tisdag 26 januari 2010

Dagis-inlägget

Det var ju det här med dagis, eller förskola heter det väl, men jag har så svårt att tänka mig att Fred går på något så "vuxet" som en förskola, därför tänker jag mig att han går på dagis. Så - det var ju det här med dagis.

Mest har vi tyckt att det har varit väldigt spännande att Fred ska bli dagisbarn och vi dagisföräldrar. Väldigt konstigt att ha ett så stort barn att man nu hämtar och lämnar på dagis...

Hur som helst, han fick ju plats på det dagis vi hade önskat i första hand, ett gammalt kråkslott mitt i byn, 6 km hemifrån.

Anledningen till att vi valt just det dagiset var att det var ett kråkslott och att det hade en stor gård. Att dessutom grannbarnen går där och deras mamma rekommenderade stället varmt påverkade också. Vi kunde valt värsta moderna dagiset också...

...men nja, det kändes inte riktigt som vår melodi. Gammalt, inbott och med skrymslen och vrår - det är vår melodi.

I två veckor hade vi inskolning, vi ökade på Freds tid på dagis mer och mer för varje dag, vecka två började vi lämna honom där själv, först en timme och i slutet av veckan fem timmar. Det vi (jag och L) var mest nervösa för var det här med vilan... Fred har i princip alltid varit ett utomhussovarbarn. Sen vi fick honom att sova i vagnen med hjälp av korvbrödstricket så har han i princip so it i vagnen. Sen under någon kort period sov han inne, men det var inte särskilt långvarigt. Men han hade somnat på dagis, första dagen i frökens knä, andra dagen på en madrass bredvid fröken. Så sömnen verkar inte vara något större problem. Och allt annat verkar också flyta på som det ska. Dom sjunger, leker, är ute och gräver i snön och äter mat. Redan efter första veckans ganska få timmar på dagis hade Fred koll på nästan alla rörelser till Hjulen på bussen, han hade lekt tittut i kojan på avdelningen och han hade stenkoll på var legot var. Han verkade verkligen tycka att det bar roligt att vara på dagis, även om det var lite trist ibland när jag eller L gick.

Från och med den här veckan går Fred nästan hela dagar på dagis. Vi lämnar honom bara lite senare på morgon än vad som är meningen. Det är lite tårar på morgonen när vi går, och några tårar när vi kommer, men han verkar trivas väldigt bra där under dagen. Jag är inte alls särskilt orolig eller så för honom under dagen, eller ja, det skulle vara under matstunderna då jag hoppas att han äter, han är nämligen lite dålig på det för tillfället. Och på morgonen när man just gått därifrån och han var ledsen när man gick, då funderar en liten del av hjärtat på om han känner sig sviken och övergiven för att vi lämnar honom där. Men jag vet att han har det görbra på dagis, så jag släpper de där funderingarna rätt snabbt.

En sak kan man dock konstatera efter en dag i "det riktiga livet" - man blir trött! Efter en dag med jobb för både mig och L, och nästan heldag för Fred på dagis så stupade vi i säng allihop och somnade minst en timme tidigare än vi normalt brukar somna.

2 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Låter som att det fungerar bra.
Det där med att det känns i hjärtat när ens barn gråter och alla funderingar som detta ger......
.... det är allt lite jobbigt.
Men du har ju lite erfarenhet av att de allra flesta barn slutar gråta ganska direkt efter att föräldrarna åkt iväg till sina jobb.

Jag hade tänkt ringa och höra hur det går, men vet inte om jag ringer mitt i maten eller läggning eller mysstunder.....

Kram til er alla

Lena sa...

Kloka ord från Bollebygdsbo. Det är alltid tufft när barnen gråter men de har det bra på dagis, det är jag övertygad om! Fred kommer säkert både trivas, äta o sova! o leka med lego galant. :)