Nu ska väl Gerd bli nöjd ändå

Igår var det dags för 20 000-milaservice på en av bilarna. Normalt sett lämnar vi upp bilen på tisdagkväll (alltid en tisdag eftersom någon är ledig på onsdag och då behövs inte båda bilarna på samma sätt) och så hämtar vi den på onsdagkväll. Klappat och klart. Men igår fick vi inte hämta den. Det var vattenpumpen Gerd. Men se nu är det klart! Idag fick vi hem bilen med ny fräsch vattenpump.

Jaha, och hur intressant är det här på en skala? Inte särskilt. Men å andra sidan kan jag utan vidare förklaring dela med mig av det här:

På väg igen

Sitter på tåget från Uppsala till Stockholm. Jag har varit på konferens igen. Konferensen (som jag så här i efterhand nog inte skulle ha åkt på, den gav mig inte särskilt mycket) slutade 1h och 15 min tidigare, så vi bad konduktören på ett tidigare tåg att få åka med ned till Sthlm, det gick bra. Däremot står avgångstiden från Stockholm fast. Det går inte att påverka på samma sätt dessvärre. Så nu har vi (jag och kollegan) 1h och 45 min att fördriva i hufvudstaden. Antar att det blir lite mat, kanske lite godis- och bokinköp för att ladda för hemresan. Vi får väl se.

Helst av allt skulle jag vilja kunna knäppa med fingrarna och vara hemma, men det är en kunskap jag saknar dessvärre.

Två nyheter idag

1. Dagens ord: faktiskt. Användning: Det är faktiskt min. Det är faktiskt pappas.
2. Dagens upptäckt: Det blir bubblor om man pruttar när man sitter i badet. Nu var tydligen "gasen" slut, så det kunde bara testas en gång.

Ett sätt att fly verkligheten

Jag var och handlade igår. Med hem kom bland annat 250 amningskupor. Kan vara bra att ha tänkte jag. Var jag var? Givetvis var det Gekås jag besökte. Vilken annan affär kan man besöka och tappa fattningen så totalt att man kommer hem med 250 amningskupor? Nu tror jag i och för sig att de kommer gå åt innan påsk, men ändå., 250 st är ganska många.

Det händer något konstigt med mig när jag åker till Gekås. Jag hamnar liksom i någon sorts trans. Jag bara plockar på mig saker. 14 såna, Två såna, 250 såna, en sån. Det känns liksom som om Gekås är någon sorts låtsasvärld där verkligheten inte riktigt är inkopplad. Och då har jag inte ens kollat ett avsnitt av såpan, så jag kan inte skylla på den där Morgan heller.

Igår åkte jag ner efter jobbet. De stänger ju inte förrän 20.00, så man hinner faktiskt med en tur efter jobbet om man åker tidigt. Men nu blev det stressigt igår ändå. Jag hade 3,5 timmar på mig därinne, och det är ju ändå ganska lång tid. Jag hade min lista och trodde att jag var väl förberedd. Men tji fick jag. Dom hade ju för sjutton möblerat om hela varuhuset typ. Helt galet. Dessutom är det mycket större nu än sist jag var där, omöjligt att få grepp om. Och omöjligt att gå tillbaks om man kommer på att man glömt något på någon avdelning man redan besökt, det är ju alldeles för långt att gå tillbaks. Det blir lite mer lagerkänsla, och det menar jag inte på ett positivt sätt.

I bilen med mig hem hade jag tillslut en pulka, tre reflexvästar, en jacka till Fred, en julklapp, massor av tvål, lite väl lite godis, en fågelmatsbehållare, två kastruller, en rulle julklappspapper, en elvisp, fyra par kalsonger, två nappar och så amningskuporna då. Där var nog lite fler grejer, men det har jag redan förträngt. Och redan i bilen hem kom jag på grejer jag glömt köpa, som spolarvätska och snöborste till bilen, jaja det finns ju fler affärer. Tack och lov!

Kanske en artikel att riva ut och spara?

Det stod något på Expressens löp idag om tre knep för att bli av
med sin ballongmage. Det kanske vore något att satsa på... Om inte
annat kanske det vore bra att ha om jag skulle gå över tiden så där
ruskigt länge och det visar sig att det bara är gaser i hela den där
klumpen.

Vi fortsätter låtsas

Oj, vad vi låtsas här hemma nu för tiden. Det ska handlas, ofta müsli och filmjölk. Då tar man bilen, säger hej då till mamma och pappa och åker och handlar. Tre minuter senare levereras det som skulle inhandlas. Idag var det däremot glass och godis, godis till mamma som skulle handlas. Då behövdes inte bilen, men väl dockvagnen.

Nu har vi just fikat, något som serverades från två sulor som Fred sprang omkring och delade ut. Strax efter fikat var det tydligen dags att åka och hälsa på kusinerna. Han slängde sig på bilen sa "Hej då, ses imon!" och åkte iväg. Och nu är han tydligen framme, för nu kom det ett "Hej Abin!" från köket.

Barnsugen?

Om det är någon som tänkt "skaffa" lite barn kan jag tipsa om Lindex
kampanj just nu.

Dom är här nu!

Daniel och Victoria alltså! Tre hela dagar ska de spendera i Västra Götaland, Hertigen och Hertiginnan. Och tänk att man i programmet sparar godbiten till sist:

14.30 Visning av forskningsparken Gothia Science Park med möjlighet att spela dataspel.

Imorgon är det födelsedag

Imorgon fyller min syster år. Jag undrar om inte den som pratar mest om detta bor hemma hos oss. Jösses vad det tjatas om att "Andida fylle år! Imodon!" och "Andida ha peket!" blandat med lite "Andida ha tåta!". Möjligtvis är det någon av Freds kusiner (alltså systerns barn) som tjatar mer om det, men här hemma är det i alla fall också en stor happening att moster fyller år.

Är det någon som har sett en bebis?

Tydligen har vår bebis kommit bort. Fred berättade just att vår bebis är borta.

- Bebis borta! Min lillebo. Lillatyte.
- Är bebisen borta?
- Ja.
- Men vem har slarvat bort den då?
- Mamma.

Så tja, har ni sett en bebis någonstans som jag tydligen har förlagt så kan ni väl höra av er?

Ibland orkar man inte, och då får man lämna återbud

Idag har varit en riktigt seg söndag. Kom på efter lunch någon gång att det antagligen beror på att jag sovit dåligt i natt. En styck son som har vaknat en del och dessutom en styck man som härjat runt i sömnen (han har en tendens att få för sig saker när han sover, lite nattgångaraktigt, fast han går inte i sömnen tack och lov).

Hur som helst, redan när jag vaknade kände jag att kroppen inte tyckte att det var särskilt lockande att det redan var dags att vara aktiv igen. Så jag har gjort minsta möjliga hela dagen. Nu på eftermiddagen skulle jag egentligen varit nere i stan och träffat tre gamla kursare från högskolan, men jag orkade helt enkelt inte, så jag lämnade återbud. Istället sitter jag nu hemma i soffan och tar hand om mig själv genom att käka lite godis och kolla på TV. Det känns väldigt bra faktiskt. Make och son är iväg och hälsar på en kompis och handlar mat. Så här hemma i soffan är det bara jag, ja och så Tiger då förstås.

En sak till

Förresten - för er som för anteckningar: lägg till halsbränna till nedanstående två graviditetskrämpor. Mmm, jättemysigt.

Hur jag mår

Titt som tätt får jag frågan "Hur mår du?", varpå jag svara "Bra", för jag är inte sjuk. Men så kommer frågan igen "Nej men alltså, hur MÅR du...eller ni?". Jahaja, jag var ju gravid ja. Just det. Det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och jo, svaret är väl fortfarande att jag mot bra. För det gör jag. Sen har jag ont emellanåt. Men det är ju en annan femma.

Det lite onda beror främst på två gravidkrämpor:
1. Foglossning. Främst i vänster ljumske. Känns som en brännande molande smärta, men är snarare olustigt än att det faktiskt gör ont som i riktigt ont. Finns där typ hela tiden. Och det finns tydligen inget att göra för att lindra det hela. Det man däremot inte ska göra, eftersom det förvärrar saken är att sitta med benen i kors (det som är så skönt!), gå uppför trappor, promenera, bära tungt, snedbelasta, simma, m.m.

2. Stelhet i höfter, rumpa och lår. Framträder efter att jag gjort något i "felaktig ställning", och det är i princip alla ställningar som inte är upprätt eller sittande. Exempelvis dammsuga (gå lätt framåtböjd) eller gräva (använda rumpan för att ta i). Då får jag lite svårt att förflytta mig, hela höftpartiet liksom stelnar till och jag får "gå igång" det igen. Gör lite småont kan man väl säga. Främst i höger skinka, och det är ju bra, då balanserar det ju liksom upp foglossningen i vänster ljumske.

Men som sagt, jag mår bra. Och jag det som stör mig mest i graviditeten är att jag inte kan göra alla de där grejerna jag vill. Som att hjälpa till uppe med renovering eller gräva i trädgården. Gör jag det är det jag själv (och L som får höra mitt gnäll) som blir lidande. Och emellanåt sysslar jag med lite självplågeri, men för det mesta håller jag mig i skinnet.

Sakta men säkert närmar vi oss med stormsteg

Kolla! Nu är det inte ens 100 dagar kvar!(Om man klickar på mätaren över hur många veckor det gått så kan man också se hur många dagar det är kvar.)





Med hjälp av konferenser (jobb), julklappsinköp och andra julförberedelser som ska ske under dessa dagar så kommer det gå görfort. Swoosh så är bebisen här. Tvåbarnsmamma - lite lagom småläskigt sådär.

En sjukdom avklarad

Ännu en vecka till ända. Den här veckan har till största del bestått av feber. Fred blev sjuk i söndags och hade sedan feber till på onsdag. Bara feber, inget annat. Idag fick vi reda på vad för feber det var. Det var tredagarsfeber minsann. Hur vi listade ut det? Jo, ikväll när det var dags att byta om till pyjamas upptäckte vi röda utslag på magen. Och utslagen kommer efter febern när det gäller tredagarsfeber, i alla fall om man ska lita på sjukvårdsupplysningen. Inte för att jag har ringt dem, killen är ju frisk, jag googlade såklart. Se själva - tredagarsfeber.

Annars? Inte mycket. Jag sitter och firar fredag genom att dricka fryst Coca-cola (jag la dem i frysen för att de skulle kallna fort, och sen glömde jag av dem) och äter Rollo. Har bläddrat och läst i två ganska intressanta böcker, men har nu gått över till att slösurfa och funderar på att kolla på ett avsnitt av någon nedladdad TV-serie innan jag tar natt.