Reklam och varumärken

Jag tittar väldigt lite på TV. Och då menar jag TV som i TV-sändningar på bestämda kanaler. Det lilla jag ändå sett på TV det senaste åren så har det varit SVT. Reklam-TV var det åratal sen jag kollade på senast. Kanske är det rent av snart fem år sedan, det är inte omöjligt att jag slutade med det när vi flyttade till huset. Hur som helst. Det är OS nu, och OS går som bekant inte på SVT i år. Alltså behövde något drastiskt göras då vi inte har några andra TV-kanaler än de som är gratis. Jag fick tips av en kollega på jobbet om ViaPlay som jag skulle kunna köpa för att kolla på OS. Så fick det bli. Vi köpte ViaPlay och nu har jag tillgång till OS. Med OS kommer också reklampauserna. Och igår, när de svenska herrarna spelade curling och jag stod och klippte till tyg med TV:n på så blev det helt plötsligt reklam. En låt börjar spelas och jag får direkt in ett resebolag i huvudet. Jag tittar upp och inser att det är helt rätt. Jag som aldrig flyger söderut på semester och som inte sett reklam på toklänge kunde ändå, på en gång, koppla ihop låt med vara. Det är lite coolt/skrämmande hur reklamen ändå präntar in varumärken i en.

Bilden kommer från barnensturistguide.se.

Middag efter middag efter middag...

Samtidigt som jag dukade av bordet efter dagens middag, som förövrigt bestod av kyckling med ris, broccoli och sallad, så började jag laga morgondagens middag. Eftersom planen för morgondagen är köttgryta så passar det ju ypperligt att laga den så gott som färdig idag. Jag menar: Hur många gånger har man inte hört om att köttgrytor egentligen smakar bättre en dag eller två efter att de tillretts. Så förutom att maten imorgon kommer vara lätt som en plätt att laga, så kommer den dessutom smaka bättre. Win-win! Det enda som grämer mig är att det inte är jag som är matlagare imorgon, det är nämligen makens tur just imorgon. Jag underlättar alltså inte för mig själv utan för honom. Jaja, med tanke på att jag håller honom väldigt kär så är det klart att jag unnar honom det.

Promenera mera?

Det är inte helt okomplicerat att promenera där jag bor. Jag vill ha variation och en lagom lång promenad utan att behöva gå på stora vägen (80 km/h utan vägren). Jag har ju i och för sig åkrar att promenara på och skog att ströva i, men jag hittar inte tillräckligt bra i skogen för att veta hur jag ska gå. Därför kan jag ibland sakna att promenera som jag gjorde i Göteborg när vi bodde där. En uppsjö av gator att gå, en tvärgata längre bort och man fick se något man inte sett förut. Jag antar att jag måste lära mig skogen häromkring.

Igår blev det en promenad på den lilla stora vägen (70 km/h utan vägren), i skog och på grusväg. Omväxlande och egentligen rätt bra när jag tänker efter.

Låtar som sätter igång tårarna

Jag kan på rak arm komma på två låtar som får mig att gråta när jag lyssnar på dem. Den ena är Balladen om Briggen Blue Bird av Hull av Evert Taube (gärna i Sofia Karlssons version) och den andra är Peter LeMarcs Älskad från första stund. Om jag får sitta och fundera en stund så kan jag nog komma på fler, men de här två rör direkt något inom mig.

Häromkvällen stötte vi på den här filmen:

Linus påminner om jag jag nog också börjar gråta till Eminems låt Kim. Men det är faktiskt inte sant. Den blir jag bara illamående och arg av. Musik kan onekligen beröra på en himla massa olika sätt.

Dagens lärdomar (hittills)

Idag har jag lärt mig följande:

• det finns i dagsläget cirka 40 mil asfalterad väg under jord i LKAB:s gruva i Kiruna.

• Folk och rövare i Kamomilla stad, Karius och Baktus och Klas Klättermus är skrivna av samma författare - Thorbjörn Egner.

Och tänk, klockan är bara tio över nio. Än finns det gott om tid att lära sig mer.

En fantastisk bukett

 

Vi var ute och grejade. Barnen hade svärmat runt oss ända sen vi kom ut, så helt plötsligt försvann dem. Vi såg dem vare sig vid gungorna eller i sandlådan, de måste vara på andra sidan huset mot var jag och L befann oss. Efter en stund kom dom gående. Båda barnen bar på en liten bukett. 

- Här får ni för att vi tycker så mycket om er!

Deras små buketter blir tillsammans en av de finaste buketter jag någonsin fått.

Dagens bygge

 

Idag har vi byggt en labyrintbana till familjens två hexbugs, eller hexboxmyra som dom kallas här hemma. Roligt att bygga, roligt att se dem springa omkring, plus att det är en grej som båda barnen leker bra tillsammans med.

Dagens tursammaste händelse...

...måste varit när jag idag var på toaletten på jobbet. Reser mig upp, drar upp byxorna, ur fickan trillar min bilnyckel som studsar på toalett-ringen och sedan ner på golvet. Det är sällan man blir så glad för stolpe ut liksom.

Gårdagens klipp

 

Jag hade önskat att gårdagens klipp skulle involverat ett riktigt fynd. Om jag köpt värsta snygga jeansen för inga pengar alls, eller sprungit på något roligt på loppis, eller något annat roligt. Eller att jag klippt mig i en snygg frisyr. Nu är det inte jag som gjort något klipp, det är Vera. 

Vera älskar saxar, hon älskar att klippa, och hon är duktig på det. Det har lett till att vi har gömt undan våra saxar hemma. De ligger längst upp i ett skåp. Igår norpade hon dock en sax ur diskmaskinen under urplockningsmomentet. Jag noterade det, men hon skulle ju bara klippa i lite plast. Och med tanke på hur roligt hon faktiskt tycker att det är att klippa så lät jag henne ha saxen och den där plasten. Sen var hon obevakad en kort stund. Och jo, givetvis klippte hon i lite mer än plasten...

Kapitelböcker för mindre barn

Läggdags betyder också läsdags här hemma. Kissa/blöjbyte, tvätta sig, borsta tänderna, i pyjamasen och sen upp i sängen för en bok eller två. Så har det varit länge. Men sen ungefär ett år tillbaks så är det inte alltid vi läser en hel bok för Fred varje kväll, för det är nu snart ett år sedan som vi började läsa kapitelböcker för Fred. Det är väldigt roligt att ha den där historien att följa kväll efter kväll. Ibland blir det ett kapitel, en annan kväll är det så roligt eller spännande att vi måste läsa två, eller tre.

Den första kapitelboken vi läste var den fina boken Lillebror och nalle av Jujja Wieslander.

En bok med lagom långa, och relativt fristående kapitel, helt enkelt en bra bok att börja med när man vill dra igång kapitel-boks-läsandet. Och där finns också en uppföljare, Lillebror och Billan.

Under det här året har vi sedan läst ett antal kapitelböcker. Nu senast boken Ost åt alla möss av Ulf Nilsson. En bok om en tänkade liten mus som bor på en ostfabrik i Sydafrika. Rolig, lite filosofisk och stundtals också lite spännande.

Idag ska vi börja på Det susar i säven av Kenneth Grahame.

En liten tårta

Mamma! Här, du fyller år, varsågod, jag har en tårta med ljus.

Vera kom springande med en degklump och lite strån av något slag i, hon hade uppenbarligen bakat en tårta.

Tack, svarade den rörda mamman, och dottern recenserade sedan sig själv:

Mmmm, den är jättegod!

Receptet till tårtan verkar alltså vara:
1 degklump av typ play-doh
Strån av något slag, oklart var de kommer ifrån (men hon har hittat de inne i vårt hus).

Någon sorts sjukrapport + lite mer

Mars var en sjuk månad. Det började med ryggskottet. Sen kom magkatarren från helvetet som visade sig inte som en vanlig magkatarr utan som bröst- och armsmärtor. Efter en massa oro, och ett EKG hos vårdcentralen som övertygade mig om att det inte var hjärtsnörp så blev det bättre. Lagom till att det lugnat ner sig drog Vera med sig en skön magsjuka hem från dagis. Några dagar efter hon blivit okej igen blev jag sjuk. Sen följde Fred och Linus. Totalt var vi magsjuka i närmare två veckor. Mina händer är söndertvättade, sår och sprickor överallt. Men nu är vi förhoppningsvis friska igen (peppar peppar). Och med tanke på att solen visar sig mer och dessutom värmer otroligt skönt på dagarna så tror vi att vi snart har fullfjädrad vår här också. Åh, vad skönt det ska bli!

Påsken har också passerat. En skön högtid med mycket tid och lite måsten. Fred är helt begeistrad och undrar när det är påsk igen. Inte nog med att man fick leta påskägg från påskharen, vi hade dessutom lite gäster här på påskafton (dessvärre - eftersom de lyckades bli magsjuka - skit!) och nu väntar han bara på att de ska komma tillbaks igen, vilket han är säker på att de kommer göra nästa påsk.  Jag har förklarat att han troligtvis inte behöver vänta så länge innan de kommer tillbaks, men det är klart att det kan man ju inte vara säker på. Så påsk är för tillfället favorithögtiden framför andra för Fred, och jag tror faktiskt att jag är benägen att hålla med.

Ryggskott - eller i alla fall någon sorts låsning

I lördags körde vi lite helgstädning här hemma på förmiddagen. Plockade undan, dammsög och torkade golv, väldigt skönt att få det fixat. Problemet var bara att jag under denna städning gjorde någonting med ryggen så att den liksom låste sig. Ont gjorde det, och L fick avsluta städningen på egen hand. Efter ett tag slutade det göra ont i själva ryggen, men istället blev jag sned. Lutade liksom åt vänster från höfterna och upp, och ju mer tiden gick desto snedare blev jag. Och istället för att ha ont i ryggen fick jag ont i höfter och lår. Jag antar att det beror på att dessa kroppsdelar fick jobba lite mer när överdelen av kroppen liksom var i obalans. I måndags nådde jag toppen på snedheten, och på jobbet var somliga kollegor ganska imponerade av min snedhet. Idag är det bättre, jag känner mig tämligen rak igen, och har nu bara lite ont i ryggen. Det planerar jag att promenera bort under veckan som kommer. Men jag misstänker att jag gör bäst i att hålla mig borta från Zumbans roterande och krumbuktande imorgon. Hur som helst - det är skönt att vara rak igen.

Handlar mat

L och barnen åkte just iväg för att handla mat. Det innebär att jag (och min stela rygg) har minst en timme hemma själv. Härligt!

Innan de åkte skrev vi inköpslista, Fred skrev till det som han tyckte var viktigast.

Ledig onsdag

Idag har vi haft ledig onsdag här hemma. En ledig dag som fylldes av gästande vänner och barn. Till lunch var vi fyra mammor och sju barn. Sju barn mellan 9 månader och 4,5 år. Väldigt roligt och emellanåt lite kaos. Men mest roligt.

Det var fyra av mina barndomsvänner som var på besök. Vänner som jag inte umgås med jättefrekvent nu för tiden, men som ändå alltid finns där. Att träffas allihop med våra barn är något vi planerat ett tag nu, men inte fått till. Men så idag stod alla stjärnor och planeter i linje - eller rättare sagt - alla hade ledig onsdag samtidigt. Så då bjöd jag hem dem allihop på middag. Roligt att alla kunde komma och att inga sjuka barn satte käppar i hjulet, det är ju lätt hänt annars såhär års.

Nu när alla åkt hem har mina barn landat vid soffbordet med målarböcker samtidigt som de lyssnar på Alfons Åberg-berättelser från Spotify. Jag ska sätta igång med middagen, och sen blir det lite mer lek innan läggdags. När barnen sover bär det av till veckans Zumbapass för mig, ska bli roligt att dansa loss lite igen.

Imorgon är det jobb och dagis igen.