fredag 30 september 2011

Lövkronor

Idag på eftermiddagen tog vi en liten promenad, vi stannade till vid foten av berget som är fullt av ekar. Där växte också en och annan lönn och vi bestämde oss för att göra lövkronor. Det tog ett tag innan jag kom ihåg hur man skulle göra, och jag är inte helt säkert på att jag gjorde rätt, men kronor det blev det i alla fall. Tänkte mig en fin liten fotosession hemma sen. Jag vet inte, det gick väl sådär med den planen. Eller ja, den genomfördes, men resultatet blev väl kanske inte så där lysande. Men vad gör det om hundra år?

Ibland måste man helt enkelt ställa undan lite bilar

Mitt på golvet i vardagsrummet står några bilar prydligt parkerade. Jag bara noterar det och säger inget om det. Efter en stund får jag ändå en förklaring.

- Mamma, dom där bilarna är i sina.
- Va?

- Dom bilarna är i sina.
- Är dom i Kina?
- Ja.
- Jaha, där ser man.

Vi har tydligen en liten bit av Kina i vårt vardagsrum. Tänk vilka möjligheter det öppnar upp inför helgen. Trädgårdsfix - jag tror inte det, vi tar en promenad på muren istället.

Fånga dagen?

Idag är min sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. På måndag smäller det igen. Jag börjar jobba. Det ska bli roligt och skönt, och jobbigt och trist, och i allra högsta grad nervöst.

Roligt för att jag får träffa alla jobbarkompisar igen. Dom är faktiskt helt otroligt sköna mina jobbarkompisar, dom är liksom både kompetenta och trevliga. Dessutom har jag ett roligt jobb. Det är inte alla förunnat. Men det har jag. Sånt är bra.

Skönt för att jag ska få vara Katharina ett tag. Inte bara mamman - hon som torkar snor, säger åt storebror att sluta vara dum mot lillasyster, byter blöjor, försöker få barn att äta, försöker få barn att sova, osv.

Jobbigt för att jag inte får hänga med mina fina barn hela tiden. Jag får inte bara vara mamman - hon som får krama när man vill, är lillasysters största idol, får bygga tågbana helt ohejdat, får njuta av en treårings alla visheter och underfundiga tankar, får se hur roligt storebror och lillasyster har med varandra, osv.

Trist för att jag helt plötsligt för min rörelsefrihet inskränkt igen. Det går inte att bestämma sig för att dra till skogen helt plötsligt. Det går inte att gå på promenader en solig dag bara för att man vill. Det går inte att åka och shoppa en regnig dag. Och framför allt går det inte att träffa våra vänner Grannarna när som. Det är nog det som är tristast, det är faktiskt nästan på gränsen till jobbigt. Att inte få hänga med grannen och hennes två fina diamanter. Att inte få se Fred och stora M leka. Att inte få prata högt och lågt med Grannen. Att inte få se hur Vera och lilla L börjar interagera. Men men, det finns ju faktiskt helger också, och då är jag ledig. Och dessutom, om några månader ska jag jobba deltid. Några månader går fort. Men först ska jag njuta av att jobba heltid och inte behöva fundera över dagishämtningar eller VAB-dagar. Jag måste bara bestämma hur jag ska lägga upp min arbetstid. Hur tidigt ska jag börja? När ska jag sluta? Jaja, det ger sig.

Och nervöst? Det har hänt enormt mycket på jobbet sen jag gick hem. Nytt söksystem, nya utlåningsteknik, nya apparater, nya placeringar av böcker, ny chef. Nytt nytt nytt. Och jag har i nuläget noll koll. Noll koll på allt utom den nya chefen, för han är en gammal kollega och det kan inte bli annat än bra, så den nyheten gör mig inte särskilt nervös. Men i övrigt - huh. Nervöst, men också väldigt spännande.

Men nu ska jag njuta av min sista sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. Frågan är bara vad vi ska hitta på...

tisdag 27 september 2011

Fin dag idag

Idag fick vi en sån där fin höstdag igen. De är inte många den här hösten vad det verkar som, så när de väl kommer är de så välkomna så. L är hemma från jobbet eftersom han dragit på sig en rätt rejäl förkylning. Fred snorar och hostar han också och har varit hemma från dagis idag.

Jag har fått en hel del gjort idag insåg jag just. Sånt är skönt tycker jag. Jag har städat lite ute i trädgården, klippt gräset, tvättat och torkat tre maskiner tvätt (nu ska de bara sorteras och vikas också), klippt och tonat(!) håret, lagat mat två gånger (lunch och middag) och lekt lite inemellan.

Nu ska lillskruttan läggas, och sen blir det antagligen en krashlandning i soffan med en kopp te och en kexchoklad.

lördag 24 september 2011

Idag

Idag tänker vi oss besöka en innebandyträning, sen åka vidare mot Borås för att handla muffinsformar på marknaden och allra troligast äta lunch på McDonalds. Dessutom ska vi träffa favoritkusinerna och härja runt lite. Får dock se hur mycket Vera orkar härja, hon har dragit på sig en rejäl förkylning. Jag bara hoppas att vi inte smittade ner våra vänner Grannarna igår när vi var på badhuset och plaskade runt.

L tycker istället att en ledig lördag var alldeles för mycket. Så han drog till jobbet vid halvsjusnåret imorse. Jaja, vi har alla olika intressen.

Två frågor

1. Vad gräver grävlingen efter?
2. Varför gräver den efter det i vår trädgård?

Såg några mystiska hål i gräsmattan tidigare i veckan. Funderade lite på vad det kunde tänkas vara, men släppte det sen, det finns ju så många andra saker att fundera över. Men så nu när jag gick för att hämta tidningen fanns där minst två färska hål. Frågade L vad han trodde det kunde tänkas vara - sork? Fast blev det inte mycket större högar av det förresten? Och vid närmare eftertanke borde väl hålet i vår gärsmatta vara vara slutet på en lång trång gång isåfall, och inte bara ett hål. Nej knappast sork, men L visste att det var en grävling. Inte för att han är en bra spårare eller viltkännare, utan helt enkelt för att han hade sett den pysa iväg från lekstugan bort bakom ladugårn igår när han kom hem vid midnatt efter jobbets höst-kickoff.

Jaja, bättre en grävling i trädgården, än en på den inglasade altanen (som svärföräldrarna haft vid ett flertal tillfällen).

Och nej, det är inte grävlingen som spelat boccia. Det var bara jag som la kloten runt hålet för att man skulle få ett hum om hur stort hålet är.

fredag 23 september 2011

Sjuhärad eller Sydamerika - sak samma

Skulle kolla hur SMHI tror att vädret ska bli imorgon i Borås. Någonstans gick något snett. För jag fick inte upp väderprognosen för Borås, utan den för Bogota (Colombias huvudstad). Men så hiskeligt stor skillnad verkar det inte vara faktiskt. Lite mer åska i Colombia, men annars ungefär samma temperatur och regn. Där ser man.

Pest eller kolera, fast tvärtom

Jag är ensam hemma ikväll. Alltså ensam vuxen, barnen är hemma. Men när de har somnat är det jag och... ja vadå? Jag kan liksom inte välja mellan de två purfärska avsnitt av Grey's Anatomy som släpptes idag eller symaskinen. Jaja, ett i-landsproblem av stora mått, men i-landsproblem är också problem.

torsdag 22 september 2011

Idag smäller det

I augusti skulle L vara ledig i fyra veckor. Fyra långa augustiveckor tillsammans. Nu blev det inte så. För mycket att göra på jobbet och kanske kunde han inte vara ledig i fyra veckor, men två. Men sen kanske han inte kunde vara ledig i två veckor men i alla fall ta någon dag i veckan ledigt varje vecka, oklart vilken dag dock. Sen ja, man kan väl säga att det blev inte så mycket med den där ledigheten, istället blev det en hemskans massa övertid.

Men så idag, idag har jag yrkat på en halvdag. Idag ska L sluta vid lunch. Vi ska klämma in fyra veckors semester på en halvdag, och var gör man det bäst om inte på Bok & Bibliotek? Därför går jag nu runt här hemma och packar och fixar. Fred är på dagis, han ska hämtas efter lunchen där, och sen bär det iväg. Ska bli spännande att se hur det går med barnen där inne.

Dagens höjdpunkt blir förhoppningsvis det här. Vårt bibliotek har chans att blir Årets bibliotek. Stort! Men tja, det kan ju faktiskt lika gärna bli dagens bottennapp också... Fast en nominering är hedrande bara det, det får man inte glömma bort.

Dags att fortsätta förbereda avfärden.

onsdag 21 september 2011

Alla sätt är bra...


En ny typ av husannons kan man se här. Eller ja, jag har i alla fall inte sett något sånt här innan. Skulle vara intressant att om det här är ett bra eller dåligt sätt.

Mer smak

Vera har idag provat två av paradrätterna här hemma. Köttfärssås och Kyckling i ugn. Inte samtidigt såklart, det ena till lunch och det andra till middag. Hon verkade väldigt glad i båda. Tur för henne.

Saker som hänt

Veras första tand har tittat upp. Vänster tand nere, den heter ju uppenbarligen något snofsigare, men vi nöjer oss med vänster tand nere. Den tittade fram i måndags utan några större problem vad det verkar som.

Jag har fått hål i en visdomstand. Hurra! Eller ja, jag märker inte direkt av det. Det upptäcktes vid tisdagens tandläkarbesök (som varit inbokat sen i mars någongång). En lagningstid är inbokad, det kanske också är värt ett "Hurra!"...

Jag har köpt träningskort. Nu banne mig. Lite skivstång och lite Core kanske kan få ordning på den här kroppen också, om man är ihärdig? Fast först måste jag nog försöka få det där sockerbehovet under kontroll, det går jättebra. Ungefär varannan dag går det jättebra i alla fall...

Liten rapport sådär. Nu antar jag att jag måste fortsätta ta hand om röran i köket...

måndag 19 september 2011

Vilken helg!*

Måndag igen efter en finfin helg.

I lördags drog vi till djurparken hela lilla familjen plus barnens farföräldrar. Massor av roliga djur att titta på, roligast var nog dinosaurierna. Ni vet det där i plast som står precis i början av parken. Så är det när man är Dinosaurietågs-beroende. När vi kom hem från djurparken packade vi ur och upp och om. Sen trotsade vi regnet och promenerade till våra vänner Grannarna. Där blev vi serverade görgoda hamburgare, och hemmagjorda glass-sandwich till efterrätt. Alla fyra barnen lekte massor och det var två görtrötta ungar vi fick med oss hem strax efter åtta.

I söndags hade vi en bra hemmadag med lite sömnad, lite häckrensning och lite kvistmalning. Sen svidade vi om och drog på kalas hos kusinerna. Kusin 1 och kusin 3 hade fyllt år och det var storkalas. Återigen väldigt god mat, och trevligt sällskap.

Idag är det måndag, och även den har faktiskt varit full med folk. Det har varit fullt med grannbarn och grannmammor här hemma. Vi har lekt, pratat, fruktfikat och käkat lunch. Så himla roligt. Dagar som de här undrar jag lite varför sjutton jag ska börja jobba igen om två veckor...

*Insåg när jag skrev rubriken att jag tydligen skrivit ett annat inlägg med samma rubrik tidigare. Om den helgen kan ni läsa här.

tisdag 13 september 2011

Jag har lärt honom allt jag kan

- Fred, ska vi fika lite?
- Ja, det gör vi. Vi kan fika på muffins.
- Nej, vi har inga muffins...
- Men då kan vi väl baka det?
- Nej, det går inte för vi har inga ägg.
- Men då kan vi baka chokladbollar, det behöver man inte ägg till.

torsdag 8 september 2011

Bikt

Jag har just haft ihjäl fyra spindlar. Så blir det ett ruskigt regnväder imorgon så vet ni vem ni ska skylla på...

Helgens hjälpinsats

I helgen var bästa trädsågarsvågern hos oss och hjälpte oss med vårt gamla valnötsträd. Trädet planterades någon gång på sextiotalet och är riktigt stort. Dessvärre har det haft en del döda grenar, både av det lite mindre och av det lite större slaget. Men nu så, allt dött är borta, och trädet är så fint så fint. Vi är väldigt tacksamma för hjälpen!

Med trädsågarsvågern var lillasyster, min lillasyster alltså (och trädsågarsvågerns fru). Hennes uppgift blev att vakta barn, och se till att trädsågarsvågern sågade av grenarna på rätt sida av stegen. Två uppgifter hon skötte med bravur!

Det var riktigt varmt den dagen de var här, och trädsågarsvågerns tröja åkte snabbt av. Givetvis åkte Freds tröja av lika snabbt då. Och den uppmärksamme noterar på bilden ovan att trädsågarsvågerns onämnbara kikar fram över byxkanten. Detta är något som Fred tagit fasta på. Häromdagen kom han efter att ha varit och kissat och förklarade att hans kalsonger skulle synas ovanför byxlinningen. För så hade ju trädsågarsvågern det! Jag förklarade att man kanske inte behöver visa sina kalsonger för alla så, men jo - han ville faktiskt visa sina kalsonger, för det var snyggt. Jaja, så länge det handlar om resåren på kalsongerna må det väl vara hänt (och än så länge har det bara hänt en gång). Men den dag han ska visa mer av kalsongerna än vad han inte visar av dem, då är det den här mamman som sätter ner foten.

En fin sak om hösten

Sovstund i vagnen på hösten måste vara helt ljuvligt. Varmt nedbäddad, med frisk och ofta rätt krispig luft. Blir nästan lite lätt avundsjuk. Jag vill väl också bli nedbäddad och bara sova en stund ute i trädgården...

söndag 4 september 2011

Måste lära mig tänka rätt!

För lite mer än en vecka sedan kände jag mig sådär ruskigt grundlurad när jag satt och läste morgontidningen. Jag läste en artikel med rubriken Enhetschef anställde sin egen son, och i ingressen stod det sen "Nu sitter mor och son i enskilda samtal om nästa års lön".

Lite småskumt tänkte jag, jobbar far, mor och son på samma jobb nu då. Kul liv liksom. Sen tog det en liten stund, så kom jag givetvis på det. Fadern var ju inte alls inblandad. Även mödrar kan jobba som enhetschefer. Och jag kände mig så tokblåst. Varför sitter det så inprintat i mig att så fort det är en CHEF så måste det vara en man. Åh så irriterande. Bättring Katharina!

Det är ju förövrigt precis som den där historien om pappan och sonen är ute och åker bil, är med om en bilolycka och när sonen kommer in till aktuten säger kirurgen: Jag kan inte operera, det här är ju min son! och sen kommer då frågan: Hur går det ihop?. Jag vet att jag berättade den för en gammal (och saknad!) kollega, och hon funderade länge länge innan hon till slut gissade på att det måste vara så att det handlade om ett homosexuellt par. Att det skulle kunna vara pojkens mamma som var kirurg fanns liksom inte på kartan. Jag gjorde typ samma tankevurpa när jag hörde historien första gången, och jag säger det igen: Åh så irriterande!

lördag 3 september 2011

När jag en häxa vid mitt bröst?

Jag tror Vera kan trolla.
Tyckte faktiskt jag hörde henne mumla lite trollformler här innan.
Hux flux - storlek 74.
En trollformel så god som någon, och den verkar dessutom ha funkat.

Apropå häxor, ni vet väl hur man avgör om en kvinna är en häxa eller inte?


Logiska resonemang när de är som bäst.

Nej, det är inte en trissvinst, men det är banne mig inte långt ifrån

Plötsligt är man där. Vid den tid som man väntat på så länge. Sen Fred var i typ Veras ålder har vi längtat efter att han ska somna "lätt". Alltså, i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen är det klart. Så har det inte varit. Det har snarare varit i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen har det tagit tid. Han har inte somnat, och han har stundtal skrikit, han har rymt ur sängen, vi har blivit arga, han har blivit arg, han har legat vaken och bara inte somnat, och vi har hela tiden varit med honom i rummet (eftersom han blivit jätteledsen om vi lämnat honom). Och det här har kunnat ta timmar. En timma var det normala, men två timmar inte särskilt ovanligt. Jag antar att vi skulle kunna kört någon sorts metod på honom, men det har vi inte gjort, istället har vi väntat, någon gång måste det ju komma liksom. Och nu, sen någon vecka tillbaks så är vi där.

Vi har sakta men säkert rört oss åt det hållet. Vi har gått från att ligga bredvid honom och hålla handen när han skulle sova till att sitta bredvid och läsa en bok (alltså en egen bok). Men nu behöver vi alltså inte ens vara kvar i rummet längre. Vi behöver inte ens vara kvar på övervåningen. Allt som behövs är en försäkran om att komma och titta till honom efter en stund. Och den stunden brukar vara sisådär tio minuter, och då har han hunnit somna. Vi har fått kvällarna tillbaks, och det är helt underbart. Enda smolket i glädjebägaren är den där nya lilla människan, hon somnar inte själv, ska bli intressant att se hur det utvecklas.

torsdag 1 september 2011

Kärt barn har många namn

Man kan kalla det för en vedlaga eller så kan man kalla det för en
spindelskyskrapa. Eller för något helt annat.