Tur att man inte heter Mona...

Det är tur att jag inte är en sån där väskfetichist som springer omkring med dyra väskor hit och dit. Då hade det blivit dyrt med tanke på att jag nu för andra gången på någon månad eller två hällt ut apelsinjuice i väskan.

En katt bland hermelinerna

I måndags såg jag en väldigt konstig bil. Det tog ett tag innan jag kom på varför jag tyckte den var konstig. Men så kom jag på det. Den var ren! Alltså helt skinande, typ nyvaxad. Väldigt udda i dessa dagar när i stort sett varje bil är full av snö, modd och vägsalt. Gråa och fula. Jag längtar tills man kan tvätta bilen. Fast jag gillar faktiskt snön också, men en biltvätt vore inte fel.

Tänk att ett par byxor kan betyda så mycket

Fred har blivit kär. Objektet för hans varma känslor är ett par byxor. Ett par gröna byxor i velour. Så snart de ska av på kvällen blir det gallskrik. Igår skrek han som en tok för att L tog av honom byxorna, det var ju de byxorna han skulle ha! I morse blev han vansinnig för att han inte fick ha på sig bara byxorna. Nu har L just tagit av honom byxorna igen, det är gallskrik, och Fred har just varit och hämtat byxorna i tvätten. Han springer i detta nu, gallskrikande, runt med byxorna i famnen, visar dem för L och menar att det är ju de här jag ska ha på mig! Ingenting hjälper. Alltså nog för att jag är smickrad, jag har sytt byxorna, men den här reaktionen är väl lite väl kraftig. Imorgon ska han ta på sig ett par andra byxor, undra hur det kommer gå...

Men vem vann?

Idag utkämpades en hård strid här hemma. Fred kom till mig under eftermiddagen och förklarade att jag skulle följa med (det gör han genom att ta en i handen och dra, alternativt putta en i knävecken). Han gick fram till källardörren, pekade på den och sa "Mmm! Min!" och så nickade han. Det brukar betyda att han vill ha något. Vad undrade jag, vad är det du vill ha? "Mmm! Min! Blle!" Ska du ha en bulle undrade jag? "Ah!" och en ny nick. Nej, förklarade jag, det blir ingen bulle förrän du har ätit din mat. Jag satte fram mat åt honom, men så fort maten kom på tal gallskrek han. Sen gick han runt här och ömsom gormade, skrek och satte sig och sparkade i golvet och ömsöm gnällde. Drog med mig till källardörren, pekade "Mmm! Min! Blle!" och tittade på mig som om jag inte fattade nåt - han ville ju ha en bulle! Jag förklarade om och om igen att nej, det blir ingen bulle förrän han ätit mat. Till slut bestämde vi oss för att ge upp kravet på mat och istället äta lite smörgås. Fred satte raskt i sig en fralla och drack lite O'boy. När frallan var uppäten pekade han på maten och sa "Mmm! Min!" och nickade. Nu skulle han helt plötsligt ha mat. Och han åt upp nästan allt. Sen kom det inget mer krav på någon bulle. Uppenbarligen var han hungrig, men varför han inte kunde tänka sig att äta mat först, det förblir ett mysterium.

Ibland är det inget att göra

Att ställa in en möhippa är inte roligt. Väldigt trist och väldigt jobbigt. Men när vädret är som det är känns det som det rätta att göra. Men trist, det är det onekligen. Och jobbigt. Jaja, jag får ge mig ut och skotta istället. Och förresten - vilken tur att det inte är bröllopsdag idag...

Klirr i kassan

Idag kom beskedet. Jag är tydligen berättigad till en del pengar eftersom vi är så jämställda att pappan i familjen också varit hemma med barnet. Jämställdhetsbonus kallas det. Pengarna delas ut till den i familjen som varit hemma mest med barnet under förutsättning att den andra parten varit hemma mer än de 60 dagar som är reserverade för honom/henne. Ju mer man delat på ledigheten desto mer pengar får man. Vi har inte delat jättelika, så det blir inte jättemycket pengar, men ändå vi får pengar, och dom hamnar på mitt konto! Så är det ser ni.

Mer rumpvärme åt folket!

Varför finns det inte bilar med rumpvärmare i ratten? Alltså handvärmare. Eller finns det det? Hur som helst - ratten är ju alltid svinkall så här års och man är ofta bra kall om händerna när man sätter sig i bilen efter att ha skrapat en ruta eller sopat ett tak.

Och nej, jag vill inte ha en rattmuff. Jag vill ha rumpvärme i ratten!

Och där kom den egna viljan

Vi har kört två olika blöjsorter parallellt här hemma. Liberos vanliga blöja och Liberos Up&Go. Vissa gånger har det varit smidigare med Up&Go, andra gånger är det lättare med vanlig blöja, det beror på var man är och hur man byter blöja helt enkelt. Sen några dagar tillbaka är det alltid lättare med vanlig blöja, oavsett var man är eller hur man byter blöja. Varför? Jo, Fred har bestämt sig för att Up&Go är helt förkastligt. Det går inte att ha på sig en Up&Go-blöja. Helt omöjligt. Det sparkas, skriks och blöjan dras av på en gång. Om man mot all förmodan skulle få på honom byxorna ovanpå blöjan är han helförstörd. Vi har ingen aning var detta hat mot Up&Go kommer ifrån. Men vi vet att vi måste köpa nya blöjor snart, detta trots att vi har ett helt paket Up&Go hemma, men de vanliga blöjorna - där finns bara en kvar nu...

Över lag har det kommit väldigt mycket mer protester nu. Han vill så mycket. Och det är dessutom väldigt mycket som han inte vill. Tolkar man något fel blir han topp tunnor rasande och gallskriker. Det kan handla om att man flyttar ritpappret till köksbordet när man föreslagit att han ska måla. Han ska inte alls måla vid köksbordet - han ska måla på golvet i lekrummet. Eller att man byter en tröja på honom som är genomblöt. Han -vill- ha sin tröja, han -vill inte- byta tröja! Och det förklarar han högt och ljudligt. Var kommer det ifrån?

Besök och ett kort sammandrag av livet

Idag har vi haft besök. Däremot lyckades jag inte få fram kameran under tiden de var här. Men det gjorde inte så mycket, det var trevligt ändå. Lena och Oliver som tittade förbi, fikade, åt, lekte och pratade gjorde vi. Väldigt roligt.

Att träffa Oliver är väldigt roligt. Ja, det är roligt att träffa Lena också, men det gör jag ju nästan varje dag. Men det är lite extra roligt att träffa Oliver, han är nämligen på dagen ett år äldre än Fred. Så man kan titta på Oliver och tänka - så där är det om ett år. Jaja, jag vet att barn är olika, det är inte alls säkert att Fred är i samma fas om ett år som Oliver är nu, men det ger i alla fall ett hum.

Annars flyter livet på. Vi hämtar och lämnar på dagis. Vi jobbar. Vi tittar på OS. Nej, fel, jag tittar på OS. Vi nattar Fred. Nej, fel igen, jag nattar Fred. Vi delar säng alla tre. Vi planerar en bröllopsfest.


Dagis - går jättebra nu för tiden. Fred går in utan minsta skymt av tårar. Och han verkar verkligen ha det jättebra på dagiset under dagen.

Jobbet - det är mycket nu. Som alltid. Mycket för både mig och L. Men men, det är ju så det ska vara.

OS - Ja, L är inte så intresserad. För en gångs skull går jag och lägger mig senare än honom på kvällarna. Väldigt konstigt.

Nattningen - Fred har kommit in i någon sorts mammaperiod och säger ifrån väldigt kraftigt om L är den som går med upp när det ska drickas välling och sovas. Fred vägrar helt enkelt. Han gallskriker och springer ur sängen. Skriker sig blå om L försöker hålla kvar honom i sängen. Allt annat än sovstämning med andra ord. Går jag med upp dricks det välling, och sen ligger vi och gosar (läs Fred nyper mig här och var) och han somnar relativt fort. Så just nu är det jag som lägger honom. Nästa vecka är det antagligen bara L som gäller. Så vi låter det vara som det är.

Delningen av säng - Redan innan Fred började på dagis brukade han komma över till vår säng frampå småtimmarna. När det var dags för dagis vaknade Fred tidigare och tidigare på natten och ville över till oss, och när han väl hade kommit över vaknade han ganska ofta. Till slut vaknade han redan vid midnatt och skulle över. Då bestämde vi att vi skulle testa och se vad som skulle hända om han fick ligga i vår säng hela natten. Då sov han hela natten. Så sen någon vecka tillbaks sover vi alla tre i samma säng, och både jag och Fred sover bättre än på flera månader.

Bröllopsfest - Nej, det är inte vi som ska förnya våra löften så här efter 2,5 år. Det är lillasyster som ska gifta sig, och vi har fått äran att vara värdpar och hålla i festligheterna runtomkring.

Så här gör vi

Om ni har tvättlappar hemma, hur förvarar ni dem då? Vi förvarar dem som bilden nedan visar. Väldigt smidigt. Väldigt feng shui. Vi funderar lite på att övergå till samma förvaring för pappersnäsdukarna, men jag vet inte jag. Vi får väl se vad ordningskonsulten här hemma har tänkt angående den grejen.

Mer bröd och en hel del aska

Igår och idag har jag och Fred fyllt på frysen med bröd igen. Allt är inte slut sen förra bakorgien, men det finns inte lika mycket att välja på längre, och det är snart slut. Men nu är det påfyllt. Igår gjorde vi två olika sorters frallor, och nu har vi precis kavlat ut sex bohuskakor.

L har städat pelletspåfyllaren och går just nu runt och ser ut som ett dammigt spöke. Vi hade en kille här igår som kollade på pannan eftersom den har stannat i tid och otid utan vettig förklaring. Killen igår kom i alla fall fram till att det är för mycket spån i pelletsen som skickas in i pannan, vilket kan bero på att vi aldrig har städat ur pelletspåfyllaren. Dessutom visade han oss en lucka till som man måste städa ur när man sotar pannan. Den hade tydligen inte förra ägaren heller varit medveten om (han visade oss inte den när han gick igenom hur man sotade pannan) och nu var där 40 cm aska där. Så nu är pannan nysotad, pelletsbehållaren nystädad och nu hoppas vi att pannan tickar på så man slipper komma ner till ett svinkallt kök fler mornar.

Nu - fika, sen borde vi gå ut en sväng. Men vi får se om vi orkar/vågar trotsa kylan.

Musen är död...

...länge leve musen!

Lite sorgligt är det allt. Han var ju så liten och söt. Men samtidigt är det rätt skönt att inte ha honom springandes i köket i tid och otid. Men vi tycker nog mest synd om honom. Det var det där med dubbelmoral...

Så där ja!

Fällan är gillrad. Nu är det bara till att vänta och se.

Nu är golvet upptaget - håll dig undan!

Efter några jämfotahopp fram och tillbaks framför diskbänken, för att markera rivir och visa att nu är det upptaget här ute på golvet, tänker jag nu ta tag i disken. Det kommer säkerligen bli några jämfotahopp mitt i, bara för att vara på den säkra sidan liksom...

Lägesrapportering - musbesöket

Sitter just nu och jobbar vid köksbordet. Min mamma som varit här och hälsat på, och levererat musfällor har just åkt hem. Fred ligger ute och sover. Och vem kommer då över köksgolvet? Just det - musen! Han hoppade in och ut under diskmaskinen, in mellan sockeln och maskinen liksom, några vändor innan han till slut försvann under diskbänken. I eftermiddag är det maken som monterar loss den sockel han limmade dit i början av hösten så att vi kan sätta en fälla där. HAH! Fast han ser ju rätt söt ut när han kommer trippandes, hade jag vågat hade jag försökt fånga in honom och slängt ut honom. Men det lär väl bara leda till att han är inne igen på ingen tid alls. Det har man ju hört historier om, L:s mormor bland annat som gick i väg 50 meter från huset och släppte ut mössen. Men dom sprang förbi henne på vägen tillbaks till huset.

Fick förresten följande kommentar från maken när jag rapporterade att det var under diskbänken musen tog sig in och ut: "Hm. Ja. Jag ville inte säga nåt häromdagen när du var så skakig över att han satt där innanför. Såg att det var ett stort glapp då. Men då vet du ju iaf var vi ska sätta fällan." Och den ska man leva med och lita på, tsss.

Åh nej, nu kommer han ut igen! Skit också! Jag hostade väldigt högt så drog han sig tillbaks igen.

Jag har förresten plockat undan julens pepparkakshus och talgbollar som låg och väntade på att bli fågelmat - här ska inte finnas några godbitar framme som lockar möss. Så mycket ska vi ha klart för oss. Hade jag bara vågat stå vid diskbänken skulle jag röja undan där nu också. Men jag sitter bra där jag sitter just nu, med fötterna upplagda på stolen. Egentligen borde jag också kunna sätta upp en fälla på golvet utanför diskmaskinen nu när Fred sover och inte kan peta på den. Musen är ju uppenbarligen där och vill ut. Men jag är för blödig, även om jag vill ha bort den så vill jag inte se på när den dör. Japp, det är det vi kallar dubbelmoral.

Jag sitter väl kvar här och jobbar då. 46 minuter kvar på batteriet i datorn, sen måste jag gå och hämta en sladd...