En fin dag

Förutom att jag antagligen vred till ryggen när jag grejade med veden igår så var det en fin dag igår. Soligt, varmt (om man höll sig i lä), brödbak, vedfixning, middagsbesök, kvällsfikabesök och dagen avslutades med att det slogs upp ett hål i källargolvet för att undersöka vattenläget. Där hittade vi en del vatten, men också två fälgkors, fyra registreringsplåtar och lite delar till en spis.

Man kan tydligen använda lite allt möjligt som fylle när man gjuter...

Att vara närvarande i nuet

Ibland måste man sätta sig ner och verkligen känna in omgivningen. Fokusera på stenens utformning och känsla. Sen kan man kasta den i vattnet. Om man nu lyckas träffa havet vill säga.

Också en form av fredagsmys

Är det fejk så är det

- Mamma, mina kompisar vill också gå ut.
- Ja, det får dom såklart.
- Dom har redan tagit på sig sina överdragsbyxor.
- Jaha, har dom också överdragsbyxor?
- Ja, låtsasöverdragsbyxor.

Givetvis har låtsaskompisar låtsasöverdragsbyxor - vad skulle de annars ha?

Frisyrbråk

Jag sätter upp tofsar i Veras hår, hon tar ur den ena. Jag sätter upp den, hon tar ur den, jag sätter upp den, hon tar ur den. Jag sätter upp den och lyckas distrahera henne direkt efter så att hon glömmer av att hon har tofsar. Hon leker en stund. Hon kommer på att hon har tofsar och tar ur den ena. Jag sätter upp den och distraherar... Sen fortsätter det så. Just nu är hon distraherad och tofsarna är kvar, eller nej, där åkte en ur. Vi fortsätter väl då.

En fantastisk sak med våren

Det här önskar jag skulle funka lika bra året om. Nu gör det ju inte det, så då får man passa på den tid det faktiskt går. Ute-torkat är bäst.

Olikheter

Det är läggdags sedan länge, för mig och definitivt för Fred. Han sover fock redan sen två timmar. Jag ska se om jag kan sova ikapp honom alldeles strax.

Ikväll när jag bytte om till nattkläder insåg jag hur olika vi är när det kommer till sovvanor - jag och Fred alltså. Han vägrar till exempel ha täcke på sig. Det har han alltid gjort. Jag kan inte sova om jag inte har någonting på mig. Till och med de varmaste och mest kvava sommarnätterna måste jag ha något som täcker kroppen. Som liksom omfamnar och innesluter mig.

En annan stor skillnad kommer till fötterna. Fred har på senare tid börjat sova med sockor, helt efter eget beslut. Det är tydligen skönt. Det måste vara riktigt rejält kallt för att jag ens ska tänka tanken att sova med sockor. Har jag sockor på mig känner jag mig alldeles för instängd och varm. Det som är lite lustigt med Freds sock-vanor är att han under dagtid ofta tar av sig sockorna och går barfota eftersom det är mycket skönare (också raka motsatsen mot mig). Konstig kille det där.

Det är inte utan att man längtar lite nu

Hit till exempel. Eller hit. Eller hit för den delen, fast då inte till hemresan, utan till utresan (vart den nu kommer gå).

Ägg är gott

Speciellt kokt ägg som man mosat ihop med lite smör. Görgott till frukost, hälsar Vera.

Fåglarna i häcken

"Titta pappa, där är två pilfinkar därute" var meningen som inledde dagens fågelsession här hemma. Efter ett tag såg Fred faktiskt tre pilfinkar, och därefter identifierades också en koltrast, och en mängd grönfinkar, och några gråsparvar.

Titta på fåglar är roligt, speciellt när man kan bläddra i fågelboken samtidigt. Vera bryr sig inte så mycket om boken, men älskar att stå vid fönstret och titta på fåglarna.

Så här ser det ut utanför vårt köksfönster:

I hagtornshäcken finns mat till fåglarna - där kan dom gömma sig bra när de äter. I år har jag dock varit dålig på att fylla på med mat. Därför är det långt ifrån lika mycket fåglar där den här vinterna som det varit de tidigare två. För visst är det lustigt, trots att det är dom tre andra familjemedlemmarna som tycker att det är roligast att titta på fåglar, så är det bara jag som ser till att det finns mat till våra gäster.

Vi rustar för en pusselkväll

L har tömt sina föräldrars leksaksförvaringsskrubb på pussel. Nu blir det lite nya (gamla) utmaningar för den unge herrn därhemma.

På jobbet, telefonen på skrivbordet surrar till

- Katharina.
- ...Hej, det är Fred.
- Hej Fred.
- Hej.
- Vad gör du?
- Jag pusslar massa pussel.
- Jaha, vad roligt. Går det bra då?
- Ja, fast några pussel har inte alla bitar.
- Nähä, det var ju inte så bra. Gör du något mer då?
- Nä, jag bara pusslar.
- Okej.
- För det är så rrrrrrrrrrrroligt att pussla...förstår du väl?
- Ja, det är klart. Det förstår jag väl.
- Vad ville du då?
- Jag ville bara pussla.
- Ja, men jag menar varför ringde du till mig?
- ...Att...när kommer du hem?
- Vid halv fem.
- Jaha. Pappa har gjort en liten växt med taggar på.
- Har pappa gjort det?
- Ja, du skulle komma hit till oss så kunde du se den.
- Ja, det får jag titta på när jag kommer hem. Jag kommer ju vid halv fem.
- Just det. Då kommer du ju hem.
- Ja, men nu måste jag jobba lite mer. Så vi får säga hej då.
- Men, först ska jag bara pussla färdigt dom här två pusslen.
- Det får du göra, men inte när vi pratar i telefon. Vi får säga hej då nu så att jag kan jobba lite mer nu.
- Okej.
- Hej då Fred.
- Hej då.

Nu blommar det!

Kommer ni ihåg mina orkidéer som i princip var döda. Nu blommar de minsann! Eller ja, tre av fem blommar, en har redan blommat över (fast det kommer redan nya knoppar) och en är fortfarande bara i knoppstadiet.

WhatsApp*-konversation

Från L: Vera låter som Darth Vader...
Från K: Är det bra eller dåligt?
Från L: Så länge hon inte blir galaxens fiende nummer ett, och börjar konstruera en dödsstjärna för att utplåna hela planeter, så är hon nog bara på väg att bli förkyld. Annars ligger vi pyrt till.
Från K: Så det är dåligt alltså? Jag tycker vi hoppas på att hon är på väg att bli förkyld förövrigt.

* http://www.whatsapp.com/

Större barn fastnar lättare

I takt med att man växer blir saker och ting mindre. Eller nej, det blir de ju inte, men de upplevs som mindre. Helt plötsligt slår man huvudet i bordskanter. Eller fastnar i skåp som man tidigare kunde krypa in i hur lätt som helst. Två gånger fastnade hon tydligen här igår:

Eftersom pappan prioriterar att ta kort på den som sitter fast istället för att rädda henne antar jag att det inte var så traumatiskt.