och irriterade mig på att han hade lagt den där. Risken att den skulle komma bort var ju hur stor som helst. Så hade jag en köksröjardag och jag tog nyckeln och stoppade den i fickan. Jag måste hitta en bättre plats åt den. Det gick någon dag så kände jag nyckeln i fickan igen, och kom på att just det ja, den skulle jag ju hitta en plats åt.

Nu behöver tydligen elementen på nedervåningen luftas. Och nyckeln? Ingen aning om var den är. Eller jo, jag tror att den ligger kvar i fickan, för jag har absolut inget minne av att ha hittat den där klockrena platsen att förvara den på. Nu är frågan bara vilken ficka... Jag har känt igenom varenda par byxor jag får på mig nu för tiden, funderat på vilka tröjor med fickor jag haft, men jag hittar den ingenstans. Suck.

Jaja, jag får fortsätta leta, någonstans måste den ju vara, frågan är bara om det är fågel, fisk eller mittemellan.

En halvtimme senare: Jag hittade den! Längst ner på botten i tvättkorgen. Så jag antar att det får klassas som fisk.

Brandmännen fladdrar förbi

Det är roligt med arbetskamrater som helt plötsligt far upp från sin stol och utbrister "Men jag måste ju byta brandman!". Det sker ungefär 11 gånger per år.

Hellre ett litet djur än ett stort (om man får välja)

Körde Fred till dagis. Vi var lite sena eftersom jag fick väcka Fred idag, och han var inte helt sugen på att gå upp. Märta väntade på dagis som vanligt, så Fred hade inga som helst problem med att stanna kvar där. Jag körde vidare mot jobbet. När jag har kört en sträcka ser jag en ekorre springa ut på vägen. Börjar tänka "nej, nej, nej, nej!", men jo, givetvis springer den mellan mig och framförvarande buss. Och givetvis hinner den inte över. Den klarar framhjulen på min bil, men så känner jag ena bakhjulet köra över något. Bump. Kollar i backspegeln, ser ekorren ligga på vägen, den reser sig lite. Sen ser jag den inte mer. Vet inte om den sprang iväg, eller om den dog snabbt. Usch, stackarn. Känner mig lite skyldig. Men så är det ju ibland. Kör vidare. Passerar stora vägen, och lilla samhället. Kör på den långa landsvägen mot motorvägen. Helt plötsligt ser jag något grått röra sig i vägkanten. Saktar in. Konstaterar att det är en älg. Saktar in lite mer. Konstaterar att på det lilla hygget precis vid vägen går tre älgar. Men de håller sig vid sidan av vägen just nu, tack och lov. Kan man säga att man kompenserar nedmejningen av ekorren med att inte köra på älgarna? Hur som helst är jag i det läget tacksam att det var just en ekorre jag körde på, och inte en av de tre älgarna. Fast helst hade jag givetvis inte kört på någon alls.

För att se kompetent ut?

Googlade lite bilder för att se hur en inälva såg ut. Tänkte att det kanske skulle kunna finnas någon liten älva därute som kallades för inälva. Så var inte fallet. Men jag hittade de här två bilderna:
Två olika TV-serier, två olika decennier - men i stort sett identiska poser. Är det samma fotograf? Samma fotoassistent? Eller är det bara samma känsla man vill förmedla med bilderna, och det görs bäst med denna "kompetenta" pose?

Till vänster ser vi alltså Scully från Arkiv X, och till höger Foreman från House.

Spindelreflektioner

Jag hyrde in en yrkesmördare igår. Han wastade en väldigt stor spindel nere i källaren. Sa jag att den var väldigt stor. Satt på väggen i tvättstugan.

Eller förresten, det är inte sant det där att jag hyrde in en yrkesmördare. Jag har inte betalt någonting, undrar om det kommer en faktura vad det lider. Dessutom är han inte yrkesmördare, inte vad jag vet i alla fall. Han är chef. Men det är klart, inriktningen för arbetet är ju samma som för en yrkesmördare - han jobbar med att ta hand om andra människors problem.

Men jag vill faktiskt samtidigt bedyra att jag har blivit bättre vad det gäller det där med spindlar. Det är bara om dom är ruskigt stora, eller kommer upp ur källaren som jag blir lite mindre generös vad gäller deras liv. Då ska dom bort. Så hör ni det spindlar, väx inte till er för mycket - och stanna i källaren. Men bli samtidigt inte för många, för då hjälper det inte att ni inte är ruskigt stora när jag tänker efter. Men jag lovar, jag har blivit bättre på att hantera spindlar och deras existens.

Det rör på sig

När Fred var nyutkommen, alltså när han var riktigt liten bebis så vet jag att han gjorde någon rörelse som jag så väl kände igen från när han låg i magen. Jag såg vad han gjorde och förstod att "Aha, det är det du har gjort titt som tätt i magen!". Givetvis skrev jag inte ned vad det var, och nu kan jag inte komma på vad det var för något, antagligen sträckte han på sig på något visst sätt eller så.

Hur som helst, nu är det ganska ofta full rulle i magen igen. Det sparkas och bökas. Det där riktigt klockrena sparkarna är fortfarande ganska ovanliga, men nog bökas det runt en hel del alltid. Nu såpass att L emellanåt kan känna av det. Och det märks att trollet ligger åt massa olika håll för det är ständigt nya riktningar på bökningarna och buffningarna. Det är inte något jag kommer ihåg från graviditeten med Fred - jag undrar om inte hans sparkar mest var riktade neråt - han kanske alltid låg i säte? Jobbigast nu, även om de inte kan klassas som jobbiga egentligen, är de sparkar som riktas inåt, mot någon inälva (heter det så i singular?) av något slag, till exempel min urinblåsa.

Annars graviditetsmässigt? Jodå, 24 fulla veckor har passerat, typ 15 kvar. På måndag ska jag på första riktiga MVC-besöket och lyssna på hjärtljud och sånt där. Sakta men säkert blir vi större, både jag och trollet.

En morgontrött direktrapport från ett SJ-tåg

Om man säger "If you have any further questions, please contact the
crew" lite slarvigt och snabbt så kan det låta som "If you have any
further Christians, please contact the crew". Väldigt konstigt.

Bokmässan och ett stort frågetecken

Så var det då bokmässan igår. Massor av folk. Massor av böcker.
Massor av allt. Kom dit och ganska direkt sprang jag på lite kollegor
som skulle dricka kaffe i Värmlandsmontern. Det verkar vara någon
sorts tradition att fylla på koffeinförrådet där, men eftersom jag
inte dricker kaffe hoppade jag över det där. Gick istället rakt in
bland montrarna, och det första jag sprang på var förlaget Olika.
Just det förlag som gett ut boken i inlägget nedan. Där köpte jag
ett eget exemplar av boken, den jag hade innan hade jag lånat på
jobbet. Pratade med en av författarna till boken, och fick också
köpt några barnböcker från deras förlag. Drog vidare. En hit, en
dit. Lyssnade, pratade, tittade, bläddrade. Strålade samman med lite
kollegor och kollade ett system vi funderar på att införskaffa. Gick
innan visningen av de administrativa delarna var klar, lite dåligt,
men jag var tvungen att få i mig nåt att äta. Kände mig lite lätt
yr i huvudet och småskum. Fikade lite. Fortsatte undersöka mässan.
Såg Herman Lindqvist, Tomas Tengby, Blossom, Mumintrollet, Jessika
Gerdin (hon borde väl kunna klassas som Lilla My?) och några andra.
Dock ingen Jan. Näst intill skandal. Till slut var mina armar långa,
fötterna kokta och benen helslut, så jag bestämde mig för att åka
hem. Gick ut till Korsvägen, väntade på bussen, såg Robert
Gustavsson pinna förbi med en gubbkeps nedtryckt i pannan,
förmodligen på väg till Rondo. Hoppade på bussen och åkte hem.

Men så till gårdagens stor mysterium: vad gjorde Gunde Svan på min
buss på väg hem?? Varför åker Gunde Svan buss mellan Göteborg och
Kinna en vanlig sketen torsdageftermiddag (dessutom dagen före
löning)? Någon som har svar på detta?

Bok och bokmässan

Sitter på bussen på väg till bokmässan. Bussen är sen men snart är jag där. Passar på att. Utnyttja tiden genom att läsa en väldigt bra och tänkvärd bok.

Idag VAB

Fred fick feber redan igår, och därmed visste vi att vi skulle vara hemma idag också. En feberfri dag innan dagis är regeln. Nu blev det ingen feberfri dag idag, och därmed får Fred vara hemma imorgon också, då med sin pappa.

Men idag var det alltså jag som var hemma. Min vab-dag resulterade i 41 tekakor, 53 lite grövre frallor och tre tigerkakor. En ganska effektiv dag ändå. Imorgon blir det till att vara minst lika effektiv på jobbet eftersom det blir min enda arbetsdag på plats på jobbet den här veckan. Onsdag är jag ledig, torsdag är det bokmässa och på fredag drar jag på möte till Stockholm över dagen.

Nu: läggdags för feberkillen.

Krabborna nappar nog bra på morgonen

Det är roligt, nu kommer låtsaslekarna pö om pö. Idag hittade Fred ett par hörlurar på arbetsbänken här hemma, de blev snart en krabbfiskelina och han och Motta (morfar) var tydligen och fiskade krabbor. Hur många krabbor som fångades vet jag däremot inte.

Heter det låtsaslekar förresten? Ni vet, dom här fantasi/hittepå-lekarna.