torsdag 31 december 2009

Julen 2009

Det var ju det där med julen. Vi hade en väldigt bra jul om jag får säga det själv, och eftersom det här är min blogg så får jag ju det. Alltså: vi hade en väldigt bra jul.

Vi grejade med penslar, hammare och skruvdragare här hemma fram till den 23 december. Vi hade ju satt vår egen deadline för renoveringen till jul. Och jag tycker nog att vi lyckades hålla den. Vi jobbade väldigt mycket de sista veckorna. Man kom hem från jobbet och bytte kläder och sen jobbade man i minst sex timmar till hemma. Och vi fick hur mycket hjälp som helst från L:s föräldrar och bror. Utan dem hade vi inte lyckats komma så långt som vi faktiskt gjorde. Men nu var det ju jul det här skulle handla om och inte renovering. Fast just det att vi hade slitit så mycket innan jul gjorde nog att julen blev sådär bra. Vi hade inte särskilt höga förväntningar på vare sig pynt eller annat. Vi ville bli färdiga med renoveringen, och jag ville ha in granen. Det var ungefär vad jag hade ställt in mig på, dessutom skulle jag nog hinna slänga ut en och annan tomte på något fönsterbräde. Så dagen före julafton renoverade vi och hängde gardiner, plockade in granen och möblerade.

Som vanligt hade jag problem med ljusslingan till julgranen. Eller "som vanligt" kanske är att ta i, men vi har bara haft gran en enda gång innan, det var den julen vi förlovade oss, och då precis som i år alltså funkade inte ljusslingan. Nåväl, jag beslöt mig inte för att tappa modet, utan klädde granen utan ljus. Jag ville bara ha klätt granen inför julafton så att det skulle vara klart när vi vaknade på julaftonsmorgon, och det var det. Och Fred blev mäkta imponerad av att ha en gran inne!

"Ojj! Titta!" var omdömet när vi kom ner på morgonen. Innan frukost öppnade Fred den julklapp som tomten så frikostigt varit förbi med under natten. En bilbana i trä som blev väldigt uppskattad. Sen frukost och därefter julklappsinslagning (det hade vi inte hunnit med dagen innan). Klockan halv elva var det sedan fika och julklappsutdelning uppe hos Freds farmor och farfar. Massor av fina klappar! Och oj vad det är roligt att öppna paket!

Sen hem igen för att förbereda mat. Klockan 13.30 hade alla som skulle äta mat hos oss kommit. Freds farmor, farfar och farbror, mormor och morfar och två mostrar. Kvart i två var maten klar att ätas, och se då gjorde vi just det.

Sen lite Kalle Anka, blandat med sömn för vissa, och så kaffe på det. Sen var det dags att ge sig ut på vägarna. Mot Borås och en annan moster till Fred. Där åt vi lutfisk (man äter rätt mycket under jul) och sen blev det äntligen tomtedags! I år hade tomten dessutom med sig en nisse, jag antar att han var prao, eller lärling kanske rent av.


Fred var väl kanske lite skeptisk till den här konstiga figuren helt klädd i rött och ett enormt vitt skägg först. Men sen när han insåg att man får ju paket av honom, då var han mer hos tomten än någon annanstans. Han försökte till och med snika sig till andras paket genom att gå fram, ta paketet och säga "Ta-ta!" (vilket betyder "tack tack - det här tar jag!"). Alltså var det inte några större problem att sitta i tomtens knä det här året heller för att ta det obligatoriska fotot. Fast det är klart, man var ju lite rörligare i år.

Det här med att öppna paket, det är som sagt himla kul. Och jag får säga att jag är lite imponerad över att Fred faktiskt är ganska intresserad av vad som är i paketen. Skulle det vara så att han öppnar en bok, jag då måste han liksom bläddra igenom boken och kika på den innan han går på nästa paket. Jaja, det där går väl över med tiden. Snart river han väl också bara papper i tävligen "Vem kan öppna först?!". Men lite av småbarnsfascinationen för snörena sitter fortfarande kvar, det skulle ju i och för sig kunna bero på att han är just ett småbarn...

Och tänk - även hos moster fanns en jättefin gran, med massa fina kulor i. Och kulor, det vet Fred att det är sådana man får ta försiktigt i, och klappa fint, man får inte slå på dem. Men titta med händerna, det måste man faktiskt få göra, hur ska man annars kunna upptäcka världen??

Dessutom sker ju det här tittandet under överseende av kusin Alma 3 år, då är det inte mycket som kan gå snett.

Sen fortsatte julaftonskvällen med välling och sömn för Fred, julklappsspel och choklad för övriga närvarande. Vid elvasnåret tog vi vårt pick och pack och åkte hem till vårt fina hus.

Juldagen blev en orgie i slapphet. Vi slappade både här och där, åt rester två gånger om och gjorde minsta möjliga. Vi var nog helt enkelt ganska trötta, inte så mycket beroende på julaftonen som ju faktiskt var ganska lugn och städad, utan mer på renoveringsracet innan. Och vi har fått en del frågor och pikar om att det kanske inte var så jättenödvändigt att göra den där rusningen innan jul då om det nu var så jobbigt. "Jul blir det ju alltid ändå", som någon sa. Och visst blir det jul ändå. Och visst hade vi kunnat fortsätta renovera efter jul, men nu var vi så pass nära att vi skulle kunna klara det, och det gjorde vi. Och vi är oförskämt nöjda med att vi gjorde det, vi bara går omkring och njuter här hemma. Tittar på golv, väggar och tak och liksom bara ler åt varandra. Helt klart bästa julklappen, men det är klart, utan hjälpen hade det inte gått. Så tack till alla som hjälpt till att göra vår jul så himla bra, bland annat Shaun och Lasse!

Det var det det

Nyårsafton. Jag har sett att flera andra med bloggar gör en sammanfattning av året som gått, jag vet inte jag. Jag har ju inte ens sammanfattat julen än, så det känns lite overkill att dra igång en sammanfattning av året. Men jag kan ju göra såhär:
Tja, jag antar att ungefär sådär ser mitt 2009 ut. Det ska bli spännande att se vad 2010 har med sig.

Efter gipset

Vi var ju inne och tog bort Freds gips dagen före julafton. Det gick väldigt bra, han var lite reserverad inför personalen, men det berodde nog mest på att de var okända människor och att han var lite trött.

Gipset lämnade benet, och står nu på en bokhylla i lekrummet här hemma. Läkaren, som tittade in i vårt rum i två minuter sa åt oss att ge Fred den tid han behöver, att inte stressa honom till att stödja på benet, eftersom det kan kännas lite konstigt. Om han inte använde benet fullt ut efter en vecka skulle vi höra av oss.

Nu har det gått en vecka, och nog använder han benet. Han springer och går, men han haltar en hel del också. Och han går liksom med foten lite utåt. Men han använder ju benet, och han verkar inte ha ont på något sätt. Jag tänkte jag skulle ringt och frågat om haltandet, men så kom jag på att ortopeden firar ju sin stora högtid, ni vet: blankis ute - vi gipsar så många vi bara kan. Så jag väntar lite med att ringa.

Idag kollade jag runt lite på nätet dock (himla bra grej det där), och hittade det här "Om barnet får börja stödja på underbenet direkt beror på läkarens bedömning av hur benbrottet har läkt. Om läkaren låter barnet stödja på det skadade underbenet tar det ändå flera veckor innan barnet kan gå som vanligt. Barnet kan halta lite grann under flera månader utan att det innebär att något är fel.", och det är jag som har kursiverat. Informationen kommer från sjukvårdsrådgivningens webbsida, och det känns ju tryggt att veta. Men jag ska nog ta och ringa ortopeden nu sen ändå, det är det där med att han vrider foten utåt som stör mig lite. Men det är som L säger - han går ju bara precis som han gick med gipset, han har väl vant sig vid det, nu måste han vänja om sig.

tisdag 29 december 2009

Folket rasar...?

Herregud - hur ska det gå, hur ska det gå?

Jag menar först tar dom Lasse, och nu tar dom Barnaby! Sommartisdagarna är verkligen inte detsamma nu som för sju år sedan!

måndag 28 december 2009

Samma låt fast helt olika

Helt plötsligt blev en ganska trist låt...



en väldigt rolig låt.



Helt enkelt en cover som gör det en bra cover ska göra.

lördag 19 december 2009

Freds favorit YouTube

Så här står Fred ofta nu för tiden.

Han har ett favorit YouTube-klipp alla kategorier, och det kollar han på så ofta och mycket han får. Vi försöker begränsa det, för frågan är vad det här klippet gör honom till för människa om några år...



Han sjunger emellanåt med också, oja oja! Och om jag inte missminner mig så var samma låt populär även hos Freds kusin för något år sedan.

fredag 18 december 2009

Freds gips

Det var ju det där med Freds benbrott. Eller ja, jag vet inte om det är ett brott eller inte, men gipsad är han. Och nåt fel på hans ben var det.

Det hela skedde när jag och Fred skulle gå till postlådan och hämta posten. Det var vid fyratiden och alltså ganska mörkt ute. Vi gick över tomten (brevlådan sitter väl en 100 meter bort eller så) precis som vi brukar. Det är bara det att det brukar ju inte vara mörkt när vi går, och den här gången såg jag alltså inte de rör som sticker upp från infiltrationen i gräsmattan. Alltså snavade jag på ett sånt rör, trillade och eftersom jag bar Fred så trillade vi båda två. Fred blev ledsen på en gång, men det var ju inte så konstigt, jag menar jag blev också rädd. Men han slutade liksom aldrig gråta. Och när vi väl kom in med all post (det var massor av post den dagen) så ställde jag ner honom på golvet. Men han stod inte, han bara satte sig ner på en gång. Och var ledsen. Sen fortsatte han vara ledsen, men vid det här skedet trodde jag inte att det var något fel på benen, han använde dem väldigt ihärdigt när han försökte kravla sig så nära mig som möjligt i min famn. När han inte ville sluta gråta, och jag hörde att han hade ont ringde jag sjukvårdsrådgivningen för att få lite vägledning. Kvinnan som svarade var ett under av tålamod och vi dividerade fram och tillbaks om vad det skulle kunna vara. Hon sa tillslut att hon ju hörde att han hade ont och att om han inte lugnade ner sig inom hyfsat snart så skulle vi åka in till Östra för att kolla över honom. Så vi satte oss vid köksbordet och till slut så lugnade Fred ner sig. När jag då kikade ner på foten såg jag att den var väldigt svullen, det hade den inte varit tidigare. Nu hade grannen kommit hem, hon är påpassligt nog sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning, så vi ringde och frågade om hon ville komma och kolla. Hon kom över i ett hujj och eftersom Fred inte ville använda ena benet när vi ställde honom på golvet tyckte hon att vi skulle åka in med honom. En bra tumregel är tydligen att om ett barn vägrar att använda en kroppsdel så är det läge att kolla upp det, det låter ju vettigt. Den närmaste jourmottagningen med röntgen liggen en två mil bort eller så, men för att få komma dit måste man tydligen ringa sjukvårdsrådgivningen igen. Så jag ringde igen, och den här gången var det verkligen inte en trevlig kvinna som svarade. Hon var sur och inte alls intresserad av hur Fred hade det. Jag lyckades dock få det till att vi skulle få åka in till jourmottagningen och jag fick ett nummer jag skulle ringa innan vi åkte. Så jag ringde jourmottagningen på en gång. Där blev de förvånade över att jag ringde, det är tydligen sjukvårdsrådgivningen som ska ta den kontakten, men vi fick i alla fall en tid för undersökning vid sju.

Eftersom L kände sig allt annat än frisk den här kvällen åkte Freds farmor med mig och Fred in. Vi kom till jourmottagningen och fick komma in till läkaren. Han klämde lite lätt på Freds ben och skickade sedan iväg oss till röntgen. På röntgen fick vi vänta några minuter, sedan kom vi in och de röntgade i alla möjliga vinklar. Sen tillbaks till läkaren. När han ropade in oss igen hade han tittat på röntgenbilderna och konstaterat en fraktur. Fast det var inte av, det poängterade han, för barns ben går normalt sett inte av. Men det var så illa det kunde bli. Sen vad det var för fel, det vet jag egentligen inte. Hur som helst, det behövde gipsas. Inte för frakturens skull egentligen, utan mest för smärtlindring. Gipsar det gör dom inte på jouravdelningen utan vi fick en remiss till Borås. Så vi packade in oss i bilen och åkte mot Borås. Nu hade det inträffat en trafikolycka på 41:an, där blev vi stående en liten stund. Sen kom vi fram till att vi viker av från 41:an och istället tog vi vägen förbi min syster. Vi ringde och beställde lite smörgås, och hon och en av Freds kusiner packade ihop värsta bästa picknicken till oss. Smörgåsar, saft, kaffe, russin till Fred och bullar! Inte skulle det gå någon nöd på oss inte när vi satt på akuten. Så kom vi då in på akuten och fick skrivit in oss. Hur länge vi väntade vet jag inte, men det gick två timmar från det att vi kom till att vi gick ut från akuten med ett ben gipsat - väldigt snabbt alltså. Själva gipsningen gick bra, Fred somnade och sov hela tiden de virade gipslindor runt benet.

Nu är det lite mer än två veckor sedan Fred fick gipset, och han ska ha det fram till den 23 december. Hur har det gått då? Jättebra. Första dagen var han väl hyfsat sur och störd över att inte kunna använda benet som han brukade, och han hade säkerligen lite ont också. Sen lärde han sig krypa och stödja på benet när han stod upp och höll i något. Nu går han (det där med handduken förstår jag inte riktigt, den hör inte ihop med det faktum att han är gipsad, den hör nog mer ihop med det faktum att han är 1½ år).

video

Jag tror inte han är riktigt medveten om att han inte brukar ha gips, eller så har han bara fogat sig i det faktum att han har gips för tillfället. Men det är klart att det ska bli jätteskönt att ta bort det om mindre än en vecka.

Som varje unge med aktning har Fred givetvis samlat en massa signaturer på sitt gips. Himla tjusigt!

onsdag 9 december 2009

Dagisplats - check

Så där ja, då har Fred en dagisplats (förskoleplats heter det väl egentligen). Från och med årsskiftet kommer han gå på det dagiset vi ville, himla bra. Där går även den ett år äldre grannpojken, så det blir finemang detta. Nu är det bara inskolningen kvar... kan bli spännande.

Det är mycket nu...

Det är tur att vi inte är så förtjusta i lutfisk. Jag menar vi har nog att göra som det är utan att behöva fundera över att det är Anna-dagen idag och att lutfisken ska läggas i blöt.

Istället jobbar jag järnet för att sedan åka hem hyfsat tidigt idag och kanske få spacklat, slipat eller målat lite. Igår tapetserade jag färdigt ett rum, nu är det "bara" lister som ska till i det rummet också, sen är det klart. Synd bara att det är en liten hall som inte är så där jätteviktig och inte stora vardagsrummet. Men det är snart klart det också. Vi ska bara jobba lite till först.

Nu för tiden hinns det inte med så mycket annat än att jobba på jobbet och sen jobba hemma. Kulturintaget i form av böcker, TV, film och annat blir lidande, precis som motionen. Men men, motionera och läsa kan man ju göra när man har ett färdigt vardagsrum.

Jag skulle egentligen bloggat om Freds fadäs (som egentligen inte är hans) med det brutna benet också. Men det får bli en annan dag. Jag nöjer mig med att konstatera att imorgon är det en vecka sen han fick gipset, och nu kryper han och klättrar med det som om han aldrig varit utan gips. Men det är ganska skönt att det bara är två veckor kvar tills vi ska plocka bort det.

torsdag 3 december 2009

Ibland är man bara så sugen

Nog för att jag tänkte att vi skulle ta lite mellanmål, jag och Fred, nu klockan nio. En frukt eller så. Det behövs när man åt frukost vid sju och inte ska äta lunch förrän framåt halv tolv. Men han var tydligen inte alls inställd på frukt. Han var inställd på fajita-krydda. Alldeles röd runt munnen och fingrar, och med rosiga kinder, kom han in till mig och såg lite småplågad ut. Jaja, jag tar väl en clementin då. Han fick lite vatten nu. Ska se om han kanske är sugen på lite yoghurt till efterrätt också...

tisdag 1 december 2009

Just for now

Fösta advent har passerat och då får man börja lyssna på julmusik! Än har jag inte lyckats hitta den här skivan i någon av de flyttlådor som står oupppackade hemma. Men det finns ju gott om julmusik i Spotify, så det ordnar sig nog ändå.

En julsång som man med stor behållning kan lyssna på året runt är Imogen Heaps Just for now. Det är helt otroligt vad den kvinnan är kapabel till. Man blir helt mållös.



Hon gör alltså hela låten helt själv. Det är liksom som om The Real Group bara vore en person. Men bättre. Typ.

fredag 27 november 2009

Borta bra men hemma bäst

Sitter på tåget hem från Stockholm, fast resan idag började i Uppsala, men eftersom jag bytte tåg i Stockholm så blir det ju fel att säga att jag sitter på tåget hem från Uppsala... hmm, jaja. I alla fall, jag har varit på konferens i Uppsala sen igår - Mötesplats Open Access 2009 - en väldigt bra konferens faktiskt. Jag åkte upp med Sofia, min kollega som jobbat på BLR precis lika länge som jag (i alla fall som tillsvidareanställd) men nu ska hon dra vidare till andra uppdrag, så det här var liksom vår sista resa ihop som kollegor. Och eftersom jag ska ta över delar av hennes arbetsuppgifter var det bra att få en kickstart i form av den här konferensen.

Nu på tåget hem sitter jag bredvid en lite familj som är på väg ner till Göteborg på släktkalas. Familjen består av mamma, en son på 12-någonting-år och en dotter på 16 år. Modern har blivit ganska dissad av dottern vid upprepade tillfällen, och jag liksom lider med mamman som blir idiotförklarad stup i kvarten bara för att hon frågar om dottern vill ha något att äta, om hon vill dela med sig av sin choklad eller om hon kanske skulle ta och tända ljuset ovanför sin plats när hon sitter och läser. Det kanske är så där att ha tonåringar, undrar just hur Freds idiotförklarande av en annan kommer gå till när det är dags för det. Men en ganska rolig sak som hände var när mor och dotter satt och pratade lite om en klocka dottern hade köpt idag. Klockan var inte inställd på rätt tid och dottern bad mamman fixa detta. "Men kan du inte ställa en klocka?" undrade mamman varpå dottern mumlade någonting och räckte över klockan. Mamman började ställa in klockan och dottern förklarade att hon kunde nästan ställa en klocka, hon visste att man skulle vrida på den där lilla pluppen på sidan för att ställa in minutvisaren, men timvisaren, den visste hon inte hur hon skulle flytta...

Det är nu en timme kvar tills jag är i Göteborg, där får jag vänta en halvtimme på bussen ut på landet, och sen är jag hemma hos familjen klockan halv åtta. Åh, vad det ska bli skönt att mötas av ett "eeejje" när man kliver in genom dörren och två små fötter som kommer springandes (ja förhoppningsvis kommer resten av den lilla kroppen också, annars får jag ta mig ett allvarlig snack med L) och kramar om mina ben som ett tecken på att man vill bli upplyft. Det är himla flott att ha en 1½-åring.

En sista iakttagelse, det är lättare att bli åksjuk på tåget om man sitter med datorn på det lilla bordet, då är datorn fast medan jag gungar lite hit och dit. Har man istället datorn i knät så gungar jag och datorn i takt och illamåendet hålls borta. Jag brukar verkligen inte bli åksjuk på tåg, men just när datorn satt på bordet var det kört för min del.

söndag 15 november 2009

Min dag hittills

Vaknade 6:30 av Fred. Lite segt eftersom det blev sent i säng igår, efter midnatt.

Låg kvar i sängen med Fred som klättrade fram och tillbaks över oss fram till sjusnåret.

Ansökte om sovmorgon till 8:30 med argumentet "du fick ju det igår". Fick sovmorgon beviljad.

Vaknade 8:30 när F och L kom upp för trappan för att väcka mig.

Gick upp och åt frukost.

Plockade undan i köket, rensade diskbänk, sorterade tomma förpackningar till återvinning.

Hämtade upp målade lister och middagsmat från källaren.

Hämtade upp ren, våt tvätt från källaren.

Plockade ner torr tvätt från torkställningen och lade in i lådor.

Hängde upp den blöta tvätten.

Vattnade lite blommor, upptäckte att min orkidé blommar igen. Det trodde jag aldrig.

Ställde ut några växter för att de skulle få lite luftfuktighet idag.

Försökte få Fred intresserad av annat än diskhon och vattenplask. Lyckades.

Bakade chokladmuffins.
Försökte få Fred intresserad av annat än vår besticklåda genom att leka med stapeltorn, blev bortfintad och satt själv och lekte medan han sprang tillbaks en annan väg till köket och besticklådan.

Matade Fred.

Hämtade upp bullar ur frysen och insåg att burken börjar bli tom. Gjorde en anteckning i huvudet om att det är dags att baka snart igen.

Fikade.
Pratade och surfade köksskåpsbeslag.

Bytte blöja på Fred och lade honom att sova i sin säng.

SMS:ade mamma.

Hängde om två tavlor i köket som hamnat lite för högt upp på väggen. Det blev mycket bättre.

Monterade foder runt ett köksfönster.

Sövde om Fred.

Åt en muffins eller två.

Monterade foder rund det andra köksfönstret.

Började foga skarvar i fodren med latexfog.

Hämtade Fred som vaknat.

Fogade klart det första fönstret.

Fixade en illrosa smoothie som mellanmål till Fred. Hallon, äpple och apelsin, yoghurt och lite mjölk. Mix mix. Klart.

Fogade klart det andra fönstret.

Insåg att fogen ska torka i 48 timmar innan den är övermålningsbar. Tappade lite fart. Jag ville ju bli klar med fönstren idag!

Log åt Fred som står i köksfönstret och skriker "Pappa!!" åt L som stod ute på gårdsplan och sågade råspånt.

Pratade fogar och fönsterbräden.

Lagade mat. Gryta på fläskfilé och ris.

Åt mat.

Drabbades av paltkoma, bekämpade den genom att ladda diskmaskinen.

Tröstade Fred som lyckats hamna under en mdf-takskiva.

Städade bort gammalt slipdamm från skåpens ovansida i köket och funderade över vad som skulle skrivas upp på inköpslistan till affären imorgon.

Satte igång Fåret Shaun (barnprogram på SVT Play) på den bärbara datorn åt Fred.

Monterade en hylla att sätta upp i köket och gav sedan direktiv för var den skulle skruvas upp.

Plockade iordning i köket efter dagens alla bravader.

Fick fötterna dammsugna av L som valsade runt med snabeldraken.

Gick ut med soporna.

Nu är klockan halv åtta och F och L är i duschen och jag bloggar.

Sen ska jag lägga Fred och när han sover är det dags att fixa de sista grejerna med enkäten som ska gå ut till våra "kunder" på jobbet imorgon. Några sista förberedelser bara.

Sen får vi se vad kvällen bjuder på. Kanske ett berg stryktvätt, eller ett avsnitt av Grey's Anatomy och soffpös. Vi får se helt enkelt.

torsdag 5 november 2009

Ordning och reda

Det här med att ha bestick i lådor, det är ju helt förkastligt, det inser jag ju nu. Se bara vilken oordning det blir. Man har ju ingen chans alls till överblick. Ordningskonsult F har kommit till min undsättning. Det nya nu är tydligen att förvara besticken i gamla barnmatsburkar.

lördag 31 oktober 2009

Är kokt banan gott?

Det är tydligen vad som vankas till middag idag.

På, i och utanför

På tvättlinan ute hänger två tröjor med ränder. Den ena är från våren 2009, den andra från slutet av 1970-talet.

I vagnen ligger lilltallen och sover dagens snällhetssömn.

Utanför dörren står höstens krukor (fast bara en av dem är en riktig kruka). Tallris, enris, blåbärsris, nån kotte, några bär, lite mossa och så de där köpta plantorna.

Inomhus röjer jag runt för att försöka få lite ordning i renoveringskaoset. Idag kommer det visst lite folk hem till maken. Han, maken alltså, sätter på vinterdäck på bilen. Det ryktas att det ska komma snö på måndag.

lördag 24 oktober 2009

Bra reklam

Som jag har letat efter denna, det var så länge sen den gick på TV, och jag har fått den på hjärnan emellanåt.



Fruktansvärt bra reklam.

fredag 23 oktober 2009

Som husägare måste man alltid vara redo

Alla som har ett hus och som dessutom renoverar det där huset vet att det alltid finns något att göra.
Som att spackla upp sneda väggar till exempel. Extra viktigt när man har ett gammalt hus där raka väggar är en sällsynt art.


Och har man spacklat så måste man slipa väggarna.


Ibland sitter inte tapeterna fast så bra som dom borde, så då måste man dra ner dem.

Ja, som husägare måste man alltid vara redo för alla möjliga situationer. Då är det bra att ha skyddsglasögon till hans, man vet ju aldrig vad man kan råka in i liksom.

Men ibland måste man också ta sig tid, öppna dörren och sätta sig ner och se ut över sina ägor. Njuta liksom. Kom ihåg det!

Och japp, Freds föräldrar är medvetna om det enorma pedagogiska uppgift de har framför sig för att få Fred att förstå att i färdigrenoverade rum får man inte skrapa med färgskrapa, slipa eller riva ner tapeter...

torsdag 8 oktober 2009

Freds sparbössa

Igår hittade vi Freds sparbössa i en flyttlåda (nej, alla är inte uppackade än). Jag plockade fram den och han fick tre en-kronor att stoppa i för att se om han fattade hur den funkade, och se det gjorde han ju. Det var jätteroligt att stoppa runda metallbitar i den där lilla skåran. Så idag när vi var i stan så fick jag fyra kronor i växel när jag köpte frimärken. Jag stoppade dem i fickan och tänkte att dom kan ju Fred få sen till sin sparbössa. På eftermiddagen fick han dem och sparbössan. Strax efter att han satt sig på golvet för att pilla med detta kom hans farmor förbi för att lämna lite takfärg som hon hade varit snäll och hämtat åt oss i Skene. Fred blev ganska snart klar med sina fyra kronor och utropade "Meh!" Någon som kan betyda både "jag", "mer" och "ge mig", och säkert en hel del andra grejer också. Jag förklarade att jag hade inte mer pengar, det var slut. Han accepterade det på en gång, och går liksom ett varv i köket, får syn på farmor går fram och pekar på hennes jackficka och utropar "Meh!". Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är en bra eller dålig egenskap han visar upp. Jag bara konstaterar vi har en liten tiggarunge.

Trädet som ska ge oss äpplen

Igår kom det i jord - trädet som ska ge oss äpplen. Som man ser på bilden så blåste det ganska mycket igår, så det lilla trädet fick en tuff första dag på sin nya plats i livet. Men det är i alla fall skyddat från rådjur med hjälp av hönsnät.

Givetvis pratade vi en hel del med våra grannar igår också. Matade och klappade dem.


Idag funderar vi på om vi ska åka på Öppen förskola, åka in till stan eller bara gå hemma och greja. Eller ja, vi och vi, Fred har inte så många åsikter att bidra med.

onsdag 7 oktober 2009

Streckkoder

Vi har rivit av streckkoder från våra barnmatsburkar från Semper ett bra tag nu. Semper har nämligen, precis som alla andra barnmatsföretag (verkar det som) en kampanj där man sparar streckkoder som man sedan kan byta in mot grejer. Allt för att få konsumenterna att hålla sig till ett och samma märke, det fattar man ju. Det hela började med att några kompisar samlade streckkoder som de skickade in. Två hade till och med lyckats samla ihop till högsta premien på Nestlés poängstege, en vagn eller en sån där trådlös dammsugare. Eftersom vi köpte mest av Sempers mat blev det Semper vi samlade på, och de hade en örontermometer som man kunde samla ihop till, den var bara halvvägs upp på poängstegen dessutom, så det borde inte vara så himla svårt att nå dit. Jo, tjena. Nu har vi samlat streckkoder sen maj (minst) och än är vi inte uppe i det antal man behöver ha för att få termometern, men vi närmar oss. Så nu skulle jag kika in på semper.se för att kolla exakt hur många poäng det var man skulle ha. Problemet är bara det att nu finns inte örontermometerna kvar! De har bara ett visst antal av varje grej, och vi har uppenbarligen inte varit snabba nog. Andra barn har ätit mer, det finns inga termometrar att beställa. Då blir istället frågan, ska vi beställa en likadan Lära-Gå-Vagn som Fred redan har eller två Rörstrand/Filippa K-muggar? Eller ska vi sälja våra streckkoder på Tradera? Jo, det finns tydligen en marknad för dem - helt otroligt. Jaha, ska vi ta och kalla det här för veckans i-lands-problem?

söndag 4 oktober 2009

Barnvakt

Det finns de föräldrar som använder TV:n som barnvakt. Sånt sysslar inte vi med här på landet. Här har vi mycket mer sofistikerade metoder - kossor!

Här kan han stå ett bra tag och bara spana och kolla. Problemet är att kossornas hage är ganska stor, så ibland försvinner de ur sikte. Vi får väl ta och prata med grannen och se om han kan minska ner sin hage, eller så kanske vi kan få låna en ko och binda utanför...

fredag 2 oktober 2009

Idag

Idag åkte vi bussen till Hyssna Handel, en liten ICA-butik 9 minuter bort med buss på 90-väg. Där handlade vi förnödenheter så som jäst, mjölk och kanel. Sen åkte vi hem och försökte mata kossorna, men de var inte intresserade av det lilla gräs Fred lyckades plocka idag. Så vi gick in och åt lunch istället. Sen vandrade jag en sväng på den närliggande åkern med Fred i vagnen. Där skumpar det bra så han somnade snabbt. Jag gick in och satte mig och jobba under tiden han sov, och sen när han vaknade så bakade vi bullar. Nu ska vi gå ut och se vad kossorna gör. Jag skulle egentligen behöva gräva en grop för äppleträdet som står här ute i en kruka, men ryggen sätter nog stopp för det.

Nu är vi redo inför söndag!

Vi bakade bröd igår

video

torsdag 1 oktober 2009

Nya grannar

Nu har vi fått nya grannar! Äntligen tycker Fred. Inte för att våra andra grannar är så tråkiga, men de är ju inte lika roliga som dom nya. De är hur fina som helst, och jätteroliga att bara stå och titta på. Man kan dessutom mata dom med gräs, det tycker dom om.

Ta knäcken på Fred

Gårdagen tog nog knäcken på Fred. Vi började med att åka till jobbet för att fira kollegan som gick i pension. Där åt vi tårta, lyssnade på tal och sjöng. Sen drog vi vidare hem till en annan kollega och åt lunch - tre arbetskamrater och fyra barn. Jätteroligt! Fred lyckades dock med konststycket att bara sova en halvtimme (han brukar sova närmare två timmar). Vid tretiden lämnade vi kollegan och åkte vidare hem till syster/moster och kusinerna. Där stannade vi och åt mellanmål och lekte lite. Sen drog vi hemåt vid femtiden. Underligt nog så somnade Fred inte på vägen hem, vilket jag var helt säker på att han skulle göra. Vi kom hem, åt mat och lekte lite här hemma. Sen var Fred så trött så det blev läggning vid sjutiden, en timme tidigare än vanligt. Och som han har sovit. Närmare halv nio på morgonen vaknade han, och då enbart på grund av att jag höll på att greja i sovrummet. Vi borde helt klart ta knäcken på Fred lite oftare...

Idag hade vi planer på att åka till Öppna förskolan inne i Sätila, men eftersom det inte bara var Fred som knäcktes igår, utan även min rygg så är jag lite tveksam till hur vi gör. Ryggen är dock bättre idag efter en god natts sömn. MEn jag skulle nog behöva promenera lite idag, vi får väl klä på oss och gå ut och gå runt huset några varv.

onsdag 30 september 2009

En väldigt konstig morgon

Idag var det en väldigt konstig morgon tyckte Fred. När han vaknade låg inte pappan i sin säng! Det har aldrig hänt innan när han vaknat. Jo, det har det faktiskt, men det har inte hänt sedan början av sommaren, och det är ju typ aldrig i Freds värld. Hur som helst så kravlade han över mot pappans sida av sängen för att gosa lite och så var han inte där! Han vände sig om mot mig och utstötte ett mycket förvånat "O!". Sen kravlade han ännu lite närmare och lyfte på pappas pyamasbyxor för att liksom försäkra sig om att han inte låg under dom, men det gjorde han inte. Han var helt enkelt inte i sängen - en högst ovanlig morgon. Men dessa mornar kommer bli lite vanligare nu igen, jag ska vara föräldraledig tre dagar i veckan under oktober och sedan två dagar i veckan från november till årsskiftet. Sen hoppar vi på dagiskarusellen.

Nu ska vi göra oss i ordning så att vi kan åka in till mitt jobb för att fika och fira av en kollega som går i pension idag.

fredag 18 september 2009

Väldigt bra att veta

Det här var väldigt bra att veta, för båda parter antar jag. (Stå ut med reklamen i början!)


Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

Dessutom var det faktiskt väldigt roligt.

tisdag 8 september 2009

Lite småsur

Ibland prioriterar man lite konstigt. Eller ja, tänker lite konstigt. Jag är trött och sugen på att gå upp och lägga mig och läsa. Men så hade jag börjat svara på en enkät på nätet. En enkät som handlade om mina möbel och heminredningsköp, och som visade sig vara en IKEA-enkät. Och den var hur lång som helst. När jag började tröttna och hoppades att den snart skulle vara slut (efter en sisådär 7 minuter) upptäckte jag att jag inte ens kommit halvvägs. Men inte lägger jag ner då, nej jag svarar på hela enkäten men sitter och är lite småsur under tiden för att enkäten är för fruktansvärt lång och omständlig. Så nu blev klockan tio ändå, och jag måste nog sova. Bara för att jag var för plikttrogen och inte kände att jag kunde avbryta en meningslös enkät mitt i och lämna jobbet avslutat så blir det nog inget läsande idag.

Men jag har i alla fall fått bakat muffins. Och ätit en god soppa som L lagat. Och diskuterat dörrförflyttningar och kanallister och takpaneler. Ja ni vet, sånt som hör renoverandet till. Dessutom har jag sett Fred jaga sin egen skugga, och jagas av samma skugga. Det var roligt.

Återlämningsmaskin

Så här skulle jag bra gärna göra med vår återlämningsmaskin på jobbet. Hjärtans gärna.


Problemet är väl bara att den är lite svår att forsla med sig...

Anledningen till att faxen fick så den teg är att den inte gjort annat än det här:


Och vår återlämningsmaskin gör inte annat än sorterar fel! Skitapparat.

Klippen kommer förövrigt från den eminenta filmen Office Space.

Sen sist

Sett Det är vi som är hemgiften med Klungan. Väldigt bra. Oerhört roligt.
Första barnlösa natten. Sov sov sov.
Sorterat urvuxna kläder.
Friskis & Svettis => TRÄNINGSVÄRK.
Tröstat gråtande barn.
Sagt till busigt barn.
Skrattat med knasigt barn.
Kramat gosigt och snorigt barn.
Sövt sömnigt barn.
Tvättat.
Tapetångest. Inredningsångest.
Tapetglädje. Inredningsglädje.
Läst i Borta Bäst. Väldigt bra hittills.
Kräftskiva med nära och kära. Gott och roligt.
Mingel hos chefen. Gott och roligt.
Besökt galen loppis i Tvååker.
Läst Alfons X antal gånger.
Läst Halvan-böcker Y antal gånger.
Halvdag i Varberg med bad i vågorna och promenad i blåsten.
Bakat vegetarisk tigerkaka.
Planterat en smultronplanta.
Haft massor att göra, men haft lite tid att dokumentera.

tisdag 1 september 2009

Christer är uppe i rymden igen

Alltså jag tycker det är oerhört fascinerande att Christer är uppe i rymden igen, det är nästan så att jag är lite avundsjuk när jag läser följande ur hans redogörelse:
ISS är otroligt vacker när man närmar sig. Nu med alla fyra par stora solpaneler som lyser i orange och guld. Mellan dem de många cylindrarna som utgör de beboliga delarna samt radiatorer som allt skiner i silverfärg.
...
Dagens häftigaste jordobservation var ett otroligt skådespel av blixtar över Brasilien. Över ett område blixtrade det och hela tiden någonstans, ibland 5-10 på en gång. Fantastiskt fascinerande.
Visst låter det häftigt?!

Rapportering från Christer kan man läsa på Rymdkanalen.se.

En annan rolig Christer-grej är det här blogginlägget.

lördag 29 augusti 2009

Det här skulle man ju tänkt på



Alltså, det här skulle man ju tänkt på när man hade den där bebisen som vägrade sova om omgivningen inte rörde på sig. Jaja, jag antar att jag förlorade förmågan att tänka utanför lådan samtidigt som jag ammade.

onsdag 26 augusti 2009

Man bor på landet

Ibland blir det extra tidigt att man bor på landet, som när det blir strömavbrott mitt i natten en natt i augusti. I natt var det tydligen en hejdundrande åskoväder (men jag sov gott efter en lång dags arbete), och detta ledde till strömavbrott. Totalt svart överallt. Åskan slog förresten ut en del modem i området, men vårt klarade si, troligen tack vare att L var uppe och drog ur det när han vaknade inatt.

Något annat som är ett tydligt tecken på att man bor på landet är när man har kossor som närmsta grannar, och se det får vi om någon dag eller så. Bonden här bredvid var ute och satte stängsel runt hela åkern bredvid oss idag, så nu är det klart att släppa på korna. Den som blir gladast av detta tror jag är Fred. Han är oerhört fascinerad av djur, och speciellt djur som låter mycket.

Nu är det läggdags för mig, imorgon ringer klockan 04.30 - detta för att hinna med buss till stan där jag sedan byter till ett tåg till Örebro. Möte hela dagen, och sen hem igen. Dagen lär ju gå fort, och sen är det helt magiskt fredag igen!

måndag 24 augusti 2009

Helgen

Helgen efter första arbetsveckan efter semestern är härlig. Man har jobbat sig igenom en hel vecka, och så kommer den då - fredagen! Underbart. För min del blev det lite längre arbetsdag än planerat på grund av lite oförutsedda faktorer, men så är det ju ibland. Väl hemma blev det läggning av barn, och sen myskväll framför en film på TV:n. På lördagen åkte jag och Fred in till stan för att träffa en av hans kompisar och en av mina, vi hängde på lekplatsen i Slottskogen och fikade på en parkbänk. Väldigt trevligt. Sen for vi hem igen, Fred helt utmattad, han somnade på tre sekunder i bilen hem. Väl hemma fixade vi fika och välkomnade släkt som ville komma och inspektera huset. Väldigt trevligt som vanligt.
Sen var det dags, sen var det söndag. Söndagen då vi skulle sätta igång med renoveringen hemma, och se det gjorde vi. Vi rev och slet och hade oss, och sen vips så var den helgen borta. Måndag igen, och vilket måndag sen... alla nya studenter kommer till jobbet och det är idel leenden och förklaringar och välkomnanden. Giv akt.

tisdag 18 augusti 2009

Inte busig för fem öre

Jag stod och grejade i köket igår. Skalade äpplen och kokade äppelmos, rensade kantareller och städade av lite allmänt. Fred vandrade runt och försökte emellanåt norpa saker ur skräpspännerna under diskbänken. Han tyckte väl att det fanns ingen anledning att slänga överbliven pasta, det kan man ju äta. Och det där folieöverdraget till crème fraiche-burken, skulle vi verkligen slänga det? Det var ju hur fint som helst, lät ganska roligt gjorde det också. Jag gjorde mitt bästa för att stoppa honom, vilket ledde till ganska arga utbrott med mycket tårar. Hur som helst, han vandrade hit och dit, pillade lite här och lekte lite där. Så försvinner han in i vardagsrummet och efter en stund blir det helt tyst. Och det vet ju alla att när barn är helt tysta, då är det fara å färde. Jag gick in i vardagsrummet för att hindra det nuvarande hysset, vilket skulle kunna vara allt från att pilla ur sladdar bakom TV:n till att slänga blomjord ur blomkrukorna. Men killen är inte busig för fem öre. Han har klättrat upp i soffan, satt sig till rätta skönt bakåtlutad mot en kudde och kollade på friidrotts-VM på TV. Så jag backade ut ur rummet igen med tanken "väck inte den björn som sover".

söndag 16 augusti 2009

Friidrotts-VM

Om nu Usain Bolt har tränat massor för att vinna (och slå världsrekord på) 100 m i friidrotts-VM, hur mycket har då pressfotograferna som försöker springa ifatt och om honom efter målgång tränat? Dom där lite smårunda, korta männen i röda västar med enorma kameror i händerna ni vet. Det är ju nästan minst lika imponerande det.

En annan sak - SVT:s sändningar från VM är klart bättre än de sändningar som TV4 gör. Säger jag lite fördömande så här efter två tävlingsdagar och en sändning per TV-station.

På bio

Idag drog vi till stan och gick på bio. Eller ja, först drog vi till Bollebygd och lämnade av Fred hos mormor och morfar, sen åkte vi på bio. Filmen för dagen var Public Enemy och den var helt okej i vår mening.

Johnny Depp spelar en av 30-talets stora bankrånare John Dillinger, och man får följa hans lek med poliser och FBI-agenter. Det är fascinerande det där tycker jag hur man, bara för att det är skurken som är huvudperson liksom hejar på honom. Det spelar liksom ingen roll hur många banker han rånar, eller om han har ihjäl någon, det är ändå honom man hejar på. Fast det är klart, det gör väl kanske sitt till att rollfiguren är charmig och lite gentlemannamässig, och att han spelas av just Depp.

Imorgon är det dags för allvar igen, eller ja, jag ska till jobbet. Det behöver ju faktiskt inte vara så allvarligt. Rutiner och allt det där vanliga - välkommen tillbaks, jag är redo (tror jag).

lördag 15 augusti 2009

Inte bara framgång

Idag är han 13 månader Fred. Jag vet inte hur det funkar det där med månader så här efter årsdagen. Jag menar innan han fyllde ett så var det ju hemskans viktigt hur många månader han var och man höll koll på det där. Men nu, har vi gått över till att räkna halvår nu? Hur funkar det? Jaja, han är hur som helst 13 månader idag, och han utvecklas på en hel del områden samtidigt som han står till på andra. Han har till exempel börjat sova enbart en gång per dag nu, istället för två som det varit de senaste 5 månaderna eller så (framgång). Han har koll på att kanelbulle är görgott och norpar en eller fler så snart han får chansen (framgång). Han äter jord så det står härliga till (inte så mycket framgång). Han får sitta på pottan men kissar inte, istället ställer han sig upp, går något steg och ställer sig och kissar på golvet (inte så mycket framgång). Han har koll på vad han vill ha (framgång), även om han inte alltid får det - och då blir han arg (inte så mycket framgång). Han klättrar nerför sängar, soffor och trappor (framgång). Han trillar väldigt mycket (inte så mycket framgång). Men det beror ju mest på att han vill så mycket och testar både det ena och det andra (framgång). Han går in med (väldigt små) foppatofflor fyllda med jord och övar på att klättra upp i soffan (inte så mycket framgång). Han förstår en hel del ord - bland annat bil, boll, bok, pappa, kramas, lampa (framgång). Han skrattar, kramas, spexar och smilar massor, och det är inte bara framgång - det är helt underbart.

Förresten kan jag meddela (för den som undrar) att häcken är färdigplanterad! Vi hann till och med färdigt innan regnet kom. Så om några år eller så ska vi ha en fin häggmispelhäck växandes ute vid tomtgränsen.
Bildtext för den som inte har koll på det här med häckar och plantering:
här planterar vi fortfarande.

onsdag 12 augusti 2009

Massor att göra

När man har hus finns det massor att göra. Det är en insikt jag kommit till den senaste tiden. Fast innan jag kom till den insikten åkte vi på semester till Bohuslän i nästan två veckor. Läsning, bad, kortspel, morgonpromenader, loppisturer, minigolf, båtturer och annat roligt fyllde våra dagar.
Sen kom vi hem och insikten drabbade mig till fullo. Det finns alltid något att göra när man har hus. Just nu håller vi på att gräva dike för att sätta en nya häck. Vi har kommit över ett antal häckplantor väldigt förmånligt via en god vän och plantorna står nu och väntar på att få bli en fullfjädrad häck. Idag har vi grävt upp halva häcksträckan, kanske hinner vi göra resten imorgon.

Dessutom håller vi på och planera för kommande renoveringar. Det ska målas golv och tak och tas fram trägolv (eller läggas nytt golv om trägolvet är oanvändbart) i tre rum nere. Dessutom ska vi fixa till ett badrum på övervåningen, och för att kunna göra det på ett bra sätt måste vi flytta en av väggarna uppe. Och så ska Freds rum målas, precis som vårt sovrum. Jo, det är en del att göra. Och det är bara de stora sakerna. Men å andra sidan är det verkligen värt det. Det är hur skönt som helst att bara kunna ställa ut Fred i vagnen för att sova, eller gå runt och pilla i trädgården.

lördag 25 juli 2009

Nästan två veckor

Nu har vi bott i vårt hus i nästan två veckor. Två jättebra veckor, vi trivs kalas hittills. Jag orkar inte sammanfatta veckorna i ord, så jag gör så här istället:

Inflyttningsdagen. Vi får hjälp att ta upp sängarna till sovrummet på andra våning. Mannen på bilden är en god vän, granne och faktiskt min gamla mellanstadielärare.

Vi har upptäckt att gången ute i trädgården var mycket bredare än vad man skulle kunna tro.

Vi har firat ettårsdag med paket i sängen på morgonen.

Det har regnat massor, och varit soligt en del och vid ett tillfälle var det sol och regn samtidigt, då fick vi dubbelregnbåge. Bakom ladugården skulle det kanske finnas en skatt, men vi hade inte tid att gå och kolla, vi skulle ju se på film.

Vi är plockat och ätit blåbär, hallon och vinbär. I skrivande stund har vi 5 liter blåbär, 2 liter hallon och 10 liter vinbär i frysen.

Vi har haft ettårskalas med tårta, kakor och bullar. Tårtorna är gjorda av Freds farmor och mormor.

Vi har lekt i sandlådan.

Dessutom har vi röjt i lagårn (och gjort en massa roliga fynd av gamla grejer), klippt gräs, målat lite hyllplan och en garderob, tvättat, hängt tvätt ute, packat upp (men än är det en hel del lådor kvar) och mycket annat.

onsdag 15 juli 2009

Verktyg


Det verktyg vi använder mest har i vårt nya hur är lätt att utse. Det är inte hammaren eller skruvmejseln, nej det är flugsmällaren. Att bo granne med en bondgård är inte enbart en fröjd.

Ett år


Idag firar vi vår underbara unge som fyller ett år! Tänk så fort ett år går. För ett år sedan hade vi precis anlänt till BB-avdelningen på sjukhuset och satt och väntade (mitt bland en massa nyförlösta mammor och deras bebisar) på att bli inkallade på operation. Ut plockade läkaren en liten liten människa som nu ett år senare blivit ganska stor och som kan gå, dansa, kittlas, läsa böcker, busa, låta som bilar och rulla bollar. Som älskar jordgubbar och blåbär, bullar och smörgåsar, ost och nästan all mat. Japp, han är som sagt alldeles underbar vår unge (i alla fall för det mesta).

måndag 13 juli 2009

Flytten


Läshörnan bara väntar på att böckerna ska packa upp sig själva. Undrar just när det kommer hända. I övrigt har flytten gott görbra. Strålande hjälp från den underbara familjen. Enda minuset just nu är avsaknaden av internet. Men det är sak på det är har på landet...

söndag 12 juli 2009

Pillar med sina små fingrar

Fred har börjat med en ny grej. Han har börjat kittlas. Så fort man är nere på golvet så kommer han fram och pillar med sina små fingrar samtidigt som han tjuter lite. Skrattar man då (ja, man måste fejka, för det kittlas ju inte särskilt mycket) så tycker han det är jätteroligt och skrattar högt. Anledningen att han tjuter är nog att vi när vi kittlar honom säger "killikillikill" med ganska ljus röst. Eller vi och vi, jag gör det i alla fall. Hur som helst så är det är väldigt spännande att se alla dessa små framsteg och nya påhitt han har.

lördag 11 juli 2009

Ordningen är återställd

Jag har hittat tejp, tejp och penna! Plus saxen - den hade jag missat att den var borta. Jag är inte i så stort behov av sax när jag inte har någon tejp att klippa. Ordningen är återställd. Och jag har inga mer ursäkter att inte packa.

Bra mycket större än ryggproblemet

Ett problem som är bra mycket större än ryggproblemet som jag nämnde nedan är att jag har förlagt mina tejpar och min penna! En tejp som jag använder för att tejpa igen lådor med, en frystejp som jag använder för att skriva på när det inte går att skriva på direkt på lådan och så Pennan, den som jag skriver med på varje låda. Vi har redan bytt ut Pennan en gång, först var det en lila penna, den försvann. Då tog vi en likadan penna, fast turkos. Men nu är den också borta, och alla andra sådana pennor är nedpackade! Det faktum att alla tre grejer är borta talar för att det är jag som har lagt dem någonstans, och mot att det är Fred som har supit bort dem.

Riktigt segt

Usch, nu är det riktigt segt. Nu är jag nästan framme vid de där sista grejerna att packa, ni vet de som inte hör hemma någonstans men som man ändå inte vill slänga. De som inte passar in, och som man egentligen heller inte använder, men har så svårt att skiljas från. Där är jag. Samtidigt som jag tröttnat totalt på att packa, och till på köpet har ryggen börjat protestera högljutt mot alla knasiga lyft och fula ställningar man har när man packar en låda som står på golvet. Aj aj aj. Äsch, det är bara till att bita ihop. På måndag kommer kavalleriet och då kan dom bära om jag nu inte skulle kunna...

Huvudprydnad

Häromdagen var det dags att packa kläder och underkläder. Då hittade Fred den här söta huvudprydnaden. Fast det är ju ingen huvudprydnad, det är en av presenterna jag fick av de underbara arbetskamraterna på min lilla möhippa de hade ordnat för mig. Att ha ett strumpeband på huvudet var inget som störde Fred det minsta. Det är nog för att han är så säker i sin manlighet, eller hur är det nu?

Det ligger saker överallt

En ögonblicksbild från vårt vardagsrum. Kanske borde vi ha något sorts smart system för packning. Men det är svårt när man har en ettåring som springer omkring och lägger alla saker överallt samtidigt. Alltså ser det ut som jag vet inte vad. Det ligger saker överallt, högt och lågt. Men allt hittar ner i en låda förr eller senare.

torsdag 9 juli 2009

Då äger man ett hus

Se där ja, då äger man ett hus. Eller ja, ett halvt hus för att vara exakt. Men med tanke på "allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" eller hur det nu var så äger jag nog ett helt hus. Gult är det. Fint är det. Men en hel del att göra inomhus är det också. Idag har vi varit nere och skruvat upp lite gardinstänger och satt upp lite gardiner. Allt för att markera lite revir och fixa lite hemtrevnad. Imorgon fortsätter vi packa hemma i Göteborg, på måndag går flyttlasset.

Bär är ju himla gott

Det här med bär är ju himla gott faktiskt. Jordgubbar, blåbär, smultron och vinbär allt slinker ner fort. Och gott är det!

video

En passande dag för husköp

Nä, men om man skulle ta och köpa ett hus idag. Är inte det här en passande dag för husköp så säg?

onsdag 8 juli 2009

Nu är det sista gången


Jag är lite lätt blödig när det kommer till "sista gången". Ni vet, nu är det sista gången jag låser den har ytterdörren, sista gången jag handlar i den har affären, sista gången jag ammar den här sonen. Därför kan jag liksom inte låta bli att tänka att nu är det sista gången jag står och väntar på bussen ner på stan på den här busshållplatsen nu när jag står och väntar på bussen som ska ta mig ner till en biodate med bästa barndomskompisen. Men samtidigt är det ju så att med alla "sista" kommer en himla massa "första" också. Väldigt spännande. Snart står jag och väntar på en annan buss, på en annan hållplats. Och jag tror faktiskt att min nya hållplats ligger närmare min nya ytterdörr, än vad nuvarande hållplats ligger min nuvarande ytterdörr.

torsdag 2 juli 2009

På semester

Fred och hans pappa har dragit på semester. Själv är jag kvar hemma och jobbar. Men inte på länge till, imorgon gör jag sista dagen, sen åker jag till min lilla familj.

måndag 22 juni 2009

Lite törstig

När man badar är det lätt att bli lite törstig.

Då är det tur att man har nära till vatten.