Vi har inte särskilt många dukar på våra bord här hemma. Faktum är att vi under hösten inte haft duk på något av borden eftersom matsalsbordet (som normalt har en löpare i alla fall på sig) använts till sybord och allmän avställningsyta. Innan Fred kom hade vi lite mer dukar, men även då mest löpare, och inga stora tygsjok. När Fred så kom och det blev dags för honom att äta riktig mat så blev det ju genast lite mer kladd på borden, vilket innebar att dukarna måste flyttas titt som tätt för att man skulle kunna torka borden. Dessutom kunde man ju dra i dukar för att komma åt sånt som man inte nådde längre bort på borden. Så dukarna blev bortrationaliserade.
Att Fred därför inte har full koll på det här med dukar blev ganska tydligt strax före jul. Jag skulle göra julfint och städade bort mina sygrejer för att lägga på en stor linneduk på bordet.
"Nej, mamma!" ropar Fred och kommer springande och tar tag i duken, "Inte lägga mattan på bordet!".
Nu har vi inte jättemånga mattor heller, men de är ändå lite fler än dukarna i huset, så mattor har han tydligen koll på.
Vad kalt vårt hem låter förresten. Jaja, gardiner i fönstrena har vi i alla fall. Och en massa velour och trikåtyg då som normalt ligger på matsalsbordet i väntan på att bli byxor, tröjor eller något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar