lördag 27 februari 2010

Det här med mobilbloggning

Vi är på väg hem till favorit-Anton för att fira att han fyllde sju
i måndags.

fredag 26 februari 2010

Städa, städa varje fredag

Det är så roligt med Fred. Han har fattat att om man spiller på golvet så brukar vi hämta kökshandduken och torka upp med på en gång. Just nu håller han på och flyttar vedträ från en vedkorg till den andra (fråga mig inte varför, men han sysselsätter sig och det är bra), och han tappade ett vedträ. Tappar man ett vedträ blir det rätt smutsigt på golvet, bös och grejer på golvet, och Fred piper iväg till köket, hämtar kökshandduken och börjar torka. Smart, men inte helt rätt tänkt ändå. Det är svårt att torka upp bös med en handduk. Men han får pluspoäng för försöket. Nu var han klar. Alla vedträn är flyttade. Då säger han "Bla!" och klappar i händerna. Man borde ta efter honom i det här med beröm och självuppskattning. En liten applåd efter varje utförd syssla skulle onekligen pigga upp.

torsdag 25 februari 2010

Man vänjer sig vid allt

Det snöar ganska mycket ute. Normalt sett skulle vi i arbetsrummet sagt "Kolla!" "Oj, vad det snöar!" "Vilket väder!" osv. Nu för tiden tittar vi ut, konstaterar tyst för oss själva att det snöar igen och fortsätter jobba. Så är det.

Det var den kvällen det

En himla bra kväll igår. Inte nog med att det blev guld i skidstafetten, jag fick dessutom strukit undan nästan hela styrktvätten. Det som ligger kvar nu är de där stora tråkiga dukarna (de som man inte stryker om man inte ska ha kalas om sisådär en timme), och lite sommarkläder.

Det gick också förhållandevis smärtfritt att byta från kläder till pyjamas på Fred, och för första gången somnade han under tiden som han drack välling. Så trött blir man tydligen när man pulsar i snö där det inte är skottat, tittar på grannens nyfödda kalvar och busar med pappa en hel dag hemma utan att sova middag.

onsdag 24 februari 2010

Tur att man inte heter Mona...

Det är tur att jag inte är en sån där väskfetichist som springer omkring med dyra väskor hit och dit. Då hade det blivit dyrt med tanke på att jag nu för andra gången på någon månad eller två hällt ut apelsinjuice i väskan.

tisdag 23 februari 2010

En katt bland hermelinerna

I måndags såg jag en väldigt konstig bil. Det tog ett tag innan jag kom på varför jag tyckte den var konstig. Men så kom jag på det. Den var ren! Alltså helt skinande, typ nyvaxad. Väldigt udda i dessa dagar när i stort sett varje bil är full av snö, modd och vägsalt. Gråa och fula. Jag längtar tills man kan tvätta bilen. Fast jag gillar faktiskt snön också, men en biltvätt vore inte fel.

Tänk att ett par byxor kan betyda så mycket

Fred har blivit kär. Objektet för hans varma känslor är ett par byxor. Ett par gröna byxor i velour. Så snart de ska av på kvällen blir det gallskrik. Igår skrek han som en tok för att L tog av honom byxorna, det var ju de byxorna han skulle ha! I morse blev han vansinnig för att han inte fick ha på sig bara byxorna. Nu har L just tagit av honom byxorna igen, det är gallskrik, och Fred har just varit och hämtat byxorna i tvätten. Han springer i detta nu, gallskrikande, runt med byxorna i famnen, visar dem för L och menar att det är ju de här jag ska ha på mig! Ingenting hjälper. Alltså nog för att jag är smickrad, jag har sytt byxorna, men den här reaktionen är väl lite väl kraftig. Imorgon ska han ta på sig ett par andra byxor, undra hur det kommer gå...

lördag 20 februari 2010

Men vem vann?

Idag utkämpades en hård strid här hemma. Fred kom till mig under eftermiddagen och förklarade att jag skulle följa med (det gör han genom att ta en i handen och dra, alternativt putta en i knävecken). Han gick fram till källardörren, pekade på den och sa "Mmm! Min!" och så nickade han. Det brukar betyda att han vill ha något. Vad undrade jag, vad är det du vill ha? "Mmm! Min! Blle!" Ska du ha en bulle undrade jag? "Ah!" och en ny nick. Nej, förklarade jag, det blir ingen bulle förrän du har ätit din mat. Jag satte fram mat åt honom, men så fort maten kom på tal gallskrek han. Sen gick han runt här och ömsom gormade, skrek och satte sig och sparkade i golvet och ömsöm gnällde. Drog med mig till källardörren, pekade "Mmm! Min! Blle!" och tittade på mig som om jag inte fattade nåt - han ville ju ha en bulle! Jag förklarade om och om igen att nej, det blir ingen bulle förrän han ätit mat. Till slut bestämde vi oss för att ge upp kravet på mat och istället äta lite smörgås. Fred satte raskt i sig en fralla och drack lite O'boy. När frallan var uppäten pekade han på maten och sa "Mmm! Min!" och nickade. Nu skulle han helt plötsligt ha mat. Och han åt upp nästan allt. Sen kom det inget mer krav på någon bulle. Uppenbarligen var han hungrig, men varför han inte kunde tänka sig att äta mat först, det förblir ett mysterium.

Ibland är det inget att göra

Att ställa in en möhippa är inte roligt. Väldigt trist och väldigt jobbigt. Men när vädret är som det är känns det som det rätta att göra. Men trist, det är det onekligen. Och jobbigt. Jaja, jag får ge mig ut och skotta istället. Och förresten - vilken tur att det inte är bröllopsdag idag...

fredag 19 februari 2010

Klirr i kassan

Idag kom beskedet. Jag är tydligen berättigad till en del pengar eftersom vi är så jämställda att pappan i familjen också varit hemma med barnet. Jämställdhetsbonus kallas det. Pengarna delas ut till den i familjen som varit hemma mest med barnet under förutsättning att den andra parten varit hemma mer än de 60 dagar som är reserverade för honom/henne. Ju mer man delat på ledigheten desto mer pengar får man. Vi har inte delat jättelika, så det blir inte jättemycket pengar, men ändå vi får pengar, och dom hamnar på mitt konto! Så är det ser ni.

Mer rumpvärme åt folket!

Varför finns det inte bilar med rumpvärmare i ratten? Alltså handvärmare. Eller finns det det? Hur som helst - ratten är ju alltid svinkall så här års och man är ofta bra kall om händerna när man sätter sig i bilen efter att ha skrapat en ruta eller sopat ett tak.

Och nej, jag vill inte ha en rattmuff. Jag vill ha rumpvärme i ratten!

torsdag 18 februari 2010

Och där kom den egna viljan


Vi har kört två olika blöjsorter parallellt här hemma. Liberos vanliga blöja och Liberos Up&Go. Vissa gånger har det varit smidigare med Up&Go, andra gånger är det lättare med vanlig blöja, det beror på var man är och hur man byter blöja helt enkelt. Sen några dagar tillbaka är det alltid lättare med vanlig blöja, oavsett var man är eller hur man byter blöja. Varför? Jo, Fred har bestämt sig för att Up&Go är helt förkastligt. Det går inte att ha på sig en Up&Go-blöja. Helt omöjligt. Det sparkas, skriks och blöjan dras av på en gång. Om man mot all förmodan skulle få på honom byxorna ovanpå blöjan är han helförstörd. Vi har ingen aning var detta hat mot Up&Go kommer ifrån. Men vi vet att vi måste köpa nya blöjor snart, detta trots att vi har ett helt paket Up&Go hemma, men de vanliga blöjorna - där finns bara en kvar nu...

Över lag har det kommit väldigt mycket mer protester nu. Han vill så mycket. Och det är dessutom väldigt mycket som han inte vill. Tolkar man något fel blir han topp tunnor rasande och gallskriker. Det kan handla om att man flyttar ritpappret till köksbordet när man föreslagit att han ska måla. Han ska inte alls måla vid köksbordet - han ska måla på golvet i lekrummet. Eller att man byter en tröja på honom som är genomblöt. Han -vill- ha sin tröja, han -vill inte- byta tröja! Och det förklarar han högt och ljudligt. Var kommer det ifrån?

onsdag 17 februari 2010

Besök och ett kort sammandrag av livet

Idag har vi haft besök. Däremot lyckades jag inte få fram kameran under tiden de var här. Men det gjorde inte så mycket, det var trevligt ändå. Lena och Oliver som tittade förbi, fikade, åt, lekte och pratade gjorde vi. Väldigt roligt.

Att träffa Oliver är väldigt roligt. Ja, det är roligt att träffa Lena också, men det gör jag ju nästan varje dag. Men det är lite extra roligt att träffa Oliver, han är nämligen på dagen ett år äldre än Fred. Så man kan titta på Oliver och tänka - så där är det om ett år. Jaja, jag vet att barn är olika, det är inte alls säkert att Fred är i samma fas om ett år som Oliver är nu, men det ger i alla fall ett hum.

Annars flyter livet på. Vi hämtar och lämnar på dagis. Vi jobbar. Vi tittar på OS. Nej, fel, jag tittar på OS. Vi nattar Fred. Nej, fel igen, jag nattar Fred. Vi delar säng alla tre. Vi planerar en bröllopsfest.


Dagis - går jättebra nu för tiden. Fred går in utan minsta skymt av tårar. Och han verkar verkligen ha det jättebra på dagiset under dagen.

Jobbet - det är mycket nu. Som alltid. Mycket för både mig och L. Men men, det är ju så det ska vara.

OS - Ja, L är inte så intresserad. För en gångs skull går jag och lägger mig senare än honom på kvällarna. Väldigt konstigt.

Nattningen - Fred har kommit in i någon sorts mammaperiod och säger ifrån väldigt kraftigt om L är den som går med upp när det ska drickas välling och sovas. Fred vägrar helt enkelt. Han gallskriker och springer ur sängen. Skriker sig blå om L försöker hålla kvar honom i sängen. Allt annat än sovstämning med andra ord. Går jag med upp dricks det välling, och sen ligger vi och gosar (läs Fred nyper mig här och var) och han somnar relativt fort. Så just nu är det jag som lägger honom. Nästa vecka är det antagligen bara L som gäller. Så vi låter det vara som det är.

Delningen av säng - Redan innan Fred började på dagis brukade han komma över till vår säng frampå småtimmarna. När det var dags för dagis vaknade Fred tidigare och tidigare på natten och ville över till oss, och när han väl hade kommit över vaknade han ganska ofta. Till slut vaknade han redan vid midnatt och skulle över. Då bestämde vi att vi skulle testa och se vad som skulle hända om han fick ligga i vår säng hela natten. Då sov han hela natten. Så sen någon vecka tillbaks sover vi alla tre i samma säng, och både jag och Fred sover bättre än på flera månader.

Bröllopsfest - Nej, det är inte vi som ska förnya våra löften så här efter 2,5 år. Det är lillasyster som ska gifta sig, och vi har fått äran att vara värdpar och hålla i festligheterna runtomkring.