Kusinbesök

Då har Fred äntligen fått träffa sina tre kusiner. Som han har längtat! I fredags kom dom och invarderade stället. Tvååriga Alma blev alldeles till sig över besisen och ville klappa, krama, hålla och gärna bära också om hon bara hade fått det. Dessutom hjälpte hon mer än gärna till att torka rumpan vid blöjbyte och köra vagnen när vi var ute och gick. Och titt som tätt jämfördes händer och fötter, och hon konstaterade att det var "små handar" på besisen.

Killarna, som är fem och sju, var också rätt imponerade och tyckte att F var söt, men undrade lite mer varför han inte öppnade ögonen egentligen? Kunde han ens öppna ögonen? Och varför kunde han inte gunga? Det fanns ju trots allt en bebisgunga. Dessutom var det kanske lite tråkigt att det enda han kunde göra än så länge var att ligga ner. Men det är klart, söt det var han ju faktiskt.

Vi gick på promenad i Skatåsområdet för att kolla in trollen som lever där i skogen. Bilderna nedan har Anton, fem år, tagit:

Troll med napp.

Troll på träd.

Troll?

Troll i massor!

Fotografen som tagit ett kort på sig själv.

F var inte särskilt impad av trollen.

En varm dag som den här är det gott att sätta sig och ta en paus i troll-letandet.

Så var han inskriven då

BVC-inskrivningen i fredags gick väldigt bra. En lugn och vaken Fred lät sig vägas och kännas över utan problem. Han hade gått upp cirka 300 gram på en vecka, vilket imponerade på barnmorskan, så det var ju skönt.

Annars var det mest prat om föräldrasituationen. Hade vi frågor? Var det något vi undrade över? Kändes något konstigt? Nja, konstaterade L, det enda som var lite mysko var att vi hade fått ta med honom hem från BB. Det var ju lite skumt. Men annars hade vi inte så mycket frågor eller undringar hittills.

Sen var det dags att boka tid för nytt besök. Vi antog att det blir väl om någon månad igen då eller så. Men så började barnmorskan prata om att 14 dagar kanske var för länge, det var det nog egentligen, men om vi kunde tänka oss att vänta så länge som 14 dagar, så kunde det kanske gå bra, för det var lite knappt med tider tidigare än så. Visst hade vi kunnat vänta 14 dagar, men vi kunde inte det datum hon föreslog, för då är det bröllop. Istället så klämde hon in oss tidigare, så det blev 10 dagar eller nåt sånt till nästa gång. Då får vi se om han fortsätter att växa, och det antar jag, så som han äter.

Sommar

Kors vad varmt det är! Det är dagar som den här man önskar att man bodde i hus istället för i lägenhet. Att kunna låta Fred sova ute i skuggan istället för inomhus. Men det är rätt svalt inne hos oss, så det går ingen nöd på oss ändå. Fast det är klart, lite känns det ju som att man missar sommaren när man sitter inne istället för att njuta av en dag som denna vid havet. Men stranden är inget vi har några planer på att besöka i nuläget. Istället tar vi korta promenader och fixar med annat som behöver fixas. Så hipp som happ, mellan amningar och blöjbyten så har ännu en dag gått.

Imorgon är det dags för BVC för första gången. Vi ska skriva in Fred, ska bli spännande att se hur mycket han har ökat i vikt sen vi gick hem från BB.

Förresten...

Jag har ju glömt: mina fötter är tillbaks! Det är härligt. Ingen mer svullnad. Fast å andra sidan är det ju andra kroppsdelar som växt istället. Nåja, det jämnar väl ut sig i det stora hela.

Nu - amning, sen - frukost.

Presenter presenter presenter

Det trillar in presenter när man fått barn. Sånt är trevligt. Väldigt trevligt.

Fred har fått en hel del kläder - välbehövligt och några leksaker - roligt.

För någon dag sedan (jag har redan tappat tidskonceptet) var arbetskamraten Sofia här och lämnade en present från mina arbetskamrater. Väldigt roligt och väldigt uppskattat. Han fick en liten blomma och en skallra. Skallran kan han inte använda riktigt än, men snart så - och än så länge är den fascinerande att titta på de få stunder man har ögonen öppna alltså.

Sömn

Jösses vad en liten bebis kan sova mycket. Synd bara att det inte är regelbundet och förutsägbart. Eller att man vet hur lång varje sovstund är på förhand.
Synd är det också att min dator är inlämnad på service, annars hade jag fått mycket gjort på den. Nåja, jag sysselsätter mig med annat, så det finns ingen anledning att vara orolig för mig.

En vecka

Idag är det en vecka sedan vi fick träffa Fred för första gången. Och igår fick vi papper på att han faktiskt existerar i Sverige, det vill säga papper från Skattemyndigheten. Personnummer och begäran om att få in hans namn. Så nu är det ifyllt. Fred Gustav blir hans namn. Och eftersom det är flera som undrat lite om hans namn, så säger vi alltså Fred som om det hade stavats med två D, som i slutledet på Alfred eller Manfred. Inte Fred som i motsatsen till krig, även om det också är en fin tanke.

Livet tickar på hur som helst, och igår gjorde vi vår första utflykt. Vi åkte till Allum för att proviantera lite. Nervösa föräldrar (eller ja, i alla fall nervös mamma) stoppade in en sovande F i bilen och hoppades att han inte skulle vakna alltför snart. Men två och en halv timme senare, när vi var hemma igen sov han fortfarande. Underbart.

Däremot skriker han efter mat nu. Tja, inte mycket att göra.

Hemma...och livet går vidare

Nu har vi varit hemma med Fred i lite mer än ett dygn. Efter tre dagar i en kokong på BB så är det både skönt och lite skrämmande att komma hem. Helt plötsligt ska vi ta hand om en liten individ som det inte har kommit någon instruktionsbok med till. Men hittills går det i alla fall hyfsat (tror vi). F ser ut att trivas, och det gör vi med. Även om L och jag ofta kollar på varandra och skakar på huvudet för att försöka ta in det obegripliga i att det ligger en liten kille och sover i knät, eller på bröstet.

Ett stort tack för alla gratulationer och lyckönskningar i kommentarerna nedan. Det värmer!

Agendan nu innehåller att försöka hitta våra rutiner, det kommer väl inte gå på ett kick, men vi jobbar på det. Fast just nu så är inte bloggande en jättestor del i dagen, det kan jag villigt erkänna. Det hinns liksom inte med mellan alla blöjbyten, amningar och tröstningar. Men lite rapporter ska vi väl lyckas åstadkomma.

... and world peace!

Världens kille anlände i tisdags klockan 12:22. Han ska heta Fred.




Tre snabba:

Vad vägde du?
- 3785g

Hur lång var du?
- 50cm

Hur känns det?
- Jag kände att vi hade koll på läget tidigt i matchen, och sen när vi sprang över deras målvakt strax innan pausen där så ... Ja. Öppet mål. Du vet hur det är.

blog av L, då K fortfarande är kvar på BB.

Knasigt

T'nkte skriva ett inl'gg om hur lite vi har gjort idag. S{ h'r p[ Linus f;rsta semesterdag. Det har blivit mycket l'sande, en tur ner[t stan f;r att flanera, luncha och fixa lite 'renden. Men som ni ser s[ 'r det n[got som inte st[r riktigt r'tt till. Min dator 'r som bekant inl'mnad p[ service, och Linus h[ller p[ och joxar med sin dator, s[ v[ra svenska bokst'ver st[r inte att finna. Jaja. H[ll till godo, nu ska vi 'ta kladdkaka och kolla p[ film eller n[t.

F;rresten, sista m[lningen av sk;tbordet 'r 'ntligen gjord, och imorgon kan vi f[ alla saker p[ plats! D[ kanske det kommer ett kort eller tv[ p[ underverket.

Syd? Öst? Väst!

Två stycken nästan-klara västar. Efter att ha suttit vid symaskinen sen strax innan åtta imorse så har jag äntligen kommit så långt att västarna nu "bara" ska pressas, sys ihop i axlarna och få knappar. Men jag skjuter det lite på framtiden och går och gör något annat istället.

Kvällning

Jag kom aldrig till symaskinsbiten idag i västprojektet. Men jag fick i alla fall strukit mellanlägg på alla de delar som skulle ha det. Så i morgon blir det symaskin. Minsann.

Kan förövrigt meddela att ett bad i badkar är alldeles ypperligt när man är spänd i hela kroppen och har lite förvärkar sådär. Är man dessutom stressad så blir det hela ändå bättre. Fascinerande hur en stor tung kropp kan bli helt lätt i vattnet, och sen blir precis lika tung och otymlig när man kommer upp igen. Jaja, det är som L säger: det är inte så hiskeligt lång tid kvar nu, sen försvinner magen. Vi får bara hoppas att den tar med sig det som hoppat in i mina fötter då också, det som gjort dem en eller två storlekar större. Fast egentligen ska jag inte klaga, jag har ju faktiskt haft en väldigt bra graviditet, att man i vecka 39 (av 40) känner sig otymplig och tung kanske är helt i sin ordning.

Here we go again

Det har hänt igen. Än är flimrandet inte så farligt, men det lär ju knappast bli bättre. Så nu lämnar vi in den igen. Irriterande, men men, jag får ju en Smula att roa mig med istället.

Lägesrapporter

Västprojektet: jag har nu kommit så långt att jag håller på att klippa ut alla delar. Att klippa foder och bakstycken är inte särskilt jätteroligt, faktiskt. Tunt slinkigt tyg som bara vill försvinna och en trådriktning som är hopplös att vara säker på att man har hittat. Men nu är det snart färdigt. Sen börjar den roligare biten, symaskinsbiten.


Väder: regn regn regn. Massor.


Nu: lunch - varma mackor.

Snurrigt

När man kan köpa vanliga glas billigare än vad man kan köpa plastglas, då blir man förvirrad och nöjd på en gång. Okej, det kanske inte är billigare, jag vet inte, men det känns i alla fall så.

Himla bra när man ska ha massor av vattenglas att sätta brevid vinglasen på en stor fest.