En målmedveten shoppare

I onsdags var jag och Fred och shoppade lite. Vi kom in i affären och kikade runt lite på bebiskläder och annat. Helt plötsligt hittade Fred ett par tights som han ville ha. De han fått tag i var i en för stor storlek, så jag förklarade att de var för stora, men vi kunde se om vi hittade något annat med Bamse på. Vi kikade vidare och Fred hittade ett par kalsonger med Bamsemotiv på som han ville ha, dessvärre var även dessa i en för stor storlek. Vi fortsatte genom affären och kom till slut till Bamsekläderna i hans storlek. Jag letade upp två tröjor i storlek 98 och höll upp framför honom - "Vill du ha Katten Janson eller Vargen?" Fred stod och kollade på dem ett tag, sen började han bläddra själv bland tröjorna och hitta en annan som han hellre ville ha. "Den Ted ha!". Jag letade lite och konstaterade att den inte fanns i 98, men väl i 92 (som passar bra nu, men inte håller lika länge). "OK, är du säker på att du ska ha den då?" kollade jag igen, "Den Ted ha!!" var allt jag fick till svar. Vi gick bort till tjejavdelningen för att kolla på de där tightsen som Fred hade hittat från början, jag hittade rätt storlek och sa "Då tar vi de här också då." varpå jag fick ett "Nej! För tora..." och han höll upp sin tröja igen och förklarade "Den Ted ha!". Sen mumlade han något om Märta (som han så ofta gör). Jaja, det slutade i alla fall med att vi köpte, den av Fred utvalda, Bamsetröjan, och bara den tröjan inget annat. Det fanns ju liksom ingen anledning att köpa fler tröjor när man redan har hittat den perfekta Tröjan (han verkar onekligen brås mer på L än på mig när det kommer till shopping...).

När jag så körde Fred till dagis idag, vad är det första jag ser när jag kommer in i tamburen? Jo där står Märta och Ludvig och väntar och hoppar upp och ner när Fred kommer. Vad Märta har på sig? Givetvis har hon på sig Tröjan. Så det var en av anledningarna till hans besatthet över tröjan. Nu har han och Märta likadana!

Brandmän är verkligen snygga!

Tortyr för att komma ifrån smärtan

En positiv sak Freds nattningstortyr medförde den här kvällen: jag kände inte hur ont jag hade I halsen. Hjärnan hade liksom fullt upp att registrera nagelnypen som skedde på utsidan av halsen.

Japp, det är ett av Freds sätt att somna. Nyp, nyp, nyp. Det är olika det där hur noga vi är att han inte ska nypas under dessa tillfällen. Alltså utgångspunkten är ju att nypning inte ska ske. Men ibland så orkar man liksom inte ta fighten, och de extra minuter den kommer innebära innan han somnar. Idag var en sån kväll. Han fick nypa, och jag slapp ligga och tänka på hur ont jag har i min hals som sagt.

Nu: glass. Det har jag längtat efter sen i morse.

Förövrigt: här höstruskar det för fullt. Ganska mysigt. Kanske blir det rent av en brasa i braskaminen också för att fira höstrusket.

Vet ni vad det här är?

En win-win-win-win-situation.

1. Gräset blev klippt. 2. L fick redigt med motion. 3. Fred tycker det är roligt. Jag fick tid inne för mig själv.

En trång dusch

När Fred och jag ska ta vår morgondusch är det egentligen lite av ett under att vi får plats i duschen. För det är inte bara vi som ska duscha, det är också en fullvuxen elefant, en tigerhane, en tjur, en zebra och ett litet lamm. Med tanke på blandningen handlar det inte bara om att faktiskt få plats i duschen. Vi måste också se till att tigern inte kommer i närheten av lammet...

Nu kommer det mer text i sången

bä, bä ita lamm
ha du ull
da da, täda ban
tätten tull
tönamo tool
lille lille lilleboo

(en strof fattas alltså fortfarande... vi får väl se om det kommer något så småningom)

Hurra!

Kossorna är tillbaks! Och på bilden syns bara en fjärdedel av gruppen.

Dansa kan han sen länge, nu kommer sången

Fred har börjat sjunga. Väldigt roligt. Just nu går han och trudeluttar på "ita lamm, ita lamm, ita lamm - lillelilleboo, lillelilleboo". Det är ungefär det han kan. Men sjunger det gör han.

Jag sorterar

Plockar undan. Plockar fram. Rensar ut. Skäker iväg. Kläder kläder kläder. Överallt, och massor. På köpet ruinerar jag mig på plastbackar. Men det blir nog bra i slutändan.

Loppis och lite fynd trots allt

Idag har jag och Fred varit på barnloppis (nej, det säljs inga barn där, bara barnsaker och barnkläder) med min lillasyster. Kom dit tjugo minuter efter det hade startat och det var KAOS. Alltså kaos med stora bokstäver. Helt galet. Letade lite tafatt efter fynd, men eftersom jag blir helt apatisk (precis som Fred) när det är mycket folk som alla vill samma sak (fynda) så gick det väl sådär. Hittade någon enstaka tröja, men kom fram till att det var definitivt inte värt att ställa sig i en 20 m lång kö för den, så vi lämnade stället ganska kvickt. Åkte in till Åsa och fikade istället. Gott. Och sen blev det en tur till en loppis ute på landsbygden. En ganska trevlig sådan. Köpte färska ägg, Fred skaffade sig en kossa och systern fyndade en tallrik eller två. Tillbaks mot ursprungsplatsen, barnloppisen, där systern hade sin bil stående. Vi kom dit en halvtimme före stängningsdags och då var det knappt en bil kvar på parkeringen. Så vi gick in igen. Alla de grejer jag hade kikat lite på två timmar tidigare fanns kvar. Och jag fick dessutom plockat på mig lite annat (bland annat en del pyttesmå plagg - det är inte klokt vad små bebisar tydligen är) så det blev en rätt lyckad utflykt ändå. Och jag har lärt mig att man behöver verkligen inte vara på plats strax innan det öppnar. Mycket hellre då strax innan det stänger. Ska försöka komma ihåg detta till den 2 oktober då det är barnloppis här hemmavid.

Ganska smart trots allt

Det är inte så smart att sätta en bröddeg strax innan man sätter in lergrytan (med en stek i) i ugnen. Då blir ju liksom ugnen upptagen för en ganska lång tid framöver. Som tur är kom jag på det innan degen sattes. Så idag är jag ganska smart då med andra ord.

Andra smarta saker jag gjort idag: haft ledig onsdag, sovit middag samtidigt som Fred, tagit in den torra tvätten innan det började regna, cyklat 12 km.

Nitta?

Någon gång i slutet av sommaren började Fred räkna. Nej, givetvis började han inte räkna, men han började rabbla siffror. I rätt ordning kom de däremot.

Ett, tå, te, hua, pem, ses, hju, nitta.

Så långt har han kommit. Vad nitta betyder vet vi inte riktigt. För åtta är det inte. Antingen är den en egen siffra, som uppenbarligen har saknats i vårt tiobassystem, eller så är han bara sugen på att åka åt Ulricehamn till...

Ifall ni inte visste

Choklad är gott. Väldigt gott.

Det var allt.

Kroppskonstnären

I somras fick Fred lära sig följande konst av sin kusin Amla (Alma). Bägge händerna och en fot i backen, den andra foten upp i luften. Det är tydligen ganska fräckt att kunna göra så här. För ibland ställer sig Fred såhär, ropar att man ska titta ("Tolla mamma! Tolla!") och säger sen "Amla tan osså!" (Alma kan också). Och om jag inte missminner mig så kan även Freds morfar göra såhär. Ni ser, det är en exklusiv skara, det är inte många som kan utföra denna balansakt.

Så var det dags igen

Idag har vi varit på äventyr igen, jag och L. Spanat in i min mage och sett en sån här liten filur. I mitten av januari har den tänkt sig att komma ut. Och enligt barnmorskan som gjorde undersökningen såg allt bra ut, och hon var noga med att påpeka att det INTE var ett trollöra vi såg på en av bilderna, det var nog bara någon sorts skuggeko. Det känns ju tryggt, då vet vi att det inte blir ett troll i alla fall...

Förtydligande: Det är alltså ett huvud nere till höger i bild. Näsan upp och bakhuvudet ner. Det som sticker upp mitt i bilden är två ben och fötter.