Skulden

Kom just på att jag har två böcker som är försenade på biblioteket här i stan. Man blir lätt van vid att få påminnelser via mail om att lånen är på väg att gå ut. Det får man nämligen på ett annat ställe jag brukar låna böcker. På det andra stället har man heller inga böter om man är sen med en bok. Men det har man här i stan. Satt och kände mig lite rutten över att ha den där lilla skulden, och funderade på när jag skulle hinna till biblioteket härnäst och lämna mina böcker och betala min skuld. Slog på TV:n och hamnade mitt i Lyxfällan. Det gav lite perspektiv. Går man 19 5o0 back varje månad - då har man fog att känna sig rutten. Fast jag tänker nog försöka ta mig till biblioteket så snart som möjligt ändå, 18 kronor är ju ändå 18 kronor. Och det ökas ju på med en krona per bok varje dag... vips så är det 19 500 (eller?).

Nu då?

Nu då, nu kanske jag har turen på min sida? Det är dags för elefantutlottning igen, och jag vill ha en!

Solig gör förresten ruskigt fina kläder som hon säljer lite här och var. Mest gör hon av gamla återvända tyger - miljövänligt och snyggt på en gång. Kan inte bli bättre.

Min läsning

Om man är lite uppmärksam så har man kanske lagt märke till att boken ute till höger här i bloggen väldigt sällan förändras. Det är helt enkelt lite si och så med min läsning just nu. Det är så mycket annat som man ska hinna med. Och som jag vill hinna med. I viss mån antar jag att jag prioriterar bort läsningen. En del av mig tror dock att antalet lästa böcker skulle stiga om jag bara bytte ut boken jag läser.

Jag läser ju för tillfället The New York Triology av Paul Auster, och jag gör det på uppmaning av maken. Han tycker att han läst så många böcker som jag rekommenderat honom (senast Blindheten av José Saramago), men att jag aldrig läser böcker som han rekommenderar mig. Nu är det inte riktigt sant, för jag har bland annat läst Ender's game plus uppföljarna av Orson Scott Card på hans inrådan. Men i alla fall så lovade jag att ta mig an New York triologin. Problemet är inte på något sätt att boken är dålig, för det är den inte alls, den är jättebra. Men den kräver tid. För ett av makens kriterier var att jag skulle läsa den på engelska, vilket gör att det tar lite längre tid. Dessutom är det inte som vilken "småsimpel" deckare som helst som man bara kan lägga ner mitt i ett kapitel och ta upp några dagar senare när man får tid igen. Kanske är det såna böcker jag borde läsa nu som småbarnsförälder. Men nu är jag för envis, jag har lovat att läsa boken, men jag har inte, eller tar mig inte, tiden och det hela resulterar i att jag inte läser alls.

Senare på kvällen igår

Vi pysslade med lite mer senare på kvällen igår. Fred beslöt sig för att min famn inte var det bästa stället att vara på när jag bar honom. Eller så blev han väl för nyfiken på något annat, hur som helst så lämnade han famnen abrupt och landade lite väl hårt på golvet. Det hela resulterade i massa skrik, lite kräkningar, några timmar på barnakuten, ett konstaterande om en lätt hjärnskakning, lite röntgenbilder, en övernattning på en korttidsavdelning på sjukhuset med övervakning (blodtrycks- och pulskontroller) över natten och idag på morgonen en friskförklarad Fred. I och för sig har han fortfarande en enorm bula och huvudvärk, men han är tillbaks till sitt gamla vanliga jag igen, som skönt är. Och man är ytterligare en erfarenhet rikare.

Man lär sig så länge man får lever.

Vad vi pysslar med idag

En gråmulen trist dag som den här ska man bara vara inne och läsa böcker. Så det är vad vi pysslar med idag. Fast det är klart, lite andra grejer gör vi också. Till exempel planterar om en bortglömd blomma, jagar bollar som bara rullar iväg hela tiden, äter mat, sover på balkongen, busar, äter papper, syr, plockar och fixar.

Suck

Skit också! Min strömsladd till datorn är typ död. Som i att den funkar inte alltså. Suck. Enda reaktionen jag fick från maken (som trots allt är chef på serviceavdelningen där datorn är köpt) var ett "jaha". Uschianemej!

Update: det är väl inte för inte som han är chef på serviceavdelningen. Sladden är fixad. Och friden har lagt sig över lägenheten igen.

Ut på balkongen

Det har inte varit några "Dagens promenad"-inlägg på ett tag som ni kanske märkt. Det beror dels på att jag inte hunnit lägga in två av mina senaste promenader. Men det beror också på att jag inte gick någon promenad igår. Fred sov ändå, på balkongen. Jag klädde på honom och stoppade ner honom i åkpåsen med en extrafilt under för att göra det lite mer mysigt och varmt, sen stoppade jag hela paketet i babysittern och ut på balkongen. Där stod jag sen och vippade babysittern fram och tillbaks i fem minuter innan han hade den goda smaken att somna. Sen sov han därute i 1 timme och 20 minuter innan en sopbil kom och väckte honom. Ja, sen vaknade han ju 30 minuter efter han hade somnat, men det gör han alltid. Så då var jag bara där och gungade honom igen och så somnade han om. Nu är ju inte det faktum att han sovit där en gång på något sätt en garanti för att han kommer sova där igen, men man kan ju hoppas. Kan ju vara skönt att ha ett alternativ till 1,5 timmars promenader emellanåt.

Fred bland lite allmänt jox på vår balkong.

5 000 kr mer än förra året

Utbildning är roligt nästan jämt. Och det är helt underbart roligt att ha studerat i sex år, förutom den här tiden på året, och var tredje månad. Det är då den mindre roliga delen av studierna gör sig påminda, CSN pockar på uppmärksamhet. OCh det är faktiskt mer än uppmärksamhet de pockar på. Jippi, det här året ska jag betala tillbaks 5 000 kr mer än förra året. Men det är väl dumt att klaga, för faktum är ju att det är väldigt bra att kunna låna pengar till att studera, i alla fall just när man studerar.



Foto: CSN/Olle Melkerhed.

En hel del mat

Fred käkar ju en hel del mat nu. Han äter faktiskt hela luncher. Och avslutar varje kväll med ett stabilt mål gröt. Till luncherna försöker vi (eller jag) laga egen mat. Mest för att spara lite pengar, plus att jag tänker att det är smart om han vänjer sig vid sån mat som jag (eller vi) lagar, för det är ju ändå den som han ska äta ett bra tag framöver. Så det blir storkok av puréer som jag sedan fryser in och kombinerar till små måltider till den lille mannen. Han verkar rätt nöjd hittills.

I och med detta har jag fått lära känna lite nya grönsaker. Eller ja, jag fattar ju att dom inte är nya, dom är nog så långt ifrån nya man kan komma, men jag har aldrig köpt dem innan. Persiljerot är en av dessa. Den ser ju precis ut som en palsternacka, men hur de skiljer sig i smaken har jag faktiskt inte tagit reda på. Däremot vet jag att det är gott. En annan "ny" rotsak är rotsellerin. Har jag aldrig köpt innan, hade inte ens en aning om att den existerade. Men nu vet jag, och nu ligger den i mitt kylskåp. Jag har till och med ätit den själv, som en del i en lantsoppa som vi åt här hemma förra veckan.

Att få barn är helt klart utvecklande på alla möjliga sätt, himla käckt och rekommenderas varmt.

Bilden (som föreställer en rotselleri) har jag lånat från www.ica.se, där man även kan läsa om skillnaden mellan persiljerot och palsternacka och en himla massa annat matnyttigt.

Så kunde han helt plötsligt

I två dagar övade Fred. Han försökte och försökte och försökte, det sprutade saliv värre än någonsin innan. Men så igår på eftermiddagen så kunde han helt plötsligt, och han var oerhört nöjd. Vad? Brumma med läppar och tunga såklart! Det är hysteriskt roligt. Problemet är bara att nu har det varit natt, och nu verkar han ha glömt av lite hur det var man gjorde. Detta trots att han övade vid femtiden i natt. Nåväl, han kommer väl på't igen.

Kan också meddela att Fred har ett vänsteröra. Högeröra vet han ingenting om, men ett vänsteröra - det vet han med största säkerhet att han hat. Eller ja, öra förresten, det är ju inte helt säkert att det är ett öra. Men det är något som sitter där på sidan av huvudet som man kan pilla massor på, så det bör väl vara det som kallas öra.

Dagens promenad

Tid: 1 h och 40 min
Sträcka: 9,9 km (när ska jag lyckas krossa den där gränsen?)
Väder: Grått, trist, lite fruset slask som gjorde det rätt halt. Men jag lyckades undvika regnet.
I-poden: P3 Apelsin och Biblioteket i P1

Dagens sevärdhet: det var faktiskt inget som stack ut så idag. Eller jo, ett litet barn som jag trodde var en liten tomte eller nåt på Östra kyrkogården. Men det blir liksom för konstigt att beskriva här.

Anledningen till att jag går

Det här med Dagens promenad. Jag kanske ska förklara det lite grann. Största anledningen till att jag går är att jag har begåvats med en son som inte vill sova inomhus (såvida han inte har ett bröst i munnen). Men om han ligger i vagnen ute så sover han gott. Nu bor vi inte så att jag kan ställa ut vagnen hur som helst här utanför. Inte heller har vi hiss så att jag kan testa att söva honom ute och sedan ta in hela vagnen för att sätta ut den på balkongen eller så. Alltså återstår det att promenera. Och det är ju rätt bra egentligen, för en kvinna i sina bästa år som lever sitt liv vid en kakburk. Och det är ju faktiskt väldigt skönt också. Sen blev det bara så att jag började blogga om det.

Och sträckan jag går då? Det är några som undrat över hur jag vet hur långt jag egentligen går. Det finns en fiffig funktion på eniro.se. "Mät sträckan" heter den, och med den kan man göra just vad namnet antyder. Himla fiffigt. Sen försöker jag att inte gå precis samma väg varje dag, och det är faktiskt inte särskilt svårt. Och det är roligt att se något nytt varje dag dessutom.

Fast jag kan ju erkänna att jag längtar lite efter varmare och soligare väder så att jag kan sitta ute på gården och ha honom i vagnen därute. Men tills den tiden kommer så knallar jag på.

Dagens promenad

Tid: 1 h och 45 min
Sträcka: 9,5 km
Väder: Grått, trist, lite fruset slask som gjorde det rätt halt.
I-poden: På minuten i P1, Ting i p1 om Skrivmaskinen och Biblioteket i P1 om Cordelia Edvardsson.

Dagens sevärdhet: utsikten från Strömmensberg. Även om det var disigt och trist och man mest såg motorväg.

Förövrigt kan jag inte riktigt rekommendera att lyssna på På minuten när man är ute och går. Folk kollar väldigt konstigt på en när man hela tiden går och småfnissar.

Röstresurser

Fred har börjat utforska sina röstresurser. Och det rejält. Han har bland annat hittat det högre registret i sin röst. Jösses vilka pipiga ljud han kan få fram. Dessutom har han insett att man kan viska och man kan skrika. Ibland kommer det små små pip från honom och ibland tjut som skulle kunna spräcka glas. Det är då man funderar på att sno hans hysch. För aj vad ont de kan göra i huvudet och öronen de där tonerna han klämmer fram.

Han är hur som helst väldigt nöjd med vad han åstadkommer.

Home alone

Woho! Home alone! Jag har skickat ut L på Dagens promenad. Minst en timme måste du vara borta sa jag åt honom. Inte har jag tid att sitta här då. Utnyttja tiden till max - det är dags att sy igen!