#ledigonsdag

Jag är ledig onsdagar. En dag hemma med barnen mitt i veckan är både lyxigt och skönt (även om det inte alltid känns så just i stunden). Idag har Vera målat med vattenfärger (obevakad), jag har bakat två omgångar matbröd och vi har köpt grus i ett grustag och sedan lastat av det här hemma på tomten. Sen har vi gjort en helt del annat också, som att leka på lekplats, vara på gympa, låna böcker på biblioteket och käka lunch till exempel.

 

Plötsligt händer det

Idag är nog första gången på i alla fall 3 år som jag vaknade i min egen säng utan en enda unge i sikte. Det brukar alltid dyka upp minst ett barn under natten och krypa ner i vår säng, oftast två. Men idag när L:s alarm gick igång och jag vaknade till kändes det mycket mystiskt, insåg efter en stund att det handlade om att jag hade så himla mycket plats.

Receptet på barn som sover i sina egna sängar i den här familjen verkar vara MASSOR av frisk luft och lite sena kvällar. Då blir dom alldeles görtrötta och sover nätterna igenom utan att vakna och komma på tanken att byta säng mitt i natten.

Att kunna cykla

Nu gör han det. Han cyklar. Även den koden har han knäckt nu, balanskoden för att lyckas föra cykeln framåt. Han knäckte den med hjälp av en balanscykel och asfalten utanför mormors och morfars hus. Här på landet är det lite lurigt att lära sig cykla när man måste bemästra grusvägen på en gång.

Men nu klarar han grusvägar också. Det som måste övas in framöver är starter och att kunna bromsa litegrann medans man cyklar ner för backar och sånt. Men igår var vi ute på en gemensam cykeltur hela familjen; Vera bakom Linus på cykeln, Fred på sin cykel och jag på min. Sträckan vi lade under våra hjul blev inte mindre än 4,5 km - så visst kan han cykla.

Trädgård

I torsdags hade vi äntligen årets första trädgårdsdag härhemma. Vi rensade ur två rabatter, sådde lite frön, grävde upp en tistel och lite mer.

I rabatterna märks vårens framfart rätt tydligt faktiskt. Här är min favoritrabatt som jag har stora förhoppningar på i år. Innehållet i den här rabatten har varierat från år till år, och jag funderar på om det är någon växt som stått där ända sen den där första våren i huset, när jag grävde om och planterade i alla mina rabatter. Efter det året har jag grävt om den här rabatten helt och hållet ett år, i syfte att få bort all åkervinda som invaderade.

Idag är i alla fall smultronplantorna och bergsklinten från "originalbesättningen". I övrigt innehåller den här rabatten dessutom tre(?) pioner, astillbe, jättedaggkåpa, solbrud, stjärnflocka, blågull, nattljus, två hortensior, anemoner och kanske något mer. Dessutom sådde jag och Vera lite sommarmalva i rabatten också. 

Idag fortsätter vi med trädgårdsjobb. Vi ska flytta lite växter, däribland en hängsälg, på grund av kommande grävning av ny markbädd/infiltration för avloppet. 

Med största sannolikhet kommer jag få utmärkt hjälp idag också.

Tillbakablickstorsdag

Två år sedan och jag var tydligen ganska mörkhårig. Vi busade tillsammans framför datorns Photo Bbooth. Ett otroligt roligt program om man frågar Fred.

Läsglädje

Fred har på allvar knäckt läsningen nu. Han har kunnat läsa länge, hur länge vet jag inte, men minst ett år skulle jag gissa. Men nu har han liksom slutat läsa bokstäver och börjat läsa ord. Han läser fort och han läser mycket. Det är oerhört sällsynt att se honom utan en Bamsetidning i handen. För ja, just nu är det mest Bamse han läser på egen hand. Antar att det är lätt och behändigt. Både mycket bilder och relativt korta men ändå meningsfulla texter. Han läser i bilen, när han ska borta tänderna, när han egentligen ska gå och klä på sig, när han äter, ja i princip allt kan göras läsande.

Idag har han faktiskt läst sex kapitel i en kapitelbok, 35 sidor - i sträck! Jag är otroligt impad och väldigt stolt. Det som dessutom är väldigt roligt är att han bara har lärt sig. Vi har svarat när han har frågat om vissa ord och så, och jag vet att jag för två-tre år sedan visade honom hur man sätter ihop bokstäver och att H E J blev hej tillsammans. Men i övrigt har vi inte haft någon sorts "undervisning", utan det har bara kommit.

Slut på rapport från fånigt stolt mamma.

...men jag dog inte

Sista inlägget här berättar om hur jag blev sjuk, förkyld. Och sen inget mer. Det blir ju lite lätt dramatiskt. Men det är det inte. Lusten att skriva och uttrycka sig kommer och går. Tiden till att skriva och uttrycka sig kommer och går. Jag jobbar med att acceptera att så får det vara och så är det. Det behöver faktiskt inte vara allt eller inget. Jag behöver inte blogga jämt eller inte blogga alls, jag kan blogga då och då. Det är helt okej.

Jag blev sjuk (rätt ointressant inlägg måste jag säga)

I tisdags var jag och tränade på gymmet. Jajamen, jag kom iväg till slut. En inbjudan från en vän och gymbesöket var äntligen ett faktum (bara en dag sent dessutom). Själva gymbesöket gick bra och jag har nu en plan för kommande gymbesök, det känns bra.

På onsdagen väntade jag mig att vakna med en rejäl träningsvärk. Det gjorde jag inte. Istället vaknade jag med en förkylning. Uppenbarligen hade träningspasset kickat igång den förkylning jag anat ett tag, men som inte riktigt startat. Vera var dessutom också förkyld, så det var egentligen rätt väntat. Onsdagen var dock en helt vanlig förkylningsdag, jag var fullt fungerbar även om näsan rann en del. På kvällen kom också träningsvärken. Vilket ju var bra, för då hade jag uppenbarligen gjort saker på rätt sätt på gymmet dagen innan.

Sen kom torsdagen. Jag blev helt däckad. Spenderade hela dagen i soffan och har nog aldrig kollat så mycket på TV. Klämde hela senaste säsongen av GIRLS och fyra avsnitt av Grey's Anatomy och ett avsnitt House of Cards. Det är typ 10 timmar TV.

Fredagen blev lite bättre. Jag kunde röra mig utan att explodera i en nys-snor-tår-attack varje gång. Men fortfarande långt ifrån frisk. Idag känns det kanske lite bättre ändå, eller så vet jag inte vad jag snackar om än eftersom jag bara varit vaken i 40 minuter än.

Det är lustigt det där hur olika förkylningar drabbar olika människor. Jag menar Vera har varit fullt fungerade hela veckan förutom i onsdags (vilken gjorde att jag trodde att torsdag skulle bli vab, men det blev det inte eftersom hon blev oerhört förnärmad när jag sa att hon skulle få vara hemma från dagis).

Lördagmorgon

Jag och Vera har vaknat och gått ner på nedervåningen. Uppe ligger de två andra i familjen och sover gott. Här nere har vi satt igång en brasa för att få upp temperaturen lite. Eftersom vi stängt av värmen för något tag sen blir det lite kallt (runt 17 grader) nere under natten. Men med en brasa är vi snart på banan igen. Vera går omkring och pillar lite här och lite där. Sen kommer hon och konstaterar:

- Mamma, jag har fått hicka.
- Ojdå.
- Jag älskar inte hicka. Jag älskar bara att rida på hästar.

Jag kan förstå det där med att hon inte älskar hicka, vem gör det liksom. Däremot är det lite mer oklart det där med hästarna. Hon har ju aldrig ens suttit på en häst. Men en treårings hjärna är en spännande plats, där kan vad som helst hända.

Vardagens ögonblick

Det var våffeldagen. Vi åt våfflor två gånger inom loppet av fyra dagar. Lite otippat eftersom jag är kass på att komma ihåg att våfflor finns, eller att det är gott, och därmed aldrig gör våfflor. Men jag testade även att göra en egen, superenkel smet, och tänk - det blev ju också himla bra faktiskt.

Det kom ett gäng och satte upp ställningar på jobbet. Allt för att man skulle kunna byta lamporna i taket fem våningar upp. Hög takhöjd är roligt nästan jämt...

Kusin Alma, en av Veras stora idoler, kom och sov över fredag-söndag. Lyckan var total hos mina barn. Tänk att ha konstant tillgång till kusinen i två dygn, hur mycket bättre kan det bli liksom?

Lustig tid

Full vår med massor av sol i helgen. Lite blåsigt och kyligare idag. Regn och kallt i förra veckan. Det är lite sådär konstigt så här års. Och det märks på folk runt omkring. Kollar man på folk på stan, eller studenter som passerar informationspunkten där jag jobbar, så är de väldigt olika klädda. Det kommer folk i vintermundering, folk i vårmundering och någon enstaka i någon form av sommarmundering. Det är ballerinaskor och vinterkängor om vart annat. Årstiden är lite lätt schizofren känns det som.

Inte alla rätt

Idag var det Veras tur hos tandläkaren. Vi har övat här hemma rätt länge på hur stort hon egentligen ska gapa när hon väl kommer till tandläkaren, och idag var det alltså dags - upp till bevis! Man kan väl säga att det gick sådär. Munnen var stängd. Tandläkaren var smått fantastisk i sin övertalning, men ingenting hjälpte. 

Jag såg på Vera redan när vi kom in i rummet och såg tandläkaren att det liksom knyckte till i hennes lilla kropp, och redan då fick jag tanken: Det är inte rätt tandläkare. 

Saken är ju den att Vera var med igår när Fred var hos tandläkaren. Hos tandläkare Lotta. Idag fick Vera träffa tandläkare Nina. En helt annan väldigt bra och trevlig tandläkare, men tydligen helt fel för Vera. Det där var inte TANDLÄKAREN. Det spelade liksom ingen roll hur mycket jag och Nina jobbade på att få henne att öppna munnen, den var STÄNGD. Tills jag nämnde min tanke för Nina, att det nog handlade om att Vera förväntat sig Lotta. Då föreslog Nina att hon skulle kolla om Lotta kunde komma och räkna Veras tänder i Ninas ställe. Skulle det funka? Vera nickade. Sagt och gjort. Nina hämtade Lotta som kom in och småpratade i 30 sekunder och sedan gapade Vera precis sådär stort som hon övat på hemma och alla tänderna blev räknade. 20 stycken var det. Sen var Lotta tvungen att återvända till sin patient, och Nina frågade om Vera kunde tänka sig bananlack, men se det kunde Vera inte. Munnen var stängd igen och skulle så förbli. Nåväl, det gjorde inget sa Nina och vi sa hej och gick hem.

Jag är så himla glad att dom kunde anpassa sig så för att möta Vera. Om två år ska vi dit igen. Då får vi väl se vem som är tandläkare och om vederbörande är rätt eller inte.

Alla rätt!

Fred gick in hos tandläkaren idag och svarade rätt på varenda fråga banne mig.

Tandläkaren: Äter du godis ofta?

Fred: Nej.

Tandläkaren: Lördagar? Fredagar?

Fred: Lördagar, och ibland på fredag. Men mest på lördagar.

Tandläkaren: Vad dricker du när du är törstig?

Fred: Vatten.

Tandläkaren: Vem borstar dina tänder?

Fred: Mamma och pappa, och ibland jag.

Tydligen alla rätt, och tänderna såg bra ut de också.

Efter tandläkaren åkte vi hem och åt våfflor med socker på. Oklart om det var godkänt av tandläkaren, men är det våffeldagen så är det.

Lukter

I mitten av vintern när luften var sådär torr och liksom bara sög ur fukten ur all hud köpte jag en handkräm på Bodyshop. Mina händer fnasade liksom sönder och huden sprack både här och där. Sen var jag och en kompis av en slump inne på Bodyshop, jag brukar typ aldrig gå på Bodyshop annars, men så blev det den här dagen. Och där, vid kassan fanns ett ställ med handkrämer. Jag fastnade för den coola tuben som kändes lite retro sådär, och upptäckte att det fanns en för VERY DRY SKIN och kände mig lite träffad. Tänkte att jag kan väl testa ändå, och köpte en tub. Lukt: HEMP.

Jaha, jag skulle alltså gå och lukta cannabis. Så kan det vara. Krämen var fantastiskt bra. Och jag använde den mest på kvällarna, precis innan jag skulle sova. På med ett rejält lager kräm, gnugga in den ordentligt och sen vakna med lena och hela händer. Görbra ju.

Men så var det det här med lukten. Den luktade ju pappa! Eller ja, den luktade så som jag minns att min pappa luktade när han tagit på sig lukta-gott inför en fest eller annan happening när jag var liten. Så nej, jag tycker nog de ska märka om tuben, ta bort HEMP och skriv dit DAD IN THE 1980'S (för det ska uppenbarligen stå på engelska).

Skit också!

En annan sak vi pysslat en del med i helgen är vårt avlopp. Vi har eget avlopp. Suck. Utan att gå in på för mycket detaljer (inte för att det skulle vara äckligt, utan för att det skulle vara tråkigt) så har avloppet inte funkat riktigt som det skulle de senaste 1,5 åren. Det har varit problem lite då och då, och vi har inte riktigt fattat vad som varit fel. I lördags spenderade L och min far (med barnen som assistenter) åtskilliga timmar med att pumpa skitvatten (hur snäll pappa har man inte då?!), gräva och fundera. Till slut tror jag banne mig att de lyckades klura ut hur avloppet antagligen fungerar. Och nej, det fungerar inte som det bör fungera. Så högt upp på vår önskelista står kommunalt avlopp. Så himla mockligt! Men nej, det lär ju inte hända (trots det här), så då får vi väl bara önska oss att det inte blir för dyrt att göra om och göra rätt det avlopp vi har.