Sommar Sommar Sommar

Lyssnade på Kajsa Bergqvists sommarprogram idag, och slogs av hur mycket tid hon måste lagt ner på att välja musik. Låtarna hon spelade svarade väldigt väl mot det hon just pratat om. Till exempel när hon pratat om skvallerblaskornas skriverier om henne och Måns - då kom No Doubts It's my life. Eller när hon berättade om hur hon bestämt sig för att sluta med höjdhoppningen: Bo Kaspers Orkesters Lycka till.

Tycker förövrigt att det var ett rätt trivsamt program, inte toppen men inte heller i närheten av botten. Tycker nog att Jonas Wahlström levererat bästa programmet hittills, men jag har inte hört alla.

Annars, angående musik i sommarprogram, så har både Björn Ranelid och Lennart Johansson spelat Monika Zetterlunds Gröna små äpplen i sina sommarprogram. Kan man dra några slutsatser av det?

Måndagsexemplar?

L monterar skötbord och muttrar och svär lite grann, eller en hel del. Det går tydligen inte särskilt smärtfritt och lätt. IKEA - billigt men kanske inte alltid så enkelt trots allt. Fast det hela, svårigheterna med att montera alltså, kan eventuellt bero på att jag har målat delarna innan monteringen, vilket gör att skåror och hål är lite mindre än de var från början... Dessutom var en av skruvarna kaputt, så vi måste se till att få en ny skruv. Fast det kanske löser sig. L har fått fram en såg och sitter och försöker tillverka gängor. Haha. Fast skrattar bäst som skrattas sist, nu har han tydligen lyckats fixa skruven. L meddelar: L - IKEA 1-0.

Hur som helst, så här ser skötbordet ut opimpat (dvs om man väljer att bara skruva ihop det direkt när man kommer hem från IKEA):
Ska se om jag kan komma ihåg att lägga upp en bild på vårt pimpade skötbord sen när det är klart. Än saknas lite lister och trådbackar på det.

Bilden kommer såklart från IKEA.

Hick hick hicka

Att ha hicka fast det inte är jag som har hicka, det är konstigt. Och ungefär lika distraherande som att ha hicka själv. Magen bara hoppar. Synd att Smulan inte har huvudet neråt, för då hade det ju bara varit att svälja lite mer fostervatten, så hade vi varit av med problemet... Hålla andan ska ju tydligen vara ett annat knep, men hur gör man det när man inte använder sina lungor?

Semester och "det bidde ingen vante"... typ

Himla skönt det är att gå omkring och skrota och inte ha några tider att passa. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.

Dagens projekt var egentligen att sy västar till systersönerna som de ska ha på systerns bröllop i augusti. Det sköts dock lite på framtiden när jag kom fram till att det är bäst att mäta pojkarna först. Det har jag visserligen redan gjort en gång, men de måtten lade jag någon annanstans. Så nu har jag lagt ut mätningen på entreprenad. Ska få nya mått i eftermiddag, så då får jag sätta igång då istället.

Alltså fick jag lite tid över. Tänkte börja sy överdraget till skötbordsmadrassen då istället. Men så kom jag på att det är ju roligare att bli färdig med den när det är klart att lägga in den i badrummet, på skötbordet där den ska vara. Och skötbordet måste skruvas ihop först, och innan skötbordet kan ställas på plats måste en byrå flyttas. Och när byrån ändå är flyttad så ska badrummet städas ordentligt. Så det slutade med att jag nu har storstädning av badrummet. Fast just nu har jag paus. Det måste man faktiskt ha innan man drar ut badkaret och börjar städningen där. Äta en Geisha eller två. Styrka sig.

Laser är himla roligt

I fredags var jag ledig. Väldigt gott, men inte ledig som i ledig och låg hemma och gjorde ingenting. Ledig för att min kära syster snart ska gifta sig och det var möhippedags. Då kom jag fram till att det smartaste jag kan göra den dagen är att ta ledigt från jobbet. Nog för att jag inte lider särskilt mycket att vara gravid i vecka 38 (2 veckor från målet) men trött blir jag om det blir för mycket en dag. Alltså offrade jag en dag på jobbet för att kunna vara alert och pigg och vaken hela möhippan. Inget särskilt svårt val egentligen. Det svåra var däremot att inte avslöja för systern att jag inte skulle vara på jobbet på fredagen, den dagen som egentligen skulle vara min sista innan semester och föräldraledighet. Men det lyckades, och möhippan kom som en total överraskning. Roligt roligt!

En av aktiviteterna under dagen var Laserdome. Jag har inte spelat sen jag gick i gymnasiet och var lite tveksam till hur mycket jag skulle klara av att vara med med tanke på tillståndet. Men jag hade ju glömt av att det är "förbjudet" att springa därinne, så det var inga problem alls. Bara till att smyga runt, med hög puls och skjuta på de andra tjejerna. Åh, vad roligt det är! Tänk egentligen att det kan vara så roligt att smyga runt i en svart labyrint och spana efter rödblinkande fiender.

Nu har jag dessutom lovat mig själv att det inte ska dröja nio år innan jag spelar igen!

Skattkista

Här är en annan bild jag hittade när jag nu röjer av min arbetsplats. Denna har suttit ovanför min dator ett tag nu. Jag fick den av underbara Lena några veckor in i min graviditet. Hon kände sig skyldig för att ha pratat så mycket om sin förlossning med mig, så hon skrev ihop en lista över saker som var bra med bebis också, för det finns tydligen sådana, och det känns ju tryggt. Det här är tydligen en bråkdel av vad jag har att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Det låter inte alls fel, ett helt perfekt sätt att spendera nio månader.

Givetvis är underverket på bilden Lenas störtsköne son.

Ibland undrar man

Håller på att rensa ur min dator inför hemgången till "illusionen om det stora ledigheten" eller föräldraledigheten som den väl också kallas. Hittade den här bilden:

L brukade göra installationer på sitt jobb tidigare. Varför? Jo, ibland kan man undra. Kanske för att fördriva tiden, kanske för att arbetsuppgifterna inte gav utrymme för särskilt mycket kreativitet. Men frågan är om tiostegsprogrammet är det bästa sättet att lösa kommunikationsproblem... tja, ibland kanske man måste vara lite radikal?

Alla sätt är bra...

Ibland kan det vara svårt att få låntagare och besökare att inse vidden av bibliotekets service, då kan man behöva göra lite reklam. Det verkar Linköpings stadsbibliotek ha tagit fasta på. För toaletten, den måste ju de flesta låna emellanåt.

Bra med betjänt ibland

När jag gick och la mig igår hittade jag ganska snabbt en väldigt skön position att ligga i. För det är inte det lättaste just nu kan jag meddela. Det ultas runt och vänds en hel del i sängen. "Nej, den sidan går inte att ligga på, för obekvämt, vi provar rygg, nej det går inte, jag kan ju inte andas, andra sidan, nej det gör ont ont ont i magen när jag ligger sådär, och stramar i ryggen, vi börjar om och testar första sidan igen, kanske om jag har en kudde bakom ryggen, eller täcket under magen, eller armarna ovanför huvudet..." så där kan det hålla på. Men så igår då när jag skulle sova, jag hittade den nästan på en gång, å vad skönt! Så ligger jag där i två minuter och tankarna flödar fritt, så kommer jag på att nu glömde jag ju ta mina järntabletter idag, jaja strunt samma, barnmorskan sa ju att mitt järnvärde var väldigt fint och att jag inte behövde ta mer tabletter än de som jag har kvar i burken. Tankarna flödar vidare och fastnar igen, den här gången i tanken att jag glömde smörja in läpparna innan jag la mig. Och en sån sak är svår att ignorera, ju mer man försöker att inte tänka på att man inte smörjde in läpparna, desto torrare och blir dem, och tanken blir ändå svårare att ignorera. En ond cirkel helt enkelt. Och mitt cerat ligger ju där bakom ryggen på nattduksbordet, men jag har ju hittat den sköna sköna positionen att sova i. Jag vill inte överge den! Ligger och funderar ett tag på mitt dilemma, men så kommer jag på den ultimata lösningen. Ropar på L, som får komma och ge mig ceratet som ligger max 50 cm bort. Jag fick smort in mina läppar och somnade gott i min sköna position. Sen kan man ju inte behålla en och samma position hela natten, så lite får man väl ulta runt i jakt på en ny, men en skön position kan vi inte riskera att förlora i nuläget.

En tysk ingenjör har ockuperat mitt kök

Idag när jag klev in genom dörren hemma så möttes jag av en stängd dörr in till köket och följande meddelande på dörren:

Ut från köket kom sedan en man som bröt på tyska och förklarade att han var "ze head enginiear" och att det pågick hemliga experiment i köket. Jaja, jag är inte den som krigar mig in i köket om jag inte behöver vara där.

Som tur var visade det sig lite senare att det var inte tysk ockupation i köket, det var bara L som hade lagat mat.

Smulrapport

Det börjar närma sig slutet. Om inte annat så märker man det på folk man inte träffat på ett tag, när man får kommentaren om hur stor magen är. Och det är den nog kanske, bara det att en annan som går omkring med den varje dag tänker nog inte riktigt på att den växer. Fast det börjar i och för sig kännas lite tungt nu emellanåt. Det hade varit skönt att kunna ta av den och vila lite nån gång då och då. Men som sagt, eftersom det börjar närma sig slutet så får jag ju snart "ta av den".

Och smulan då? Hur är det med den? Jodå, det verkar fint. Senaste testerna har varit bara bra, däremot kanske det inte var så smart av mig att prata om att det verkar så jobbigt att ligga upp och ner så där länge... Det verkar ha resulterat i att Smulan också tyckte det, och helt enkelt inte brydde sig om att vända på sig. Rumpa ner är ett bra läge enligt Smulan. Och tja, det är ju svårt att argumentera mot, för jag spenderar också hellre tid med rumpan ner än med huvudet ner. Men nu ligger ju jag inte i en livmoder, det gör ju Smulan och därför bör h*n ligga med huvudet ner, men inte då. Igår var vi därför iväg på Östra sjukhuset för att hjälpa Smulan på traven. En läkare försökte vända på Smulan genom att trycka en massa utanpå magen, men inte heller det gjorde susen. Alltså ligger Smulan kvar med rumpan ner och huvudet upp och därmed kommer jag inte att förlösas på vanligt sätt, utan det blir kejsarsnitt. Där ser man, allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men bra, det blir det alldeles säkert ändå.

Förlossningsinformation nr 2

Då var vi färdigutbildade i förlossningens underbara värld. Tre gånger har vi varit i aulan på Östra sjukhuset och lyssnat på Östras svar på Eva Rydberg. Hon har med lika delar humor och allvar berättat en himla massa olika saker om förlossningar och bebisar. En oerhört inspirerande kvinna som jag mer än gärna skulle ha med mig i förlossningsrummet.

Vi har hört om alternativa smärtlindringsmetoder (som kvaddlar, akupunktur och TENS) och om medicinska smärtlindringsmetoder (som panodil, epidural och PCB). Det verkar vara en djungel och hur sjutton ska man veta vad som är bra? L tyckte i alla fall att det där med epidural lät väl lite väl overkill. Jo, det får man väl se...

Vi har också fått en lång genomgång om kejsarsnitt och lärt oss att det finns tre varianter av snitt: planerade snitt, akuta snitt och urakuta snitt, och vi fick lära oss skillnaderna på dessa. Dessutom lär det vara så att mamman inte får dammsuga eller storhandla för resten av livet om hon har blivit snittad, det är för ansträngande...

Sen har det pratats förfarande när bebisen har kommit ut, bland annat fick vi veta att en bebis allt som oftast är blå när den kommer ut (ingenting att oroa sig för), att den har en minut på sig att ta första andetaget innan man gör något, att alla bebisar inte alls skriker när de kommer ut, att de poängsätts enligt någon mystisk skala och att barnmorskan tar den och torkar av den och kollar den snabbt innan den hamnar på mammans bröst.

Alla tre tillfällen vi varit där och lyssnat har verkligen varit jättebra och väldigt givande. Tiden har bara flugit förbi, och det har inte varit långtråkigt för fem öre. Så som sagt: då var man färdigutbildad då eller? Nu är det bara examensprovet kvar...

Roadkill

Idag lyckades jag döda mitt första djur med bilen som vapen. Ja, om man inte räknar in de tusentals flugor, myggor, getingar och andra insekter som fastnat på vindruta och framvagn på bilen då. Strax efter boråstorpet på vägen till jobbet idag var det en småfågel (jag är inte något bra på arter, och definitivt inte när det går i 110 km/h) som kastade sig ut framför rutan. Pang sa det, och jag hann se att den blev lite platt. Men tack och lov så splashade det inte så där som det brukar göra om insekter som krossas mot rutan. Trots att det "bara" var en fågel så blev jag lite lätt skärrad, det är ju liksom inte roligt att ha ihjäl någon sådär. Kan ju bara tänka sig hur skärrad man skulle bli om man skulle ha oturen att köra på något större djur.

Förresten så har kaninen kommit tillbaks utanför mitt fönster på jobbet. Jag vet i och för sig inte om det är samma kanin som levde runt här utanför förra året, men den är misstänkt lik. Den ser liksom ut som en kanin! Tack och lov så verkar det i alla fall inte vara en killer-rabbit med huge, sharp pointy teeth! Det hade ju varit lite läskigt.

Statistik på statistik

Det är nästan lite läskigt hur mycket böckerna på hylla Th används av studenterna. Massor av gamla dammiga statistikböcker som används hur mycket som helst. Där gick inte att gallra alls lika mycket som jag trodde från början.

Det kan vi väl kalla dagens insikt? Att statistik statisktiskt sett är väldigt välanvänt oavsett datumstämpel.

Producerat på semestern

Då har jag varit lite ledig så där i anslutning till midsommar. Himla skönt faktiskt. Mest tänkte vi nog vara lediga för att slippa åka upp till och ner från bohuskusten samtidigt som alla andra gör det runt midsommar. Men när vi väl var lediga så kom vi också på att det blev ju faktiskt vår sista semester bara vi två, jag och L. Kanske blir det lite ledigt i slutet av juli också, när L tar semester, såvida Smulan inte bestämt sig för att komma ut före utsatt datum (vilket vi inte skulle protestera emot).

I alla fall, förutom att fira midsommar med släkt och vänner så har vi givetvis fortsatt pula lite i sommarstugan under ledigheten. De sista två dagarna har till exempel resulterat i den här:


Dessutom har vi tagit det lite lugnt och läst en hel del. Jag har försjunkit i Hennig Mankells nya deckare (skön sommarläsning som inte kräver särskilt mycket hjärnarbete) och L har på min förfrågan läst José Saramagos Blindheten som jag blev rekommenderad av Sofia och Douglas. Fast vi blev lite besvikna på den, främst på slutet. Det blev liksom lite futtigt, och boken tappade sin mening på sätt och vis.

Men imorgon är det jobb igen, och nu är det inte många dagar kvar innan den långa ledigheten(?) sätter igång.