fredag 28 januari 2011

Ute ur bubblan

Idag är första dagen utanför bubblan, ni vet den där som uppstår när man precis fått bebis och mamman och pappan får vara hemma samtidigt. Idag jobbar L första dagen sen Vera kom. Alltså är jag ensam hemma med två barn, och det går rätt bra hittills.

Fram tills nu har vi:
Vaknat, ammat, klätt på oss (alla tre), borstat tänderna, ätit frukost, plockat ner frukostdisken i diskmaskinen, plockat ner torr tvätt, hängt upp blöt tvätt, bytt lakan, ammat, lekt lite med lego, bytt blöja, klätt på oss ytterkläder, gått en promenad till och i skogen, ätit lunch, bytt blöjor, lagt Fred att sova middag, ammat. Och tja, det är väl där vi är nu.

Saker som har bortprioriterats:
Slänga in de smutsiga lakanen i tvättmaskinen, hämta posten, ringa tillbaks till de som ringt mig undertiden som vi var i skogen, plocka av bordet efter lunchen.

Två timmar kvar tills L kommer hem så det ska nog gå bra detta.

Och ja, jag vet - folk är ensamma med två barn (och ibland fler!) titt som tätt, men jag brukar inte vara det...

torsdag 27 januari 2011

Mycket tvätt blir det

Så här efter två veckor med två barn kan jag konstatera att det blir definitivt mer tvätt. Jag kör typ en maskn om dagen nu för att hålla tvättberget på en lagom nivå. Men om jag ska vara ärlig så är det inte barnen som smutsar ner sig, tvättberget beror till stor del på mig. Hade glömt hur mycket och hur lätt man läcker mjölk så här när man börjat amma. Är man då lite lätt glömsk (vilket är en bieffekt av att amma) och glömmer att använda en av de 250 amningskupor jag köpte på Gekås i höstas så är det liksom kört, kläderna måste bytas. Så jag tvättar, maskin på maskIn.

Förresten, av de där 250 amningskuporna har jag i nuläget mindre än 100 kvar... Det har gått två veckor. Planen är att jag ska amma i typ sju-åtta månader i alla fall... Nu kommer ju läckaget stilla sig så småningom, men gör det inte det känns det som att det är läge att ta med annars blir det till att ta släpkärran med till Gekås.

Jag är lite osäker på vad budskapet egentligen är

Jag sitter i vardagsrummet med Vera, L och Fred sitter i lekrummet och läser en bok. Helt plötsligt ropar L "Vad är det är för jädra bok?!". Han satte liksom ord på det som jag själv har tänkt varje gång jag läst boken.

Boken i fråga heter Kurre Ekorre och handlar om en liten ekorre som "tycker mycket om att leka med sina vänner, klättra i träd och äta nötter. Något han absolut inte tycker om är skolan." Berättelsen går sedan ut på hur sträng fröken är, hur hon skäller massor på Kurre, hur Kurre bestämmer sig för att sluta skolan, "Jag tänker skolka!", och hur han fördriver tiden på dagarna när han inte är i skolan - han hänger med ett gäng åkersorkar. Varför åkersorkarna inte är i skolan förtäljer inte historien. Hur som helst - sen får Kurre reda på att den gamla fröken har gått i pension och att de har fått en ny söt fröken, så då börjar han skolan igen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

En väldigt märklig liten berättelse helt enkelt. Men jag har hört att det är stora gallringssäsongen nu, så jag ska nog helt sonika ta och gallra den här boken. Fram i februari någon gång sen så har vi bokrea här hemma - då kan ni komma och fynda gallrade böcker för 5:- st. Eller ja, det är så det brukar vara på jobbet i alla fall, vi kanske hoppar över det där med bokrean här hemma och går direkt på pappersinsamlingen istället...

tisdag 25 januari 2011

Varmare sängar

Jag fick två vetekuddar i julklapp, precis som jag önskat mig. Tanken var ursprungligen att jag skulle ha nytta av en vetekudde eller två när förlossningen drog igång, som en form av smärtlindring liksom. Det visade sig att det var inte något som funkade på mig. Eller ja, jag klarade inte av den distraktionen som en värmande kudde utgjorde.

Hur som helst - nu är det hur bra som helst att ha två vetekuddar. Varje kväll värms kuddarna upp, en hamnar i Veras säng och en i min. Jag lägger dit dem (eller ofta är det faktiskt L som får göra det eftersom jag är upptagen med att amma Vera) en stund innan vi ska sova, för Veras del gör det att hennes säng är uppvärmd och temperaturskillnaden mellan min (eller Linus) famn och hennes säng blir inte så stor. För min del gör det att min säng är varmare och snällare mot mina bröst som inte riktigt vant sig vid att amma en liten människa X antal gånger varje dag. Så hurra för vetekudden!

Det här sysslar vi med idag

L är upptagen med en av hans stora hobbies - att dra kablar:

Hela surroundsystemet är äntligen på plats, och mediacentret inkopplat. I ett år har högtalarkablarna hängt lösa i väntan på högtalarna, men det är först efter mediacentret kom som vi (L) fick tummen ur och kopplade in det.

Vera sover lite emellanåt, eller ja, hon sover ganska mycket. Just när jag tog den här bilden antar jag dock att det knep till lite i magen (som hon tack och lov inte verkar ha så där jättemycket bekymmer med än så länge):

Jag ska strax ta itu med det här:

En omflyttning av byrålådor som gick snett strax innan Vera föddes. Nu ska det bli ordning igen.

Fred har vi inte sett till sen frukost. Däremot spankulerar Findus omkring här hemma och gör lite ditten och datten:

måndag 24 januari 2011

Kläder för barn

Det här med barnkläder, eller kanske snarare pojk- och flickkläder, är något jag och Lena diskuterat ett antal gånger - och här kommer nu en kass kass kass förklaring till varför det är skillnad på storleken på pojk- och flickkläder. Galet!

lördag 22 januari 2011

Nästan barnfritt

Det här är tydligen en magisk stund om man är tvåbarnsförälder:

Att båda barnen sover samtidigt på dagen. Eller ja, det är vad jag har hört i alla fall, att det är en magisk stund alltså. Att båda barnen faktiskt sov det är jag säker på eftersom jag var där. Och rätt skönt var det allt. Jag antar att det är relativt lätt att få till det så här när ett av barnen inte gör så mycket annat än sover på dagarna, men att det kommer bli mer och mer sällsynt ju äldre de blir.

fredag 21 januari 2011

Framgångar på hemmafronten

För en vecka sen så såg det ut så här i ett av våra fönster:

Jag hade avslutat sömnaden av fyra nya gardinlängder under torsdagseftermiddagen och tänkte städa bort julen och få in lite vårvinter istället. Jag kom inte längre än att jag fick upp en gardinlängd, sen blev det fokus på annat istället - värkar och förlossning. Så när jag kom hem i lördags såg det fortfarande ut som på bilden. Under lördagskvällen gjorde jag och Fred ett ryck och fick plockat ner alla adventsstjärnor och ljusstakar ur fönstren. Men gardinerna såg fortsatt ut som på bilden ovan. Söndagen gick och jag satte i strykjärnet två gånger under dagen för att få strukit gardinerna och satt upp dem, men det kom liksom alltid något (typ amning) i vägen. Sen på måndagen fick jag äntligen upp en längd till. Men i rummet finns totalt fyra gardinlängder alltså. Till slut, på onsdagen fick jag tummen ur och fick struket och satt upp de två sista gardinlängderna. Jag tror minsann det är mitt längsta gardinbyte någonsin. Men nu är det vårvinter i rummet, och soffan på bilden är inte fullt lika belamrad med grejer heller... Det kallar jag framgång.

Andra framgångar här hemma? Tja, amningen går bra och Vera passerade sin födelsevikt (dom går ju ner en del i vikt under de första dagarna) när hon var fem dagar gammal. Tydligen har de tio dagar på sig att göra det (om de inte gör det så vet jag inte vad som händer, antagligen rycker BVC ut och gör någon insats - tänk FBI:s insatsstyrka typ).

måndag 17 januari 2011

Hemma, godkända och utskrivna

Så har vi varit hemma från BB sen i lördags. Idag är vi dock tillbaks i Borås för att bli formellt utskrivna. Vera (hon heter alltså så) blev godkänd av såväl barnläkare som barnmorska, så allt är frid och fröjd på det området.

Själv mår jag bara fint, med undantag för den där jäkla foglossningen som vägrar släppa. Och det är tydligen helt normalt och i sin ordning. Jaja, jag får väl stå ut med att linka fram ett
tag till.

fredag 14 januari 2011

Så kom hon då

Vårt lilla troll tittade ut i morse klockan 04:21. Hon är 48,5 cm
lång och väger 3160 gram. Allt har gått väldigt bra. Förlossningen
tog typ 10 timmar från de första riktiga värkarna.

Bild och sånt (typ namn) kommer senare.

Ha en bra dag! Det tänker vi ha.

onsdag 12 januari 2011

Förlossningsrelaterade citat, del 2

Ett annat lite intressant citat kommer från Checklista för blivande föräldrar (om vad som är bra att ta med till förlossningsavd. & BB), ett papper jag fått från mödravårdscentralen:
Tänk på att äta bra dagarna och även strax innan ni åker in till förlossningsavdelningen. Man behöver äta för att orka arbeta! Ät gärna s.k. långsamma kolhydrater som ris, bröd, pasta & flingor.
Jag trodde själva grejen var att man inte riktigt vet när förlossningen sätter igång. Och om man inte vet det, hur ska man då veta när "dagarna innan" börjar? När ska jag lägga om min kost så att den liknar en vasaloppsåkares? L tyckte i och för sig att det är ju sånt vi brukar äta, så det borde väl inte vara några problem. Men å andra sidan, nu har vi ätit potatis till middag tre dagar i rad. Betyder det att "dagarna innan" inte har börjat än? Eller ja, det får vi väl hoppas att dom inte har gjort, för jag äter ju uppenbarligen helt fel. Imorgon får det banne mig bli lite pasta!

Koncentration

Jag läste i en bok en gång i höstas att en 2,5-åring kan koncentrera sig på en sak i ungefär 10 minuter. Sen tar liksom koncentrationen slut och man måste göra något annat. Min 2,5-åring har nu suttit djupt koncentrerad i närmare en timme och pärlat. Undrar om det är något fel på honom... Nej då, jag är inte det minsta orolig, bara väldigt glad att han tycker det är så roligt att pärla. Och lite nyfiken på varför en av raderna fick bli tvåfärgad när alla andra inte är det. Ett av livets mysterier antar jag.

När kommer tomten?

Vi har ett litet problem här hemma. Fred pratar ideligen om tomten. Det är tämligen uppenbart att han har fattat att det där med tomten var ju faktiskt himla bra. Man fick paket! Och ganska många paket också. Så nu duggar både påståendena och frågorna om att eller när tomten ska komma tätt här hemma. Det var något av det första han sa i morse när han vaknade - Tomten kommer hem till mig! Så får man då förklara att jo, tomten har varit här, men det dröjer ett bra tag innan han kommer igen. Det ska vara sommar och bla bla bla. Men budskapet går liksom inte riktigt in. Igår när vi åkte hem från dagis var det samma sak, tomten skulle komma hem till honom snart. Och inte nog med det, dessutom fanns redan en kort önskelista klar. Jag vill ha en stor stor bil i paket. Jahaja, där ser man, han börjar få grepp om att man kan önska sig saker i paketen. Men inte nog med att han hade koll på sin önskelista. Han hade även koll på min. Mamma, du vill ha en liten kofta till bebisen. Hur sjutton han visste det har jag ingen aning om, men det är faktiskt något jag funderat över. En vanlig tröja/kofta är något jag tänkt på saknas i bebisens lilla garderob. Dessutom är ju paket trevligt, så jag funderar på att ansluta mig till Freds lilla tomte-fanclub.

Så nu undrar vi om någon har sett den här mannen:

I så fall får ni gärna skicka honom i riktning mot vårt hus.

tisdag 11 januari 2011

Förlossningsrelaterade citat, del 1

Jag läser en del förlossningsböcker och sånt nu, då stöter man på en del intressant information.
För många kvinnor är förlossningssmärtan den svåraste smärta de någonsin upplevt och studier där man jämför olika smärttillstånd visar att bara fingeramputation utan bedövning gör mer ont än att föda. Exempelvis så hamnar kronisk ryggsmärta, cancersmärta och frakturer lägre på en skala där patienter själva får skatta sin smärta.
Okej, det känns ju inspirerande. Men om man bortser från det faktum att jag snart ska föda. Två uppenbara frågor:

1. Vem har dom amputerat fingret på i dessa studier, utan bedövning dessutom, för att komma fram till dessa resultat? Och vilka andra morbida saker har de gjort för att komma fram till dessa resultat?

2. När jag tittar på filmer där de hugger fingrarna av folk, det händer ju emellanåt att dom gör sånt i filmer menar jag, kommer jag efter min förlossning tycka att det är ändå hemskare än vad jag redan tycker att det är?

Citatet ovan kommer förresten från Gudrun Abascals bok Att möta förlossningssmärtan, sidan 48.

Föräldraledig

Andra dagen som föräldraledig. Det är förvånande och fascinerande hur lätt det går att släppa jobbet. Jag har knappt tänkt på jobbet sen jag gick hem förra måndagen (vilket är lite dumt eftersom jag har lite grejer kvar som jag borde göra här hemifrån). Men det är ruskigt skönt att bara vara hemma. Förra veckan gick ju i ett huj, då var ju hela familjen ledig, vi hade semester. Men från och med igår är jag alltså föräldraledig igen, det innebär också att Fred från och med igår är så kallat 15-timmars-barn på dagis. Han får alltså gå 15 timmar i veckan under tiden som jag är föräldraledig på nästa barns föräldraledighetsdagar.

Här hos oss innebär 15h att man går 3 dagar i veckan, 5 timmar om dagen. Tisdag, onsdag och torsdag kommer han vara på dagis. Så idag är det dagis, och jag är hemma. Väldigt bra för oss bägge två tror jag. Fred tyckte det var väldigt spännande att få komma tillbaks till dagis igen efter ledigheterna och träffa alla kompisar (och då speciellt Märta). Och jag får tid att bara vara, läsa på inför förlossningen (om man nu kan läsa på inför den) och boa lite mer här hemma. Än är det antagligen någon vecka kvar till bebisen ska komma. Vi får väl se...

söndag 9 januari 2011

Det är faktiskt inte lätta att ha koll på allt

Vi har inte särskilt många dukar på våra bord här hemma. Faktum är att vi under hösten inte haft duk på något av borden eftersom matsalsbordet (som normalt har en löpare i alla fall på sig) använts till sybord och allmän avställningsyta. Innan Fred kom hade vi lite mer dukar, men även då mest löpare, och inga stora tygsjok. När Fred så kom och det blev dags för honom att äta riktig mat så blev det ju genast lite mer kladd på borden, vilket innebar att dukarna måste flyttas titt som tätt för att man skulle kunna torka borden. Dessutom kunde man ju dra i dukar för att komma åt sånt som man inte nådde längre bort på borden. Så dukarna blev bortrationaliserade.

Att Fred därför inte har full koll på det här med dukar blev ganska tydligt strax före jul. Jag skulle göra julfint och städade bort mina sygrejer för att lägga på en stor linneduk på bordet.

"Nej, mamma!" ropar Fred och kommer springande och tar tag i duken, "Inte lägga mattan på bordet!".

Nu har vi inte jättemånga mattor heller, men de är ändå lite fler än dukarna i huset, så mattor har han tydligen koll på.

Vad kalt vårt hem låter förresten. Jaja, gardiner i fönstrena har vi i alla fall. Och en massa velour och trikåtyg då som normalt ligger på matsalsbordet i väntan på att bli byxor, tröjor eller något annat...

lördag 8 januari 2011

Julevakuering och storstädning

Planen för dagen var att evakuera julen och storstäda inför bebisens ankomst. Tja, julen är i det närmaste evakuerad. Tomtarna är nedpackade, granen står ute på altanen. Adventsstjärnor och ljusstakarna står kvar i fönstren, och de får de göra en vecka till i alla fall. Så storstädning var det. Hmm. Vi liksom fastnade nu, får se om vi kommer loss igen, i så fall kanske det kan bli lite städning också.

onsdag 5 januari 2011

Ett informativt inlägg

Jag tänkte jag skulle skriva ett långt och informativt blogginlägg, eftersom det var så länge sen jag bloggade menar jag. Men när jag väl hamnade här kändes det inte som om jag hade något vettigt att förmedla. Hmm. Följande halvvettiga saker kan jag ändå dela med mig av:

Jag har gjort sista dagen på jobbet före föräldraledigheten. Det är skönt. Just nu är vi lediga hela familjen, det är väldigt skönt. Man borde vara ledig mer.

Jag har skottat snö idag. Det är roligt. Men min kropp gillar det inte riktigt. Blir lite halvstel och får ont i vänster ljumske. Foglossning.

Det mesta jag läser just nu, förutom bloggar och sånt, är förlossningsrelaterat. Andning och avslappning, smärta och smärtlindring, målbilder och inställningar. Ibland riktigt rolig och intressant läsning, ibland bara skrämmande.

Fred har kommit in i en pusselperiod. Det pusslas och pusslas och pusslas. Det är ganska roligt faktiskt, för det är roligt att pussla.

Linus har (med lite hjälp) kommit igång i Freds renoveringsobjekt till rum på ovanvåningen. På två dagar har det gått från att vara "inte alls klart" till att vara halvklart i alla fall. Det är bra. Nu ska inte Fred (som fortfarande sover i vårt sovrum) flytta in i ett nytt rum i rödaste rasket. Känns väldigt opsykologist att flytta honom samtidigt som en ny liten bebis flyttar in i vårt rum istället. Men det är ändå bra att rummet närmar sig "färdigstatus". Hux flux är nytt innertak uppsatt och målat en gång, den ofärdiga väggen är nästan färdiggipsad, återstående väggar är snart färdigspacklade. Så småningom ska golvet isoleras och nya golvbräder ska läggas in och oljas. Sen tapeter och lister på det. Tjoff - färdigt! Eller nåt...

Jag bakar. Bröd och kakor hittills. Förhoppningsvis bullar inom en snar framtid. Och mer bröd, och lite mer kakor. Min förhoppning är att få fikabesök när bebisen har kommit ut. Annars får jag fika upp allt själv, men samma resultat som sist - att jag lyckas med konststycket att gå upp i vikt trots att jag ammar.

Jag försöker boa. Ska flytta om kläder i byråar och skötbord för att få plats med en ny uppsättning småkläder som för tillfället ligger nedpackade. Ska fixa ullfiltar och bäddgrejer till vagnen. Ska plocka hem babykorgen från mamma och pappa. Köper filtar. Städar skåp på måfå.

Jag fick för mig att börja städa köksskåp häromkvällen. Det hela ledde, förutom till rena skåpsluckor och smulfria skåp, även till att elvispen bytte skåp! Bara en sån sak. Vad som helst kan hända känns det som. För den som undrar - elvispen står inte längre bland mina hushållsapparater (brödrost, vattenkokare, hushållsassistent, matberedare, våffeljärn, smörgåsgrill, stavmixer) utan står nu bredvid mina bakbunkar. Häpp!

Jag stryker inte. Jag har en enorm hög med stryktvätt som jag varje dag tänker att jag ska ta tag i. "Det blir perfekt att ta hand om samtidigt som jag kollar på skidorna på TV". Men varje dag kommer något annat i vägen. Jag kollar inte ens på skidorna. Sorgligt. Men imorgon kanske...

Jag packar inga BB-väskor. Vet inte vad jag ska stoppa ner. Och vill inte stoppa ner massa saker när jag fortfarande är förkyld.

Jag är fortfarande förkyld. Det stör mig. Tät i näsan titt som tätt. Dessutom satte sig förkylningen någonstans i örat vilket ledde till att jag gick omkring i typ en vecka och kände mig groggy titt som tätt. Nu tror jag det börjar släppa, eller det har i alla fall inte varit så farligt med groggy-känslan idag. Det är skönt. För den känslan är bra mycket mer störande än nästäppan.

Fred är fortfarande förkyld. Eller ja, han snorar massor. Och är tät i näsan titt som tätt. Han är dock ganska bra på att ta nässpray. Även om han alltid protesterar när det kommer på tal.

Vi har varit på IKEA med en släpkärra eftersom vi skulle köpa minst två bokhyllor. Vi kom ut utan någon som helst möbel och fick köra med tom kärra hem också.

Tja, det är väl lite av vad som händer eller har hänt i mitt liv just nu.