tisdag 12 mars 2013

Ryggskott - eller i alla fall någon sorts låsning

I lördags körde vi lite helgstädning här hemma på förmiddagen. Plockade undan, dammsög och torkade golv, väldigt skönt att få det fixat. Problemet var bara att jag under denna städning gjorde någonting med ryggen så att den liksom låste sig. Ont gjorde det, och L fick avsluta städningen på egen hand. Efter ett tag slutade det göra ont i själva ryggen, men istället blev jag sned. Lutade liksom åt vänster från höfterna och upp, och ju mer tiden gick desto snedare blev jag. Och istället för att ha ont i ryggen fick jag ont i höfter och lår. Jag antar att det beror på att dessa kroppsdelar fick jobba lite mer när överdelen av kroppen liksom var i obalans. I måndags nådde jag toppen på snedheten, och på jobbet var somliga kollegor ganska imponerade av min snedhet. Idag är det bättre, jag känner mig tämligen rak igen, och har nu bara lite ont i ryggen. Det planerar jag att promenera bort under veckan som kommer. Men jag misstänker att jag gör bäst i att hålla mig borta från Zumbans roterande och krumbuktande imorgon. Hur som helst - det är skönt att vara rak igen.

lördag 9 mars 2013

Handlar mat

L och barnen åkte just iväg för att handla mat. Det innebär att jag (och min stela rygg) har minst en timme hemma själv. Härligt!

Innan de åkte skrev vi inköpslista, Fred skrev till det som han tyckte var viktigast.


onsdag 6 mars 2013

Ledig onsdag

Idag har vi haft ledig onsdag här hemma. En ledig dag som fylldes av gästande vänner och barn. Till lunch var vi fyra mammor och sju barn. Sju barn mellan 9 månader och 4,5 år. Väldigt roligt och emellanåt lite kaos. Men mest roligt.

Det var fyra av mina barndomsvänner som var på besök. Vänner som jag inte umgås med jättefrekvent nu för tiden, men som ändå alltid finns där. Att träffas allihop med våra barn är något vi planerat ett tag nu, men inte fått till. Men så idag stod alla stjärnor och planeter i linje - eller rättare sagt - alla hade ledig onsdag samtidigt. Så då bjöd jag hem dem allihop på middag. Roligt att alla kunde komma och att inga sjuka barn satte käppar i hjulet, det är ju lätt hänt annars såhär års.

Nu när alla åkt hem har mina barn landat vid soffbordet med målarböcker samtidigt som de lyssnar på Alfons Åberg-berättelser från Spotify. Jag ska sätta igång med middagen, och sen blir det lite mer lek innan läggdags. När barnen sover bär det av till veckans Zumbapass för mig, ska bli roligt att dansa loss lite igen.

Imorgon är det jobb och dagis igen.

Lätt med stöket med hjälp i köket

När man ska vispa pannkakssmet är det bra att ha hjälp. "Jag också gipsa mamma!" brukar hon komma springandes och ropa.



Att "gipsa" är väldigt roligt. Dessutom måste man ju smaka lite på det man vispar, så att man har koll på att det smakar okej.

tisdag 5 mars 2013

En vattenfylld sandlåda

Det är svårt att motstå en vattenfylld sandlåda. Där kan man ha mycket roligt. Och tänk, nu kan man stanna ute och leka när man kommer hem från dagis. Fantastiskt.


Sån är jag

Jag har hört att det finns människor som, när det är mycket på jobbet eller i livet i allmänhet, kan känna ett behov av att sticka ut och springa. Springa för att sortera tankarna eller för fly lite från den verklighet man är i just nu. Idag insåg jag något jag nog vetat om rätt länge: Jag längtar efter fika istället. När huvudet är fullt av massor av olika jobbtankar som studsar hit och dit och inte vill låta sig fångas, när jag önskar att jag kunde göra lite mer, lite bättre men inte riktigt fixar det, då kan jag känna en längtan efter att bara släppa allt och gå och sätta mig på ett fik. Äta något gott och prata bort en stund med en god vän, släppa fokus helt enkelt.

Tänk om man hade varit en sån där som längtade efter att springa... undrar hur mitt liv sett ut då.

måndag 4 mars 2013

Smutsig årstid

Solens ljus och värme är otroligt välkommen så här års. Allt känns verkligen lite lättare när det är soligt ute. Eller förresten, möjligtvis är det fönsterputsning och städning inne som känns lite jobbigare - solen är ju inte direkt förlåtande...

Hur som helst, barnen är ute mer på dagis, och är skönt trötta på kvällarna. Jag har däremot hittat ett litet minus med den varmare temperaturen ute. Vattnet som frigörs ute gör det ganska sörjigt. Och jag har en son som älskar sörja, och som älskar vatten. Det ska ösas och ösas och ösas och ösas. Han är ständigt lika smutsig när jag hämtar honom på dagis. Och jag har liksom förlikat mig med tanken att det inte är någon mening med att tvätta hans ytterkläder gång på gång. Men vad gör det - han har ju uppenbarligen haft otroligt roligt när han varit ute. Och det är ju faktiskt det viktigaste.

Dagens glömska

Det var idag när jag på hemvägen passerade en sopbil på motorvägen som det slog mig: Soptömning idag! Men för att soporna ska bli tömda måste tunnan dras ut till vägen, och jag hade då inte dragit ut någon tunna till vägen. Och jag hade inte heller pratat med L om att det var soptömning, så att han skulle ha kommit ihåg var nog inget att hoppas alltför mycket på. Och nej, tunnan stod på sin vanliga plats när vi kom hem. Alltså blev det ingen soptömning idag. Jaja, en gång tidigare har vi glömt, och den gången gick det bra, så varför skulle det inte göra detsamma nu? Bara vi sopsorterar ordentligt så har vi faktiskt inga problem att klara oss fyra veckor med en liten tunna.

Dagens i-lands-problem

Jag har spenderat lite tid med att byta lösenord på diverse olika webbplatser, problemet är bara att nu kommer jag knappt ihåg vad jag har. Att byta överallt samtidigt (men till olika lösenord) kanske inte var den smartaste idén jag fått...

söndag 3 mars 2013

Årets premiär



Idag var det dags för årets premiär av tork ute på torkvindan. Oerhört skönt att säsongen snart är igång igen. Även om det antagligen kommer dröja innan tvätten hänger mer ute än inne.

Årets tvätt-på-tork-ute-premiär skedde för övrigt tre dagar tidigare än 2011 och fem dagar tidigare än 2010. Men 2012 hade jag ute en maskin redan den andra mars, om det var premiären för året är dock lite osäkert, kanske var premiären ändå tidigare? Å andra sidan skulle jag kunna ha torkat tvätt ute tidigare i veckan också, om jag bara varit hemma dagtid.

Stockholmshelg

För några helger sedan åkte vi till Stockholm över helgen. Anledningen till att vi åkte var ett dop som skulle hållas på söndagen. Vi valde dock att åka upp redan på förmiddagen på fredagen för att hinna göra lite annat i huvudstaden.

Klockan nio på fredagen gick vi ut till busshållsplatsen för färd mot Göteborg. Där klev vi på tåget till Stockholm. Resan upp gick bra, Fred sysselsatte sig med spel nästan hela vägen upp, förutom när han pausade för att käka plättar som vi hade med som matsäck.


Vera hade lite mer myror i brallan och vandrade runt lite, och blev dessutom lite trött, men klarade ändå av resan bra.

När vi gick av tåget i Stockholm promenerade vi till hotellet, och under den korta promenaden somnade Vera gott i vagnen. Sen var det dags för lite mat innan vi tog en sväng i Gamla stan och tittade på slottet och gick och kikade på alla smala gränder. Vi hittade Drakens gränd, och strax därefter en staty över S:t Göran och draken. Något Fred gillade skarpt.

Sen en lugn kväll på hotellet med lite yoghurt till kvällsmat.

På lördagen var vi på Sjöhistoriska museet och kikade på båtar, galjonsfigurer och annat.


I utställningen om last- och fraktfartyg fanns exempel på last nedlagd i fack i golvet med plexiglas över. Man fick alltså gå på sakerna, vilket Vera tyckte var väldigt konstigt. Kunde man verkligen gå på porslinet från Kina(?)?

På museet fanns det också en lekplats som var inspirerad av Saltkråkan. Roligt och en skön plats att pausa lite på.


Efter att har ätit lunch i museets bistro var det dags att återvända till hotellet för lite vila innan kvällens aktivitet som var en middag med all närvarande släkt till barnet som skulle döpas.


På söndagen gick vi på promenad och tittade på båtar på Skeppsholmen innan vi begav oss till dopgudstjänsten som hölls i Ulriksdals slottskapell. Sen lite smörgåstårta och vanlig tårta innan vi satte oss på tåget till Arlanda, för hem skulle vi flyga flygplan.

Flyget skulle lyfta 19:15 men var 45 minuter sent. Som tur var låg lekplatsen på Arlanda precis vid vår gate, så tiden passerade ganska fort trots allt.



När vi väl lyfte var Vera dels väldigt trött, och dessutom inte särskilt sugen på att sitta fastspänd, så hon skrek rätt friskt. När vi väl kommit upp på rätt höjd och vi fick ta loss bältena somnade hon gott i min famn, sen sov hon hela vägen hem. Ända tills vi kom ut i ankomsthallen. Fred tyckte flygningen vad rolig, men tog ändå det hela med ro.