Det är kväll och dags för barnen att sova. Fred är inte särskilt sugen på att gå upp dessvärre, han vill inte alls sova nu. Jag säger åt honom en gång. Två gånger. Men han kommer inte. Jag säger att då går jag och Vera upp och borstar tänderna så länge, så får han komma efter. Han vill inte. Jag suckar inombords över att det verkar bli en tjat-kväll, med tjat och tillsägelser. Men så när jag närmar mig trappen så hör jag något som kanske kan bli räddningen. I väggen under trappen finns en mus. Det krafsar och rafsar. Jag går till Fred och säger åt honom att komma med, så han ska få höra på något. Han lyssnar uppmärksamt och kommer till samma slutsats som jag. Det måste vara en mus någonstans under trappan. Spännande! Fred bestämmer sig för att skrämma bort musen genom att stampa allt vad han kan uppför trappan. Ett rejält klamp på varje trappsteg blev det. Hans lösning på problemet med musen blev min lösning på problemet med att få upp trilskande son till badrummet.
Fast nu var det ju så att jag inte hade särskilt stor tilltro till Freds lösning på musproblemet (givetvis sa jag inte det till honom). Alltså satte jag ut de två musfällor vi har här hemma. De har brukat sitta under diskmaskinen, där vi ju haft påhälsning förut, eller i skåpet med sopor där vi också haft påhälsning någon gång. Nu satte jag båda fällorna i sopskåpet.
Någon dag senare nämnde jag det för L, att musfällorna var utsatta igen. L undrade då om jag hade lagt ut något lockbete också. Neeej, det hade jag ju inte, trodde han verkligen det behövdes? Öh...ja! Som om någon mus skulle vara dum nog att gå in i en tunnel utan anledning. Jag resonerade istället som så att det fanns bara två (för mig) uppenbara vägar från hålet där mössen kommer upp till sopspännerna (som jag antar är målet för dem). I vardera sådan väg (som är rätt smal) satte jag en fälla. Jag antog att en mus inte skulle bry sig om huruvida den behövde gå genom en tunnel eller inte för att komma till himlen (den svarta soppåsen). L skrattade åt mig och tyckte att jag var knäpp, vi skulle inte fånga någon mus där, det var ett som var klart.
För en stund sen började jag knyta ihop soppåsarna i köket för att slänga ut dem. Och vad ser jag då om inte en liten mus som ligger död i den ena fällan. Antingen har jag alltså fångat den mest korkade musen som finns (som går genom en mörk tunnel utan anledning) eller så är det helt enkelt så att möss skiter i om det är tunnlar på väg till maten på andra sidan, de tar den genaste vägen till maten - tunnel eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar