Det gick i ett

Eftersom systern med make åkte på weekendsemester till Rom under helgen som gick flyttade jag, L och Fred in hos systerns barn. Helt plötsligt skulle vi alltså ta hand om fyra stycken barn. Och det gick galant. Det gick i ett, frukost, fika, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Däremellan lek och stoj. Underbart väder och skönt att bo i hus.

Så skillnaden i att ha ett barn och att ha fyra, vad består den i? Tja, det händer något hela tiden. Och barnen kan retas med varandra, vilket komplicerar det hela något. Annars vet jag inte om det är så stor skillnad.

Så vad gjorde vi då? Jo vi...

badade badkar

lagade mat och diskade

fikade

aktade oss för leoparder

hörsammade nödrop

tvättade bilar

bowlade

och höll stenkoll på poängen.

Biljetterna

Biljetterna är i hamn. Och OK, det verkar inte ha varit någon rykande åtgång på dem, men hellre fly än illa fäkta? Eller hur var det nu...

Biljettbokningssystem nere

Nu har jag hittat det! De har lagt ut informationen först nu på morgonen, alltså sen jag skrev det förra inlägget. Men nu ligger deras biljettbokningssystem nere, så jag vet inte jag. Hmm. Hade egentligen tänkt promenera ner till Järntorget för att möta upp lite folk där vid kvart i elva. Nu blir jag kvar hemma och väntar på att systemet ska komma igång så att jag kan boka biljetterna. Får ta bussen ner sen istället för att gå.

En finfin informationssökare

Sitter och försöker hitta var man köper biljetter till en grej jag och L har tänkt gå på till hösten. Det ska tydligen vara biljettsläpp idag. Problemet är bara att jag hittar ingen information om det någonstans. Då känner man sig som en finfin informationssökare. Suck.

Bilden är tagen av Annika Hultén, och jag har lånat den från sidan Pedagogiska resurser.

Sitta och titta på honom

Fred sitter och leker för sig själv på golvet. Han har suttit där i en halvtimme nu. Först bläddrade han i en bok en lång stund, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Nu sitter han och vänder och vrider på en walldorfdocka som han fått av sin mormor. Dessutom tjatar han en himla massa. Det är roligt att sitta och titta på honom, men man får göra det i smyg, för om han ser att man kollar så slutar han leka.

Som ni förstår överlevde vi helgen. Eller ja, jag var aldrig orolig för någons liv, hur som, ett litet inlägg om helgen kommer vad det lider. Nu är det dags för blöjbyte, följt av Fred-middag, diskning och matlagning.

Ett äventyr blir det nog

Nu börjar äventyret. Hux flux blir vi fyrabarnsföräldrar. Eller ja, vi ska i alla fall försöka ta hand om fyra barn samtidigt. Det ska nog gå alldeles utmärkt, men ett äventyr blir det nog.

En förnäm herre

När man får härja runt utan blöja för att lufta rumpan litegrann är det lätt hänt att man ser ut lite som en blandning mellan en pingvin och en förnäm herre.

Färgen blir lite fel, men annars så. Fred tyckte förövrigt inte det var så konstigt att han såg ut som en förnäm herre, "det är ju det jag är".

Väldigt roligt med någon annan som inte var vuxen

Idag har jag och Fred varit och hälsat på en kompis till mig som fick barn i januari. Första gången vi var där, så lilltjejen har ju hunnit växa en del sen hon föddes, men jösses vad liten hon var ändå. Tänk att Fred varit i samma storlek. Helt knasigt.

Fred tyckte, som alltid, att det var väldigt roligt med någon annan som inte var vuxen. Han hade stenkoll på henne och låg hon på golvet ville Fred hemskt gärna vara där och pilla och känna. Här hittade han istället hennes bok, den var också rätt rolig.

Freds nya putt

Nu är den inköpt! Freds nya åk, eller ja, åk och åk. Freds nya putt kanske är mer rätt beskrivet. Han har knatat fram och tillbaks mellan TV:n och köket ett tag idag. Problemet är bara att lägenheten är för liten. Han hinner inte gå många steg innan det är dags att vända igen. Och vända kan han inte göra själv. Men vi vänder honom så gärna, i alla fall de första tio gångerna.

Bilden har jag lånat från www.brio.net.

Lära-gå-vagn

Vi har haft lite planer på att köpa en lära-gå-vagn till Fred sen en tid tillbaks. I helgen fick han testa att gå med en hemma hos kusinerna. Första gången gick det lite trevande. Men sen flöt det på väldigt bra. Här är fjärde vändan på altanen.

Det ser ju lite vingligt ut på slutet, men han redde faktiskt upp situationen helt själv, han trillade alltså inte. Men det har han också gjort några gånger. Hur var det nu, det som inte dödar härdar?

Fred får en egen vagn i veckan. Vi ska bara ha vägarna förbi rätt affär.

Lite morfar-stuk

Det är lite morfar-stuk på den här sova-på-dagen-posen. Hur som helst, jag skulle lätt kunna byta. Eller krypa ner bredvid. Eller ja, det skulle jag inte kunna göra så lätt, för han ligger ju i sin spjälsäng, men ändå.

Det är ett kunskapssamhälle vi lever i

I helgen fick vi förresten ett väldigt tydligt bevis på att det är ett kunskapssamhälle vi lever i nuförtiden. Det här med att barn jämför pappor och vem som är starkast - glöm det! När vi gick i Lysekil passerade två små killar oss. De går och diskuterar sina pappor. Då säger den ena "Min pappa vet faktiskt vad krokodil heter på engelska!". Det är väl ändå ett tungt vägande bevis för att det är kunskapssamhälle som är grejen nu för tiden? Vad den andre killen hade för motprestation mot detta fick vi inte höra, då var de för långt bort.

Jag kan dela med mig av mig själv igen

Idag är Fred nio månader. Det skulle jag firat med att gå och lämna blod, men så blev det inte. Istället åkte vi till Freds mormor och härjade runt lite. Det var minst lika skoj det tyckte Fred. Blodgivningen får väl vänta tills på fredag då istället. Efter man fött barn får man nämligen inte lämna blod på nio månader, men hux flux så var ju de där nio månaderna borta och jag kan dela med mig av mig själv igen. Det känns bra!

Bilden har jag lånat från www.geblod.se.

Sorterarfasen

Fred har kommit i sorterarfasen. Eller röj-ur-fasen. Eller dra fram-fram-så-mycket-saker-du-bara-kan-fasen. Förhoppningsvis kommer han någongång in i röja-upp-fasen, fast det kanske är tveksamt.

Här har han sorterat min underklädeslåda och en av de två hyllor av våra filmer han når för tillfället.

Barnen var tokrörliga

Idag har vi varit och fikat hemma hos ett par av våra kompisar. Det var lite andra mammor och barn där också. Alla barn var i Freds ålder (plus/minus tre veckor räknas väl som samma ålder va?). Väldigt trevligt som alltid. Det var bara en markant skillnad från våra tidigare fikasessioner. Barnen var tokrörliga. Inte hann vi sitta och fika i godan ro. Nej, antingen gällde det att hålla barnen isär så att de inte skulle bita, klappa (och då inte som i "klappa fint") eller nypa varandra, eller så gällde de att hålla koll på kaffe- och temuggar på soffbordet. Fred bits (tack!) inte. Däremot klappar han gärna (inte fint) och nypas kan han också göra, men den konsten praktiserar han mest på sin far. De andra barnen är han förhållandevis snäll emot. Fast det är klart, emellanåt måste man ju undersöka någons öga eller mun. Jag har förklarat för honom att om han stoppar in handen i någons mun får han faktiskt räkna med att bli biten, såvida han inte har frågat först förstås. Men om Fred är förhållandevis snäll mot sina kompisar, så är han desto mindre snäll när det gäller att låta mamma och hennes kompisar ha sina fikagrejer i fred på bordet. Allt ska undersökas, pillas på, stoppas i munnen och så småningom slängas på golvet. Alltså fick vi fika lite snabbt, och sedan duka undan och fokusera på att prata och hålla koll på barnen, men det var trevligt det också.