En annan av Freds hangarounds

Här är en annan av Freds hangarounds. Dinosaurien. Han är väldigt blå, och vägrar uttala sig om huruvida han är kusin med T-rex eller inte. Vi tror inte att han är det, för han ser inte särskilt skräckinjagande ut. Men han i och för sig en tendens att ställa sig på magen på Fred, och då måste Fred brotta ner honom. Här är dom inne i en vild brottningsmatch.

Inte så mycket GI-tänk

Brödet blev bra trots allt. Väldigt gott faktiskt, kanske lite sött och inte så mycket GI-tänk, men det är ju ändå ingen diet jag går på, så strunt samma. Men nästa gång ska jag försöka komma ihåg att det är en dl sirap och inte tre.

Jag var bara bortglömd

Ringde försäkringskassan tidigare ikväll för att ta reda på varför mina pengar inte kommit. Det fanns ingen förklaring till det. De hade helt enkelt glömt av mig den månaden. Det var liksom inget som var galet eller nåt, det fanns ingen förklaring alls. Jag var bara bortglömd. Spännande. Men en handläggare skulle rätta till det så snabbt som möjligt, så förhoppningsvis kommer pengarna snart. Känns skönt att man har ett sparkonto och ett kraftigt socialt skyddsnät när man kan bli bortglömd sådär lite hipp som happ.

Rågkakor

Åh så dumt. Jag har satt en deg för att göra rågkakor, men upptäckte just att jag hällt i tre dl sirap istället för en, jag läste fel i receptet. Attans. Ska bli intressant att se vad det blir av detta.

En hel del pengar

Man kan tydligen göra sig en hel del pengar på att sälja sitt lego. Där ser man. (Ni ser, jag är helt skadad, men jag får i och för sig en hel del insikter i det mänskliga psyket - som att människor är beredda att hosta upp massa pengar för lego...)

Katastrof igen

Det är dessvärre dags igen. Lite mer än fyra månader har det klarat sig den här gången. Men nu är det katastrof igen. Ska se om jag kan få tummen ur imorgon. Åh, vad roligt att vakna imorgon och ha det framför sig. Men det är ju så skönt efteråt.

Helt beroendeframkallande

Jag har gått och blivit traderian. Alltså en sån där som hänger på Tradera och hetsar upp sig över auktioner. Det värsta är att det är helt beroendeframkallande. Jag kan sitta i timmar och bara kika på annonser. Och söka och söka och söka. Helt knäppt. Hittills har jag bjudit hem (alltså inte på fika, utan genom att betala mest pengar) två meandi-plagg till Fred. Hoppas på att fixa ett till imorgon.

Första bokmässan för Fred

I fredags var det då dags - första bokmässan för Fred. Vilken det var i ordningen för mig, det vet jag inte riktigt. Vi var där strax efter nio, höll på att fastna i svängdörrarna med vagnen på vägen in, men det löste sig till slut och vi kom in hela och rena. Fred hade redan somnat. Så jag började knata runt, kikade både här och där. Lyssnade lite vid biblioteksscenen och där dom pratade om forskning. Kikade hos Axiell och minabibliotek.se. Tog mig uppåt mot antikvariaten, spanade lite, hittade den här boken, men bestämde mig för att suga lite på det, köpte den alltså inte. Gick vidare upp mot barndelen, fick en ballong till Fred, som fortfarande sov. Strosade runt och kollade på barnböcker, pedagogiska leksaker och massor av andra färgglada saker. Hittade en tom monter och funderade ett tag på vad som hade hänt, hade utställaren blivit sjuk eller fått punktering? Hade dom inte lyckats sälja montern? Mötte upp min mamma och syster. Slog följe med systern och kikade vidare i massa olika montrar. Såg Jan.

Hittade en bok jag gärna skulle köpt, men eftersom föräldrapenningen bestämt sig för att inte komma på utsatt dag valde jag att inte köpa den. Fotade den istället för att komma ihåg att jag vill ha den.

Hittade givetvis en himla massa andra böcker jag också gärna köpt, men ingen som bevärdigades med ett foto. Såg Martina Haag. Såg Lennart Hellsing. Blev fikasugen (inte på grund av Lennart) och haffade ett bord och tre stolar där jag bjöd mamma och syster på fika som jag tagit med hemifrån. Maten på mässan är hutlöst dyr i min åsikt. Hade dock glömt ta med något att dricka till mig (de andra hade kaffe med sig men det dricker ju inte jag) så jag betalade 23 kronor för en 33 cl Jaffa. GALET! Fred vaknade och ville också fika, så det fick han såklart. Fikade och ammade, gick vidare lite på mässan.

Såg Camilla Läckberg i galna skor, leopardfärgade med ENORMA klackar. Kändes inte särskilt mässrutinerat. Återvände till antikvariatet och köpte boken av Saramago. Tog mig upp på andra våning. Ammade lite mer och Fred somnade i vagnen igen. Han återgick därmed till den position han hade under större delen av mässan (och som gör det lite svårt att uttala sig om vad han egentligen tyckte om mässan) ansiktet ner i kudden.

Hittade en väldigt rolig bok till Fred och han fick därmed med sig en bok från sin första bokmässa.

Sen var det dags att åka vidare. Fyra och en halv timme varade Freds första besök på mässan. Jag var rätt nöjd vid det laget. Visst hade jag kunnat gå ett bra tag till, men vid det här laget var det tjockt med folk och svårt att manövrera där inne med barnvagnen. Istället åkte vi och shoppade kläder till systern som ska gå på bröllop snart, och sen åkte vi till stugan.

Himla trevlig prick

Fred har fått en ny kompis. Han har några stycken, men det här är den senaste i den mjuka kompisskaran:

Grodan! Himla trevlig prick.

Leta reda på Jan

Nu laddar vi med sömn. Imorgon blir det Bokmässan. Enda måstet är att leta reda på Jan. Eller ja, måste och måste, men det blir liksom ingen riktig bokmässa om man inte får se honom.

Alla dessa gubbar

Idag har vi varit ute och gått en långpromenad, åtta kilometer i underbart höstväder. Förutom solens glitter i sjön och den klarblå himlen var det en annan sak som gjorde mig lite extra glad under promenaden: Alla dessa gubbar eller herrar som är ute och går i små grupper. De är allt mellan tre och sju stycken som promenerar tillsammans. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag blir glad av dem, men glad blir jag.

Problem att få ur det sista

Jag har en spaning på G. Det här med Uncle Ben's rispaket, varför sitter inte hålet som man ska hälla riset genom högst upp på paketen? Nu är det nån centimer ner på sidan, vilket leder till att det är stört omöjligt att få ut de sista riskornen utan att hålla på och skaka paketet, eller öppna upp det helt och hållet i toppen. De sista riskornen hamnar ju annars där högst upp i toppen, de hoppar ju liksom över hålet. Värdelöst. Undrar varför dom har satt hålet där. Nå ja, vi har gått över till ICA:s ris istället, det kommer i påsar, inga problem att få ur det sista då. Anledningen till att vi bytt är dock inte förpackningen, utan att ICA har större förpackningar till sitt basmatiris (så på sätt och vis är det ju förpackningen som gjort att vi bytt ändå...)

Han är inte ätbar

Freds ena moster är lite orolig för att Fred ska bli uppäten av misstag på fredag när jag ska till bokmässan. Eftersom tanken är att han ska ligga i vagnen, och för att han ska ligga bra där i så ligger han ju som i ett korvbröd. Nu är farhågan att någon ska ta fel på mig och ett korvstånd, och helt sonika anta att Fred i sitt korvbröd är en korv man får äta. Hmm... Allt jag kan säga är att om ni stöter på mig på fredag med vagnen, så nej, det är ingen korv jag har i vagnen, det är min son. Han är inte ätbar (jag har testat).

Lite skryt

Sofia upplyste mig just om att jag mottagit min första (kända) citering! I senaste numret av InfoTrend finns en artikel som går igenom uppsatser skrivna inom bibliometri, och där finns min och Madelenes uppsats med! Rätt fräckt tycker jag. Och lite skryt får man väl syssla med?

Alltid lite bös kvar

Det spelar ingen roll hur väl man än tycker att man dammsuger. När det är dags att tvätta golvet är det ändå alltid lite bös kvar på golvet som man sopar runt med den våta moppen. Varför är det så? Hur dammsuger man så noga att det inte blir bös kvar?