Krafs, krafs, krafs, krafs. Klick, klick, klick, klick. Krafs, krafs. Så lät det från köket.
Duns, duns, duns, duns. Så lät det när jag sprang uppför trappan, till L som sitter på övervåningen.
- Du måste komma med ner NU! Jag tror det är en mus i köket! Du måste komma med NU!
- Suck. (Han sitter framför datorn och spelar något spel med sina vänner).
- Jag bryr mig inte. Du måste komma med ner NU!
- Jaja, men vadå, vad ska jag göra då?
- Du måste komma med ner NU!
- Suck.
- Men smyg då! Du kan ju inte klampa på sådär.
- Men vad har du tänkt att jag ska göra då? Döda den?
L går vidare ut i köket. Jag står kvar i trappen. Två trappsteg upp för att vara på den säkra sidan. Lyssnar. Hör att L smyger trots allt. Han öppnar en skåpsdörr. Öppnar dörren ner till källaren. Jag smyger fram till köksdörren.
- Är det en mus?
- Ja, den är här under, säger han och pekar på sockeln under diskmaskinen.
- Är den därunder?!
Krafs, krafs, krafs.
- Ja.
- Men, den kan ju inte vara därunder! Den där sockeln sitter väl inte ens fast ordentligt?!
- Jag har limmat fast den, och satt en spik eller två.
- Men usch! Jag vill inte ha den därunder!
- Jag kan inte göra något åt det.
- Vi måste köpa musfälla imorgon! Eller låna hit en katt! Eller... jag vill inte ha den därunder!
- Det hjälper väl inte med musfälla? Hur ska du få dit den hade du tänkt?
L vänder sig om och går upp på övervåningen igen. Jag följer efter.
- Men du kan ju inte bara gå. Jag kan väl få en kram i alla fall? Är ganska ynklig vid det här laget.
- Då får du komma upp.
Jag går upp. Får en kram.
- Men den kan ju inte vara därunder!
- Vi får väl köpa en fälla då, men det är ju jobbigt, då måste man ju ta hand om det sen också.
- Vi kan elda upp musen i tunnan! Men han kan inte komma upp i något skåp eller så va?
- ...
- Jaja, jag fattar väl att han kan komma ut i något skåp.
- Då så...
- Men, usch! Men han kommer väl inte upp till mig om jag sitter i soffan nere?
- ... Möss brukar inte jaga människor.
- Nä, just det ja...
Jag går ner, sätter mig i soffan igen. Fötterna uppe i soffan.
Krafs, krafs, krafs hör jag emellanåt. Blä!
Jag ger mig fasen på att han snart har inventerat varenda köksskåp! Sa jag att jag inte är särskilt bekväm med att ha en mus i köksskåpen? Eller under köksskåpen för den delen. Jag menar vi har hört möss tidigare. I ytterväggen, och i ett innertak/golv. Men nu känns det som om den verkligen är inne i huset. Usch.
4 kommentarer:
Så du är rädd för möss alltså? :) Vi har möss i garaget, när vi skulle ta fram den gigantiska marschallen till nyår som jag köpte förra året så var det inte så mycket kvar av den. Tydligen är det mus-godis... :)
Gör inte som jag gjorde en gång för länge sedan -i gamla huset som revs 1977.
Jag sparkade alltid på en garderobsdörr som det fanns möss innanför.
En gång sparkade jag sönder dörren!
Satte en klack rakt igenom. ;)
Var lie högljudd bara så är den räddare för dig än du för honom/henne.
Och det du - det säger tydligen inte lite! ;))
Härligt med gamla hus, de har sin egen charm, katt är bra, fast ibland kommer de in med levande möss i munnen.Känner med dej, tycker det är lika otrevligt jag.
Nu har Jonas kommit hem, så tydligen var jag inne på hans status. Det är Anette som skriver.
Skicka en kommentar