Marsvin vs vildsvin

Idag när vi läste Ellens ABC uppkom frågan om vad skillnaden egentligen är mellan ett marsvin och ett vildsvin. För att besvara frågan öppnade vi upp datorn som låg bredvid oss och googlade bilder.

Marsvin:

Vildsvin:

Vi kom fram till att skillnaden består i att ett marsvin kan vi tänka oss att gosa med, men det vill vi inte göra med ett vildsvin. Och att ett marsvin skulle kunna få komma in i vårt hus, men det får inte ett vildsvin.

Bilderna är hämtade från http://www.marsvinssidan.se/skaffa_marsvin.html och http://www.zaramis.nu/blog/2010/07/03/vildsvin-tidernas-comeback-i-den-svenska-faunan/.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Gårdagens sista aktivitet (om man inte räknar in tandborstning och sånt) var ett yogapass. Väldigt bra, och det satte helt klart sina spår i mig. För i natt har jag drömt yoga.

Varje gång jag vaknat har jag varit tvungen att se till att jag ligger i en yogaposition. Galet. Tack och lov var de "yogapositioner" jag skulle ligga i misstänkt lika mina vanliga sovställningar, jag har alltså inte sovit i hunden eller kobran. Men det var viktigt att vara närvarande och tänka på andningen, och känna in positionen jag låg i ordentligt.

Jag misstänker att en anledning till att "drömmen" fick leva vidare under (vad jag upplevde som) hela natten är att bredvid mig låg Vera stadigt i hennes version av barnets position.

Man kan ju tycka att jag borde lärt mig

För ungefär en vecka sen lät jag Vera springa omkring naken här hemma på kvällskvisten. Att lufta rumpan måste ju vara rätt skönt när den annars jämt och ständigt är instängd i en blöja. Den kvällen slutade med en totalsanering av golvet i hallen efter att hon bajsat i ett obevakat ögonblick och sedan lekt med sitt resultat i ytterligare några obevakade ögonblick. Då tänkte jag att "ja, kvällstid är ju inte bästa tillfället att gå blöjlös, det lär inte hända inom en snar framtid igen".

Jag vet inte om den tid som förflutit sedan tisdag i denna veckan gör att vi passerat tidsrymden "en snar framtid". Hur som helst så har jag just sanerat efter dottern igen. Inte lika stor sanering krävdes den här gången tack och lov.

Frågan är om jag lärt mig min läxa den här gången...

Man får smida medan järnet är varmt

Eller medan snön är kall. Pulkapremiär med andra ord. Det var helt ok enligt Vera. Inte lika kul som det ser ut på bilden. Men ler man åt henne så ler hon tillbaks.

Fred däremot gillade pulkan massor, till skillnad från tidigare år.

Jo, jag vet, det var länge sen sist

Det blev något form av blogguppehåll där ett tag. Så blir det när livet tar mycket tid. Och det sköna är att jag inte ens har haft dåligt samvete över att jag inte bloggat på en månad. Vad har hänt sen sist då? Jo det var ju jul och allt det där. Och sen har den här lilla bönan fyllt år.

Ett år minsann. Och veckan innan ettårsdagen lärde hon sig gå. Lika fantastiskt varje gång att se den uppenbara glädjen när de knäckt koden. Oj vad det traskas runt här hemma nu. Idag gjorde vi dessutom premiär ute. På med ett par avlagda (och lite för stora) skor från storebror. Sen ut i det underbara vädret. Och när man ska upptäcka världen är det fint att ha storebror vid sin sida:

Plötsligt kom den...inte alls

Jag har gått och väntat och funderat lite grann. Den där huvudfotingen, borde inte den komma snart? Freds bilder har förblivit väldigt abstrakta, färgglada streck runt, runt, runt, runt på pappret. Idag när han satte sig för att måla frågade jag om han inte kunde måla sig själv kanske? Man kan väl säga att jag tröttnade på att vänta och ville se om det kom någon huvudfoting. Det gjorde det inte. Han verkar ha hoppat över det steget i utvecklingen:


Först är det alltså Fred i mitten, sen är det ringar runt Fred, lite oklart varför de är där. Men en ruskigt fin gubbe, med huvud, hals, mage, ben, fötter, armar. händer, och fingrar. Och så ögon, näsa och mun såklart.

Dan före dan före dopparedan

Vi är i Göteborg på julmys. Fika och lite sista-minuten-klappar. Och spårvagn! Pappan fick vara hemma och kurera förkylningen. Men vi har med farmor och farfar.

Dan före dan före dan före dopparedan

Det här gör vi hemma hos oss dan före dan före dan före dopparedan:

Fred fixar julklappar.

Jag knådar bröd. Ska bli fyra limpor av det här.

Jag kokar bröd.

Vera sover.

Granntösen sover.

Linus sover nog också. Eller han vilar i alla fall. Förkyld som få. Fast det får ni ingen bild på.

Och så konstaterar vi gång på gång: Idag är det bara TRE dagar kvar! Mamma, idag är det bara TRE dagar kvar!"

Första gången

Förkyld pepparkaksgumma knaprar pepparkaka för första gången. Åh så gott!

En positiv sak med regnet

Det här spelar ingen roll.

En fredagkväll i december

Vi har ätit middag. Jag plockar undan efter maten och tar hand om disken. Fred spelar på plattan och ser till att datumljuset inte rinner längre än nian. Vera röjer runt på golvet och övar på att lägga små saker i större saker. Linus är på julbord med jobbet. En rätt bra kväll ändå. Dessutom ett litet spänningsmoment, det blåser rejält ute och lamporna har blinkat ett antal gånger: Ska vi ha ström hela kvällen?

Tittut!

Vi brukar leka "Tittut" hemma. Den och "Tack tack"-leken är fantastiskt roliga. Finns det ett tygstycke till hans (klädesplagg, handduk eller liknande) använder Vera det för att gömma sig bakom. Men finns det inget sådant så kör hon som vi andra - med händerna eller i hennes fall hela armarna. Så här kan det se ut:

"Var är Vera?"

"Tittut!"

Julstädningen har börjat

"Jag fixar skafferiet!" ropade Vera och dök på uppgiften med stor iver.