måndag 31 mars 2014

Vardagens ögonblick

Det var våffeldagen. Vi åt våfflor två gånger inom loppet av fyra dagar. Lite otippat eftersom jag är kass på att komma ihåg att våfflor finns, eller att det är gott, och därmed aldrig gör våfflor. Men jag testade även att göra en egen, superenkel smet, och tänk - det blev ju också himla bra faktiskt.

Det kom ett gäng och satte upp ställningar på jobbet. Allt för att man skulle kunna byta lamporna i taket fem våningar upp. Hög takhöjd är roligt nästan jämt...


Kusin Alma, en av Veras stora idoler, kom och sov över fredag-söndag. Lyckan var total hos mina barn. Tänk att ha konstant tillgång till kusinen i två dygn, hur mycket bättre kan det bli liksom?

Lustig tid

Full vår med massor av sol i helgen. Lite blåsigt och kyligare idag. Regn och kallt i förra veckan. Det är lite sådär konstigt så här års. Och det märks på folk runt omkring. Kollar man på folk på stan, eller studenter som passerar informationspunkten där jag jobbar, så är de väldigt olika klädda. Det kommer folk i vintermundering, folk i vårmundering och någon enstaka i någon form av sommarmundering. Det är ballerinaskor och vinterkängor om vart annat. Årstiden är lite lätt schizofren känns det som.

onsdag 26 mars 2014

Inte alla rätt

Idag var det Veras tur hos tandläkaren. Vi har övat här hemma rätt länge på hur stort hon egentligen ska gapa när hon väl kommer till tandläkaren, och idag var det alltså dags - upp till bevis! Man kan väl säga att det gick sådär. Munnen var stängd. Tandläkaren var smått fantastisk i sin övertalning, men ingenting hjälpte. 

Jag såg på Vera redan när vi kom in i rummet och såg tandläkaren att det liksom knyckte till i hennes lilla kropp, och redan då fick jag tanken: Det är inte rätt tandläkare. 

Saken är ju den att Vera var med igår när Fred var hos tandläkaren. Hos tandläkare Lotta. Idag fick Vera träffa tandläkare Nina. En helt annan väldigt bra och trevlig tandläkare, men tydligen helt fel för Vera. Det där var inte TANDLÄKAREN. Det spelade liksom ingen roll hur mycket jag och Nina jobbade på att få henne att öppna munnen, den var STÄNGD. Tills jag nämnde min tanke för Nina, att det nog handlade om att Vera förväntat sig Lotta. Då föreslog Nina att hon skulle kolla om Lotta kunde komma och räkna Veras tänder i Ninas ställe. Skulle det funka? Vera nickade. Sagt och gjort. Nina hämtade Lotta som kom in och småpratade i 30 sekunder och sedan gapade Vera precis sådär stort som hon övat på hemma och alla tänderna blev räknade. 20 stycken var det. Sen var Lotta tvungen att återvända till sin patient, och Nina frågade om Vera kunde tänka sig bananlack, men se det kunde Vera inte. Munnen var stängd igen och skulle så förbli. Nåväl, det gjorde inget sa Nina och vi sa hej och gick hem.

Jag är så himla glad att dom kunde anpassa sig så för att möta Vera. Om två år ska vi dit igen. Då får vi väl se vem som är tandläkare och om vederbörande är rätt eller inte.

tisdag 25 mars 2014

Alla rätt!

Fred gick in hos tandläkaren idag och svarade rätt på varenda fråga banne mig.

Tandläkaren: Äter du godis ofta?
Fred: Nej.
Tandläkaren: Lördagar? Fredagar?
Fred: Lördagar, och ibland på fredag. Men mest på lördagar.
Tandläkaren: Vad dricker du när du är törstig?
Fred: Vatten.
Tandläkaren: Vem borstar dina tänder?
Fred: Mamma och pappa, och ibland jag.

Tydligen alla rätt, och tänderna såg bra ut de också.

Efter tandläkaren åkte vi hem och åt våfflor med socker på. Oklart om det var godkänt av tandläkaren, men är det våffeldagen så är det.

Lukter

I mitten av vintern när luften var sådär torr och liksom bara sög ur fukten ur all hud köpte jag en handkräm på Bodyshop. Mina händer fnasade liksom sönder och huden sprack både här och där. Sen var jag och en kompis av en slump inne på Bodyshop, jag brukar typ aldrig gå på Bodyshop annars, men så blev det den här dagen. Och där, vid kassan fanns ett ställ med handkrämer. Jag fastnade för den coola tuben som kändes lite retro sådär, och upptäckte att det fanns en för VERY DRY SKIN och kände mig lite träffad. Tänkte att jag kan väl testa ändå, och köpte en tub. Lukt: HEMP.

Jaha, jag skulle alltså gå och lukta cannabis. Så kan det vara. Krämen var fantastiskt bra. Och jag använde den mest på kvällarna, precis innan jag skulle sova. På med ett rejält lager kräm, gnugga in den ordentligt och sen vakna med lena och hela händer. Görbra ju.

Men så var det det här med lukten. Den luktade ju pappa! Eller ja, den luktade så som jag minns att min pappa luktade när han tagit på sig lukta-gott inför en fest eller annan happening när jag var liten. Så nej, jag tycker nog de ska märka om tuben, ta bort HEMP och skriv dit DAD IN THE 1980'S (för det ska uppenbarligen stå på engelska).

måndag 24 mars 2014

Skit också!

En annan sak vi pysslat en del med i helgen är vårt avlopp. Vi har eget avlopp. Suck. Utan att gå in på för mycket detaljer (inte för att det skulle vara äckligt, utan för att det skulle vara tråkigt) så har avloppet inte funkat riktigt som det skulle de senaste 1,5 åren. Det har varit problem lite då och då, och vi har inte riktigt fattat vad som varit fel. I lördags spenderade L och min far (med barnen som assistenter) åtskilliga timmar med att pumpa skitvatten (hur snäll pappa har man inte då?!), gräva och fundera. Till slut tror jag banne mig att de lyckades klura ut hur avloppet antagligen fungerar. Och nej, det fungerar inte som det bör fungera. Så högt upp på vår önskelista står kommunalt avlopp. Så himla mockligt! Men nej, det lär ju inte hända (trots det här), så då får vi väl bara önska oss att det inte blir för dyrt att göra om och göra rätt det avlopp vi har.

Vi har sått

I lördags pillade jag och Vera ner små, mellanstora och stora frön i jord. För att jag inte ska glömma av vad vi sått så noterar jag det här. Vi har sått sommaraster, krasse och solrosor. Helt enkelt det som vi hade liggandes hemma i skåpet. Det ska bli intressant att se om det tar sig, men roligt var det ju iallafall. 

Dessutom gjorde vi ett litet pysselprojekt med nylonstrumpbyxor, jord och frön. Men det tänker jag inte blogga om än. 

fredag 21 mars 2014

Vardagens ögonblick

Det var tydligen en disk som hade gått sönder. Lite oklart vad som var på disken, men bytas skulle den i alla fall. Oerhört spännande att med alla sladdar och skruvar. Är man försiktig får man hjälpa pappa med mekandet.

torsdag 20 mars 2014

Smaker 2 (eller Ny förpackning - ny smak!)

Två produkter som jag brukar relativt ofta har nyligen bytt förpackning. Föga förvånande är båda produkterna en typ av choklad. Förutom denna gemensamma nämnare finns som jag ser det ytterligare två gemensamma nämnare:

1. De har i och med förpackningsbytet ändrat smak.
2. Båda produceras av företaget Fazer.

Produkterna det rör sig om är Kinpuffar (såna man äter i flock) och Ögon Cacao.

Jag upplever båda produkterna som sötare och utan skärpa (om någon nu förstår vad det betyder) sedan de bytte förpackning. Och jag tycker att det här är lite mystiskt. Varför har de bytt smak? Eller har de inte bytt smak, är det bara jag som upplever att smaken ändrats? Nej, jag tror faktiskt inte det. Efter att ha bakat otaliga kakor med kakao vet jag hur mina kakor ska smaka. Och helt plötsligt smakade de inte rätt längre. Detta har lett till att jag bytt kakaoleverantör, trots att jag alltid använt Ögonkakao (av den enkla anledningen att Ögonkakao var det som användes i min familj när jag växte upp, det är liksom den kakao man använder). Jag använder nu Icas ekologiska kakao. Väldigt bra kakao måste jag säga.

Hur jag har hanterat smakändringen av Kinapuffarna? Det har jag inte. Jag är inte storkonsument där på samma sätt, så jag mest suckar lite inombords när jag emellanåt äter dem och konstaterar att det var bättre förr.

Tillbakablickstorsdag

En taskig (som i dålig, inte elak) mobilbild från ett läckert ställe. Universeum för 100 år sen. Eller nej, bara två och ett halvt år sen. Men ibland känns det som om det var 100 år sen den lilla var sådär liten. Nu är hon stor och pratar om vikten av artighet: Mamma, du måste säga tack till dig själv när du hällde upp vatten i ditt glas.

onsdag 19 mars 2014

Min vardag i fem bilder

Jag fick en utmaning av en vän och kollega, en utmaning som svävat runt på Instagram ett tag. Fota din vardag under fem dagar och lägg ut en bild per dag i ditt instagramflöde. Så här såg delar av min vardag ut i veckan som gick:
Dag 1: Tömning av matavfallshinken i varmkomposten. Komposten har bara funnits i vår ägo sedan i somras någon gång. Så än har vi inte "skördat" den någon gång. Får se när det blir dags för det, och om det faktiskt finns någon jord där då.

Dag 2: Vabdag och lunch hemma. Klassiker i form av köttbullar och makaroner. Den friska ungen åt bra, den sjuka inte så bra. 

Dag 3: Lego. Den här gången bygge ihop med dottern. Hon har inte riktigt tålamodet och kunskapen än. Men intresset fanns där helt klart. Och hon ser också en poäng med det färdiga bygget. Det kan man ju liksom leka med. Den delen har sonen aldrig riktigt fastnat för.

Dag 4: Brödbak. Goda limpor som räcker 3-4 veckor. Jag skär upp dem när de svalnat och sedan rätt ner i frysen. Sen plockar vi upp det antal skivor vi vill vid måltiderna.

Dag 5: Läggdags och sagoläsning. Den här kvällen ville Vera läsa Var är min syster? av Sven Nordqvist. Himla bra bok med fantastiska bilder.

tisdag 18 mars 2014

Nattliga insikter

Det slog mig inatt att det kanske inte är så konstigt om det blir trångt i sängen om man delar den med en äkta man, två barn och en val. Men valen kastade jag över till mannen efter ett tag. Jag kom fram till att det inte var mer än rätt eftersom jag är den som agerar skiljevägg mellan de två nattbrottarna (dvs barnen). Det innebär också att jag har två små personer stundtals klistrade mot mig. Så valen, den får faktiskt någon annan ta hand om.

Smaker

En sak som jag kan fundera över emellanåt är varför vissa saker smakar olika beroende på form. Jag har två exempel så här rakt av:

1. Jag påstår att Coca cola smakar olika beroende på om den kommer ur en 33 cl burk eller om den kommer ur en 0,5-liters PET-flaska.

2. Jag påstår att kexchoklad smakar olika beroende på om man äter den hel jämfört med om man delar den i de fyra delar som en 55 grams kexchoklad är indelad i och äter dem var för sig.

Varför är det så här?! Är det bara mina smaklökar som upplever det så här olika? OCh varför upplever dem det som så olika. Jag antar att det i Cola-fallet faktiskt kan handla om en olikhet mellan produkterna, det är ju ändå två olika förpackningar liksom. Men kexchokladen?! Den är ju samma förpackning, om jag börjar med att ta ett bett i en hel kexchoklad och sedan går över till att bryta bitar från samma kexchoklad så ändras alltså min smakupplevelse. Mycket mystiskt.

fredag 14 mars 2014

Läsning

Jag har alldeles nyligen börjat läsa Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek. Efter att inte ha läst alls på flera år har jag ganska nyligen kommit igång med att läsa igen. Och nu slår det mig, när jag läser de första kapitlen i Anderssons bok: Vilken skillnad det är på böcker och böcker. Som om det vore något nytt liksom. Men jag påminns liksom om det.

Andersson kräver saker av mig, jag kan inte bara läsa hennes bok så där lite här och lite där. Fem minuter i soffan samtidigt som barnen minst en gång i minuten vill ha hjälp att leta legobitar, plocka fram yoghurt, ta på dockkläder eller bara finnas för att lyssna till att "en gång så ritade Linnea av min fot på dagis mamma". Jag klarade inte heller av att läsa den ikväll i soffan när barnen somnat. L hade bestämt sig för att fredagsmysa med filmen The Wolf of Wall Street. Inte riktigt min kopp te, så jag bestämde mig för att läsa istället. Men nej, se det gick inte. Det var en alldeles för brötig film för att jag skulle kunna fokusera på Ester och Hugo i boken.

Det kan handla om att jag är ovan vid att läsa sådana böcker, böcker som kräver något av mig, och därför krävs det nu lite extra, tills jag vant mig igen. Så kan det vara. Det vore ju bra, för det är inte alltid jag har så mycket mer tid att läsa än just de där korta stunderna i soffan, med inställningsplikt på sekunden om jag skulle behövas i min mammaroll.

Hur som helst - jag tycker om det jag läser. Jag tycker om att jag faktiskt går och funderar på formuleringar i boken efter att jag lagt undan den. Jag tycker om att det krävs saker av mig, för då får jag också (för det mesta) bra saker tillbaks.

torsdag 13 mars 2014

Tillbakablickstorsdag


På ett hotell i Paris för nio år sedan. Mars månad och vi hade sett fram emot att möta våren i Paris. Det gjorde vi inte. Det snöade och var bitande kallt. Men man kunde gå på Louvren, åka upp i Eiffeltornet och flanera lite ändå. Men visst hade det varit skönt att slippa vinterjacka, vantar och mössa.

onsdag 12 mars 2014

Språkinlärning

Att få vara med när ett barn tar sitt språk i besittning är väldigt roligt. Roligt både som i haha-roligt men också "vad glad jag är att få vara med om detta"-roligt. 

Vera pratar väldigt mycket, och har så gjort ganska länge. Men det finns ju hela tiden nya ord att lära in. OCh när man har hört ett ord måste man ju liksom testa det i alla möjliga sammanhang för att se var det passar in.

- Har ni sjungit idag på dagis Vera?
- Nej, inte riktigt ordentligt.

- Den här tröjan passar nog dig till hösten Vera.
- Du menar höften mamma?
- Nej, jag menar hösten.
- Jag tycker att höften är mycket bättre.

Annars är alldeles favoritordet just nu. Det kan användas när som helst:
Jag är alldeles mätt.
Sofia fryser alldeles.
Jag är alldeles sugen på att dega.

måndag 10 mars 2014

En lat kväll

Jag har legat på soffan hela kvällen och bara läst. Underbart. Vet inte när det hände senast. Antar att det finns vissa positiva saker med att vara förkyld trots allt. Man Jag tillåter mig att bara ligga still och vara "onyttig" i tre timmar. L fick lägga två barn, först ett ynkligt febrigt, och sen ett lite piggare men sovsuget (kan det ha varit nya sängen som lockade tro?).

Nu ska jag också gå och lägga mig, trots att klockan bara är nio. Hoppas kunna sova mig frisk.

söndag 9 mars 2014

En vän som känner mig väl

Det där gymbesöket som skulle bli av innan vecka sju tog slut? Det blev aldrig något med det. Det kom annat emellan och jag gav mig själv utvidgad deadline. Innan mars slut ska jag ha tränat på gymmet. 

Idag pratade jag en stund med en kär vän. Hon frågade hur det gått med träningen och gymmet. Jag erkände att jag inte varit där än, och att jag tyckte att det var jobbigt. Hon sa att hon såg det på mig: Jag ser att du blir nervös så fort vi pratar om det. Jag erkände att det stämde och hon sa att vi kunde åka ihop någon gång. Hon gav mig också tipset att åka dit och använda löpbandet eller crosstrainern någon gång. Då kan jag ju vara på den apparaten en bra stund och samtidigt spana in övriga gymmet och göra upp en plan. Så himla smart. Så får det bli.

Men jag har gått och tänkt på det efteråt. Jag är så tacksam att ha en vän som ser på mig att jag blir nervös. Fint att hon känner mig så väl. Och ändå finare att hon känner mig så väl att hon kan säga åt mig att hon ser att jag blir nervös. Det är jag fantastiskt glad över. Bästa händelsen idag tror jag banne mig. Okej, det trumfas kanske av att Vera just somnade i nya säng i sitt nya rum för en liten stund sen, men jag är inte helt säker på det.

Tålamod

En brist som jag emellanåt lider av är bristen på tålamod. Och få främst brist på tålamod med mina barn. Det handlar om det här att de ska vara med och hjälpa till. Att man jag får inse att saker och ting tar lite längre tid om de ska vara med, men det är HELT OKEJ. Jag blev påmind av det i fredags när jag och barnen var och hälsade på min lillasyster. Hon inkluderade barnen på så himla fint sätt i de små projekt hon skulle göra. Plantera om pelargonerna till exempel. Inget suck över att det sölades eller att det blev lite omständligt. Utan de fick vara med hela tiden. Ta bort jord, plantera i ny kruka, vattna (det blev riktigt blött på golvet) och till sist plocka undan. 


- Vera, kan du torka av bordet? frågade moster efter att allt var omplanterad. 
- Ja! sa Vera stolt och torkade för allt vad hon var värd. 


Jag tänker inte på det där på samma sätt längre. Att inkludera dem i de små sakerna. Det var en nyttig påminnelse för mig.

fredag 7 mars 2014

Kung över hajarna

Har nyss åkt bil med barnen i ungefär 50 minuter. En av diskussionerna som ägde rum i baksätet handlade om hajar och vem som egentligen bestämmer över hajarna. Fred hävdade att det var han och Vera menade att det faktiskt var hon. De blev rätt upprörda bägge två under diskussionens gång, och de kunde aldrig riktigt enas om vem som faktiskt bestämde över hajarna. Vilka hajar det rörde? Alla. Överallt i haven. Jag undrar jag om hajarna var medvetna om maktkampen som utspelade sig om deras framtida öde.

torsdag 6 mars 2014

En bok för mig?

Jag har läst en del tankar om Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning nyligen. Bland annat Onekligen som skriver i väldigt positiva ordalag om boken. Nu är jag så sugen på den att jag nog banne mig måste ta och köpa den. Någon som läst? Någon som vill uttala sig?

Tillbakablickstorsdag

Fred hänger med Poseidon.

Jag har kommit fram till att jag saknar Göteborg rätt ofta. Saknar promenadmöjligheterna. Saknar känslan. Dessutom blir jag alltid lite lätt nostalgisk när jag tittar på bilder från den här tiden: Föräldraledig med första barnet, hänga med andra mammor, promenera, njuta av livet och barnet. Men vad saknaden till Göteborg anbelangar är det ju faktiskt bara till att åka dit. Svårare än så är det ju inte.

onsdag 5 mars 2014

Dagens mat

Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. Måste komma på någonting att äta. 

Dags för matlagning och det står still i huvudet. Vilket är så himla fånigt eftersom jag varit hemma hela dagen och haft gott om tid på mig egentligen. Nu är klockan kvart i fem och maten bör vara klar rätt snart och jag har idétorka. Åh, vad trist det är att laga mat med idétorka. Jaja, inget lär ju hända när jag sitter här. Ut i köket och börja laga något. Det blir nog bra det här.

Gravity

I fredags såg vi Gravity med Sandra Bullock. Ända sen den kom har jag inte velat se den. Jag var liksom fast besluten om att jag inte ville se den. Jag menar människor på drift i rymden - det kan ju inte vara annat än värsta jobbiga och sorgliga filmen, och rymden lär ju rymma hur mycket ångest som helst.


Hur som helst föreslog L att vi skulle se Gravity varpå jag skrattade åt förslaget och gjorde mig lite lustig över att han föreslagit den för mig, men gick ändå med på att se den. Tänkte att jag kan ju alltid sluta kolla om den nu är precis så ångestfylld som jag föreställt mig. Men jag såg hela filmen, och jag måste säga att jag är besviken. Tyckte mest att det var en lång actionfilm med rätt lite ångest. Vilket ju egentligen borde vara bra, eftersom jag inte är så himla noga med ångest när jag kollar på film/TV. Men den här gången blev det alltså för lite ångest. Kanske handlade det om att "kände" rollfigurerna för lite, att jag inte visste tillräckligt mycket om dem för att det skulle kännas jobbigt att de hade problem i rymden. Eller så var det för lite fokus på deras relationer sinsemellan och till övriga människor. Jag vet inte, men uppenbarligen fattades nåt för att jag skulle tycka att det skulle bli jobbigt.

Dessutom hade jag gärna sett reaktionerna och händelserna på jorden när det stod klart att Ryssland råkat/lyckats åstadkomma så himla mycket skada i rymden. Det måste ju bli någon sorts politisk kris eller nåt?

Så nä, Gravity var inget för mig.

Vab igen

Barn med feber, magont som inte är illamående, vatten som måste vara iskallt (annars är det för vaaaarmt), TV-tittande och tröstande. Oro över om det är något som kräver läkarvård. Oro över möjligheten att jag felbedömer allvarligheten. Oro över feber som inte vill gå ner. Oro över smittorisken. Oro för barn som inte somnar. Oro över barn som sover länge. Oro över barn som inte äter. Oro för oron. Oro bara för att. Vab i ett nötskal. Men ändå vet jag ju - det går över.

måndag 3 mars 2014

Just det ja, så kunde man också göra...

Kom hem från jobb och dagishämtning och var ute i typ 45 minuter i solen(!). Hur fantastiskt som helst. Hade lite glömt hur det var det där, att man faktiskt kunde vara ute även på vardagar. Tänk, nu är det ljust när man jag kommer hem från jobbet. Och när solen dessutom behagar lysa en helt vanlig måndagseftermiddag så blir det liksom inte bättre känns det som.

Nu ska jag klura ut någon sorts maträtt och sedan laga den så att min familj slipper gå hungrig.

lördag 1 mars 2014

Jag tror att jag längtar...någonstans

Jag har insett att jag går och längtar någonstans. Jag är inte helt klar över vart det är jag vill. Men det skulle kunna vara någon av dessa ställena: Berlin, Kalmar, Semster, Sommaren.

Antagligen är det inte till ett specifikt ställe jag längtar, utan bara till någon sorts paus. Eller så är det inte alls efter en paus jag längtar, utan bara efter tid. Tid att kunna slutföra ett av alla projekt som är igång. Tid att kunna avsluta alla projekt, ett efter ett. Så kan det också vara. Hur som helst så är det något som skaver lite. Inte mycket, men lite. Så tid eller omväxling hade suttit fint nu