Dagens lärdomar (hittills)

Idag har jag lärt mig följande:

• det finns i dagsläget cirka 40 mil asfalterad väg under jord i LKAB:s gruva i Kiruna.

• Folk och rövare i Kamomilla stad, Karius och Baktus och Klas Klättermus är skrivna av samma författare - Thorbjörn Egner.

Och tänk, klockan är bara tio över nio. Än finns det gott om tid att lära sig mer.

En fantastisk bukett

 

Vi var ute och grejade. Barnen hade svärmat runt oss ända sen vi kom ut, så helt plötsligt försvann dem. Vi såg dem vare sig vid gungorna eller i sandlådan, de måste vara på andra sidan huset mot var jag och L befann oss. Efter en stund kom dom gående. Båda barnen bar på en liten bukett. 

- Här får ni för att vi tycker så mycket om er!

Deras små buketter blir tillsammans en av de finaste buketter jag någonsin fått.

Dagens bygge

 

Idag har vi byggt en labyrintbana till familjens två hexbugs, eller hexboxmyra som dom kallas här hemma. Roligt att bygga, roligt att se dem springa omkring, plus att det är en grej som båda barnen leker bra tillsammans med.

Dagens tursammaste händelse...

...måste varit när jag idag var på toaletten på jobbet. Reser mig upp, drar upp byxorna, ur fickan trillar min bilnyckel som studsar på toalett-ringen och sedan ner på golvet. Det är sällan man blir så glad för stolpe ut liksom.

Gårdagens klipp

 

Jag hade önskat att gårdagens klipp skulle involverat ett riktigt fynd. Om jag köpt värsta snygga jeansen för inga pengar alls, eller sprungit på något roligt på loppis, eller något annat roligt. Eller att jag klippt mig i en snygg frisyr. Nu är det inte jag som gjort något klipp, det är Vera. 

Vera älskar saxar, hon älskar att klippa, och hon är duktig på det. Det har lett till att vi har gömt undan våra saxar hemma. De ligger längst upp i ett skåp. Igår norpade hon dock en sax ur diskmaskinen under urplockningsmomentet. Jag noterade det, men hon skulle ju bara klippa i lite plast. Och med tanke på hur roligt hon faktiskt tycker att det är att klippa så lät jag henne ha saxen och den där plasten. Sen var hon obevakad en kort stund. Och jo, givetvis klippte hon i lite mer än plasten...

Kapitelböcker för mindre barn

Läggdags betyder också läsdags här hemma. Kissa/blöjbyte, tvätta sig, borsta tänderna, i pyjamasen och sen upp i sängen för en bok eller två. Så har det varit länge. Men sen ungefär ett år tillbaks så är det inte alltid vi läser en hel bok för Fred varje kväll, för det är nu snart ett år sedan som vi började läsa kapitelböcker för Fred. Det är väldigt roligt att ha den där historien att följa kväll efter kväll. Ibland blir det ett kapitel, en annan kväll är det så roligt eller spännande att vi måste läsa två, eller tre.

Den första kapitelboken vi läste var den fina boken Lillebror och nalle av Jujja Wieslander.

En bok med lagom långa, och relativt fristående kapitel, helt enkelt en bra bok att börja med när man vill dra igång kapitel-boks-läsandet. Och där finns också en uppföljare, Lillebror och Billan.

Under det här året har vi sedan läst ett antal kapitelböcker. Nu senast boken Ost åt alla möss av Ulf Nilsson. En bok om en tänkade liten mus som bor på en ostfabrik i Sydafrika. Rolig, lite filosofisk och stundtals också lite spännande.

Idag ska vi börja på Det susar i säven av Kenneth Grahame.

En liten tårta

Mamma! Här, du fyller år, varsågod, jag har en tårta med ljus.

Vera kom springande med en degklump och lite strån av något slag i, hon hade uppenbarligen bakat en tårta.

Tack, svarade den rörda mamman, och dottern recenserade sedan sig själv:

Mmmm, den är jättegod!

Receptet till tårtan verkar alltså vara:
1 degklump av typ play-doh
Strån av något slag, oklart var de kommer ifrån (men hon har hittat de inne i vårt hus).

Någon sorts sjukrapport + lite mer

Mars var en sjuk månad. Det började med ryggskottet. Sen kom magkatarren från helvetet som visade sig inte som en vanlig magkatarr utan som bröst- och armsmärtor. Efter en massa oro, och ett EKG hos vårdcentralen som övertygade mig om att det inte var hjärtsnörp så blev det bättre. Lagom till att det lugnat ner sig drog Vera med sig en skön magsjuka hem från dagis. Några dagar efter hon blivit okej igen blev jag sjuk. Sen följde Fred och Linus. Totalt var vi magsjuka i närmare två veckor. Mina händer är söndertvättade, sår och sprickor överallt. Men nu är vi förhoppningsvis friska igen (peppar peppar). Och med tanke på att solen visar sig mer och dessutom värmer otroligt skönt på dagarna så tror vi att vi snart har fullfjädrad vår här också. Åh, vad skönt det ska bli!

Påsken har också passerat. En skön högtid med mycket tid och lite måsten. Fred är helt begeistrad och undrar när det är påsk igen. Inte nog med att man fick leta påskägg från påskharen, vi hade dessutom lite gäster här på påskafton (dessvärre - eftersom de lyckades bli magsjuka - skit!) och nu väntar han bara på att de ska komma tillbaks igen, vilket han är säker på att de kommer göra nästa påsk.  Jag har förklarat att han troligtvis inte behöver vänta så länge innan de kommer tillbaks, men det är klart att det kan man ju inte vara säker på. Så påsk är för tillfället favorithögtiden framför andra för Fred, och jag tror faktiskt att jag är benägen att hålla med.

Ryggskott - eller i alla fall någon sorts låsning

I lördags körde vi lite helgstädning här hemma på förmiddagen. Plockade undan, dammsög och torkade golv, väldigt skönt att få det fixat. Problemet var bara att jag under denna städning gjorde någonting med ryggen så att den liksom låste sig. Ont gjorde det, och L fick avsluta städningen på egen hand. Efter ett tag slutade det göra ont i själva ryggen, men istället blev jag sned. Lutade liksom åt vänster från höfterna och upp, och ju mer tiden gick desto snedare blev jag. Och istället för att ha ont i ryggen fick jag ont i höfter och lår. Jag antar att det beror på att dessa kroppsdelar fick jobba lite mer när överdelen av kroppen liksom var i obalans. I måndags nådde jag toppen på snedheten, och på jobbet var somliga kollegor ganska imponerade av min snedhet. Idag är det bättre, jag känner mig tämligen rak igen, och har nu bara lite ont i ryggen. Det planerar jag att promenera bort under veckan som kommer. Men jag misstänker att jag gör bäst i att hålla mig borta från Zumbans roterande och krumbuktande imorgon. Hur som helst - det är skönt att vara rak igen.

Handlar mat

L och barnen åkte just iväg för att handla mat. Det innebär att jag (och min stela rygg) har minst en timme hemma själv. Härligt!

Innan de åkte skrev vi inköpslista, Fred skrev till det som han tyckte var viktigast.

Ledig onsdag

Idag har vi haft ledig onsdag här hemma. En ledig dag som fylldes av gästande vänner och barn. Till lunch var vi fyra mammor och sju barn. Sju barn mellan 9 månader och 4,5 år. Väldigt roligt och emellanåt lite kaos. Men mest roligt.

Det var fyra av mina barndomsvänner som var på besök. Vänner som jag inte umgås med jättefrekvent nu för tiden, men som ändå alltid finns där. Att träffas allihop med våra barn är något vi planerat ett tag nu, men inte fått till. Men så idag stod alla stjärnor och planeter i linje - eller rättare sagt - alla hade ledig onsdag samtidigt. Så då bjöd jag hem dem allihop på middag. Roligt att alla kunde komma och att inga sjuka barn satte käppar i hjulet, det är ju lätt hänt annars såhär års.

Nu när alla åkt hem har mina barn landat vid soffbordet med målarböcker samtidigt som de lyssnar på Alfons Åberg-berättelser från Spotify. Jag ska sätta igång med middagen, och sen blir det lite mer lek innan läggdags. När barnen sover bär det av till veckans Zumbapass för mig, ska bli roligt att dansa loss lite igen.

Imorgon är det jobb och dagis igen.

Lätt med stöket med hjälp i köket

När man ska vispa pannkakssmet är det bra att ha hjälp. "Jag också gipsa mamma!" brukar hon komma springandes och ropa.

 

 

Att "gipsa" är väldigt roligt. Dessutom måste man ju smaka lite på det man vispar, så att man har koll på att det smakar okej.

En vattenfylld sandlåda

Det är svårt att motstå en vattenfylld sandlåda. Där kan man ha mycket roligt. Och tänk, nu kan man stanna ute och leka när man kommer hem från dagis. Fantastiskt.

Sån är jag

Jag har hört att det finns människor som, när det är mycket på jobbet eller i livet i allmänhet, kan känna ett behov av att sticka ut och springa. Springa för att sortera tankarna eller för fly lite från den verklighet man är i just nu. Idag insåg jag något jag nog vetat om rätt länge: Jag längtar efter fika istället. När huvudet är fullt av massor av olika jobbtankar som studsar hit och dit och inte vill låta sig fångas, när jag önskar att jag kunde göra lite mer, lite bättre men inte riktigt fixar det, då kan jag känna en längtan efter att bara släppa allt och gå och sätta mig på ett fik. Äta något gott och prata bort en stund med en god vän, släppa fokus helt enkelt.

Tänk om man hade varit en sån där som längtade efter att springa... undrar hur mitt liv sett ut då.

Smutsig årstid

Solens ljus och värme är otroligt välkommen så här års. Allt känns verkligen lite lättare när det är soligt ute. Eller förresten, möjligtvis är det fönsterputsning och städning inne som känns lite jobbigare - solen är ju inte direkt förlåtande...

Hur som helst, barnen är ute mer på dagis, och är skönt trötta på kvällarna. Jag har däremot hittat ett litet minus med den varmare temperaturen ute. Vattnet som frigörs ute gör det ganska sörjigt. Och jag har en son som älskar sörja, och som älskar vatten. Det ska ösas och ösas och ösas och ösas. Han är ständigt lika smutsig när jag hämtar honom på dagis. Och jag har liksom förlikat mig med tanken att det inte är någon mening med att tvätta hans ytterkläder gång på gång. Men vad gör det - han har ju uppenbarligen haft otroligt roligt när han varit ute. Och det är ju faktiskt det viktigaste.