torsdag 31 januari 2013

Barnfritt

I lördags lämnade vi barnen hos mormor och morfar och drog iväg på mat och bio. Vi såg Berättelsen om Pi (hade himla problem att välja film eftersom det egentligen inte fanns någon vi fastnade för direkt, men vi ville gå på bio).

Det här var första gången jag såg någon film i 3D, och jag måste säga att jag blev rätt impad i introt i alla fall. Introt fokuserar på djuren i den djurpark där Pi växer upp, och stundtals kändes det verkligen som att djuren gick omkring där längst fram i biosalongen. Men sen vet jag inte om 3D:n gjorde så mycket för filmen. Eller så vande man sig ruskigt fort. Det var faktiskt mest jobbigt sen med de där glasögonen som man skulle ha på sig, jättejobbigt med glasögon ovanpå glasögon liksom.

Själva filmen då? Jo, väldigt snygg, otroliga bilder stundtals. Men boken är bättre. Det är bara att konstatera.

Men inte nog med att vi gick på bio och åt mat, sen åkte vi dessutom raka vägen hem, utan att hämta några barn innan. Barnen skulle sova hos mormor och morfar, och vi fick således en hel natt ostörd sömn, inklusive sovmorgon. Underbart. Förmiddagen spenderade sen med att sortera en massa papper (räkningar, teckningar, namnbevis och annat jox) innan vi åkte iväg för att hämta hem barnen (som givetvis hade haft det toppen hos mormor och morfar och absolut inte ville åka hem).

Idag var det sol!


Sol och hela fem plusgrader gjorde att vi vågade sticka näsan utanför dörren idag. Jo, vi är rätt dåliga på att gå ut och vara ute under vinterhalvåret har jag insett de senaste månaderna. Men idag kom vi ut, och det var verkligen skönt. Eftersom det var plusgrader och barmark tog vi fram sandlådeleksakerna från lagårn och barnen började gräva. 

Förutom att gräva så fastnade de en del också. Sandlådan var så full med vatten så det var mer ett geggamoja-hål än en sandhåla. Fötterna fastnade direkt om de stod still en längre stund. Då fick man ropa på hjälp.

- Vera! Hjälp mig! Dra i mitt ben!
Och Vera drog och drog. Men foten ville ändå inte lossna. Så mamman fick rycka ut (efter hon fotat färdigt såklart).


Men när man inte satt fast, då kunde man ju till exempel laga mat. Eller göra fåror där vattnet kunde rinna. Båda två sakerna var lika roliga. Allt blir liksom extra roligt när det är mycket vatten i sandlådan.

- Nu maten klar! ropade Vera.

Vab och vab igen

Det blev vab hela veckan med Vera förra veckan, och nu är det dags igen. Den här gången är det Fred som är förkyld och sen igår är han hemma från dagis. Fast det bröt ut redan under dagen i tisdags, men eftersom jag glömt mobilen i bilen den dagen såg jag inte att dagis hade ringt, så Fred fick vara på dagis hela dagen ändå, trots feber och hosta. Nu verkar i alla fall febern vara borta för den här gången, kvar finns en envis hosta och en näsa som rinner i ett. Idag blir det vab och imorgon är jag föräldraledig, så till på måndag bör han väl ha tillfrisknat tillräckligt för att gå till dagis igen. Såvida då inte Vera hittat någon ny bacill hon vill testa. Skulle inte förvåna mig. 

Men vi får väl hoppas att den alternativa texten till Elsa Beskows Månaderna stämmer: Vabruari börjar året, feberuari kommer näst...

onsdag 23 januari 2013

Dagens fråga

Varför vränger sig alltid påslakan ut och in i tvättmaskinen?

Om du kan svara på den frågan kan du gå vidare till avancerad nivå:

Varför hamnar alltid all annan tvätt inuti ett av påslakanen i tvättmaskinen?

måndag 21 januari 2013

Årets första vab-dag

Idag var det alltså dags för årets första vab-dag. Redan innan klockan ringde vid 05:20 imorse hade jag en aning om att det skulle bli så. Vera hade hostat och snörvlat väldigt mycket hela natten, och under täcket vi båda sov under var det väldigt varmt. Feber-varmt. Nåja, klockan ringde och jag smög upp. Borstade tänder och klädde på mig. Sen hörde jag inifrån sovrummet "Ja ha lite välling!" följt av "Ja ha lite vatten!". Redan när jag hörde önskan om vattnet tänkte jag att det måste innebära feber. Hon frågar aldrig om vatten annars. In i sovrummet, plockade upp henne ur sängen, gick ner till köket, febertermometern visade 38,4 grader. Gjorde lite välling. Upp till sovrummet igen och stoppade ner henne i sängen. Sen väcka L och förhandla vab-dag. Det var min tur, och L hade dessutom viktiga saker på jobbet. Det hade jag med, men han satt med trumf på hand den här gången. Så han fick åka till jobbet och jag fick krypa ner mellan två barn och somna om. Jag tror faktiskt att vi vann båda två. Den som kanske förlorade var kollegan som fick rycka in i mitt ställe på jobbet idag. 


Dagen har sedan förflutit med att Vera varvat minsta möjliga aktivitet med att sova på soffan. Jag antar att jag gjort detsamma om jag haft 39,5 graders feber. Under tiden fortsatte jag och Fred att röja uppe i kaosrummet.

När jag vid lunchtid fick i Vera en alvedon sjönk febern med en grad och hon piggnade hon till rejält. Då kunde vi till och med ta på oss och gå ut och få lite frisk luft. Det var på tiden det. Vi har andats inneluft på tok för länge nu. När alvedonen slutade verka framåt halv sex blev hon helt loj igen, och fem i sex somnade hon i sin säng. Vi hoppas på en lugn natt och ett piggare barn imorgon.

En bra helg

Helgen är slut och när kvällen närmade sig igår (söndag) så kändes det lite vemodigt, varför var det slut redan? Jag hade ju inte gjort alla dom där sakerna... Vilka saker det var jag skulle ha gjort det var lite oklart, så istället funderade jag på vad vi faktiskt hade gjort och kom fram till att vi hade haft en väldigt bra helg. 

I lördags åkte vi en sväng till min föräldrar för lite fika och umgänge. Där blev vi kvar över en pizza-lunch. Sen var det dags att åka hem. Men se det ville Fred definitivt inte. Han ville stanna kvar längre. Och det kunde han, eftersom mormor och morfar meddelade att de kunde köra hem honom sen då. Väldigt tacksamt. Roligt att få vara kvar själv hos mormor och morfar. När de kom hem med honom sen så åt vi middag tillsammans och sen hade vi lite lördagsmys tillsammans framför ett avsnitt om Stora barriärrevet. Popcorn och fiskar, bra kombination. Och fint att få gosa med morfar i soffan en vanlig lördagskväll:


Det fina med att ha mys med oss är att vi myser så tidigt, ungefär klockan sju är myset slut och således har man en hel lördagskväll kvar till annat.

På söndagen fick vi först besök från grannar som ville gratulera Vera i efterskott. Lek, bus och fika. Och en massa prat oss mammor emellan. Väldigt skönt att få bolla tankar och bara prata av sig lite. De hade inte mer än hunnit gå hem innan nästa granne ringde och frågade om det var möjligt att leka. Givetvis var det de, bara vi fick tid att äta lunch först.

Så snabbt fram med lunchen, och sen lek och bus i en och en halv timme till. Sen fanns det faktiskt fortfarande lite tid kvar av helgen och jag fick börjat städa i vårt kaosrum på andra våning. Med betoning på börjat alltså. Det kommer vara en lååång process, men alla maratonlopp börjar med ett steg, eller hur är det nu?

Så det blev en härlig helg, med fokus på umgänge. Vad gör det då att man inte fått gjort allt det där andra, speciellt som man inte vet riktigt vad "det där andra" är.

söndag 20 januari 2013

Fiskrekord

Igår insåg jag att jag nog slagit fiskrekord den gångna veckan. Jag har ätit fisk fyra dagar i rad. Det låter ju inte särskilt mycket eller särskilt imponerande heller för den delen. Men det är fortfarande ett rekord för mig. Gott var det också, alla fyra gångerna.

söndag 13 januari 2013

Skön söndag

Idag är dagen efter ett roligt tvåårskalas. Igår firade vi Vera som fyller år imorgon, den 14 januari. Tvåårskalaset samlade barnens far- och morföräldrar, mostrar, morbröder, farbror och kusiner. Och det blev sent (med barnens mått mätt). Så idag är alltså dagen efter, sådana dagar är det gott att bara sitta och slappa med en målarbok, helt i lugn och ro:

Vi upptäckte dessutom att det är fler än fåglarna som gillar vår fågelmat:

Jag blev så exalterad när jag upptäckte det att jag var tvungen att gå upp och väcka L som fortfarande låt och sov (09:30 var klockan faktiskt, så jag tycket inte jag var så elak). När jag väckt honom och berättat så säger han: Ja, den såg jag härom dagen... Uppenbarligen reagerar vi rätt olika på en ekorre - jag vill springa och berätta på en gång, han tycker inte det är värt att nämnas.

Senare på eftermiddagen kom jag på att det var en ypperlig dag att stryka. Så det satte jag igång med. Strax fick jag sällskap av en medhjälpare:

Halva strykhögen fick vi arbetat bort med gemensamma krafter. Väldigt skönt. Nu finns det plats att fylla på med fler skrynkliga kläder.

Rivningsdags

Redan när husen byggs någon gång där i december så kommer frågorna: När får vi slå sönder det mamma? Givetvis är själva byggandet och utsmyckningen av husen också roliga, men det verkar helt klart som om höjdpunkten är demoleringen.

I fredags var det så dags:


Att få använda den stora gummihammaren och bara slå är tydligen väldigt väldigt roligt. Rivningsprocessen tar några få minuter, och sen får man sopa och dammsuga i en kvart typ. Men vad gör väl det när det nu är så himla roligt.

onsdag 9 januari 2013

Det här måste väl betyda att jag hade rätt?

Det är kväll och dags för barnen att sova. Fred är inte särskilt sugen på att gå upp dessvärre, han vill inte alls sova nu. Jag säger åt honom en gång. Två gånger. Men han kommer inte. Jag säger att då går jag och Vera upp och borstar tänderna så länge, så får han komma efter. Han vill inte. Jag suckar inombords över att det verkar bli en tjat-kväll, med tjat och tillsägelser. Men så när jag närmar mig trappen så hör jag något som kanske kan bli räddningen. I väggen under trappen finns en mus. Det krafsar och rafsar. Jag går till Fred och säger åt honom att komma med, så han ska få höra på något. Han lyssnar uppmärksamt och kommer till samma slutsats som jag. Det måste vara en mus någonstans under trappan. Spännande! Fred bestämmer sig för att skrämma bort musen genom att stampa allt vad han kan uppför trappan. Ett rejält klamp på varje trappsteg blev det. Hans lösning på problemet med musen blev min lösning på problemet med att få upp trilskande son till badrummet.

Fast nu var det ju så att jag inte hade särskilt stor tilltro till Freds lösning på musproblemet (givetvis sa jag inte det till honom). Alltså satte jag ut de två musfällor vi har här hemma. De har brukat sitta under diskmaskinen, där vi ju haft påhälsning förut, eller i skåpet med sopor där vi också haft påhälsning någon gång. Nu satte jag båda fällorna i sopskåpet.

Någon dag senare nämnde jag det för L, att musfällorna var utsatta igen. L undrade då om jag hade lagt ut något lockbete också. Neeej, det hade jag ju inte, trodde han verkligen det behövdes? Öh...ja! Som om någon mus skulle vara dum nog att gå in i en tunnel utan anledning. Jag resonerade istället som så att det fanns bara två (för mig) uppenbara vägar från hålet där mössen kommer upp till sopspännerna (som jag antar är målet för dem). I vardera sådan väg (som är rätt smal) satte jag en fälla. Jag antog att en mus inte skulle bry sig om huruvida den behövde gå genom en tunnel eller inte för att komma till himlen (den svarta soppåsen). L skrattade åt mig och tyckte att jag var knäpp, vi skulle inte fånga någon mus där, det var ett som var klart.

För en stund sen började jag knyta ihop soppåsarna i köket för att slänga ut dem. Och vad ser jag då om inte en liten mus som ligger död i den ena fällan. Antingen har jag alltså fångat den mest korkade musen som finns (som går genom en mörk tunnel utan anledning) eller så är det helt enkelt så att möss skiter i om det är tunnlar på väg till maten på andra sidan, de tar den genaste vägen till maten - tunnel eller ej.

Curlade fåglar?

När Förste städare av skafferiet igår var tvungen att ta rast (toalettbesök), så klev Andre städare in i hans ställe. Hon verkade vilja gå lite mer grundligt till väga än bara plocka ur alla förpackningar ur skafferiet, borde inte även alla livsmedel plockas ur sina förpackningar? Hon hann ta itu med solrosfröna som jag har till brödbak innan jag kom på henne. Skalade solrosfrön över hela golvet. Så kan det gå. Eftersom golvet hemma inte var i sådant skick att det bara var att samla upp alla solrosfrön och stoppa tillbaks i förpackningen igen, fick fröna bli fågelmat. Jag undrar hur fåglarna reagerar idag när de kommer för att äta och ser att fröna redan är skalade. Hoppas det inte innebär att de blir bortskämda och vägrar frön med skal hädanefter.

Förste städare var förresten inte helt bekväm med att få en vikarie under sin rast. Han försäkrade sig ideligen om att "Hon plockar inte ut något va?", man vill ju liksom inte gå miste om ett så roligt jobb som skafferistädning.

tisdag 8 januari 2013

Jo, det kan vi väl...

Måste ju säga att det verkar lite udda att ha en son som undrar om vi inte SNÄÄÄÄÄLLA kan städa skafferiet när vi kom hem från dagis. Uhm, jo det kan vi väl. Att det behövs är inget snack om, men tänk att man som 4,5-åring tycker att det är så kul att plocka bort allt på en hylla för att torka av den och sedan ställa tillbaks allt igen. Jaja, bara till att tacka och ta emot. Och nu är det i alla fall ordning på två hyllor i skafferiet.

måndag 7 januari 2013

Mellanmål

Det är inte ofta, men emellanåt händer det att man får äta mellanmål inne i soffan framför TV:n. Den här dagen var det skidor man tittade på, och mellanmålet serverades i soffan. Smart av dem att sitta nära nära varandra. Utifall att den ena sölar är det omöjligt att peka ut en av dem, det kan ju lika gärna vara troll nummer två som sölade liksom.

söndag 6 januari 2013

Ordning på leksakerna?

Ett av de sista inläggen jag skrev innan bloggen föll i dvala handlade om att Fred upptäckt lego och hur roligt det är. Sedan dess har kärleken till lego vuxit, och han har också utvecklats i sitt lego-lekande. Det har gått från att bara bygga ihop och ta isär för att sen bygga ihop igen, till att bygga ihop och sedan leka med det han byggt. Roligt att se. 

Vid det här laget har det kommit in en hel del lego i huset. Och som bekant - med varje legobyggsats följer en ritning. Jag har redan hunnit avverka två olika lösningar för förvaring av ritningarna, men nu är de dock så många ritningar här hemma att den bästa lösningen tycks vara en vanlig pärm med plastfickor. Bibliotekarien i mig vill ju dock organisera ritningarna på något vis. Sortera dem efter fordonstyp, eller efter serie, eller efter nummer kanske. Jag vet inte, just nu sätter jag bara in dem. Men om någon har tips på bra sorteringssystem så mottages detta tacksamt.

lördag 5 januari 2013

Nu är glada julen slut...?

Det må vara trettondagsafton idag, men för mig är nog julen redan slut. Tidigare år har det vid den här tiden kliat i fingrarna för att få plocka undan julsakerna, och jag tror att jag brukar plocka undan dem under trettonhelgen. Detta trots att julen inte är slut förrän tjugondag Knut (dvs den 13 januari). 

I år har jag inte fått kli i fingrarna än, jag har faktiskt inte ens börjat längta efter vardag, det brukar jag också göra vid den här tiden. Istället är jag väldigt nöjd med att hela familjen är ledig, och hade gärna stannat kvar i chokladkartongernas högtid ett tag till. Men nu är ju julen slut, jobbet börjar på måndag och nästa helg är det dags för tvåårskalas här hemma. Den stora frågan nu är därför om julsakerna ska bort innan kaleset, eller om de ska få vara kvar till efter kalaset. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Just nu lutar det åt att tomtar och gran försvinner, medan gardiner och adventsbelysningen får vara kvar ett tag till. Vi får väl se hur det blir. Jag har ju en vecka på mig att bestämma mig.

fredag 4 januari 2013

Då börjar vi igen

Bloggen har legat vilande ett tag, det bara blev så. Livet gick sin gilla gång och plötsligt var bloggen inte längre en del av det. Så blev det, och så fick det vara.

I dagarna mellan jul och nyår blev jag lite dock lite sugen igen, sugen på blogg, sugen på skriva, sugen på att dela med mig. Så jag tänkte se om det gick att väcka liv i den slumrande bloggen. Jag prövar, kanske går det, eller så somnar den om igen, vi får se.

I ett försök att väcka den till liv gjorde jag lite förändringar. En ny rubrik och en ny layout. En nystart helt enkelt. Adressen är dock densamma som den alltid har varit, där får kakburken vara kvar.

Nu åker vi.